Konkurrerande livsåskådningar

För att förstå världen och det som sker behöver vi göra en tolkning inom ramen för en teori om hur världen är beskaffad. Föreställ dig att du plötsligt börjar känna dig snurrig och törstig, att ditt huvud bränner och att du felbedömer tid och avstånd. Hur skulle du tolka detta?

Ett rimligt svar är att du utgår från att det du känner är sjukdomssymptom av något slag, och det är troligt att denna tolkning ligger i linje med dina tidigare erfarenheter av sjukdom. Tolkningar av världen och av olika upplevelser kan dock vara bedrägliga. Howard Becker skriver t.ex. följande om effekterna av att röka marijuana:

Användaren känner sig snurrig, törstig, huvudet bränner, han felbedömer tid och avstånd. Är sådana saker angenäma? Han är inte säker. Om han ska fortsätta med marijuanabruket måste han bestämma att de är det. Annars kommer detta att bli hög, även om upplevelsen är nog så verklig, att vara ett obehag som han helst undviker.

Marijuanarökaren ovan frågade sig om det han erfor var angenämt eller inte. Den som röker marijuana för första gången och upplever dessa känslor kommer, med stor sannolikhet att bli rädd, och om ingen lugnar honom och bekräftar att allt är som det ska, kommer han antagligen aldrig att röka marijuana igen. Anledningen till att folk fortsätter att missbruka marijuana är att deras vänner försäkrar dem om att de känslor de erfar inte är något att oroa sig för och att allt är precis som det ska. Av detta förstår vi inte bara att vi behöver en tolkningsram för att begripa och tolka vår verklighet, vi förstår också att personerna vi har omkring oss och kulturen vi lever i är viktiga för vår tolkning av, och förståelse för, vad som sker.

…

Tolkningsramar kan dock vara bristfälliga. Låt oss ta ett annat exempel. ”Nära-döden-upplevelser” sägs vara ett tillstånd där personer som varit nära att dö eller som varit kliniskt döda återvänder till livet och berättar om översinnliga erfarenheter. I boken Life after Life talar ett antal personer om sina nära-döden-upplevelser, hur de t.ex. haft utomkroppsliga upplevelser i samband med en operation eller ett återupplivningsförsök och kunnat bevittna hela förloppet från en annan del av rummet. De har i efterhand redogjort för detaljer som de omöjligen skulle kunna ha kunskap om via sinnesintryck från den plats där deras kroppar låg.

Hur ska dessa upplevelser tolkas? Den klassiska medicinska ståndpunkten hävdar att tillstånden kan förklaras med hänvisning till att hjärnan tillfälligt drabbats av syrebrist och att denna syrebrist ger upphov till något som liknar hallucinationer.

…

Bristerna hos den materialistiska livsåskådningen blir här tydliga. För att en livsåskådning ska behålla sin trovärdighet och förklarande kraft måste den nämligen definiera verkligheten på ett sätt som inbegriper människors erfarenheter och den värld som de upplever att de rör sig i. Utomkroppsliga upplevelser ska inte kunna inträffa enligt den materialistiska modellen, och deras existens måste förnekas eller bortförklaras. Från ett sekulärt materialistiskt perspektiv tolkas därför patienternas upplevelser som hjärnspöken. Det är därför av yttersta vikt att tydliggöra Islams budskap för människor så att de får möjlighet att tolka sina erfarenheter i linje med en tolkningsram som är vidare och mer omfattande än den bristfälliga ram som erbjuds av den endimensionella moderna vetenskapen.

Ovanstående text är ett omarbetat utdrag ur OAS, al-Ghazali institutets årsskrift. Årsskriften kostar 50 kr (exklusive porto) och ni kan beställa den genom att skicka ett mail till bokbestallning@gmail.com. Var vänlig och uppge namn och adress.