För ett tag sedan hittade jag en video på Youtube där en biolog, dr. Ken Miller, idiotförklarar förespråkare för intelligent design (som tror på en intelligent skapare). Anledningen till idiotförklaringen från Ken Miller bottnar i en svag länk som funnits i evolutionsbiologernas teori om människans ursprung, i det faktum att alla apor, t.ex. schimpansen (som har DNA mest likt människan av alla andra apor enligt forskarna), har 48 (24 par) kromosomer i cellerna medan människan endast har 46 (23 par).
Rörelsen för intelligent design har tidigare ifrågasatt hur männsikan och aporna skulle kunna ha en gemensam anfader när de har olika kromosomtal. För några år sedan kunde forskare emellertid konstatera att det hade skett en fusion av två kromosomer hos människan, som sålunda förklarade mysteriet med det "försvunna" kromosomparet. Fusionen går att fastställa genom att den nya kromosomen har två telomerer - som normalt utgör änden på kromosomer - centralt placerade i mitten på den "nya kromosomen". Normalt skulle det alltså inte ha funnits några telomerer i mitten på kromosomen.
I och med upptäckten menar också vissa biologer - som Ken Miller - att de därigenom bevisat att den mänskliga evolutionen från en apvarelse är ett faktum och att man därigenom har motbevisat teorier eller religioner som tror på en intelligent skapare, som skapat människan utan evolution. Ken Miller frågar troende på intelligent design om de förklarar upptäckten med att Gud skapade människan för att se ut som om den härstammade från en primatförfader (apvarelse) och varför Gud skulle göra något sådant i så fall?
Efter att ha läst några inlägg på nätet om ämnet fann jag svaret i en annan evolutionsvetenskaplig artikel benämnd "The Chromosome shuffle", som i och för sig också är emot intelligent design. Artikeln förklarar att fusion av kromosomer inte heller är något ovanligt i djurvärlden och t.ex. husmusen är ett exempel på där det finns en grupp husmöss med fusionerad kromosom och husmöss med det ursprungliga extra kromosomparet, utan att det är någon som helst biologisk skillnad på grupperna. Artikeln beskriver slutligen att fusionen av kromosomparet överhuvudtaget inte behövt innebära att någon större biologisk skillnad uppstod från människovarelsen med 48 kromosomer. Några moderna människor med 48 kromosomer finns emellertid inte att och man har heller inte till gång till den ursprungliga "hominiden" att jämföra med. Möjligen kan de två grupperna ha haft svårt att få avkomma, förklarar författaren till artikeln (Mössen verkar inte ha haft några problem med fortplantningen).
För att Ken Miller ska kunna hoppa högt, slå klackarna i taket och verkligen ha belägg för sitt påstående om människans evolution från en primat, skulle han alltså ha behövt själva den genetiskt bevisade mänskliga "urfadern" att jämföra kromosomerna med och som visade att människan även i DNA tog språnget från apvarelse till människa. Det är ju inte antalet kromosomer som avgör huruvida man är människa eller apa, utan det avgörs av innehållet i kromosomerna, DNA:t. T.ex. potatisen har också 48 kromosomer men det bevisar varken att potatisen är en apa eller förfader till människan.
Enligt evolutionsteorin kan det heller inte ha varit shimpansens och människans förmodade gemensamma urfader som hade 46 kromosomer - då hade även aporna haft 46 kromosomer istället för 48. Fusionen måste därför ha skett efter att aporna och människorna redan var olika arter och då går evolutionsförespråkarna egentligen miste om poängen. Människan var ju redan en människa, vare sig med 48 eller 46 kromosomer. En teori som för övrigt förts fram som förklaring till varför det inte finns människor med 48 kromosomer är att människan med 46 kromosomer slog ut föregångaren med 48 kromosomer.
Slutligen kan jag inte undvika att ifrågasätta hur evolutionsförespråkarna förklarar grisens förhållande till människans utveckling. Även grisen är väldigt nära "släkt" med människan vad gäller DNA och organ men av någon anledning är evolutionister misstänksamt tysta om detta samband.
Jag vill i sammanhanget tillägga att - i enlighet med en tidigare artikel jag översatt om evlution här på bloggen - det egentligen inte finns något i islam eller Koranen som motsäger att en evolution i djurvärlden kan ha skett, med Guds vilja. Men precis som evolutionisterna vägrar att "tro" på att Gud finns bör även kreationister vägra att "tro" på evolution utan riktiga bevis och evolutionister ska därför ifrågasättas med samma argument som de ifrågasätter kreationister - var är era bevis?.
(Vad gäller människan finns Koranverser som visar att människan är direkt skapad av Gud även om vi inte vet exakt hur den människan såg ut).
Rörelsen för intelligent design har tidigare ifrågasatt hur männsikan och aporna skulle kunna ha en gemensam anfader när de har olika kromosomtal. För några år sedan kunde forskare emellertid konstatera att det hade skett en fusion av två kromosomer hos människan, som sålunda förklarade mysteriet med det "försvunna" kromosomparet. Fusionen går att fastställa genom att den nya kromosomen har två telomerer - som normalt utgör änden på kromosomer - centralt placerade i mitten på den "nya kromosomen". Normalt skulle det alltså inte ha funnits några telomerer i mitten på kromosomen.
I och med upptäckten menar också vissa biologer - som Ken Miller - att de därigenom bevisat att den mänskliga evolutionen från en apvarelse är ett faktum och att man därigenom har motbevisat teorier eller religioner som tror på en intelligent skapare, som skapat människan utan evolution. Ken Miller frågar troende på intelligent design om de förklarar upptäckten med att Gud skapade människan för att se ut som om den härstammade från en primatförfader (apvarelse) och varför Gud skulle göra något sådant i så fall?
Efter att ha läst några inlägg på nätet om ämnet fann jag svaret i en annan evolutionsvetenskaplig artikel benämnd "The Chromosome shuffle", som i och för sig också är emot intelligent design. Artikeln förklarar att fusion av kromosomer inte heller är något ovanligt i djurvärlden och t.ex. husmusen är ett exempel på där det finns en grupp husmöss med fusionerad kromosom och husmöss med det ursprungliga extra kromosomparet, utan att det är någon som helst biologisk skillnad på grupperna. Artikeln beskriver slutligen att fusionen av kromosomparet överhuvudtaget inte behövt innebära att någon större biologisk skillnad uppstod från människovarelsen med 48 kromosomer. Några moderna människor med 48 kromosomer finns emellertid inte att och man har heller inte till gång till den ursprungliga "hominiden" att jämföra med. Möjligen kan de två grupperna ha haft svårt att få avkomma, förklarar författaren till artikeln (Mössen verkar inte ha haft några problem med fortplantningen).
För att Ken Miller ska kunna hoppa högt, slå klackarna i taket och verkligen ha belägg för sitt påstående om människans evolution från en primat, skulle han alltså ha behövt själva den genetiskt bevisade mänskliga "urfadern" att jämföra kromosomerna med och som visade att människan även i DNA tog språnget från apvarelse till människa. Det är ju inte antalet kromosomer som avgör huruvida man är människa eller apa, utan det avgörs av innehållet i kromosomerna, DNA:t. T.ex. potatisen har också 48 kromosomer men det bevisar varken att potatisen är en apa eller förfader till människan.
Enligt evolutionsteorin kan det heller inte ha varit shimpansens och människans förmodade gemensamma urfader som hade 46 kromosomer - då hade även aporna haft 46 kromosomer istället för 48. Fusionen måste därför ha skett efter att aporna och människorna redan var olika arter och då går evolutionsförespråkarna egentligen miste om poängen. Människan var ju redan en människa, vare sig med 48 eller 46 kromosomer. En teori som för övrigt förts fram som förklaring till varför det inte finns människor med 48 kromosomer är att människan med 46 kromosomer slog ut föregångaren med 48 kromosomer.
Slutligen kan jag inte undvika att ifrågasätta hur evolutionsförespråkarna förklarar grisens förhållande till människans utveckling. Även grisen är väldigt nära "släkt" med människan vad gäller DNA och organ men av någon anledning är evolutionister misstänksamt tysta om detta samband.
Jag vill i sammanhanget tillägga att - i enlighet med en tidigare artikel jag översatt om evlution här på bloggen - det egentligen inte finns något i islam eller Koranen som motsäger att en evolution i djurvärlden kan ha skett, med Guds vilja. Men precis som evolutionisterna vägrar att "tro" på att Gud finns bör även kreationister vägra att "tro" på evolution utan riktiga bevis och evolutionister ska därför ifrågasättas med samma argument som de ifrågasätter kreationister - var är era bevis?.
(Vad gäller människan finns Koranverser som visar att människan är direkt skapad av Gud även om vi inte vet exakt hur den människan såg ut).