Får en muslimsk kvinna köra en rymdfarkost?

I en artikel från tidningen Emal (The lost female scholars) kan läsaren få en mycket intressant inblick i islams och muslimers förhållningssätt till bl.a. kvinnliga lärda jämfört med dagens förhållningssätt. Författaren inleder med den träffande beskrivningen att medan Eileen Collins, i väst, (1995) blev den första kvinnan som manövrerade en rymdfarkost, förekom alltjämt en debatt bland vissa muslimska lärda huruvida kvinnor hade rätt att köra bil.


Författaren analyserar sedan, utifrån bl.a. en studie från Oxford, hur det muslimska samfundet traditionellt förhållit sig till kvinnor, framförallt vad gäller kunskap och deras position som lärda. Medan man hade förväntat sig att hitta 30-40 kvinnliga lärda, återfann man istället ca åtta tusen som var namngivna.

Eftersom muslimska kvinnor - jämförelsevis - nu för tiden så sällan deltar i undervisning av hadith och utfärdanden av fatwa (rättsliga beslut enligt sharia) finns missuppfattningen att det alltid förhållit sig så. Emellertid verkar förhållningssättet hos de lärda - under islams första århundraden - varit en annan. Om man bortser från Profetens (frid vare med honom) hustru Aisha, som avkunnade fatwor (rättsliga beslut) och tolkade hadit finns många andra exempel i Islams historia på framstående kvinnor. Imam al-dhahabi (f. 1274 e.kr) förklarade t.ex. att bland kvinnliga berättare av hadith fanns det inga förfalskare, vilket innebar att kvinnliga lärdas integritet var fläckfri.

Här följer några exempel på kvinnliga lärda.

På 700-talet, t.ex. fanns Fatima Al Batayahiyyah, som undervisade i hadith-samlingen Sahih al-Bukhari i Damaskus. Ledande lärda från när och fjärran flockades till hennes undervisning när han gjorde pilgrimsfärden till Mecka.
Ett annat exempel var Umm al-Darda (600-talet), som satt med andra lärda (män) i mosken och debatterade. Hon blev sedermera lärare i hadith och fiqh (rättsvetenskap) och undervisade i den manliga avdelningen. En av hennes elever var statsöverhuvudet - kalifen i Damaskus. I en annan artikel (New York times) beskrivs t.o.m. att hon bad tillsammans - skuldra mot skuldra - med männen i moskén (vilket i och för sig var chockerande även för samtiden).
Författaren återger sedan - med hänvisning till författaren Aisha Bewly - att det framförallt var i samband med den västerländska kolonialisationen (under 1800- och 1900-talen) av den muslimska världen som västerländska koloniala myndigheter såg till att kvinnor uteslöts från moskéer och politiska positioner. Uteslutandet av kvinnor var ett utslag av den dåvarande västerländska synen på kvinnans roll i samhället. När detta väl börjat tillämpas i den muslimska världen blev det en norm; speciellt som muslimer såg upp till det västerländska samhället pga. dess försprång i teknologi och vetenskap. (Enligt en annan artikel angående samma studie började nedgången bland kvinnliga lärda redan på 1600-talet och enligt historiker kan detta ha berott på att islamisk utbildning blev mer formell och karriärsinriktad vid denna tid; kvinnorna innehade inga formella positioner).

Ovanstående glimtar ur den islamiska historien visar ändå att de första muslimerna had en ganska dynamisk uppfattning av islam och att förlusten av kvinnor från kunskapens sfär är en av de största förluster muslimer utsatts för. Ganska intressant är också att det muslimska samhällets internationellt nedåtgående status verkar gå hand i hand med kvinnornas nedåtgående status i det muslimska samhället.

Reflektion och undran - nyckeln till visshet

Reflektion och undran - nyckeln till visshet


1. Varför tro?
Under mina tidiga tonår började jag på allvar reflektera kring varför jag skulle tro på Gud och överhuvudtaget varför jag skulle följa en viss religion. Det var givetvis en följd av en sekulär och ateistisk skolgång som hela tiden analyserade och påminde oss skolelever om att religion och Gudstro var mytologi utan verklighetsförankring.

Tidig tonålder är den ålder då jag faktiskt på allvar började kunna någotlunda analysera och förstå sådant jag läste och för första gången kom jag i kontakt med de koranverser som berörde (natur-)vetenskapliga förklaringar som var okända för profeten Muhammed (Guds frid och välsignelser över honom) och som stod i strid med dåtidens vetenskap; t.ex. verserna om människofostrets skapelse och utveckling, universums skapelse ur en enhet från ingenting, bergens topografi osv. För mig blev detta en otrolig överraskning och även en rejäl besvikelse över det sätt på vilket skolundervisningen löjligförklarade religion som trams.

2. Varför visar sig inte Gud?

2.1 Många ateister - speciellt i vår tidsålder som kräver mätbara vetenskapliga resultat för att erkänna något som en sanning - hänvisar till att om de fick se Gud så kunde de tro på honom. Jag blev övertygad av följande svar som Gud lämnat på denna begäran:

[67:12] "Men förlåtelse och en riklig belöning [väntar] dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom."

[2:210] Vill de kanske vänta till dess Gud visar Sig för dem med änglarna under molnens tronhimmel? Men [när detta sker] har Guds plan fullbordats och allt har gått tillbaka till Gud.

Med andra ord så är det häri utmaningen ligger. Att genom sitt förnuft komma fram till insikt om Gud och att hans uppenbarelser är sanningen. Skulle han visa sig för oss, finns inte längre något eget val eller fri vilja att tro (eftersom Guds existens då inte längre är en följd av ens egena val, utifrån ens eget förnuft, utan ett otvetydigts, empiriskt, faktiskt konstaterande utifrån sinnena) och då skulle heller inte något prövning återstå genom vilken de tacksamma kan skiljas från de otacksamma.


3. Teodiceproblemet

Teodiceproblemet och andra ateistiska tankar som "varför får vi inte se Gud om vi ska tro på honom, teodiceproblemet (om Gud är god varför finns då ondska), visade sig inte alls var något problem när jag väl började förstå innebörden av Koranverserna.

[11:85] Mitt folk! Mät och väg med fulla mått [i allt vad ni företar er] som rätt och rimlighet bjuder, gör inte intrång i andras rättigheter och sprid inte sedefördärv och annat ont på jorden.

Vad är ondska?

Vid reflektion över den ondska som folk tar upp i teodice kan jag analysera tre slag.

a) moralisk ondska (onda tankar)
b) smärta (fysisk)
c)lidande (psykiskt)

Dessa tre slags "ondska" kan hänga ihop eller inte, t.ex kan en person genom mord orsaka både moralisk, fysisk och psykisk "ondska".

Utifrån Koranen är svaret på Teodice ganska koncist. All ondska som drabbar människan existerar p.g.a. människans egna fria val. I Koranen, verserna 7:4-25 finns svaret på Teodice.

Satan som - avundsjukt - vägrat hylla Guds skapelse (Människan) fick anstånd att leva fram till domedagen när Satan bad Gud om detta. Därpå förklarade Satan i sin besvikelse och sitt högmod att han tänkte sprida fördärv och att de flesta människor skulle visa sig otacksamma mot Gud.

Gud, den fullkomligt Gode, skapade människan (Adam och Eva) för att leva fri från ondska, smärta och lidande i Paradiset. Människan valde dock att lyssna på Satan - trots varningen från Den Gode Skaparen - och blev förvisad till jorden där människan måste utstå död , sjukdom, naturkatastrofer och andra prövningar; därav kom ondskan i alla former (moralisk ondska, smärta och lidande) från människan själv och genom männsikans egna fria val och handlingar. I sin godhet beviljade emellertid Gud människan - denna obetydliga varelse sprungen ur jord och vatten, helt beroende av sin Skapare för överlevnad och som inte ens Satan ville hylla med anledning av människans enkla ursprung och form- en andra chans. I vers 7:27 kommer åter en varning från Gud till människan att inte följa Satan och dennes ingivelser.

Gud har därefter genom profeternas budksap och påminnelser kontinuerligt visat sin godhet genom att stärka människans förutsättningar att komma tillbaka till Paradiset. Detta har Gud gjort trots att den obetydliga människan, från första skapelsen, och fram tills nu alltjämt lyssnar på Satan och bryter mot Guds förmaningar. Det är ett utslag av Guds fullkomliga godhet.

Visst Naturen är skapad av Gud och i den finns naturkatastrofer, sjukdomar och t.o.m. död som drabbar oss, men Gud har inte skapat dessa av ondska, utan dessa är resultatet av männsikans handlingar - förvisningen ur Paradiset - och de prövningar människan nu måste utstå.

[2:155] Vi skall helt visst låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, förlust av egendom och liv och frukten [av ert arbete]. Förkunna för de tålmodiga och uthålliga ett glatt budskap

[67:2] Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är den Mäktige, Den som ständigt förlåter.

[2:214] Tror ni att ni skall få stiga in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? Olycka och motgång drabbade dem och skakade dem i grunden, så att sändebudet och de som följde honom i tron utropade: "När skall hjälpen [komma] från Gud?" Men Guds hjälp är [alltid] nära!

Många frågar sig varför t.ex. ett spädbarn måste utstå död eller sjukdom. Svaret finns då härovan. Det är i slutändan människan som försatt sig själv i denna situation och därför att det är en del av det som drabbar människan som en naturlig tillvaro på jorden. Spädbarnet och andra männsikor lider på jorden som ett resultat av människans fria vilja och handlingar.

[16:61] Om Gud [genast] skulle straffa människorna för det onda de gör skulle Han inte lämna en enda levande varelse på [jorden]. Men Han beviljar dem en frist till en tidpunkt [som Han har] utsatt. De kan inte förkorta fristen och, när den har löpt ut, kan de inte förlänga den, ens med ett ögonblick.

[30:36] När Vi visar människorna Vår nåd gläds de åt detta; men när de drabbas av ett ont som är följden av deras egna handlingar, förlorar de allt hopp.

Varför ska vi idag lida för det val Adam gjort? Därför att vi är Adams avkomma och liksom Adam bryter mot Guds bud. Alla måste utstå prövningen utom de som t.ex. dog som barn; de slipper den jordiska prövningen. Vi måste, var och en, förtjäna Paradiset som är fritt från den ondska som orsakats genom människans fria val. Gud kommer rensa bort egenskaper som ondska hos de människor som ska leva i paradiset (vers 7:43).

[39:61] Men Gud skall rädda dem som fruktar Honom och belöna dem med det högsta goda; ingenting ont skall nå dem och ingen sorg skall tynga dem.

Profeterna - Guds utvalda - drabbades av hårda prövningar

Profeterna själva - som allstå har en speciell plats hos Gud - fick utstå allvarliga prövningar utan att beskylla Gud; Profeterna hade givetvis insikt nog att inte beskylla Gud för de konsekvenser människans egna handlingar leder till. T.ex. hade profeten Mohammed (frid vare med honom) småbarn som dog efter sjukdom, vid ca 1-2 års ålder. Profeten (frid vare med honom) blev väldigt ledsen och grät över sitt barn, men var försiktig med att inte säga något som skulle misshaga Gud över det inträffade.

Vissa saker vi uppfattar som ondska kan vara tvärtom

[17:11] Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig.

[2:216] DET ÄR en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er - Gud vet, men ni vet inte.

I berättelsen från Koranen då Moses träffar på en Guds tjänare som fått viss kunskap från Gud - kunskap som Moses saknar - vill Moses hela tiden förstå varför saker och ting inträffar och som till synes verkar helt orätt (18:65-18:82). Denne Guds tjänare som Moses följer till och med dödar en pojke. Som ni vet får Moses svar på sina frågor efter hand och får förstå att saker och ting kan te sig onda och dåliga, men att syftet kan vara gott. Med det är det inte sagt att allt ont är gott.

Noas son är en av dem som dör i naturkatastrofen som drabbar Noas folk och Noa frågar Gud varför han inte räddar sonen. Gud svarar att sonen inte tillhörde Noas familj, att sonen begick mycken orätt(Koranen 11:45-11:46) samt att Noa inte ska be om sådan Noa saknar kännedom om.

Med andra ord vet vi inte om ett lidande spädbarn som dör t.ex. skulle ha fått lida ännu mer som vuxet eller i nästa liv. Det kan också vara en mycket hård prövning för barnets föräldrar.

Det svar Gud ger i Koranen är att det vi saknar kännedom om ska vi heller inte ifrågasätta.

(3:179)Det är otänkbart att Gud skulle låta de troende [leva] i de former som ni [förnekare] lever, längre än till dess Han skilt mellan de onda och de goda. Men Gud låter er inte få insikt i det som är dolt för människor; [för detta] utser Gud den Han vill bland Sina sändebud. Tro därför på Gud och Hans sändebud; om ni tror [på Gud] och fruktar Honom, väntar er en rik belöning.

Vad inträffar om man tänker bort lidande och allt ont

Anledningen till att många använder exemplet med det lidande spädbarnet är att ingen ska kunna hävda att det begått någon synd eller gjort någon orätt. På så sätt finns det ingen rättvisa i världen som kan utge sig för att ett spädbarn förtjänar ett straff. Denna tanke drar emellertid likhetstecken mellan lidande i form av sjukdom eller svält och ondska. Låt säga att Gud tar bort virus, bakterier och andra sjukdomar från vår värld så att inget ont kan träffa ett spädbarn. Gud tar bort alla sjukdomar så att spädbarn inte kan dö. Ja, vad blir konsekvensen för alla levande varelser om alla bakterier och virus försvann? Om människor alltid föddes felfria och inte kunde bli sjuka?

När jag själv följt dessa tankegång i en kedja av händelser och konsekvenser har det slutat i att vi antingen inte borde vara skapta som människor över huvudtaget, eller att vi inte var skapta för jorden. Ta bort smärta och sjukdom, svaghet och död, känslor (eftersom de leder till smärtor, lidande och t.o.m. sjukdomar); ja vad blir då kvar ? Inte en varelse av kött och blod med organ och kroppsliga sinnen, utan en möjligen en ängel av ljus

..."Varför måste rovdjur orsaka lidande (om Gud är god)? Därför att rovdjur måste döda med tänderna för att få mat; annars kommer inte bytet dö tillräckligt snabbt eller så for rovdjuret ingen mat... Men varför måste det ske på ett så grymt sätt? Måste bytet känna smärta? Ja, smärta är normalt en signal om att något i kroppen är fel och att djuret måste vara varsamt med den kroppsdelen... Varför ska det finnas så grymma djur? Kan inte rovdjur vara vegetarianer? Nej, de behövs för att upprätthålla balansen i naturen mellan olika varelser och för att betesdjur annars rubbar livets kretslopp..., tar man bort en grupp djur drabbas resten av naturen"

Smärta är ondska?

Smärta för den delen är inte ens alltid av ondo. Smärta har som funktion i att varna för att något är fel och för att man ska ta det lugnt och ge kroppen en chans att kurera sig. I detta fall är alltså smärta och lidande i form av sjukdom något bra. Om sjukdom och skador manifesterade sig i en trevlig känsla som uppfattades som god, hur många skulle då ge kroppen en chans att vila och återhämta sig eller leta medicin. I andra fall blir smärta och sjukdom något negativt och ont, t.ex. om man aldrig blir frisk. Men ska då kroppen på förhand vara programmerad att inte känna smärta när sjukdom leder till död? Det är ju inte förenligt med att endast Gud känner till framtiden och det är ju meningen att människan ska dö och egentligen inte helst säkert känna till tidpunkten. Varför finns sjukdomar? Ja, varför finns bakterier och virus? För att upprätthålla någon balans i naturen? För att hålla människopopulationen på en rimlig nivå? Tyvärr ingen männsika har alla svaren.

Dessutom - utifrån ett islamiskt perspektiv - gäller att lidande som den troende får utstå, till och med av en liten sticka, leder till att Gud belönar en för det onda man utstått (med tålamod). Gud har och visar alltså sympati för vårt lidande.

Teodice - ett problem för ateister

För en troende kan tankegången sammanfattas med att vi litar på Gud. Han säger att han är barmhärtig och god mot oss samt att han inte är ond. På så sätt konstaterar vi att ondska och lidande finns och att Gud gett dessa företeelser en frist. Om något är ont eller gott kan vi inte alltid förstå på förhand. Viss kunskap är dold för oss precis som den var för Moses. Minns dock att Gud straffar människan för sin onda handlingar.

Att vi inte förstår orsaken till saker och ting innebär inte att Gud måste vara på ett visst sätt. Med andra ord, den troende har tillförsikt till Guds godhet och ber honom om skydd mot det onda i Guds skapelse; ondskan har ju en frist. Om man inte tror på Gud så tror man heller inte på det Gud förklarar; nämligen att det onda kommer av våra egna handlingar och att vad som ibland framstår som fel för oss egentligen är rätt, men att vi saknar kunskap och insikt om detta. Det finns alltså inget teodiceproblem inom islam eller för den troende - eller som en broder beskrev det en gång; Teodiceproblemet är ett problem för ateister, inte för de troende.

5. Stenen

För att inte lämna frågan om Gud och stenen därhän. Gud har makt över alla ting. Man kan se detta på flera sätt.

Ett av dem är filosofiskt. Om vi föreställer oss att Gud är en allsmäktig varelse som skulle kunna skapa en sten han inte orkar lyfta, så blir inte stenen ett problem för allsmakten förrän han skapat stenen. Eftersom han väljer att aldrig skapa en sådan sten - trots att han kan - uppstår aldrig heller problemet med bristande allsmakt. (Om världens starkaste man inte vill bära hem en matkasse, så innebär inte detta att han inte längre är starkast)

Ett teologiskt svar på frågan är vad man lägger i begreppet allsmakt - definition. Inom islamisk teologi och troslära - aqida - finns ett antal trosatser som beskriver hur en muslim tror på Gud samt vilka egenskaper Gud har. Utifrån islamisk teologi gäller att Gud är transcendent och står över tid och rum samt fysiska lagar. Gud underkastar sig inte sin egen skapelse - som naturlagar - utan han står över skapelsen.