Sök i den här bloggen





Reflektion och undran - nyckeln till visshet

2 september 2011


Reflektion och undran - nyckeln till visshet


1. Varför tro?
Under mina tidiga tonår började jag på allvar reflektera kring varför jag skulle tro på Gud och överhuvudtaget varför jag skulle följa en viss religion. Det var givetvis en följd av en sekulär och ateistisk skolgång som hela tiden analyserade och påminde oss skolelever om att religion och Gudstro var mytologi utan verklighetsförankring.

Tidig tonålder är den ålder då jag faktiskt på allvar började kunna någotlunda analysera och förstå sådant jag läste och för första gången kom jag i kontakt med de koranverser som berörde (natur-)vetenskapliga förklaringar som var okända för profeten Muhammed (Guds frid och välsignelser över honom) och som stod i strid med dåtidens vetenskap; t.ex. verserna om människofostrets skapelse och utveckling, universums skapelse ur en enhet från ingenting, bergens topografi osv. För mig blev detta en otrolig överraskning och även en rejäl besvikelse över det sätt på vilket skolundervisningen löjligförklarade religion som trams.

2. Varför visar sig inte Gud?

2.1 Många ateister - speciellt i vår tidsålder som kräver mätbara vetenskapliga resultat för att erkänna något som en sanning - hänvisar till att om de fick se Gud så kunde de tro på honom. Jag blev övertygad av följande svar som Gud lämnat på denna begäran:

[67:12] "Men förlåtelse och en riklig belöning [väntar] dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom."

[2:210] Vill de kanske vänta till dess Gud visar Sig för dem med änglarna under molnens tronhimmel? Men [när detta sker] har Guds plan fullbordats och allt har gått tillbaka till Gud.

Med andra ord så är det häri utmaningen ligger. Att genom sitt förnuft komma fram till insikt om Gud och att hans uppenbarelser är sanningen. Skulle han visa sig för oss, finns inte längre något eget val eller fri vilja att tro (eftersom Guds existens då inte längre är en följd av ens egena val, utifrån ens eget förnuft, utan ett otvetydigts, empiriskt, faktiskt konstaterande utifrån sinnena) och då skulle heller inte något prövning återstå genom vilken de tacksamma kan skiljas från de otacksamma.


3. Teodiceproblemet

Teodiceproblemet och andra ateistiska tankar som "varför får vi inte se Gud om vi ska tro på honom, teodiceproblemet (om Gud är god varför finns då ondska), visade sig inte alls var något problem när jag väl började förstå innebörden av Koranverserna.

[11:85] Mitt folk! Mät och väg med fulla mått [i allt vad ni företar er] som rätt och rimlighet bjuder, gör inte intrång i andras rättigheter och sprid inte sedefördärv och annat ont på jorden.

Vad är ondska?

Vid reflektion över den ondska som folk tar upp i teodice kan jag analysera tre slag.

a) moralisk ondska (onda tankar)
b) smärta (fysisk)
c)lidande (psykiskt)

Dessa tre slags "ondska" kan hänga ihop eller inte, t.ex kan en person genom mord orsaka både moralisk, fysisk och psykisk "ondska".

Utifrån Koranen är svaret på Teodice ganska koncist. All ondska som drabbar människan existerar p.g.a. människans egna fria val. I Koranen, verserna 7:4-25 finns svaret på Teodice.

Satan som - avundsjukt - vägrat hylla Guds skapelse (Människan) fick anstånd att leva fram till domedagen när Satan bad Gud om detta. Därpå förklarade Satan i sin besvikelse och sitt högmod att han tänkte sprida fördärv och att de flesta människor skulle visa sig otacksamma mot Gud.

Gud, den fullkomligt Gode, skapade människan (Adam och Eva) för att leva fri från ondska, smärta och lidande i Paradiset. Människan valde dock att lyssna på Satan - trots varningen från Den Gode Skaparen - och blev förvisad till jorden där människan måste utstå död , sjukdom, naturkatastrofer och andra prövningar; därav kom ondskan i alla former (moralisk ondska, smärta och lidande) från människan själv och genom männsikans egna fria val och handlingar. I sin godhet beviljade emellertid Gud människan - denna obetydliga varelse sprungen ur jord och vatten, helt beroende av sin Skapare för överlevnad och som inte ens Satan ville hylla med anledning av människans enkla ursprung och form- en andra chans. I vers 7:27 kommer åter en varning från Gud till människan att inte följa Satan och dennes ingivelser.

Gud har därefter genom profeternas budksap och påminnelser kontinuerligt visat sin godhet genom att stärka människans förutsättningar att komma tillbaka till Paradiset. Detta har Gud gjort trots att den obetydliga människan, från första skapelsen, och fram tills nu alltjämt lyssnar på Satan och bryter mot Guds förmaningar. Det är ett utslag av Guds fullkomliga godhet.

Visst Naturen är skapad av Gud och i den finns naturkatastrofer, sjukdomar och t.o.m. död som drabbar oss, men Gud har inte skapat dessa av ondska, utan dessa är resultatet av männsikans handlingar - förvisningen ur Paradiset - och de prövningar människan nu måste utstå.

[2:155] Vi skall helt visst låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, förlust av egendom och liv och frukten [av ert arbete]. Förkunna för de tålmodiga och uthålliga ett glatt budskap

[67:2] Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är den Mäktige, Den som ständigt förlåter.

[2:214] Tror ni att ni skall få stiga in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? Olycka och motgång drabbade dem och skakade dem i grunden, så att sändebudet och de som följde honom i tron utropade: "När skall hjälpen [komma] från Gud?" Men Guds hjälp är [alltid] nära!




Många frågar sig varför t.ex. ett spädbarn måste utstå död eller sjukdom. Svaret finns då härovan. Det är i slutändan människan som försatt sig själv i denna situation och därför att det är en del av det som drabbar människan som en naturlig tillvaro på jorden. Spädbarnet och andra männsikor lider på jorden som ett resultat av människans fria vilja och handlingar.

[16:61] Om Gud [genast] skulle straffa människorna för det onda de gör skulle Han inte lämna en enda levande varelse på [jorden]. Men Han beviljar dem en frist till en tidpunkt [som Han har] utsatt. De kan inte förkorta fristen och, när den har löpt ut, kan de inte förlänga den, ens med ett ögonblick.

[30:36] När Vi visar människorna Vår nåd gläds de åt detta; men när de drabbas av ett ont som är följden av deras egna handlingar, förlorar de allt hopp.

Varför ska vi idag lida för det val Adam gjort? Därför att vi är Adams avkomma och liksom Adam bryter mot Guds bud. Alla måste utstå prövningen utom de som t.ex. dog som barn; de slipper den jordiska prövningen. Vi måste, var och en, förtjäna Paradiset som är fritt från den ondska som orsakats genom människans fria val. Gud kommer rensa bort egenskaper som ondska hos de människor som ska leva i paradiset (vers 7:43).

[39:61] Men Gud skall rädda dem som fruktar Honom och belöna dem med det högsta goda; ingenting ont skall nå dem och ingen sorg skall tynga dem.





Profeterna - Guds utvalda - drabbades av hårda prövningar

Profeterna själva - som allstå har en speciell plats hos Gud - fick utstå allvarliga prövningar utan att beskylla Gud; Profeterna hade givetvis insikt nog att inte beskylla Gud för de konsekvenser människans egna handlingar leder till. T.ex. hade profeten Mohammed (frid vare med honom) småbarn som dog efter sjukdom, vid ca 1-2 års ålder. Profeten (frid vare med honom) blev väldigt ledsen och grät över sitt barn, men var försiktig med att inte säga något som skulle misshaga Gud över det inträffade.

Vissa saker vi uppfattar som ondska kan vara tvärtom

[17:11] Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig.

[2:216] DET ÄR en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er - Gud vet, men ni vet inte.

I berättelsen från Koranen då Moses träffar på en Guds tjänare som fått viss kunskap från Gud - kunskap som Moses saknar - vill Moses hela tiden förstå varför saker och ting inträffar och som till synes verkar helt orätt (18:65-18:82). Denne Guds tjänare som Moses följer till och med dödar en pojke. Som ni vet får Moses svar på sina frågor efter hand och får förstå att saker och ting kan te sig onda och dåliga, men att syftet kan vara gott. Med det är det inte sagt att allt ont är gott.

Noas son är en av dem som dör i naturkatastrofen som drabbar Noas folk och Noa frågar Gud varför han inte räddar sonen. Gud svarar att sonen inte tillhörde Noas familj, att sonen begick mycken orätt(Koranen 11:45-11:46) samt att Noa inte ska be om sådan Noa saknar kännedom om.

Med andra ord vet vi inte om ett lidande spädbarn som dör t.ex. skulle ha fått lida ännu mer som vuxet eller i nästa liv. Det kan också vara en mycket hård prövning för barnets föräldrar.

Det svar Gud ger i Koranen är att det vi saknar kännedom om ska vi heller inte ifrågasätta.

(3:179)Det är otänkbart att Gud skulle låta de troende [leva] i de former som ni [förnekare] lever, längre än till dess Han skilt mellan de onda och de goda. Men Gud låter er inte få insikt i det som är dolt för människor; [för detta] utser Gud den Han vill bland Sina sändebud. Tro därför på Gud och Hans sändebud; om ni tror [på Gud] och fruktar Honom, väntar er en rik belöning.





Vad inträffar om man tänker bort lidande och allt ont




Anledningen till att många använder exemplet med det lidande spädbarnet är att ingen ska kunna hävda att det begått någon synd eller gjort någon orätt. På så sätt finns det ingen rättvisa i världen som kan utge sig för att ett spädbarn förtjänar ett straff. Denna tanke drar emellertid likhetstecken mellan lidande i form av sjukdom eller svält och ondska. Låt säga att Gud tar bort virus, bakterier och andra sjukdomar från vår värld så att inget ont kan träffa ett spädbarn. Gud tar bort alla sjukdomar så att spädbarn inte kan dö. Ja, vad blir konsekvensen för alla levande varelser om alla bakterier och virus försvann? Om människor alltid föddes felfria och inte kunde bli sjuka?

När jag själv följt dessa tankegång i en kedja av händelser och konsekvenser har det slutat i att vi antingen inte borde vara skapta som människor över huvudtaget, eller att vi inte var skapta för jorden. Ta bort smärta och sjukdom, svaghet och död, känslor (eftersom de leder till smärtor, lidande och t.o.m. sjukdomar); ja vad blir då kvar ? Inte en varelse av kött och blod med organ och kroppsliga sinnen, utan en möjligen en ängel av ljus





..."Varför måste rovdjur orsaka lidande (om Gud är god)? Därför att rovdjur måste döda med tänderna för att få mat; annars kommer inte bytet dö tillräckligt snabbt eller så for rovdjuret ingen mat... Men varför måste det ske på ett så grymt sätt? Måste bytet känna smärta? Ja, smärta är normalt en signal om att något i kroppen är fel och att djuret måste vara varsamt med den kroppsdelen... Varför ska det finnas så grymma djur? Kan inte rovdjur vara vegetarianer? Nej, de behövs för att upprätthålla balansen i naturen mellan olika varelser och för att betesdjur annars rubbar livets kretslopp..., tar man bort en grupp djur drabbas resten av naturen"





Smärta är ondska?

Smärta för den delen är inte ens alltid av ondo. Smärta har som funktion i att varna för att något är fel och för att man ska ta det lugnt och ge kroppen en chans att kurera sig. I detta fall är alltså smärta och lidande i form av sjukdom något bra. Om sjukdom och skador manifesterade sig i en trevlig känsla som uppfattades som god, hur många skulle då ge kroppen en chans att vila och återhämta sig eller leta medicin. I andra fall blir smärta och sjukdom något negativt och ont, t.ex. om man aldrig blir frisk. Men ska då kroppen på förhand vara programmerad att inte känna smärta när sjukdom leder till död? Det är ju inte förenligt med att endast Gud känner till framtiden och det är ju meningen att människan ska dö och egentligen inte helst säkert känna till tidpunkten. Varför finns sjukdomar? Ja, varför finns bakterier och virus? För att upprätthålla någon balans i naturen? För att hålla människopopulationen på en rimlig nivå? Tyvärr ingen männsika har alla svaren.

Dessutom - utifrån ett islamiskt perspektiv - gäller att lidande som den troende får utstå, till och med av en liten sticka, leder till att Gud belönar en för det onda man utstått (med tålamod). Gud har och visar alltså sympati för vårt lidande.

Teodice - ett problem för ateister

För en troende kan tankegången sammanfattas med att vi litar på Gud. Han säger att han är barmhärtig och god mot oss samt att han inte är ond. På så sätt konstaterar vi att ondska och lidande finns och att Gud gett dessa företeelser en frist. Om något är ont eller gott kan vi inte alltid förstå på förhand. Viss kunskap är dold för oss precis som den var för Moses. Minns dock att Gud straffar människan för sin onda handlingar.

Att vi inte förstår orsaken till saker och ting innebär inte att Gud måste vara på ett visst sätt. Med andra ord, den troende har tillförsikt till Guds godhet och ber honom om skydd mot det onda i Guds skapelse; ondskan har ju en frist. Om man inte tror på Gud så tror man heller inte på det Gud förklarar; nämligen att det onda kommer av våra egna handlingar och att vad som ibland framstår som fel för oss egentligen är rätt, men att vi saknar kunskap och insikt om detta. Det finns alltså inget teodiceproblem inom islam eller för den troende - eller som en broder beskrev det en gång; Teodiceproblemet är ett problem för ateister, inte för de troende.




5. Stenen

För att inte lämna frågan om Gud och stenen därhän. Gud har makt över alla ting. Man kan se detta på flera sätt.

Ett av dem är filosofiskt. Om vi föreställer oss att Gud är en allsmäktig varelse som skulle kunna skapa en sten han inte orkar lyfta, så blir inte stenen ett problem för allsmakten förrän han skapat stenen. Eftersom han väljer att aldrig skapa en sådan sten - trots att han kan - uppstår aldrig heller problemet med bristande allsmakt. (Om världens starkaste man inte vill bära hem en matkasse, så innebär inte detta att han inte längre är starkast)




Ett teologiskt svar på frågan är vad man lägger i begreppet allsmakt - definition. Inom islamisk teologi och troslära - aqida - finns ett antal trosatser som beskriver hur en muslim tror på Gud samt vilka egenskaper Gud har. Utifrån islamisk teologi gäller att Gud är transcendent och står över tid och rum samt fysiska lagar. Gud underkastar sig inte sin egen skapelse - som naturlagar - utan han står över skapelsen.



3 kommentarer:

Martin sa...

"Teodiceproblemet är ett problem för ateister, inte för de troende."

Varför skulle frågan om varför en god gud skapar en värld med mer lidande än nödvändigt vara ett problem för någon som inte tror på guden? Det låter absurt - som att säga att inkonsekvenser i handlingen i tv-serien Star Trek skulle vara ett problem för folk som inte tror att Star Trek hänt på riktigt. Vad menas?


"Gud har inte skapat dessa av ondska, utan som prövningar för människan."

Tänk dig ett spädbarn som föds, och genast dör plågsamt i en jordbävning. Vad har spädbarnet tjänat på att gud inrättat en värld med jordbävningar? Eller hade spädbarnets liv bara ett värde som instrument för andras utveckling?

Även: Om en maximalt god gud utsätter människor för prövningar som kan leda till stort lidande och död, är det i så fall motiverat även för människor att utsätta andra för prövningar som kan leda till stort lidande och död?


"Skulle han visa sig för oss, finns inte längre något eget val eller fri vilja att tro"

Varför är det bra att ha ett fritt val att tro på Guds existens, när motsatsen gäller för i princip all annan kunskap i universum? Jag har då aldrig hört om någon som t ex begränsar sina barns kunskap om vatten, eld, gravitation, medicin, matematik, etc, med motiveringen att det skulle skada deras fria vilja att få enkel tillgång till information inom de områdena - att det är bättre att de själva får välja ifall de tror att medicin eller eld existerar. Varför är det viktigt att just kunskap om Gud är svårtillgänglig?

(Värt att notera är att Gud inte behöver dyka upp i egen hög person för att bevisa sin existens - de flesta vetenskapsmän skulle förmodligen övertygas av en detaljerad framtidsförutsägelse, eller genom lösningar till extremt svårlösta matematiska problem.)


"och då skulle heller inte något prövning återstå genom vilken de tacksamma kan skiljas från de otacksamma."

Jag ser inte heller någon koppling mellan svårtillgänglig information om något och tacksamhet mot samma sak - snarare tvärtom: Om någon inte vet att t ex läkare existerar så saknar de förutsättningar att vara tacksamma mot läkare. På samma sätt blir det omöjligt att vara tacksam mot Gud när man inte vet ifall Gud finns. Om Gud vill skilja tacksamma från otacksamma så borde han, verkar det, först demonstrera sin existens.

Jag hoppas att du kan förtydliga vad du menar i ovanstående fall.

6 september 2011 22:14
Yusuf sa...

Hej Martin och tack för din kommentar! Jag beklagar att det tagit tid att publicera men mitt inlägg råkade komma ut för tidigt. Observera att inläggen är en levande text och att jag kan tänka mig att komplettera texten om något fattas.

Du har många frågor och en del besvaras i inlägget.

a) Som inlägget säger så är det endast den som förnekar Gud som också vägrar tro på Guds egenskaper. Du drar en parallell till Star Trek. Problemet är att du då måste utgå ifrån förutsättningarna i Star Trek när du letar inkonsekvenser. På samma sätt kan du inte bestämma att Gud är inkosekvent för att han är på ett sätt som du själv bestämt. Som troende utgår man från de förutsättningar Gud lägger fram i den heliga skriften.

b) Gud har manat oss att hålla oss från onda handlingar, jag kan fortfarande inte förstå hur du ändå vill hålla Gud ansvarig.

c) Informationen om Gud är inte svårtillgänglig. Den finns i de heliga skrifterna. Gud har demonstrerat sin existens genom profeterna och de heliga skrifterna. Sedan är det du själv som avgör om du vill följa dina egna ingivelser eller det som uppenbarats genom ditt förnuft.

d) Gud, den upphöjde som skapat världen, är inte i behov av vår tro på Honom. Möjligheten att tro på och lära känna Honom finns till som en ynnest för människan och han har lämna tecken på sin existen genom profeterna och skrifterna. Endast de fromma kommer att få se Gud som den största belöningen på domedagen. Att begära att se Gud för att tro på Honom är därför något som Gud betraktar som en orättfärdighet och fräckhet, enligt Koranen.

e) Om du inte får se Shakespeare med dina ögon, känna eller lukta på honom, vägrar du då erkänna att det var han som skrev Macbeth eller Hamlet? Om du inte får se läkaren eller forskaren som uppfann en medicin, betyder det då att han inte finns?

1 oktober 2011 00:52
Arctic sa...

Jättebra inlägg! Jag fastnade på direkten "Under mina tidiga tonår började jag på allvar reflektera kring varför jag skulle tro på Gud och överhuvudtaget varför jag skulle följa en viss religion. " - Stämmer verkligen in på hur man känner sig ibland

9 november 2011 22:46

Skicka en kommentar