Eskil Erlandsson, jordbruksminister, anser att konsumenterna bör ställa krav på köttleverantörerna för att få bort kosher- och halalslaktat kött från de svenska köttdiskarna enligt SvD.
Minister Erlandsson har slagits hårt i EU för att få behålla den svenska lagstiftning som förbjuder slakt av obedövade djur, något som annars är tillåtet samtliga andra EU-länder.
Henrik Ennart har skrivit suggestivt om skäktning och religiösa matregler två dagar i rad på SvD. Han använder värdeladdade beskrivningar som "utdragen ångest och smärta" och kan inte ens bemöda sig med att rapportera att studier har gjorts som föreslår att skäktning kan vara en mindre smärtsam slaktmetod än de moderna "humana" sätten. (Schulze 1978)
Ett intressant perspektiv är att skäktning förbjöds i Tyskland 1933 (en månad efter att Nazisterna kom till makten), polen 1936 (efter Nazisternas invasion), Sverige 1937, Ungern och Italien 1938. Alla förbud mot skäktning i de Nazi-ockuperade länderna, som så klart var riktade direkt mot det Judiska folket, upphävdes efter de allierade befriat dem. Det enda landet som behöll lagstiftningen var Sverige.
Ennart verkar missa i sina anti-religiösa insinuanta angrepp att det stora problemet inte är skäktning, med eller utan bedövning. Det stora problemet är att profithunger drivit slakterierna till industrialisering, där varken människor eller djurs rättigheter är rationella faktorer att ta hänsyn till. (E. Schlosser: Fast food nation)
Aras - My Kurdistan
11 år sedan
17 kommentarer:
Minst sagt en bisarr debatt. Känns aningen absurt att utmåla konsumenter, dagligvaruhandeln och beslutsfattare till ansvarsfira maktlösa offer i en fördold religiös konspiration. Själva problemet bottnar, precis som du är inne på Bouhamza, i modernitetens rationaliseringsiver. Att försöka förskjuta ansvaret för den bedrövliga behandlingen av djur med allt vad den kommit att innebära i industrialiseringens tidevarv till religiösa är en krånglig undanmanöver. Den kan bara lyckas i en tid när anti-religiösa argument firar triumfer utan hänsyn till dess logisk bärkraft.
24 januari 2010 kl. 14:00Vem kan ha hittat på denna slaktmaskin? Ännu en i raden av djävulska uppfinningar den moderna världen skänkt oss.
24 januari 2010 kl. 14:22Bra skrivet!
24 januari 2010 kl. 15:29Frågan är om kan dra paralleller till utveckling som vi har sett på den europeiska kontinenten under det senaste decenniet. Islamism är det nya allomfattande ordet som alla föraktar och bestrider men som ingen kan ge en klar och praktiskt applicerbar definition av. Konceptet blir då självlevande och tar en direktiv skepnad. Det räcker med tanken av det för att ändra på folk och mobiliserra krafter. Minareter, ansiktsslöjan, sjalen etc. Det är samma tanke bam skapandet ogästvänligt, och precis som då är det inga gäster utan hemmahörande människor som görs till måltavlor.
24 januari 2010 kl. 19:07bra fakta om forbjudnings historian och anledningen som ligger bakom den
24 januari 2010 kl. 20:01jag passar pa o grattulerar den nya bloggen
Abu Saria
Det är intressant att studera semantiken i slaktdebatten. "Rituell" är kodordet för motståndarna, vilket ger medvetna negativa associationer, ritualmord, ritualslakt, satansritualer, det finns helt enkelt inga positivt laddade associationer med ordet. För att spegla detta föreslår jag att man från judiskt och muslimskt håll börjar benämna svenska religio-kulturella seder som RITUALVÅLDTÄKT (Midsommar) RITUALFYLLA (Lucia) och RITUELL SLÄKTFEJD (Jul)
24 januari 2010 kl. 20:48Det är ganska uppenbart att man i både omskärelsedebatten och slaktfrågan använder sig av enkla retoriska knep för att demonisera motståndarna. För att dra den till sin spets så kan man enkelt konstatera att vill man utsätta djur för noll lidande får man bli vegan. Vill man däremot äta kött så kan man inte komma undan det faktum att det för med sig att ett djur måste sätta livet till. Shari'ah sätter upp ett antal föreskrifter som är menade att minimera djurets lidande, men inget slaktsätt kan eliminera det.
Som du säger, Abdussalam, så är det pinsamt uppenbart vad debatten egentligen syftar till. Vi visste att muslimer var terrorister, men bevare mig väl de var djurplågare också!
Det ligger mycket i det du skriver Bouhamza. Faktum är att författarna till boken Religionsfrihet i Sverige: om möjligheten att leva som troende Pia Karlsson & Ingvar Svanberg pekar på det problematiska i att använda ord som rituell för slakt eftersom det leder tankarna i fel riktningar. Författarna menar att ritual tidigare bara använts som bestämningsled för begreppet ritualmord. Vad författarna glömmer är att religionshatare i olika skepnader inte har något intresse av en ren debatt. Tvärtom konstrueras medvetet den religiösa slakten som ett problem med hjälp av ordval som syftar till att överföra betydelser som kommer väcka negativa associationer hos folk. Man utnyttjar slugt de föreställningar som redan finns hos allmänheten för att problematisera slakten och framställa det som något främmande och oacceptabelt.
25 januari 2010 kl. 18:55För religiösa måste kampen om benämningar vara en del av en större strategi för att legitimera religiös slakt som något oproblematiskt. Skäktning istället för rituellslakt.
Men det är ju en ritual man utför när man slaktar á la halal? Ordet synes vara väl valt.
26 januari 2010 kl. 10:25Att slakteribranschen i stort behöver en rejäl revision betyder inte att halalslakt utan bedövning skall få gå fri från kritik. Och slakteribranschen undgår inte heller kritik - notera den (negativa) uppmärksamhet svinuppfödarna fått på sistone.
Sharia sätter upp ett antal föreskrifter ämnade att minimera djurets lidande. Nästa steg i den andan är att förbjuda halal/kosherslakt utan bedövning. Den enda anledningen ni inte klarar av att acceptera detta utan istället börjar gorma om svartmålning av muslimer i värsta konspirationsteoretiska andan är att ni sitter fast i en religiös dogm. Befria er!
Wide:
28 januari 2010 kl. 22:55Var bussig och försök sätt dig in i sakfrågan ordentligt innan du uttalar dig om vad sharia tillåter eller inte. Det blir enklare så.
Abdussalam:
31 januari 2010 kl. 00:52Jag tog BouHamza på orden. Men det kanske inte stämmer att sharia sätter upp föreskrifter för att minimera djurets lidande. Så mycket värre då.
Wide:
31 januari 2010 kl. 09:51Det stämmer att shari'a sätter upp föreskrifter för att minimera djurens lidande. Jag tror att Abdusalam menade att du bör sätta dig in i vad shari'a säger om bedövning.
Men berätta då vad problemet är. Bedövning eller inte bedövning?
1 februari 2010 kl. 12:20Hej Wide
1 februari 2010 kl. 14:11En majoritet av de lärda anser att det är tillåtet att bedöva djuret innan halssnittet läggs. Huvudsaken är att djuret fortfarande lever, och att det inte dör av bedövningen.
Jamen dåså. SvDs artikel handlar om rituell slakt utan bedövning. Så nu förstår jag VERKLIGEN inte vad som är ert problem. Och ni behöver inte upprepa era argument - jag förstår dem som att ni reagerar utan att tänka på varje påstående som kan uppfattas som negativ mot muslimer och islam. Självklart får även ni tåla kritik. Det blir bara löjligt att jämföra med trettiotalets rasistiskt motiverade förbud mot skäktning. Vi lever inte i en fascistiskt diktatur. Om sharia vill minimera djurens lidande borde det vara ett PÅBUD att först bedöva djuret. Det som (en minoritet av) muslimer kallar halalslakt borde alltså egentligen heta haramslakt.
2 februari 2010 kl. 09:16Hej Wide
2 februari 2010 kl. 09:24Att du inte förstår kan bero på att du inte läst blogginlägget ordentligt. Inlägget avslutas med följande ord:
"Ennart verkar missa i sina anti-religiösa insinuanta angrepp att det stora problemet inte är skäktning, med eller utan bedövning. Det stora problemet är att profithunger drivit slakterierna till industrialisering, där varken människor eller djurs rättigheter är rationella faktorer att ta hänsyn till."
Jag föreslår att du framöver läser igenom inläggen ordentligt innan du börja skriva, och att du frågar om det är något du undrar över.
Abbe:
3 februari 2010 kl. 09:48Det är ingen idé att vi drar samma argument ett varv till.
Hej Wide:
3 februari 2010 kl. 10:54Det blir mindre argument och mer tid över för oss alla om vi försöker förstå vad den andre menar innan vi skriver ett svar. Stora delar av den här diskussionen hade inte behövat uppstå om du först hade satt dig in i frågan och förstått de invändningar Bouhamza hade mot journalisten.
Skicka en kommentar