Uppdrag gransking - Repris på gammalt tema

Igår den 30 januari 2013 kunde man se uppföljningen av SVT:s "Uppdrag granskning" där man åter skulle avslöja muslimer med dubbla budskap i frågan om polygami.

Jag vill skriva några rader om varför jag anser att denna fråga är ett slag i luften.

Något som varken SVT eller imamerna tog upp var emellertid det dubbla budskap som samhället överhuvudtaget representerar i denna fråga. Bakgrunden torde finnas i den kristna traditionen, arv från romersk rätt om att man endast gifter sig med en kvinna. Det är emellertid inte förbjudet för en man att ha sexuella relationer med flera kvinnor i Sverige eller resten av Europa; det är endast förbjudet att erkänna relationen genom äktenskap. Vad är poängen med denna lag och moralregel? Den stavas hyckleri.

SVT-reportern besvärades även något oerhört över att imamerna och moskéerna lämnade "dubbla budskap". Varför vill inte imamerna ta avstånd från koranverserna som tillåter månggifte?

Det är pga. att det inte är något dubbelt budskap, eftersom det i ett samhälle finns ett antal olika ideér som inte stämmer överens med lagstiftning. Dock väljer man att inte bryta mot lagen, även om den är fel. Det finnsmånga människor som är för dödsstraff på våldtäktsmän och mördare, men det är olagligt.  Det finns folk som anser att marijuana är en trevlig sällskapsdrog, men den är olaglig.  Är det ett dubbelt budskap att folk har en åsikt men väljer att följa det som lagen säger? Nej, imamerna säger att även om det är tillåtet i Islam och det står i Koranen som är Guds eviga ord, så gäller svensk lag i denna fråga.Det står fritt för var och en att ha de åsikter de vill och driva dem. Det är kärnan i en demokrati. Staten är skild från religionen i Sverige. 

Något som förbryllar mig är varför ingen av imamerna, eller andra medverkande muslimer, har tagit hänsyn till, eller nämnt, koranverserna som behandlar polygami i Koranen. De avråder helt klart från polygami eftersom den ena versen förutsätter lika behandling - annars en fru - och den senare versen säger att det inte går att vara likvärdig hur mycket en man än försöker.

[4:3] Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då [andra] kvinnor som är tillåtna för er till hustrur - två eller tre eller fyra; men [begränsa er till] en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika - eller [vänd er till] någon av dem som ni rättmätigt besitter. Detta gör det lättare för er att undvika partiskhet.

[4:129] Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni än önskar det; men ge inte era känslor [för en] så tydliga uttryck att ni lämnar den [andra] i ovisshet [om vad ni känner för henne]. Men om ni lägger till rätta det som ni har brustit i och fruktar Gud [skall ni se att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
Det är dessa verser som är anledningen till att flera muslimska länder - som grundar sin lagstiftning i islamisk lag Sharia - förbjudit polygami. Därför kan jag inte hålla med den muslimska kvinnan Fazeela - en annars duktig debattör - som menade att koranversen var otidsenlig och därför inte längre var tillämplig. Givetvis måste Koranen alltid sättas in i sitt sammanhang, men verserna i den är eviga. Det är tolkningen av vissa verser som kan förändras (under rätt förutsättningar).

En till sak som förbryllar mig är hur otroligt usla på PR i princip samtliga medverkande muslimska samfund är. De envisas med att vid varje tillfälle media kontaktar moskéerna framföra sina synpunkter genom första generationens invandrare, oftast (äldre) gubbar, som bryter på dålig svenska och därför inte känns särskilt trovärdiga när de pratar om att muslimer ska integrera sig och anpassa sig till det svenska samhället. Det finns gott om muslimer idag som både har akademisk utbildning och talar flytande svenska, men trots det  vidhåller samfunden detta gubbvälde. Dett gubbvälde som inte förmår sig släppa makten till en yngre generation, till kvinnor och till svenska och/eller faktiskt integrerade, utbildade muslimer, som är erkända som duktiga talare. Det spelar ingen roll hur duktig en imam är på arabiska. Pratar han dålig svenska ger det ett tafatt intryck.