Är alkohol nyttigt för hälsan?

I programmet Vetenskapens värld, som sänds av SVT, påstår sig forskaren Fredrik Nyström ha bevisat att alkohol är nyttigt för hälsan.

Experimentet utfördes så att Nyström tog friska, unga, studenter som fick dricka några glas vin om dagen under en tre månadersperiod, varefter deras kolestorol och andra värden mättes. Kontrollgruppen skulle inte dricka vin. Gruppen som drack vin visade förbättrade värden vad gäller kolestorol, medan en del andra resultat gav ett frågetecken hur de påverkade hälsan, t.ex. att blodådrorna krympte av alkoholkonsumtion.

Trots att försöket redan efter 3 månader visade ökad förfettning av levern tyckte Nyström och hans polare att det ändå bara var måttligt och att en person minsann t.o.m. fått mindre fett. Vad händer om man dricker alkohol/vin i 3 år eller 30 år? Hur ser levern ut då?

På frågan om Nyström hade fått samma resultat med starksprit svarade han ja, det var inte vinet utan alkoholen som var det nyttiga.

Hela experimentet får en att allvarligt börja fundera på hur man kan bevisa vad man vill genom vetenskapliga metoder.

Det är t.ex. känt att vindruvor innehåller höga halter av antioxidanter, hur kunder Nyström vara säker på att det var just alkoholen som var det nyttiga i så fall?Varför valde han inte att ta en mängd alkohol i vatten, öl, eller sprit i experimentet? Kanske några av personerna i experimentet kunde dricka sprit eller öl och några vin? Åtminstone kunde väl kontrollgruppen fått dricka alkoholfritt vin för att utesluta att det inte är några andra ämnen i vinet som är hälsobringande.

Varför använde han inte försökspersoner över ett större ålderssegment, eller kan man dra slutsatsen att alkohol är nyttigt för alla, även om man endast prövat på unga friska?

För en muslim är egentligen dessa vetenskapliga rön - om att alkohol kan ha en viss hälsobringande effekt - inte något som strider mot Islams syn på alkohol. I Koranen kan man läsa följande.

"DE FRÅGAR dig om rusdrycker och spel om pengar. Säg: "Det ligger svår synd i bådadera men [också] något som kan vara människan till nytta. Det onda de medför är dock större än den nytta de kan ge." (Koranen 2:219)

Vad som känns olustigt med Nyströms forskning är hur man utifrån vetenskapliga metoder kan välja vad man vill få fram för resultat.

Varje själ ska smaka döden

Varje tid har sina utmärkande drag, drag som färgar människor som lever just då på ett sätt som gör de unika i ett historiskt perspektiv. De flesta människor är dömda att förkroppsliga den tidsålder de råkat föddas in i. Utan ideal som verkar i annan riktning finns heller ingen anledning att emotstå kulturens anvisningar. Muslimen befinner sig dock genom hela livet, i stort och smått, i en spänning mellan det profana idealet av hans tid och det eviga Profetiska idealet. Ett led i att övervinna det profana och stiga i transcendens är att reflektera över samtiden, först då kan man att resa sig över sin tid och förhålla sig till de ideal man önskar följa.

Samhällsvetare har ägnat mycket tid åt att försöka förstå vad som kännetecknar det moderna samhället och den inverkan som moderniteten haft på människans karaktär, inte sällan har analyserna utmynnat i en mer eller mindre uttalad samhällskritik. Ofta gör de analyser med utgångspunkt i människotyper, dvs. teoretiska idealtyper, för att åskådliggöra skillnaden mellan olika kulturer och beskriva tidstypiska personlighetsdrag. Den moderna arketypen kännetecknas av sin ovillighet att binda sig och förblir på så sätt evigt omogen. Den moderna människan lever i en fantasivärld, tar ingenting på allvar, och förmår inte engagerar sig i någonting utanför sig själv. Den moderna människan hade varit starkt dysfunktionell i det förmoderna, traditionella samhället. Hennes obeslutsamhet, improduktivitet och själviskhet hade betraktats som förkastliga egenskaper och gjort henne till en utböling. Förr var benägenheten att inte tänka på framtiden lika med en säker död, det fanns inget utrymme för att skjuta upp livet eller leva ett liv i uppskov. Det traditionella livet hade sina anhalter och etapper, det fanns ingen poäng i att vänta på något imaginärt Tillfälle som kunde förlösa livet.

På många sätt utgör den moderna människan i denna tappning själva motsatsen till det Profetiska idealet. Hon befinner sig i fullkomlig ghaffla, en törnrosasömn, gravt oförberedd för livets brutala verklighet än mindre för det efterkommande livet. Vad beror då den moderna människans ovilja att binda sig på och hur har hon hamnat i det tillstånd av tanklöshet?

I alla mänskliga civilisationer har döden varit en oundgänglig beståndsdel av kulturen, den har funnits representerad i de ritualer och institutioner som definierat människorna. Hon har ständigt gjorts medveten om sin egen dödlighet och temporära befintlighet. Det är i förhållandet mellan dödlighet och odödlighet som människan utformat olika livsstrategier. Modernitetens kulturbygge avviker från den historiska normen i och med att den inte behandlar människans förgänglighet utan förskjuter frågan till periferin med resultat att dödens slutgiltighet och absoluthet förträngts. Offentliga begravningar försvann och kyrkogårdar förlades till områden där människor sällan rörde sig. En kultur som undandragit döden offentligheten erbjuder inte människan några gångbara strategier för att hantera döden. En kuktur som gravt oförbereder människan inför sin egen död är en kultur som misslyckats i sitt allra viktigaste uppdrag, Dödens ofrånkomlighet är det enda som är säkert med livet och en kultur som förträngt eller inte förser människan med strategier som svar på den existentiella ambivalens som denna insikt frambringar har gjort människan en djup otjänst.

Konkurrerande livsåskådningar

För att förstå världen och det som sker behöver vi göra en tolkning inom ramen för en teori om hur världen är beskaffad. Föreställ dig att du plötsligt börjar känna dig snurrig och törstig, att ditt huvud bränner och att du felbedömer tid och avstånd. Hur skulle du tolka detta?

Ett rimligt svar är att du utgår från att det du känner är sjukdomssymptom av något slag, och det är troligt att denna tolkning ligger i linje med dina tidigare erfarenheter av sjukdom. Tolkningar av världen och av olika upplevelser kan dock vara bedrägliga. Howard Becker skriver t.ex. följande om effekterna av att röka marijuana:

Användaren känner sig snurrig, törstig, huvudet bränner, han felbedömer tid och avstånd. Är sådana saker angenäma? Han är inte säker. Om han ska fortsätta med marijuanabruket måste han bestämma att de är det. Annars kommer detta att bli hög, även om upplevelsen är nog så verklig, att vara ett obehag som han helst undviker.

Marijuanarökaren ovan frågade sig om det han erfor var angenämt eller inte. Den som röker marijuana för första gången och upplever dessa känslor kommer, med stor sannolikhet att bli rädd, och om ingen lugnar honom och bekräftar att allt är som det ska, kommer han antagligen aldrig att röka marijuana igen. Anledningen till att folk fortsätter att missbruka marijuana är att deras vänner försäkrar dem om att de känslor de erfar inte är något att oroa sig för och att allt är precis som det ska. Av detta förstår vi inte bara att vi behöver en tolkningsram för att begripa och tolka vår verklighet, vi förstår också att personerna vi har omkring oss och kulturen vi lever i är viktiga för vår tolkning av, och förståelse för, vad som sker.

…

Tolkningsramar kan dock vara bristfälliga. Låt oss ta ett annat exempel. ”Nära-döden-upplevelser” sägs vara ett tillstånd där personer som varit nära att dö eller som varit kliniskt döda återvänder till livet och berättar om översinnliga erfarenheter. I boken Life after Life talar ett antal personer om sina nära-döden-upplevelser, hur de t.ex. haft utomkroppsliga upplevelser i samband med en operation eller ett återupplivningsförsök och kunnat bevittna hela förloppet från en annan del av rummet. De har i efterhand redogjort för detaljer som de omöjligen skulle kunna ha kunskap om via sinnesintryck från den plats där deras kroppar låg.

Hur ska dessa upplevelser tolkas? Den klassiska medicinska ståndpunkten hävdar att tillstånden kan förklaras med hänvisning till att hjärnan tillfälligt drabbats av syrebrist och att denna syrebrist ger upphov till något som liknar hallucinationer.

…

Bristerna hos den materialistiska livsåskådningen blir här tydliga. För att en livsåskådning ska behålla sin trovärdighet och förklarande kraft måste den nämligen definiera verkligheten på ett sätt som inbegriper människors erfarenheter och den värld som de upplever att de rör sig i. Utomkroppsliga upplevelser ska inte kunna inträffa enligt den materialistiska modellen, och deras existens måste förnekas eller bortförklaras. Från ett sekulärt materialistiskt perspektiv tolkas därför patienternas upplevelser som hjärnspöken. Det är därför av yttersta vikt att tydliggöra Islams budskap för människor så att de får möjlighet att tolka sina erfarenheter i linje med en tolkningsram som är vidare och mer omfattande än den bristfälliga ram som erbjuds av den endimensionella moderna vetenskapen.

Ovanstående text är ett omarbetat utdrag ur OAS, al-Ghazali institutets årsskrift. Årsskriften kostar 50 kr (exklusive porto) och ni kan beställa den genom att skicka ett mail till bokbestallning@gmail.com. Var vänlig och uppge namn och adress.