Recension av Jan Hjärpes "Bilden av profeten"

Efter att ha läst Jan Hjärpes bok "Bilden av profeten" skulle jag vilja rekommendera den till både muslimer och icke-muslimer. Hjärpe är en mycket kunnig akademiker (professor i islamologi) och presenterar en mycket intressant bild av Profeten, Guds frid och välsignelser med honom (nedan förkortat GFMH). Det förvånar mig varje gång att det finns ett sådant glapp mellan den objektiva forskningen som pågår om Islam (i alla fall i Sverige) och det som presenteras i populistisk media, alltså TV och tidningar.

Jan Hjärpe är en mycket skicklig analytiker som bl.a. utgår från Koranen och de tidigaste islamiska källorna och den kritik dessa källor själva riktat mot Sira, alltså muhammedbiografierna som finns i den muslimska världen, och som skrevs några hundra år efter Profetens död. Dessa källor varvar Hjärpe med slutsatser från koranverser och lyckas ge en mycket intressant och levande bild av Islams framväxt genom Muhammed. 


Den del som intresserar mig mest är hur Hjärpe förhåller sig till profetskapet. Hjärpes analys och slutsatser är att Muhammed uppfattade sin inspiration som från Gud. Den bild som Hjärpe analyserar fram kan jag respektera och låt mig förklara varför nedan. Hjärpe förklarar Muhammeds inspiration med att denne var påverkad av de religioner och influenser han kom i kontakt med både till vardags och i sina resor. Även enligt Koranen var Muhammed anklagad av sina motståndare för att ha fått sin kunskap från en kristen pojke, resonerar Hjärpe. Kunskapen om de bibliska historierna fanns ju bland judarna som bodde i arabiska halvön, liksom uppfattningen om Jesus som Guds profet och inte Guds son hade funnits även bland vissa tidiga kristna. Hjärpe leder till slutsatsen att Muhammed varken var bedragare eller sinnesjuk, utan en man som inspirerats; denna inspiration, menar Hjärpe, tolkade Muhammed var från Gud. Denna förklaring känner jag igen även från Karen Armstrongs Muhammed-biografi där även hon förklarar att Muhammed fick inspiration - liksom konstnärer - som denne tolkade var Gudomlig. Egentligen är inte tankesättet så märkvärdigt revolutionerande. Även hos antikens greker - åskådliggjort av bl.a. Platons idévärld - och i Europa fram till medeltiden var det ledande synsättet bland vetenskapsmän att det fanns en högre idévärld, ur vilken alla idéer och begrepp speglades. Inspiration var alltså ett mottagande från den högre idévärlden. 


För oss muslimer är det ju känt att Profeten vid ett antal tillfällen fick uppenbarelserna efter frågor från muslimer eller motståndare samt efter händelser som inträffade och som behövde förklaras. Lika känt är det att både Profeten och följeslagarna berättade så kallade israiliyyat, alltså berättelser de hört från israels folk/judar. Att Koranen har många likheter med judiska och kristna skrifter är ju något som Koranen själv bekräftar då den innehåller verser som fastslår att Koranen kommit för att bekräfta vad som är sant i de tidigare skrifterna. Islam är nära sammanbunden med de tidigare abrahamitiska religionerna (framförallt kristendom och judendom). Det som skiljer muslimer från Hjärpe är att muslimer tror att inspirationen faktiskt var från Gud. 


En del av boken handlar även om krigen och diplomatin. Det är uppenbart att akademiker som Hjärpe - liksom Karen Armstrong - fascineras av denna sida av Muhammed. Muhammed manövrerade så gott det gick utifrån de omständigheter han var i. Ibland kunde inte ens Muhammeds nära följeslagare förstå, t.ex. när Profeten accepterade oförmånliga villkor för fred. I efterhand visade sig detta som ett genialt drag.


Böcker som Hjärpes är mycket bra läsning för icke-muslimer och muslimer i och med det förhållningssätt som framkommer.  Vi muslimer kräver inte att vår omgivning ska tro på Muhammed som profet. Vi kan förstå att man vill vara kritisk mot Islams trossatser, mot islamiska sedvänjor. Det är naturligt att man är kritisk mot andra sätt att leva och uppfattar sitt sätt som det bästa (etnocentrism). En annan sak är när man vill förbjuda den andres sedvänjor och  ibland även försöker maskera dessa förbud med ord som "frihet". Det som är "frihet" för den ene kan vara ett fängelse för den andre.  


Det sekulära/liberala samhället bör däremot kunna sluta sig till det akademiska perspektiv som Hjärpe analyserat fram. Även som icke-muslim kan man alltså objektivt sluta sig till att Muhammed varken var någon ond bedragare eller sinnessjuk. Inte heller suktade han efter världsliga ting. Utan att Muhammed var en profet, en statsman, en familjefar, en krigare, en diplomat, en politiker och människa. En person som förtjänar att bedömas och respekteras utifrån helheten och inte utifrån händelser dragna ur sin tid och sitt sammanhang. Närmar man sig Islam på detta sätt finns det en kärna till förståelse som går att bygga en grund på för muslimer och sekulära. Ett förhållningssätt där ingen behöver uppfatta "den andre" som en oupplyst barbar, utan en person med ett rimligt förhållningssätt.


           

Jimmie Åkesson ska tacka muslimerna

Dagen efter valresultat vaknade jag upp arg som många andra i det här landet då det blivit bekräftat att vi nu har rasister i riksdagen. Rasister som aktivt kommer att jobba mot mig som andra generationens invandrare. Skapa ett hårdare klimat för de som vill komma till det vårt land. Sverige.

Jag är stolt över detta land på många sätt. Jag är född och uppvuxen här har en svensk mamma jag betraktar mig mer som svensk än invandrare. Att det finns diskriminering i Sverige är inga nyheter. Den finns inneboende i strukturen. I Sverige har vi inte riktigt förstått hur vi ska komma överens med folk från andra kulturer. somalier, irakier, turkar, asiater ja listan är lång med nationaliteter som kommit till vårt avlånga land.

Det har uppstått ghetton och svenskarna flydde den annorlunda invandraren. Förr kom de ju från Europa och var inte så annorlunda men nu... Män i turban och kvinnor i slöja med starkt religiösa och kulturella markeringar som vi fått svårt att smälta då de skiljer sig markant från det vi är vana vid. Sen börjar de ställa krav!

De vill ha ledigt på sina högtider. Värna om sin identitet. Uppfostra sina barn i enlighet med sin tro.  Och de vill inte äta falukorv.  Annorlunda människor som i många fall behöver hjälp från oss andra som alltid bott i systemet. Svenskar.

Det är inte lätt för en nysvensk att navigera sig i vårt annorlunda samhälle. En somalier från ett klansamhälle har en helt annan verklighetsbild än en svensk cityslicker. Men nu delar de samma land och behöver komma överens. 

Hur är det i andra länder? I muslimska länder finns det idag en uppsjö av folk med olika nationaliteter, språk och religioner. Där finns en tradition av att man lever tillsammans sida vid sida och man respekterar den tro man har. Man firar sina högtider sida vid sida utan att det är något konstigt. Att vara flerspråkig hör snarare till normen. Koptiska kyrkor står som tydliga markeringar på den 10 %-iga kristna närvaron I Egypten. De stora kristna kvarteren i Damaskus bredvid djupt troende muslimska kvarter. Judar i Marocko säljande sin kosher mat på marknaden i Marrakech. Den ömsesidiga respekten folken emellan i Bagdad kristen kaldé liksom Shia- och Sunnimuslimer.  Det behöver även nämnas att den politik som förts inte alltid varit folkgrupper till gagn de senaste åren och inslag av fanatism har förkommit. Irak krigen har som bekant satt sin prägel på det irakiska folket. Det ska vi inte sticka under stol med. Shia och sunnimuslimer har historiskt inte kommit bra överens alla gånger. Men i regel har man förvaltat den tradition som sträcker sig tillbaka över tusen år då alla dessa världsreligioner samsades på samma platser.  Till och palestinier och judar hade inga problem innan konflikten Israel och Palestina började. De gamla palestinierna kallade judarna för sina kusiner.

För hundratals år sedan var denna smältdegel av kulturer med respekt och ömsesidigt ansvarstagande en kokande kittel för kunskap och utveckling i det muslimska riket. En utveckling som mänskligheten inte skådat tidigare växte fram. Vetenskapsmän muslimska, judiska och kristna kom med banbrytande nya idéer. Filosoferna inte bara bevarade det gamla hellenistiska arvet från Aristoteles och Platon de förklarade det så att man kunde förstå det. Dante Alighieri kallar Avarroës (Ibn Rushd) "Den store kommentatorn" för hans kommentar av Aristoteles.

Ett välstånd där man gjorde affärer med alla folk inom det muslimska riket där tilliten var så stark folk emellan att affärsmännen uppfann checkar som betalningsmedel.  

Matematiska systemet, de arabiska siffrorna vi idag använder slog ut de romerska som räknesystem och tillsammans med logaritmer är en direkt förutsättning för datorernas existens. Ettor och nollor är som bekant avgörande för databurken. 

Den kulturella rikedomen som fanns påverkade långt in i Europa till den grad att Gustav Vasa bar kläder inspirerade av den. Europén var i regel tvungen att kunna tala arabiska för att kunna få tillgång till kunskap. Kalifen i Cordoba hade ett bibliotek med 400 000 böcker när de europeiska klostren inte hade mer än tusen böcker stående på hyllorna.

De inlånade orden från denna epok visar tydligt på inflytande denna tidsålder hade:

kaffe, bensin, schack, jacka, papegoja, soffa, logaritm, algebra, gitarr, kofta, konditor, gips och massage är bara en liten del av ord som vi i Sverige inte kan vara utan för att kunna definiera vår verklighet.

En av de största bidragande faktorerna till detta var tolerans och respekt för den kulturella och religiösa mångfalden. I Europa brändes vetenskapsmän på bål om de yttrade sig mot den rådande världsbilden. Dessa tankar om tolerans och frihet inspirerade till renässans och nytänkande som tog Europa från dess bojor och mörkret som tidigare hållit kontinenten tillbaka. 

Europa står i en ravinartat djup tacksamhetsskuld till dessa människor som brann för att ge detta bidrag till mänskligheten.  Inte minst Jimmie Åkesson står i denna tacksamhetsskuld. Utan muslimer hade han bott i en liten hydda med primitiva kläder och ätit saltat kött. Och han kunde ju försöka räkna på invandringen med romerska siffror.

Nu är många av arvtagarna av detta fantastiska mänskliga bidrag här i Sverige. För att återigen bidra till vårt välstånd.

Och de är här för att stanna.