Sök i den här bloggen





Medelvägens religion och dess gudsuppfattning

12 april 2010

”Och Vi har gjort er till ett mittens samfund (ummat wasat), för att ni skall stå som vittnen mot alla människor och Sändebudet vara vittne mot er.” (Koranen 2-143).


Islam är den gyllene medelvägens religion. Och det finns många exempel på det. Religionen islam betonar inte det exoteriska lika mycket som judendomen, men nedtonar det inte heller såsom kristendomen gör. Muslimer lägger inte lika stor tonvikt vid den gudomliga lagen som judendom, och inte heller nedtonar man dess betydelse, liksom kristendom.
Även vad gäller förståelsen av Gud tar islam en medelväg mellan judendom och kristendom. Gud är, enligt islam, sträng som Gamla testamentets Gud, men även lika kärleksfull som Han framställs i Nya testamentet.

Enligt islam lär man känna Gud bland annat genom att begrunda de i kosmos uppenbarade Gudsnamnen och egenskaperna, som det heter i en Koranvers: ”För dem som har visshet i tron finns tecken på jorden, och inom er själva. Ser ni inte?” (51:20-21).
Gudsnamnen delas i sin tur in i majestätiska (jalal) och sköna (jamal) namn. Hans majestätiska namn är de namn som framkallar vördnad och bävan inom oss, såsom Hans namn Framtvingaren (al-Jabbar), medan hans sköna namn inom oss väcker en känsla av närhet och intimitet, såsom Hans namn den Kärleksfulle (al-Waduud). Gud är alltså den som både ger liv (al-Muhyi) och den som utplånar (al-Mumit), förlåter (al-Ghafoor) och bestraffar (al-Muntaqim), Han är den som ger generöst (al-Wahhab) och den som håller tillbaka (al-Mani’). Nästan varje tema inom Koranen framställs i motsatsförhållanden, så även om Gud är den som är nära vad gäller manifestationen av sina egenskaper (al-asmaa’ wa al-sifaat), är Han utom räckhåll vad gäller sin natur (al-dhaat), såsom Han är i sig själv. Han är, med andra ord, som det heter i den heliga Koranen: ”den Uppenbare och den Dolde”. (Koranen 57:3).

Muslimer söker således balansera fruktan för Gud med tilliten till Honom, och vise versa. Men vi bör ständigt ha i åtanke att Guds egenskaper är absoluta och därför inte jämförbara med samma egenskaper som vi finner hos oss själva. Detta trots att vi är skapade till Guds avbild (khalaqa Allah Adam ’ala suratihi). Det är som när man i en liten samling vatten ser en reflektion av ett träd. Även om det är en ofullkomlig spegelbil så ger det oss ändå en viss kunskap om trädet. Detta ligger i tingens natur, som trots att de reflekterar de gudomliga namnen, är ofullkomliga spegelbilder. Som Tage Lindbom skriver i en av sina böcker: ”ljuset lyser i världen, men därför att världen består av former, kastar också ljuset skugga”.

Islam är därför den gyllene medelvägens religion även vad gäller förståelsen av Gud. Det är den religion som genom tron på tawhid (Enheten), eller wahdaneyya, harmoniserar och förenar Gamla - och Nya testamentets gudsuppfattning. Och det finns ingen motsägelse i detta. På samma sätt som en och samma person kan besitta både majestätiska och sköna egenskaper, är även Gudsnamnens/egenskapernas (samt kosmos) mångfald en manifestation av den Ende.

4 kommentarer:

Josephus sa...

Tack för en stunds inspirerande läsning.

13 april 2010 08:45
Pappan sa...

En vacker hyllning till islam. Men den bygger på en slarvig läsning av bibelns skrifter. GT har inte bara en sträng gudsbild och NT har inte bara en mild. Skillnaden dem emellan är inte stränghet - mildhet. Skillnaden är utommänsklig - inommänsklig. Det stränga såväl som det milda finns på båda hållen. I GT är den stränge, tuktande och dömande guden EL och den milde, förlåtande och benådande guden JAH. Därför var Israels store profet "EL i JAH" eller Elijah, dvs "min Jah är min El", eller ungefär "det ni upplever som en nåd upplever jag som ett straff". Och, implicit, omvänt. Vad NT tillfogar är att vi genom Kristus nu kan finna dessa båda universella storheter inom oss själva och mellan varandra, inte bara på ett kosmiskt, övermänskligt plan.

Detta skriver jag inte för att ta bort någonting från de vackra ord som ovan sagts om islam, utan för att förebygga ett missförstånd om bibelns gudsbild(er).

salaam,
Pappan

1 maj 2010 18:12
Josephus sa...

@ pappan

Farhad har inte heller skrivit att GT bara har en sträng gudsbild och kristendomen bara en mild. Han skriver att att den ena religionen BETONAR det ena mer och kristendomen nedtonar det andra. Ordvalet innebär att det finns utrymme för det motsatta inom både Judendom och Kristendom, precis som du vill säga.

Du bör inte heller tala med kluven tunga. I ett annat inlägg skrev du:

"Det problem som brukar belysas med islam är väl för övrigt att denna skrift motsvarar Gamla Testamentet till innehåll och karaktär men saknar motsvarighet till Nya Testamentet, vars innehåll i kristen tradition anses ändra innebörden av Gamla Testamentet. Alltså att islam i praktiken är en gammaltestamentlig kulturimpuls, som kom som en reaktion mot den östkristna expansionen i arabvärlden. Rätta mig gärna om jag har fel!"

I den citerade kommentaren ville du - speciellt i det sammanhanget om stening - påpeka just att Islam har en strängare gudsbild, i enlighet med gamla testamentets (Jag håller dock inte med om din tolkning av Islams gudsbild).

2 maj 2010 09:38
majid mohamed sa...

bror du hade fel när du nämnde "Detta trots att vi är skapade till Guds avbild (khalaqa Allah Adam ’ala suratihi). " eftersom adam är inte guds avbild. om du forsätter versen så kommer du att förstå...
det versen menas är att allah SWT skapade adam exakt så som han är (adam) beviset är när allah SWT sade "sittona dhira3an" alltså ca 30 meters hög.

13 maj 2014 09:58

Skicka en kommentar