Sök i den här bloggen





Varje själ ska smaka döden

21 mars 2010

Varje tid har sina utmärkande drag, drag som färgar människor som lever just då på ett sätt som gör de unika i ett historiskt perspektiv. De flesta människor är dömda att förkroppsliga den tidsålder de råkat föddas in i. Utan ideal som verkar i annan riktning finns heller ingen anledning att emotstå kulturens anvisningar. Muslimen befinner sig dock genom hela livet, i stort och smått, i en spänning mellan det profana idealet av hans tid och det eviga Profetiska idealet. Ett led i att övervinna det profana och stiga i transcendens är att reflektera över samtiden, först då kan man att resa sig över sin tid och förhålla sig till de ideal man önskar följa.

Samhällsvetare har ägnat mycket tid åt att försöka förstå vad som kännetecknar det moderna samhället och den inverkan som moderniteten haft på människans karaktär, inte sällan har analyserna utmynnat i en mer eller mindre uttalad samhällskritik. Ofta gör de analyser med utgångspunkt i människotyper, dvs. teoretiska idealtyper, för att åskådliggöra skillnaden mellan olika kulturer och beskriva tidstypiska personlighetsdrag. Den moderna arketypen kännetecknas av sin ovillighet att binda sig och förblir på så sätt evigt omogen. Den moderna människan lever i en fantasivärld, tar ingenting på allvar, och förmår inte engagerar sig i någonting utanför sig själv. Den moderna människan hade varit starkt dysfunktionell i det förmoderna, traditionella samhället. Hennes obeslutsamhet, improduktivitet och själviskhet hade betraktats som förkastliga egenskaper och gjort henne till en utböling. Förr var benägenheten att inte tänka på framtiden lika med en säker död, det fanns inget utrymme för att skjuta upp livet eller leva ett liv i uppskov. Det traditionella livet hade sina anhalter och etapper, det fanns ingen poäng i att vänta på något imaginärt Tillfälle som kunde förlösa livet.

På många sätt utgör den moderna människan i denna tappning själva motsatsen till det Profetiska idealet. Hon befinner sig i fullkomlig ghaffla, en törnrosasömn, gravt oförberedd för livets brutala verklighet än mindre för det efterkommande livet. Vad beror då den moderna människans ovilja att binda sig på och hur har hon hamnat i det tillstånd av tanklöshet?

I alla mänskliga civilisationer har döden varit en oundgänglig beståndsdel av kulturen, den har funnits representerad i de ritualer och institutioner som definierat människorna. Hon har ständigt gjorts medveten om sin egen dödlighet och temporära befintlighet. Det är i förhållandet mellan dödlighet och odödlighet som människan utformat olika livsstrategier. Modernitetens kulturbygge avviker från den historiska normen i och med att den inte behandlar människans förgänglighet utan förskjuter frågan till periferin med resultat att dödens slutgiltighet och absoluthet förträngts. Offentliga begravningar försvann och kyrkogårdar förlades till områden där människor sällan rörde sig. En kultur som undandragit döden offentligheten erbjuder inte människan några gångbara strategier för att hantera döden. En kuktur som gravt oförbereder människan inför sin egen död är en kultur som misslyckats i sitt allra viktigaste uppdrag, Dödens ofrånkomlighet är det enda som är säkert med livet och en kultur som förträngt eller inte förser människan med strategier som svar på den existentiella ambivalens som denna insikt frambringar har gjort människan en djup otjänst.

4 kommentarer:

Josephus clipeatusum sa...

Tack för några välbehövliga reflektioner Abdussalam.

Utifrån det du skriver skulle jag vilja tillägga att den moderna och sekulära männsikan visat en rätt arrgoant inställning till sina föregångare och till sin historia. Hon avfärdar de tidigare generationerna som okunniga, litet med ett leende på läpparna ser hon på dem som små barn som trodde på myter och inte hade skarpsyntheten som hon själv tror sig ha.

Nu sitter vi i denna modernismens experimentbåt som redan försett oss med modernistiska ideologier (nazim, kommunism mfl) som slagit rekord på grymhet under den tid människan funnits på jorden.

Om man även tar hänsyn till t.ex. de moderna ekonomierna som bygger på räntor och spekulationer - även detta ett resultat av moderna ideologier och att man övergivit människans tidigare konservativa värderingar (som t.ex. motståndet mot ränta och vilda spekulationer) - blir man nästan förbluffad över hur blinda dagens samhällen är. Det är nästan bokstavligen så att folk sitter och håller fingrar i öronen och blundar, hellre än att erkänna att experimentet misslyckats/håller på att misslyckas.

22 mars 2010 13:47
Abdussalam sa...

Josef:

Max Weber(1864-1920), den tyska sociologins urfader, skrev följande om den moderna människan och hennes självinsikt.

Då kunde med rätta dessa ord sägas om de sista människorna i denna kulturutveckling: “Specialist utan ande, njutningsmänniska utan hjärta, och denna nolla inbillar sig ha nått ett aldrig tidigare uppnått stadium i mänsklighetens historia.

22 mars 2010 16:08
Deeqa sa...

Tack för denna givande text. Stolt över att ha en så klok kusin :) Fikrad wanaagsan!

22 mars 2010 18:25
ilyas sa...

MashAllah tack för påminnelsen i detta ständigt aktuella ämne.

23 mars 2010 16:26

Skicka en kommentar