Sök i den här bloggen





Får en muslimsk kvinna köra en rymdfarkost?

6 september 2011

I en artikel från tidningen Emal (The lost female scholars) kan läsaren få en mycket intressant inblick i islams och muslimers förhållningssätt till bl.a. kvinnliga lärda jämfört med dagens förhållningssätt. Författaren inleder med den träffande beskrivningen att medan Eileen Collins, i väst, (1995) blev den första kvinnan som manövrerade en rymdfarkost, förekom alltjämt en debatt bland vissa muslimska lärda huruvida kvinnor hade rätt att köra bil.


Författaren analyserar sedan, utifrån bl.a. en studie från Oxford, hur det muslimska samfundet traditionellt förhållit sig till kvinnor, framförallt vad gäller kunskap och deras position som lärda. Medan man hade förväntat sig att hitta 30-40 kvinnliga lärda, återfann man istället ca åtta tusen som var namngivna.

Eftersom muslimska kvinnor - jämförelsevis - nu för tiden så sällan deltar i undervisning av hadith och utfärdanden av fatwa (rättsliga beslut enligt sharia) finns missuppfattningen att det alltid förhållit sig så. Emellertid verkar förhållningssättet hos de lärda - under islams första århundraden - varit en annan. Om man bortser från Profetens (frid vare med honom) hustru Aisha, som avkunnade fatwor (rättsliga beslut) och tolkade hadit finns många andra exempel i Islams historia på framstående kvinnor. Imam al-dhahabi (f. 1274 e.kr) förklarade t.ex. att bland kvinnliga berättare av hadith fanns det inga förfalskare, vilket innebar att kvinnliga lärdas integritet var fläckfri.

Här följer några exempel på kvinnliga lärda.

På 700-talet, t.ex. fanns Fatima Al Batayahiyyah, som undervisade i hadith-samlingen Sahih al-Bukhari i Damaskus. Ledande lärda från när och fjärran flockades till hennes undervisning när han gjorde pilgrimsfärden till Mecka.
Ett annat exempel var Umm al-Darda (600-talet), som satt med andra lärda (män) i mosken och debatterade. Hon blev sedermera lärare i hadith och fiqh (rättsvetenskap) och undervisade i den manliga avdelningen. En av hennes elever var statsöverhuvudet - kalifen i Damaskus. I en annan artikel (New York times) beskrivs t.o.m. att hon bad tillsammans - skuldra mot skuldra - med männen i moskén (vilket i och för sig var chockerande även för samtiden).
Författaren återger sedan - med hänvisning till författaren Aisha Bewly - att det framförallt var i samband med den västerländska kolonialisationen (under 1800- och 1900-talen) av den muslimska världen som västerländska koloniala myndigheter såg till att kvinnor uteslöts från moskéer och politiska positioner. Uteslutandet av kvinnor var ett utslag av den dåvarande västerländska synen på kvinnans roll i samhället. När detta väl börjat tillämpas i den muslimska världen blev det en norm; speciellt som muslimer såg upp till det västerländska samhället pga. dess försprång i teknologi och vetenskap. (Enligt en annan artikel angående samma studie började nedgången bland kvinnliga lärda redan på 1600-talet och enligt historiker kan detta ha berott på att islamisk utbildning blev mer formell och karriärsinriktad vid denna tid; kvinnorna innehade inga formella positioner).

Ovanstående glimtar ur den islamiska historien visar ändå att de första muslimerna had en ganska dynamisk uppfattning av islam och att förlusten av kvinnor från kunskapens sfär är en av de största förluster muslimer utsatts för. Ganska intressant är också att det muslimska samhällets internationellt nedåtgående status verkar gå hand i hand med kvinnornas nedåtgående status i det muslimska samhället.

Reflektion och undran - nyckeln till visshet

2 september 2011


Reflektion och undran - nyckeln till visshet


1. Varför tro?
Under mina tidiga tonår började jag på allvar reflektera kring varför jag skulle tro på Gud och överhuvudtaget varför jag skulle följa en viss religion. Det var givetvis en följd av en sekulär och ateistisk skolgång som hela tiden analyserade och påminde oss skolelever om att religion och Gudstro var mytologi utan verklighetsförankring.

Tidig tonålder är den ålder då jag faktiskt på allvar började kunna någotlunda analysera och förstå sådant jag läste och för första gången kom jag i kontakt med de koranverser som berörde (natur-)vetenskapliga förklaringar som var okända för profeten Muhammed (Guds frid och välsignelser över honom) och som stod i strid med dåtidens vetenskap; t.ex. verserna om människofostrets skapelse och utveckling, universums skapelse ur en enhet från ingenting, bergens topografi osv. För mig blev detta en otrolig överraskning och även en rejäl besvikelse över det sätt på vilket skolundervisningen löjligförklarade religion som trams.

2. Varför visar sig inte Gud?

2.1 Många ateister - speciellt i vår tidsålder som kräver mätbara vetenskapliga resultat för att erkänna något som en sanning - hänvisar till att om de fick se Gud så kunde de tro på honom. Jag blev övertygad av följande svar som Gud lämnat på denna begäran:

[67:12] "Men förlåtelse och en riklig belöning [väntar] dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom."

[2:210] Vill de kanske vänta till dess Gud visar Sig för dem med änglarna under molnens tronhimmel? Men [när detta sker] har Guds plan fullbordats och allt har gått tillbaka till Gud.

Med andra ord så är det häri utmaningen ligger. Att genom sitt förnuft komma fram till insikt om Gud och att hans uppenbarelser är sanningen. Skulle han visa sig för oss, finns inte längre något eget val eller fri vilja att tro (eftersom Guds existens då inte längre är en följd av ens egena val, utifrån ens eget förnuft, utan ett otvetydigts, empiriskt, faktiskt konstaterande utifrån sinnena) och då skulle heller inte något prövning återstå genom vilken de tacksamma kan skiljas från de otacksamma.


3. Teodiceproblemet

Teodiceproblemet och andra ateistiska tankar som "varför får vi inte se Gud om vi ska tro på honom, teodiceproblemet (om Gud är god varför finns då ondska), visade sig inte alls var något problem när jag väl började förstå innebörden av Koranverserna.

[11:85] Mitt folk! Mät och väg med fulla mått [i allt vad ni företar er] som rätt och rimlighet bjuder, gör inte intrång i andras rättigheter och sprid inte sedefördärv och annat ont på jorden.

Vad är ondska?

Vid reflektion över den ondska som folk tar upp i teodice kan jag analysera tre slag.

a) moralisk ondska (onda tankar)
b) smärta (fysisk)
c)lidande (psykiskt)

Dessa tre slags "ondska" kan hänga ihop eller inte, t.ex kan en person genom mord orsaka både moralisk, fysisk och psykisk "ondska".

Utifrån Koranen är svaret på Teodice ganska koncist. All ondska som drabbar människan existerar p.g.a. människans egna fria val. I Koranen, verserna 7:4-25 finns svaret på Teodice.

Satan som - avundsjukt - vägrat hylla Guds skapelse (Människan) fick anstånd att leva fram till domedagen när Satan bad Gud om detta. Därpå förklarade Satan i sin besvikelse och sitt högmod att han tänkte sprida fördärv och att de flesta människor skulle visa sig otacksamma mot Gud.

Gud, den fullkomligt Gode, skapade människan (Adam och Eva) för att leva fri från ondska, smärta och lidande i Paradiset. Människan valde dock att lyssna på Satan - trots varningen från Den Gode Skaparen - och blev förvisad till jorden där människan måste utstå död , sjukdom, naturkatastrofer och andra prövningar; därav kom ondskan i alla former (moralisk ondska, smärta och lidande) från människan själv och genom männsikans egna fria val och handlingar. I sin godhet beviljade emellertid Gud människan - denna obetydliga varelse sprungen ur jord och vatten, helt beroende av sin Skapare för överlevnad och som inte ens Satan ville hylla med anledning av människans enkla ursprung och form- en andra chans. I vers 7:27 kommer åter en varning från Gud till människan att inte följa Satan och dennes ingivelser.

Gud har därefter genom profeternas budksap och påminnelser kontinuerligt visat sin godhet genom att stärka människans förutsättningar att komma tillbaka till Paradiset. Detta har Gud gjort trots att den obetydliga människan, från första skapelsen, och fram tills nu alltjämt lyssnar på Satan och bryter mot Guds förmaningar. Det är ett utslag av Guds fullkomliga godhet.

Visst Naturen är skapad av Gud och i den finns naturkatastrofer, sjukdomar och t.o.m. död som drabbar oss, men Gud har inte skapat dessa av ondska, utan dessa är resultatet av männsikans handlingar - förvisningen ur Paradiset - och de prövningar människan nu måste utstå.

[2:155] Vi skall helt visst låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, förlust av egendom och liv och frukten [av ert arbete]. Förkunna för de tålmodiga och uthålliga ett glatt budskap

[67:2] Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är den Mäktige, Den som ständigt förlåter.

[2:214] Tror ni att ni skall få stiga in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? Olycka och motgång drabbade dem och skakade dem i grunden, så att sändebudet och de som följde honom i tron utropade: "När skall hjälpen [komma] från Gud?" Men Guds hjälp är [alltid] nära!




Många frågar sig varför t.ex. ett spädbarn måste utstå död eller sjukdom. Svaret finns då härovan. Det är i slutändan människan som försatt sig själv i denna situation och därför att det är en del av det som drabbar människan som en naturlig tillvaro på jorden. Spädbarnet och andra männsikor lider på jorden som ett resultat av människans fria vilja och handlingar.

[16:61] Om Gud [genast] skulle straffa människorna för det onda de gör skulle Han inte lämna en enda levande varelse på [jorden]. Men Han beviljar dem en frist till en tidpunkt [som Han har] utsatt. De kan inte förkorta fristen och, när den har löpt ut, kan de inte förlänga den, ens med ett ögonblick.

[30:36] När Vi visar människorna Vår nåd gläds de åt detta; men när de drabbas av ett ont som är följden av deras egna handlingar, förlorar de allt hopp.

Varför ska vi idag lida för det val Adam gjort? Därför att vi är Adams avkomma och liksom Adam bryter mot Guds bud. Alla måste utstå prövningen utom de som t.ex. dog som barn; de slipper den jordiska prövningen. Vi måste, var och en, förtjäna Paradiset som är fritt från den ondska som orsakats genom människans fria val. Gud kommer rensa bort egenskaper som ondska hos de människor som ska leva i paradiset (vers 7:43).

[39:61] Men Gud skall rädda dem som fruktar Honom och belöna dem med det högsta goda; ingenting ont skall nå dem och ingen sorg skall tynga dem.





Profeterna - Guds utvalda - drabbades av hårda prövningar

Profeterna själva - som allstå har en speciell plats hos Gud - fick utstå allvarliga prövningar utan att beskylla Gud; Profeterna hade givetvis insikt nog att inte beskylla Gud för de konsekvenser människans egna handlingar leder till. T.ex. hade profeten Mohammed (frid vare med honom) småbarn som dog efter sjukdom, vid ca 1-2 års ålder. Profeten (frid vare med honom) blev väldigt ledsen och grät över sitt barn, men var försiktig med att inte säga något som skulle misshaga Gud över det inträffade.

Vissa saker vi uppfattar som ondska kan vara tvärtom

[17:11] Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig.

[2:216] DET ÄR en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er - Gud vet, men ni vet inte.

I berättelsen från Koranen då Moses träffar på en Guds tjänare som fått viss kunskap från Gud - kunskap som Moses saknar - vill Moses hela tiden förstå varför saker och ting inträffar och som till synes verkar helt orätt (18:65-18:82). Denne Guds tjänare som Moses följer till och med dödar en pojke. Som ni vet får Moses svar på sina frågor efter hand och får förstå att saker och ting kan te sig onda och dåliga, men att syftet kan vara gott. Med det är det inte sagt att allt ont är gott.

Noas son är en av dem som dör i naturkatastrofen som drabbar Noas folk och Noa frågar Gud varför han inte räddar sonen. Gud svarar att sonen inte tillhörde Noas familj, att sonen begick mycken orätt(Koranen 11:45-11:46) samt att Noa inte ska be om sådan Noa saknar kännedom om.

Med andra ord vet vi inte om ett lidande spädbarn som dör t.ex. skulle ha fått lida ännu mer som vuxet eller i nästa liv. Det kan också vara en mycket hård prövning för barnets föräldrar.

Det svar Gud ger i Koranen är att det vi saknar kännedom om ska vi heller inte ifrågasätta.

(3:179)Det är otänkbart att Gud skulle låta de troende [leva] i de former som ni [förnekare] lever, längre än till dess Han skilt mellan de onda och de goda. Men Gud låter er inte få insikt i det som är dolt för människor; [för detta] utser Gud den Han vill bland Sina sändebud. Tro därför på Gud och Hans sändebud; om ni tror [på Gud] och fruktar Honom, väntar er en rik belöning.





Vad inträffar om man tänker bort lidande och allt ont




Anledningen till att många använder exemplet med det lidande spädbarnet är att ingen ska kunna hävda att det begått någon synd eller gjort någon orätt. På så sätt finns det ingen rättvisa i världen som kan utge sig för att ett spädbarn förtjänar ett straff. Denna tanke drar emellertid likhetstecken mellan lidande i form av sjukdom eller svält och ondska. Låt säga att Gud tar bort virus, bakterier och andra sjukdomar från vår värld så att inget ont kan träffa ett spädbarn. Gud tar bort alla sjukdomar så att spädbarn inte kan dö. Ja, vad blir konsekvensen för alla levande varelser om alla bakterier och virus försvann? Om människor alltid föddes felfria och inte kunde bli sjuka?

När jag själv följt dessa tankegång i en kedja av händelser och konsekvenser har det slutat i att vi antingen inte borde vara skapta som människor över huvudtaget, eller att vi inte var skapta för jorden. Ta bort smärta och sjukdom, svaghet och död, känslor (eftersom de leder till smärtor, lidande och t.o.m. sjukdomar); ja vad blir då kvar ? Inte en varelse av kött och blod med organ och kroppsliga sinnen, utan en möjligen en ängel av ljus





..."Varför måste rovdjur orsaka lidande (om Gud är god)? Därför att rovdjur måste döda med tänderna för att få mat; annars kommer inte bytet dö tillräckligt snabbt eller så for rovdjuret ingen mat... Men varför måste det ske på ett så grymt sätt? Måste bytet känna smärta? Ja, smärta är normalt en signal om att något i kroppen är fel och att djuret måste vara varsamt med den kroppsdelen... Varför ska det finnas så grymma djur? Kan inte rovdjur vara vegetarianer? Nej, de behövs för att upprätthålla balansen i naturen mellan olika varelser och för att betesdjur annars rubbar livets kretslopp..., tar man bort en grupp djur drabbas resten av naturen"





Smärta är ondska?

Smärta för den delen är inte ens alltid av ondo. Smärta har som funktion i att varna för att något är fel och för att man ska ta det lugnt och ge kroppen en chans att kurera sig. I detta fall är alltså smärta och lidande i form av sjukdom något bra. Om sjukdom och skador manifesterade sig i en trevlig känsla som uppfattades som god, hur många skulle då ge kroppen en chans att vila och återhämta sig eller leta medicin. I andra fall blir smärta och sjukdom något negativt och ont, t.ex. om man aldrig blir frisk. Men ska då kroppen på förhand vara programmerad att inte känna smärta när sjukdom leder till död? Det är ju inte förenligt med att endast Gud känner till framtiden och det är ju meningen att människan ska dö och egentligen inte helst säkert känna till tidpunkten. Varför finns sjukdomar? Ja, varför finns bakterier och virus? För att upprätthålla någon balans i naturen? För att hålla människopopulationen på en rimlig nivå? Tyvärr ingen männsika har alla svaren.

Dessutom - utifrån ett islamiskt perspektiv - gäller att lidande som den troende får utstå, till och med av en liten sticka, leder till att Gud belönar en för det onda man utstått (med tålamod). Gud har och visar alltså sympati för vårt lidande.

Teodice - ett problem för ateister

För en troende kan tankegången sammanfattas med att vi litar på Gud. Han säger att han är barmhärtig och god mot oss samt att han inte är ond. På så sätt konstaterar vi att ondska och lidande finns och att Gud gett dessa företeelser en frist. Om något är ont eller gott kan vi inte alltid förstå på förhand. Viss kunskap är dold för oss precis som den var för Moses. Minns dock att Gud straffar människan för sin onda handlingar.

Att vi inte förstår orsaken till saker och ting innebär inte att Gud måste vara på ett visst sätt. Med andra ord, den troende har tillförsikt till Guds godhet och ber honom om skydd mot det onda i Guds skapelse; ondskan har ju en frist. Om man inte tror på Gud så tror man heller inte på det Gud förklarar; nämligen att det onda kommer av våra egna handlingar och att vad som ibland framstår som fel för oss egentligen är rätt, men att vi saknar kunskap och insikt om detta. Det finns alltså inget teodiceproblem inom islam eller för den troende - eller som en broder beskrev det en gång; Teodiceproblemet är ett problem för ateister, inte för de troende.




5. Stenen

För att inte lämna frågan om Gud och stenen därhän. Gud har makt över alla ting. Man kan se detta på flera sätt.

Ett av dem är filosofiskt. Om vi föreställer oss att Gud är en allsmäktig varelse som skulle kunna skapa en sten han inte orkar lyfta, så blir inte stenen ett problem för allsmakten förrän han skapat stenen. Eftersom han väljer att aldrig skapa en sådan sten - trots att han kan - uppstår aldrig heller problemet med bristande allsmakt. (Om världens starkaste man inte vill bära hem en matkasse, så innebär inte detta att han inte längre är starkast)




Ett teologiskt svar på frågan är vad man lägger i begreppet allsmakt - definition. Inom islamisk teologi och troslära - aqida - finns ett antal trosatser som beskriver hur en muslim tror på Gud samt vilka egenskaper Gud har. Utifrån islamisk teologi gäller att Gud är transcendent och står över tid och rum samt fysiska lagar. Gud underkastar sig inte sin egen skapelse - som naturlagar - utan han står över skapelsen.



Förkortade dagar under Ramadan för skandinavien - Fatwa från Egypten

22 juli 2011

Det finns ett flertal religiösa beslut/fatwa som ger stöd för att folk som lever i skandinaviska länder - med fasta som överstiger 18 timmar - kan fasta efter tiderna i Mecka eller Medina. Motiveringen - som är detaljerad och utvecklad - hittar ni under fatwan.

Jag klipper in den härnedan.


_________________________________________________________________________

Number2806
SubjectFasting in countries where the nights are
short
Date8/8/2010

Question
We reviewed request no. 1256 for the year
2009 which includes the following:

What is the ruling for fasting in northern
(Scandinavian) countries where there is an
interval of only two hours between sunset and
dawn in the southern parts of these countries
and where daylight hours extend to 24 hours in
the northern parts during which the sun does not
set?

Answer

Fatwa Council


Muslims in countries with extreme variations
in daylight hours and nights and where it is
difficult to fast, are to estimate the time for
starting and breaking their fast. They are to
disregard the signs on which the legal rulings
for prayers and fasting are based such as dawn,
sunrise, midday, sunset, the disappearance of
twilight and the like.

This is because the Divine injunctions deal
with common circumstances and situations without
establishing a ruling on what is uncommon. From
this, Muslim legal theorists and jurists stated
that the Lawgiver's intent with regards to the
general meanings of the texts concerns common
circumstances that are present in the lives of
people.

Scholarly opinions

- The hadith scholar, Ibn Hajar
al-'Asqalani, mentioned in Fath al-Bari (2/62):
"The [primary] texts pertain to common and
normal circumstances and not to what is
uncommon." In the same book (2/199), he cites
Imam Abu al-Fath ibn Sayed al-Nas al-Ya'mari,
"Rulings are contingent upon what is common and
not on what is uncommon."

- The luminary and Hanafi scholar, Ibn
'Abdin, wrote in Rad al-Muhtar 'ala al-Dur
al-Mukhtar (2/123): " … the general texts are
construed in reference to what is prevalent and
common and not in reference to what is uncommon
and unknown."

From the above, many scholars of the
principles of jurisprudence established that
uncommon and exceptional circumstances do not
fall under the general meanings of the [primary]
texts. Scholars, who maintain otherwise, do not
contradict the specificity of uncommon
circumstances in the existence of evidence. A
conflict thus arises: Are these statements that
denote specificity general or appear general but
are intended [exclusively] as specific? After
scholars agreed that the general texts do not
include specific circumstances, this amounts to
but a fruitless lexical controversy with regard
to the ultimate outcome of the matter.

Sheikh Ibn Taymiyah, the Hanbali scholar,
determined that the timings mentioned in Islamic
law pertain to normal days. He mentioned in
Mukhtasar al-Fatawa al-Misriyyah (1/38): "The
[prayer] times which Jibril (peace be upon him)
taught the Prophet [pbuh] and which the Prophet
[pbuh] taught his community, are those which the
scholars mentioned in their books and which
refer to normal days. There is a different
ruling for the day of which the Prophet said
will extend to the length of one year.
Concerning this day, he said, "Estimate [the
timings of prayer]."

In applying this principle of estimation to
the issue of prayer and fasting timings in
countries where daylight hours and nights are
not moderate, Imam Mohammed Abdou -the former
Grand Mufti of Egypt- (as cited by his student
Sheikh Mohammed Rashid Reda in Tafseer al-Manar
[2/163]) said: "Allah—who revealed the Qur`an,
Knower of the unseen and Creator of the
Heavens—gave ordinances that can be followed by
everyone alike. The command to establish prayers
is general; the Prophet [pbuh] specified prayer
times based on the hours that suit countries
with moderate hours and which constitute the
greater part of the world. This was the norm
until Islam reached those countries where day
and night is longer than usual. Muslims living
in these countries may estimate prayer times
depending on their independent reasoning and in
analogy to the timings specified by the Prophet
[pbuh] in the hadith of al-Dajjal.

The same applies to fasting. The fast of
Ramadan is obligatory only upon those who
witnesses the month of Ramadan i.e. are present.
Therefore, the principle of estimation
facilitates the matter for those living in
regions where it is difficult to perceive the
beginning and end of the month. Scholars
mentioned the principle of estimation after they
became aware that some countries have long
nights and short daylight hours while others
have long daylight hours and short nights.
However, they differed on which country to base
the fasting hours of Ramadan. One opinion stated
that fasting hours must be estimated based on
the timings of the cities with moderate hours
where religious rulings were prescribed such as
Mecca and Medina. Another opinion stated that
fasting hours should be estimated according to
the timings of the nearest country with moderate
hours. Both opinions are permissible; the matter
is open to independent reasoning since it is not
dealt with in primary texts."

Sheikh Mahmud Shaltut, the former Grand Imam
of al-Azhar (may Allah have mercy on him) stated
in Fatawa (p. 125): "There is no doubt that
specifying prayer times during the day and night
and months in the year in the manner which
people have known and followed from one
generation to the next, was based on the timings
of countries with moderate hours where the
specific timings are discernible over the course
of day and night and where the month of Ramadan
is discernible in the year; these countries
constitute the greater part of the globe. At the
time when religious rulings were legislated,
people did not know of those parts of the world
where the year is divided into a single day and
night, or where daylight hours are longer than
the night to the extent that the night
constitutes only a small portion of the day, or
where the night is longer than daylight hours to
the extent that the day is very short."

Sheikh Gad al-Haq Ali Gad al-Haq determined
that the ruling to fast from dawn until sunset
is applicable to the majority of countries which
are those with moderate hours, and not to
uncommon circumstances or to countries lying in
the Polar regions and other nearby countries as
has become evident after the era of legislation.

Adopting the principle of estimating prayer
times and fasting hours and disregarding the
signs that define these times is based on a
legal source—the hadith relating to al-Dajjal's
[Antichrist] time on earth. 1In the hadith, the
Companions asked the Prophet [pbuh], "O
Messenger of Allah! How long will he stay on
Earth?" The Prophet [pbuh] replied, "Forty days:
one day will be like a year, one day will be
like a month, one day will be like a week and
the rest of the days will be like your days." We
[the Companions] asked, "O Messenger of Allah!
Will one day's prayers suffice for the prayers
of the day that will be equal to one year?"
Thereupon, the Prophet said, "No, you must
estimate the timings (of prayers)."

The conditions during the time of al-Dajjal
in regard to the disappearance of the timings
are the same as those in the Polar regions where
day and night last for six months each. Scholars
included the regions lying near the Poles where
the days are long and the nights are short under
the principle of estimating prayer times during
the time of al-Dajjal due to the rational cause
of each, which are the extreme variations in the
timings upon which acts of worship are
contingent. Therefore the ruling applied to the
disappearance of the signs is likewise
applicable to their variations.

Ibn 'Abdin mentioned in his meta-commentary
Rad al-Muhtar 'ala al-Dur al-Mukhtar (1/366): "I
do not know of someone in our school of
jurisprudence who discussed the issue of fasting
in lands where dawn breaks just as the sun is
setting or sometime after it sets such that
there is not enough time for a person who is
fasting to eat enough food to sustain him. It
cannot be maintained that they are obligated to
fast in such a continuous manner since this is
harmful. Therefore, if we were to maintain the
obligatoriness of the fast in their regard, then
it is necessary to estimate the time [for
starting and breaking the fast]. However, are
they to estimate the time based on the nearest
countries as the Shafi'is maintain, estimate the
time that suffices for eating and drinking or
are they only to forgo fasting and make up the
fast [at a later time]? All of these options are
possible. We cannot maintain that fasting is not
obligatory under these conditions due to the
existence of the reason for the fast—witnessing
part of the month [of Ramadan] and the break of
dawn every day. This is what is apparent to me
and Allah Almighty knows best."

The principle of estimating fasting hours
that extend beyond the normal hours is derived
from actual circumstances. People living in
countries with extreme variations in daylight
hours and nights face an 18 hour fast or more
(more than three quarters of the entire day)
which is certainly a difficult feat. Expert
opinions determined the inability of the human
body to tolerate such extended periods of
fasting which definitely poses harm. Therefore,
we cannot maintain that harm is the objective of
Islamic law.

Furthermore, we cannot maintain that it is
permissible for whoever is incapable of fasting
in countries of extreme latitude to break his
fast and make it up at a later time under more
favorable conditions. The ruling for this person
is the same as that of another with an excuse
[for not fasting]. Since the command to fast
from dawn until sunset is general, it does not
specify a certain country or community.

The dispensation of breaking the fast and
making it up at a later time is applicable to
the obligations which can be endured by the
majority of the people but which are interrupted
for some by exceptional circumstances rendering
them unable to perform these religious duties.
When it becomes known, based on facts, that it
is difficult for the human body to tolerate
fasting for extended periods and experts
established that this is harmful to the healthy
individual; scholars determined that causing
harm is not the purport of the Lawgiver.
However, it cannot be maintained that it is
permissible for a person who is unable to fast
to refrain from observing this duty and make it
up at a later time. This is because it will lead
to either entirely waiving the obligation of
fasting, harming the person fasting by
interrupting his work and interests and
disrupting his life (if exceptional
circumstances continue for the entire year) or
fasting during a month other than Ramadan when
the hours are more moderate (if there are months
when extreme variations in the hours of the day
are absent). All of the above are incongruous
with the Divine wisdom behind the obligation of
fasting.

For this reason, Imam Mahmud Shaltut (may
Allah have mercy on him) stated in Fatawa:
"There is no doubt that adopting the known
prayer times and fasting hours [of Ramadan] in
areas [of extreme latitude] will lead a Muslim
to perform only five prayers during the day and
night (which constitute the entire year in
regard to his location) distributed over the
entire year. Additionally, it will lead Muslims
in some regions to perform only four obligatory
prayers or less, depending on the length of the
day, obligate Muslims living in these regions to
fast Ramadan when they do not witness it in the
first place, while in some places it will lead
to fasting 23 out of 24 hours. All of the above
are inconsistent with the wisdom and mercy of
Allah, the Most Merciful. Therefore, they must
be ruled out."

The luminary Mustafa al-Zarqa stated in his
book Al-'Aql wa al- Fiqh fi Fihm al-Hadith
al-Nabawi (p. 124): "Generalizing [the principle
of adopting normal prayer times to countries of
extreme latitude] based on the ability to
distinguish between day and night regardless of
the great difference in their length, totally
contradicts the objectives of Islamic law and
the legal principle of mitigating harm. It is
unreasonable to distribute the prayers performed
during daylight hours and night over a half hour
period as it is likewise unreasonable to break
one's fast for one hour and fast for twenty
three."

We propose to those living in countries of
extreme latitudes to fast according to the time
of Mecca since Allah designated it as the
'Mother of Villages'; a mother is the source of
existence. Moreover, Mecca is the city to turn
to, not just for the Qibla [direction of prayer]
but also when estimating timings when there are
extreme variations in day and night.

Estimating the times for starting and ending
a fast based on the nearest country with
moderate hours is an extremely confusing matter.
Those who are in favor of this method, stipulate
knowledge of the precise calculations for
starting and terminating the fast in the nearest
countries with moderate hours without any
difficulty or confusion. From experience and
practice, both of these conditions are lacking
in the above method of estimation, giving rise
to greater confusion. For this reason, Sheikh
Gad al-Haq, the former Grand Imam of al-Azhar,
ruled out this method after mentioning another
alternative. He called upon the residents of
countries with lengthy daylight hours to follow
the timings of Mecca or Medina. He said: "It may
be difficult to calculate precisely [the fasting
hours] of the nearest countries to Norway with
moderate hours. Therefore, I call upon Muslims
living in Norway and other countries with
similar circumstances to fast the same number of
hours as Muslims in Mecca or Medina. They are to
start their fast at the time of true dawn
according to their location and disregard the
number of hours for day and night as well as sun
set (for breaking the fast), the disappearance
of the sun's light and the coming of nightfall.
This is based on scholarly opinions which have
been derived from the previously mentioned
hadith on al-Dajjal and on following the
commands of Allah and His instructions in the
Qur`an which is a mercy to His servants."

Modern scholars who maintain that it is
permissible for Muslims living in countries
where daylight hours are long and nights are
short to adopt the fasting hours of Mecca
include:

- Sheikh Mohammed Abdou, the first to hold
the office of Grand Mufti of Egypt. He favored
this opinion which he derived from juristic
opinions on this issue as mentioned earlier.
This is likewise the opinion that was
implemented later by Dar al-Ifta al-Misriyyah.

- Sheikh Gad al-Haq Ali Gad al-Haq (in fatwa
no. 214 for the year 1981 CE)

- Sheikh Abdul Latif Hamza (in fatwa no. 160
for the year 1984 CE)

- Dr. Mohmmed Sayed Tantawi (in fatwa no.
171 for the year 1993 CE and in fatwa no. 579
for the year 1995 CE)

- Dr. Nasr Farid Wasil (in fatwa no. 438 for
the year 1998)

- Dr. Ali Goma Mohammed, the current Grand
Mufti of Egypt.

- Dr. Mohammed al-Ahmadi abu al-Nur, former
Minister of Endowments and member of the Islamic
Research Academy, in the fatwa issued on 24
April 1983 CE by the Fatwa Committee at al-Azhar
in his capacity as president of the Committee.

- The luminary Mustafa al-Zarka.

- Dr. Mohammed Hamidullah in his book
Al-Islam.

- Sheikh Mahmud Ashur, former deputy to the
Grand Imam of al-Azhar and member of the Islamic
Research Academy.

This is the opinion maintained by other
contemporary scholars as well as the opinion
implemented for fatwa by scholars from various
religious bodies around the globe such as the
Board of Fatawa in Amman, Jordon in a fatwa
signed by Sheikh Mohammed Abdou Hashem, the
Grand Mufti of Jordon, on 19 September 1399 AH.
This is the opinion that best serves the
objectives of Islamic law and the most lenient
in realizing the welfare of man on earth.

Allah Almighty knows best.

---------------------------------------
1- The hadith is included in Sahih Muslim and
elsewhere through al-Nawas ibn Sam'an (may Allah
be pleased with him).


___________________________________________________________________
Fatwa från al-azhar enligt länken:

http://mission-alnoor.org/Admin/asp/Mailed_details.asp?M_ID=821


- - -
Dear brothers and sisters around the globe


Fasting times days during summer in North Pole nations (like Sweden, Denmark, Norway, Iceland, Finland) is found very long. I remember, in the year 1989 during summer season, I had to fast almost 21 hours. Those are the longest days I fasted in my life. The more surprising than this is, during the month of July and August in many Northern nations son sets for an hour or so and some places it does not sets for days. The fasting in those places almost become impossible as one may hardly observe sunset. This year, we all will insh-Allah be fasting during the month of August. It will be the same situation in many nations as I experienced in 1989. Alhamdulillah, there are many Muslim brothers and sisters in those countries and observe fasting and prayers as commanded by Rabbe Karim Allah.


One of our dear Swedish sister in Islam Ms. Farhat Gunnarsdottir, forwarded a mail, which I received from my dear sister in Islam Ms. Halima Herborg in Iceland, where a Fatwa from Al-Azhar is quoted about the timing of Ramadhan (Fasting) in North pole nations during summer time.

Thanks for their kind sending of the following mail to us. I want to share the views with all of you.

---
Translation from Arabic to English



An extract from a Fatwa no. 575/2010-11-21 by Al-Azhar Al-Sharif

- - -

In the name of Allah, Most Gracious, Most Merciful



We believe that Muslims living near to the North and South poles and what is close to them; in which the days are long and nights short; have two choices when it comes to fasting Ramadan:


- Either to abide by the timings of the countries in which the Islamic legislations appeared and in which day and night hours are in moderation (Mecca and Medina). That is, to fast the same number of hours as these two cities.


-Or to calculate the hours of fasting in the closest country, in which day and night hours are in moderation; and in which the wisdom of Allah Almighty’s decree of Prayers and Fasting is maintained without resulting in too much exhaustion or fatigue.


As it might not be easy to calculate the closest country to Sweden that maintains this status, we are more inclined towards proposing that Muslims who live in Sweden and other countries with the same situation, to fast the exact number of hours that Muslims fast in Mecca and Medina. Taking into factor, that their fasting starts at the time of Fadjr in their location [Sweden, etc.], without taking into account their day and night hours, nor having to wait for sunset or nightfall to stop fasting.


We reached this conclusion in accordance with what scholars pursue when it comes to estimating the timings of Prayers and Fasting and following the orders of Allah and His guidance in the Holy Quran, as Allah in His mercy says: {Allah intends for you ease and does not intend for you hardship and [wants] for you to complete the period and to glorify Allah for that [to] which He has guided you; and perhaps you will be grateful.} (Surat Albaqarah 2: 185). Allah Almighty also says: {Allah does not charge a soul except [with that within] its capacity.} (Surat Albaqarah 2: 286).


Allah Almighty knows best.


Members of the Fatwa committee



1- Sheikh / Ashour Al-Wakil (Signature)



2- Sheikh /Mohammad Mohammad Awis (Signature)



3- Sheikh / Gamal Abd Al-Samih (Signature)



4- Sheikh / Al-Sayed Al-Kasas (Signature)



Secretary of the committee



Said Amer (Signature)



Seal:* Al-Azhar Al-Sharif



Islamic research complex





The Fatwa committee


*ملاحظات المترجم.


أشهد أن هذه الترجمة مطابقة للنص الأصلي باللغة الإنجليزية:


That it is a true translation to Arabic language of the attached document in the English language certifies:

..........................................................................................


Nabil Saad/ نبيل سعد


Arabic translatorمترجم

Vad är intelligens?

4 mars 2011



AV AbdulWahid Shakir


(http://ghazali.se/txt/vad_ar_intelligens.htm)

Vad är intelligens?



Det eviga livet är bättre för dem som fruktar Gud! Använder ni inte ert förstånd?
(K. 12: 109)

Trots att intelligens är ett begrepp som är högt värderat i de flesta, om inte alla, kulturer råder det olika uppfattningar om vad intelligens är. Nedanstående brevväxling illustrerar att det inte finns en enhetlig uppfattning om hur intelligensbegreppet ska definieras. En nordamerikansk indianhövding gav följande svar till en nybyggare som erbjöd indianerna europeisk utbildning:

Vi vet att du högaktar den typ av undervisning som bedrivs vid dessa universitet… Men du, som är vis, vet att skilda nationer har olika föreställningar om saker och ting, och du kommer därför inte att ta illa upp om det visar sig att vi inte har samma uppfattning angående denna typ av utbildning. Vi känner till er utbildning. Flera av våra unga har växt upp och studerat vid universiteten i de norra provinserna; de fick lära sig alla era vetenskaper, men när de återvände till oss visade de sig vara dåliga löpare, sakna alla kunskaper om hur man lever i skogen, oförmögna att stå ut med kyla och hunger, sakna kunskap om hur man bygger en hydda, fångar en hjort, dödar en fiende eller behärskar vårt språk. De var därför inte lämpade att bli jägare, krigare eller rådgivare. De var helt värdelösa. […] Om gentlemännen i Virginia sänder oss ett dussin av sina söner, ska vi ta hand om deras utbildning, lära dem allt vi vet och göra män av dem.

En vid och inkluderande definition av intelligens är: "Förmågan att svara adaptivt på kraven från en specifik omgivning." Denna definition gör gällande att intelligens är besläktad med förmågan att överleva. I ett religiöst perspektiv är det jordiska livet "en specifik omgivning" som kräver att vi beter oss på ett visst sätt för att överleva i det tillkommande livet. Enligt detta sätt att se på intelligens kan man sluta sig till att den som är intelligent beter sig på ett sätt som för honom eller henne närmare Gud, och undviker sådant beteende som fjärmar från Honom. Imam al-Shafi’i har sagt: "Om någon, i sitt testamente, uttrycker en önskan att ge bort sina rikedomar till de mest intelligenta av människor, delar vi ut rikedomarna till asketerna." Att han sade så beror på att asketer ger det tillkommande livet företräde framför detta liv, och visar därmed de prov på intelligens.

Aql är det arabiska ord för förstånd som används i det inledande korancitatet. Detta ord är besläktat med ordet ’iqâl som betecknar den snodd eller det rep som används för att binda ihop fötterna på kameler för att hindra dem från att springa iväg. Många lärda har därför sagt att ett väl fungerande intellekt ska hindra människan från att närma sig det som ödelägger möjligheten till det goda i det tillkommande livet. Intellektets uppgift är att lägga band på människans ego och hindra det från att följa de destruktiva begären. I Odyssén berättas att Odysseus beordrade sina män att stoppa vax i sina öron och att de skulle binda fast honom själv vid masten innan de passerade sirenernas ö. Detta gjorde han för att han inte ville låta sig förföras av sirenernas sång. Han var nämligen fast besluten att återvända hem och ville därför inte låta sig distraheras av något eller någon.

Den som glömmer sitt slutgiltiga hem vill inte låta sig bindas vid något, tvärtom. Den moderna människan hyser en motvilja mot att binda sig eller låta sig bindas. När destinationen glöms bort, förnekas eller förträngs står människan, inte bunden vid masten, utan vid relingen och längtar efter distraktioner. Att, som Odysseus, låta sig bindas framstår idag som högst ointelligent.







En bön om om frid och trygghet till de utsatta arabiska folken

20 februari 2011

Jag och många andra ber till Gud att låta de arabiska folken få frid och trygghet i sina länder. Störta tyrannerna och ge mod, styrka och seger till de som kämpar för frihet - ameen.


Det krävs ett stort mod och beslutsamhet i länder som Libyen för att människor ska våga gå ut mot sin tyrann; en tyrann som ljuger för sitt folk, skjuter på dem och misshandlar dem. Tyrannen klamrar sig fast vid makten för att behålla sin överdådiga livsstil, för att själv leva i överflöd och förödmjuka samt förnedra sitt eget folk. De modiga demonstranterna går ut med livet som insats bara för att uttrycka en sådan självklarhet som att de vill kunna välja sin egen ledare och slippa korruption.

Nu har araberna tagit steget för att ta det som många andra försökt hålla ifrån dem. Självbestämmanderätt. Nu har vågen börjat och den kommer inte gå tillbaka.

Med Guds vilja börjar en ny epok där araberna kan bygga upp sina natursköna länder i behagliga klimat. En epok där inte folket måste utvandra från sina länder för att hitta levebröd, bara för att en tyrann och dennes lakejer ska leva i överflöd.

Gud bevilja de rättfärdiga styrka, beslutsamhet, mod och seger!

alGhazali (f. 1058 e.kr.) om religionens förhållande till vetenskapen

25 januari 2011

alGhazali, 1058-1111 e. kr. (i Europa känd under medeltiden som AlGazel), av persiskt ursprung, är en av Islams stora tänkare och lärde. Han har skrivit ett antal verk och ett av de mest kända verken är Tahafut al falasifa (filosofernas inkonsekvens), som kom att grusa den antika, fram till dess, helt oantastliga metafysiska filsofin (Utformad av bl.a. den grekiske tänkaren Aristotelses, vilken hyllades av muslimska tänkare som Ibn Sina, känd som Avicenna i det medeltida Europa).

Även om den än gång så oantastliga metafysiska filosofin är utdöd tack vare alGhazali, har al Ghazalis introduktion till Filosofernas inkonsekvens (Tahafut al Falasifa) en stor aktualitet än i dag för muslimer beträffande hur de ska förhålla sig till vetenskapen (filosofin betraktades under medeltiden som vetenskapen i sig, ur vilken alla andra vetenskaper - bl.a. metafysiken, matematiken, astronomin o.s.v. - utgjorde olika grenar. Förhållandet kan på vissa sätt jämföras med hur vår samtid upplever naturvetenskap).

(Kommentera gärna om ni har förslag på förbättringar i översättningen.)

al Ghazali ur Tahafut al Falasifa:

"- För det andra, det finns det ting som filosoferna tror, som inte kommer i konflikt med någon religiös princip. Därför är oenighet med filosoferna beträffande dessa ting inte ett nödvändigt villkor för en (korrekt) tro på profeterna och apostlarna (må Gud välsigna dem alla).

Ett exempel är deras (filosofernas) teori om att månförmörkelser inträffar när ljuset från månen försvinner till följd av att jorden positionerar sig mellan månen och solen. Detta förhållande beror på att månen får sitt ljus från solen och att jorden är en rund kropp omgiven av himlen på alla sidor. Resultatet blir därför, när månen faller i skuggan av jorden, att solens ljus skärs av från månen.

Ett annat exempel är deras (filosofernas) teori om att solförmörkelser är en följd av att månen positioneras mellan solen och observatören, vilket inträffar när solen och månen är positionerade i skärningspunkten mellan sina noder, i samma grad.

Vi är inte intresserade av att vederlägga sådana teorier, eftersom sådan vederläggning inte tjänar något syfte. Den som anser att det är hans religiösa plikt att inte tro sådana ting är synnerligen orättvis mot religionen och försvagar dess grunder. För dessa ting har fastställts genom astronomiska och matematiska bevis, som inte lämnar något utrymme för tvivel.

Om du berättar för någon, som har studerat dessa ting - som har forskat fram alla uppgifter som rör dem och därför är i stånd att förutsäga när en mån- eller solförmörkelse kommer att inträffa, om förmörkelsen kommer vara total eller delvis och under hur lång tid förmörkelsen kommer att vara - att dessa ting strider mot religionen, så kommer ditt påstående att skaka hans tro på religionen och inte på dessa ting. Sålunda orsakas relgionen en större skada av en okunnig anhängare än vad en motståndare, vars verksamhet, oavsett graden av fientlighet, är korrekt. För, som ordspråket säger, en klok fiende är bättre än en okunnig vän.

Om någon säger: Profeten (må Gud välsigna honom) har sagt: " Solen och Månen är två tecken bland Guds tecken. Deras förmörkelse är inte orsakat av någon människas dödsfall eller födelse; när du ser en solförmörkelse ska du söka skydd genom att åminnas Gud och göra böner. " Hur kan denna tradition förenas med vad filosoferna säger?

Vi kommer då att svara: Det finns ingenting i denna tradition som strider mot vad filosoferna säger. Den (traditionen) förnekar endast att en solförmörkelse har något att göra med någons liv eller död. Vidare föreskriver traditionen bön vid en solförmörkelse. Den heliga Lagen (religionen) ålägger bön vid soluppgång, solnedgång eller under dagen. Varför skulle detta vara annorlunda mot åläggandet av bön vid en solförmörkelse, om syftet är att vinna Guds behag, likväl med en sådan handling?

Om det i slutet av samma tradition har påståtts att Profeten sade: "När Gud uppenbarar sig för något, knäböjer det inför honom." Innebär inte denna tradition att en solförmörkelse utgör ett knäböjande, som orsakats av en sådan uppenbarelse?

Vi kommer då att svara att detta tillägg är oäkta. Vi måste fördöma dess författare som en lögnare. Profetens ord är endast de som har rapporterats ovan (den första delen). Men om detta tillägg var äkta, skulle det inte vara lättare att tolka det än att avvisa (den astronomiska och matematiska) bevisningen som är definitiv och fastställd? Folk har tolkat många (andra) texter med rationella argument, vilka aldrig haft en sådan klarhet och stringens (som astronomiska och matematiska resonemang i detta fall).

Ateister skulle finna den största tillfredsställelse om religionsanhängare med säkerhet fastställde att påståenden av detta slag strider mot religionen. Då skulle det vara lättare för dem att motbevisa religionen, eftersom religionen i så fall står och faller med sitt motstånd mot dessa ting. Det är därför nödvändigt för anhängare av religionen att inte att yttra sig i dessa slags frågor, eftersom den avgörande frågeställningen mellan religionsanhängare och filosoferna endast är huruvida världen är evig eller har en tidsmässig början.

Om världens begynnelse i tiden bevisas, är det utan betydelse huruvida den utgör en rund kropp, en enkel form, en åttkantig eller en sexkantig figur; eller huruvida himlarna och allt som är under dem bildar - som filosoferna säger - tretton lager, eller mer, eller mindre. Forskning om dessa fakta är inte mer relevant för metafysiska frågor, än vad en utredning om antalet lager i en lök, eller antalet frön i ett granatäpple, skulle vara. Det vi är intresserade av är om världen är en produkt av Guds skapande verksamhet, oavsett hur skapandet gått till."

Böcker med lögnaktiga påståenden om islam är inget nytt under solen

19 januari 2011

I SVD recenseras en bok idag där författaren hävdar att islamiska jurister under medeltiden i stort sett betraktade kvinnan som en slav.

Denna bok är - utifrån recensionen att döma - en sörja av selektivt valda teoretiska diskussioner av muslimer under medeltiden. (För den delen går det att hitta absurda eller obsoleta diskussioner i alla kulturer och religioner)

Sedan har författaren lagt på sin egen islamofoba tolkning och förutfattade mening, vilket inte är nytt. Orientalisterna har hållt på med detta i 200 år. Det har nu gått inflation på författare med muslimska namn i USA som vill göra pengar på böcker för att ställa in sig hos den fundamentalistiska kristna högern.

Hycklande och självmotsägande påståenden som att månggifte förstör ett samhälle pga att det förtar kärnfamiljens "lojalitet och trygghet" är absurt när kärnfamiljen knappt existerar i våra moderna samhällen där folk ofta byter partner och lever i olika konstellationer tillsammans med någon annans barn.

Att det fanns muslimska jurister under medeltiden som diskuterade slaveriet innebär att de diskuterade en samtida realitet i dåtida världen och försökte reglera vad som gällde. Författaren har helt uppenbart valt att inte nämna koranverser om det rättfärdiga i att befria slavar och de uttalanden från profeten Mohammed som finns om att man ska befria slavar, behandla dem väl och inte utsätta dem för kränkande behandling. Vad som inte heller tas upp i artikeln är att i Islam tradition kan en slav bli statsöverhuvud (sultan) och under medeltiden var detta vanligt bland en klass slavar i Egypten som benämndes mamluk. Mamluk betyder ägd på arabiska. Med andra ord har historiskt inte heller slavbegreppet inom muslimska tradition varit synonymt med vad europeiska språk och kulturer associerar till.


Påståenden som att en kvinna och en slav betraktas likadant har inget stöd i islamisk lag utan är en känslomässig slutsats som författaren har dragit utan någon som helst stöd i Koranen eller islamisk lag. Juridisk rätt till egen egendom, rätt till skilsmässa, rätt till försörjning är för övrigt exakt det som skilde en fri från en slav under historiens gång.

För övrigt påståenden som att mannen har rätt till sex med en fru bygger på islamisk rätt om att man inte har rätt till sex med någon utom i äktenskapet. Det ska ske med kärlek och omtanke om läser Profeten Mohammeds historia. Det finns inget som helst stöd i Islamisk rätt för att en fru utgör mannens egendom.


Se följande länk http://en.wikipedia.org/wiki/Mamluk

Ett hopp om demokrati i arabvärlden!

15 januari 2011

Tunisiens diktator, Zin el Abidine, sedan 23 år har flytt landet och begett sig i landsflykt. Det tunisiska folket har visat mod och beslutsamhet till skillnad från resten av arabvärlden.

Alla fega kräk till poliser har flytt fältet och demonstranterna har bränt ner polisstationerna. Missförstå mig inte - jag är inte för anarki - men poliserna är inte samhällets värnare i arabvärlden utan den korrumperande, förtryckande och parasitiska faktorn.

Utbrottet till demonstationerna var att en arbetslös student, som försörjde sig på att sälja grönsaker, fick sin grönsakskärra konfiskerad av polisen eftersom han inte hade något "tillstånd" och i protest satte eld på sig själv av frustration. I ett land där det inte finns jobb och där staten inte hjälper till hindrar statsmakten med polis och militär t.o.m. ungdomar från att tjäna sitt levebröd på enklaste sätt. Fattigdom och förtryck kan leda vem som helst till vansinnesdåd.

Problemet med regimer som den i tunisien är att deras "modernisering" endast består av sekularisering som innebär en anti-islamisk agenda. Ingen av diktatornerna tillåter resten av de positiva faktorerna man förknippar med "modernism" som yttrandefrihet, fria val, jämlikhet etc.

Mitt hopp är nu att Tunisien ska få en riktig demokrati och inte samma slags ledare som den som nu flytt. Mycket finns att rätta till förstås eftersom diktatorns släktingar lagt beslag på stora förmögenheter och tillgångar medan folket fått leva i misär. Tyvärr har premiärministern Ghannouchi - en del av den tidigare makteliten uppenbart - tagit över makten officiellt och "lovar" att han ska respektera konstitutionen, fria val, politiska partier, frihet m.m. Det tror inte jag är tillräckligt. Hela den gamla politiska makteliten måste omedelbart prövas i öppna och fria val om de har den tunisiska befolkningens stöd!

Väst bör stötta den demokratiska utvecklingen i arabvärlden, eftersom det gynnar alla. Araber vill inte flytta från sina länder vid medelhavet till Europa, bara de hade haft ett levebröd och Europa vill inte heller ha invandringen från arabländerna. Win-win.

Förhoppningsvis leder utvecklingen i Tunisien till att arabvärldens diktatorer inser att de måste börja reformera nu mot demokratiskt styre och inte strypa sina befolkningar ytterligare.

DN 1,2,3, 4 5 SVD 1 2 3