Sök i den här bloggen





Ett välformulerat svar till Dilsa & co

5 februari 2010

I dagens SVD (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sayeds-avhandling-om-sharia-ar-ett-pionjararbete_4213573.svd) kan man, finna ett välformulerat svar från Torbjörn Andersson, professor i processrätt, på Dilsas angrepp på Sayeds avhandling om Sharia.

Visst kan man ifrågasätta ifall det behövs någon rätt att använda islamisk arvslag när man kan uppnå samma resultat med ett testamente.

Men å andra sidan ställer jag mig frågande till varför frågan är så laddad? Det är ju endast den som så önskar som blir berörd. Det är inte konstigare än att man kan gifta sig i en moské hos en imam eller i kyrkan hos en präst.

För övrigt vore det ett smart drag av lagstiftaren att visa muslimerna i Sverige att man ser på islam - Sveriges näst största religion - som en del av de svenska samhället och inarbeta sådana islamiska lagar som sammanfaller med svenska lagar. På det sättet knyter man den troende muslimska gruppen närmare samhället och det fåtal extrema element som vill fjärma sig från majoritetssamhället får allt färre argument för separation.

7 kommentarer:

Robert W sa...

Det finns dock problem om man låter olika lagar gälla för olika trosinriktningar. Antag att en muslimsk man skriver ett testamente i enlighet med muslimskt synsätt och ger sina söner en större arvslott än döttrarna och en av döttrarna sedan går till domstol och begär att få sin rätt som fullvärdig medborgare. Ska hon då ha sämre rätt i arvstvisten än vad en kristen, judisk eller ateistisk kvinna skulle ha haft?

5 februari 2010 kl. 09:30
Anonym sa...

kan någon förklara för mig varför dessa muslimer och särskilt dom som inte kan acceptera den lagstiftning vi har sökt sig till sverige.det är tydligen inte av förtryck och skräck för regimer som tillämpar dessa lagar eftersom dom vill införa dessa här.
som tur är så är sverige fortfarande en demokrati,
så sharialagar blir det inte utan att en majoritet av muslimer här och svenskar accepterar detta.

5 februari 2010 kl. 09:51
Anonym sa...

Problemet är att den moderna demokratin till sin konstitution är sekulär. Det betyder att ingen religion har rätt att forma lagstiftningen efter sina värderingar, ty lagen ska gälla för alla, och lika för alla. Eftersom det finns många religioner och vi har religionsfrihet, kan ingen religion, oavsett storlek, ges ett lagstiftande företräde. Religionen är underordnad den profana lagen. Och så bör det förbli.

5 februari 2010 kl. 10:01
PG sa...

Det absolut enklaste är att införa ett sekulärt demokratiskt samhälle där juridiskt bindande beslut görs hos offentliga myndigheter.
Vilka beslut kan tänkas komma ifråga:
1. Vigselrätten - juridiskt bindande hos myndighet, i övrigt är det fritt för individerna att utföra rituella handlingar i valfritt forum.
2. Avskaffa arvsrätten - endast hos myndighet registrerat testamente är juridiskt bindande. Finns ej juridiskt bindande testamente ärver Allmänna arvsfonden.
3. Avskaffa Trossamfundslagen med följdförfattningar och lagen om Svenska kyrkan m.m. - religiösa föreningar betraktas som vanliga föreningar.
4. Byt ut ordet religion i samtliga lagrum mot ordet livsåskådning alternativt ta bort hänvisning till religion ur lagstexterna eftersom normal religionsutövning faller under grundlagsutrymmena för yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet.

För övrigt anser jag att mellanösternreligionerna bara är en variant av den egyptiska soldyrkan, där farao utmålas som guds son. Denna betydelse har överförts till massor av personer inte bara Jesus som är en i raden. Den mosaiska läran är således egentligen baserad på den egyptiska gudaläran bl.a. (Det finns flera andra religionena som sagor hämtats från.)
Koranen är dessutom en översättning från syrisk-arameiska av gamla och nya testamentet.
Så vad man kan säga att mellanösternreligionerna bara är en äldre variant av totalitära läror. Jämför moderna totalitära läror med äldre sådana, så kommer ni att upptäcka att inget nytt finns under solen (lite vitsigt, men ändock).

5 februari 2010 kl. 10:20
Yusuf sa...

Robert:

Till att börja med vill jag säga att jag inte tagit ställning för att det krävs en speciell hänvisning till islamisk arvslag i svensk arvsrätt. Jag vänder mig emot de negativa reaktioner förslaget medför.

Den dotter som ev. inte skulle vara nöjd med sin lott enligt lag eller testamente har ju alltid rätt till sin laglott. Motsvarande lott garanteras även enligt de islamiska arvslagarna. Liksom i muslimsk rätt skulle jag förutsätta att alla ska ha rätt till prövning i domstol av om en rättshandling är giltig.

Anonym 1 och 2:

Lagen bygger på värderingar som finns i samhället - ett arv av både religiösa och profana värderingar. Avhandlingen om tillämpning av islamiska arvslagar för den som önskar det förutsätter en omröstning i riksdagen och därigenom ett demokratiskt beslut.

Att religionen är underkastad det profana är också en självklarhet eftersom det just är den profana världsordningen som tillåter eller avslår eventuella förslag från religiösa.

Vad jag förstått innehåller inte doktorsavhandlingen något förslag om ett lagstiftande företräde för någon muslimsk församling utan endast en rätt att bestämma över sitt arv - något som är möjligt redan idag genom testamente.

Muslimer, liksom andra svenska medborgare, har samma rätt att lägga fram förslag till lagändringar som ska fattas på demokratiska grunder.

Många muslimer har dessutom inte "kommit hit" utan "kommer härifrån".

Det ligger inte i muslimernas intresse att demokratin urgröps.

PG:

Visst kan man helt förneka trossamfund och andra livsåskådningar något rum i den sekulära statens lagstiftning. Men det innebär ju egentligen i förlängningen att en livsåskådning - som bygger på den sekulära - är den enda som accepteras, trots att många har andra värderingar och det är inte särskilt demokratiskt.

Ditt övriga inlägg om solguden mm verkar vara en hypotes som bygger på väldigt lösa grunder. Det föreligger stora olikheter mellan faraonisk tro som bygger på tillbedjan av en värdslig kung och den osynlige, trancendente guden som dyrkas i den mosaiska läran.

Sedan skulle nog ett antal kristna och judar ha stora invändningar mot ditt påstående att Koranen är en översättning av gamla och nya testamentet. Däremot stämmer det i högsta grad att Koranen i generellt bygger på samma tro och berättelser som finns inom kristendom och judendom, det bekräftar även Koranen.

5 februari 2010 kl. 11:15
wot sa...

Josef:

De starka negativa reaktionerna är nog dels ryggmärgsreflex från de som finner islam och sharia i sin helhet vara icke önskvärda i Sverige. Och det kan man ju diskutera. Men ändå är det ju kärnan i det diskuterade att lagen skall diskriminera på grund av kön. Det är orimligt. Och, för att knyta tillbaka till detta styckes första mening, en inneboende egenskap i sharia.

Om någon vill fördela sitt arv ojämnt över arvingarna kan denne göra det (i viss mån). Så får denne själv stå för orättvisan. Lagen skall inte göra det.

5 februari 2010 kl. 12:57
Yusuf sa...

Wide:

Du utgår åter ifrån en fördom om islamiska lagar. Dock har du en poäng i att lagarna kan resultera i att de bli diskriminerande om de rakt av skulle föras över i svensk rätt. Detta beror på att islamisk lag utgår ifrån att kvinnan inte är försörjningsskyldig, utan det är mannens lott att försörja. Kvinnan kan därmed välja att lägga sitt arv på ett konto, smycken eller annat som hon själv väljer. Mannen måste försörja med alla medel han har. Arvet är alltså utformat så att det ska hjälpa mannen med försörjningsbördan. Någon diskriminering mot kvinnor är inte åsyftad. Som du nu kanske kan räkna ut är det alltså i praktiken ingen ekonomisk fördel att vara man i islamiskt arvshänseende.

Du finns heller inte någonstans i Koranen att finna att män skulle ha dubbel arvslott eftersom de är mer värda än kvinnor. Det är ett påhitt och en fördom.

Att det sedan kan finnas länder och människor som missbrukar islamisk lag är ett problem som rättrogna muslimer idag inte kan göra något åt, makten ligger i andra händer. Inget land i världen tillämpar sharia, utan många plockar ut vad som passar deras syften. Resultatet blir många gånger en fruktansvärd orättvisa.

5 februari 2010 kl. 15:11

Skicka en kommentar