Sök i den här bloggen





alGhazali (f. 1058 e.kr.) om religionens förhållande till vetenskapen

25 januari 2011

alGhazali, 1058-1111 e. kr. (i Europa känd under medeltiden som AlGazel), av persiskt ursprung, är en av Islams stora tänkare och lärde. Han har skrivit ett antal verk och ett av de mest kända verken är Tahafut al falasifa (filosofernas inkonsekvens), som kom att grusa den antika, fram till dess, helt oantastliga metafysiska filsofin (Utformad av bl.a. den grekiske tänkaren Aristotelses, vilken hyllades av muslimska tänkare som Ibn Sina, känd som Avicenna i det medeltida Europa).

Även om den än gång så oantastliga metafysiska filosofin är utdöd tack vare alGhazali, har al Ghazalis introduktion till Filosofernas inkonsekvens (Tahafut al Falasifa) en stor aktualitet än i dag för muslimer beträffande hur de ska förhålla sig till vetenskapen (filosofin betraktades under medeltiden som vetenskapen i sig, ur vilken alla andra vetenskaper - bl.a. metafysiken, matematiken, astronomin o.s.v. - utgjorde olika grenar. Förhållandet kan på vissa sätt jämföras med hur vår samtid upplever naturvetenskap).

(Kommentera gärna om ni har förslag på förbättringar i översättningen.)

al Ghazali ur Tahafut al Falasifa:

"- För det andra, det finns det ting som filosoferna tror, som inte kommer i konflikt med någon religiös princip. Därför är oenighet med filosoferna beträffande dessa ting inte ett nödvändigt villkor för en (korrekt) tro på profeterna och apostlarna (må Gud välsigna dem alla).

Ett exempel är deras (filosofernas) teori om att månförmörkelser inträffar när ljuset från månen försvinner till följd av att jorden positionerar sig mellan månen och solen. Detta förhållande beror på att månen får sitt ljus från solen och att jorden är en rund kropp omgiven av himlen på alla sidor. Resultatet blir därför, när månen faller i skuggan av jorden, att solens ljus skärs av från månen.

Ett annat exempel är deras (filosofernas) teori om att solförmörkelser är en följd av att månen positioneras mellan solen och observatören, vilket inträffar när solen och månen är positionerade i skärningspunkten mellan sina noder, i samma grad.

Vi är inte intresserade av att vederlägga sådana teorier, eftersom sådan vederläggning inte tjänar något syfte. Den som anser att det är hans religiösa plikt att inte tro sådana ting är synnerligen orättvis mot religionen och försvagar dess grunder. För dessa ting har fastställts genom astronomiska och matematiska bevis, som inte lämnar något utrymme för tvivel.

Om du berättar för någon, som har studerat dessa ting - som har forskat fram alla uppgifter som rör dem och därför är i stånd att förutsäga när en mån- eller solförmörkelse kommer att inträffa, om förmörkelsen kommer vara total eller delvis och under hur lång tid förmörkelsen kommer att vara - att dessa ting strider mot religionen, så kommer ditt påstående att skaka hans tro på religionen och inte på dessa ting. Sålunda orsakas relgionen en större skada av en okunnig anhängare än vad en motståndare, vars verksamhet, oavsett graden av fientlighet, är korrekt. För, som ordspråket säger, en klok fiende är bättre än en okunnig vän.

Om någon säger: Profeten (må Gud välsigna honom) har sagt: " Solen och Månen är två tecken bland Guds tecken. Deras förmörkelse är inte orsakat av någon människas dödsfall eller födelse; när du ser en solförmörkelse ska du söka skydd genom att åminnas Gud och göra böner. " Hur kan denna tradition förenas med vad filosoferna säger?

Vi kommer då att svara: Det finns ingenting i denna tradition som strider mot vad filosoferna säger. Den (traditionen) förnekar endast att en solförmörkelse har något att göra med någons liv eller död. Vidare föreskriver traditionen bön vid en solförmörkelse. Den heliga Lagen (religionen) ålägger bön vid soluppgång, solnedgång eller under dagen. Varför skulle detta vara annorlunda mot åläggandet av bön vid en solförmörkelse, om syftet är att vinna Guds behag, likväl med en sådan handling?

Om det i slutet av samma tradition har påståtts att Profeten sade: "När Gud uppenbarar sig för något, knäböjer det inför honom." Innebär inte denna tradition att en solförmörkelse utgör ett knäböjande, som orsakats av en sådan uppenbarelse?

Vi kommer då att svara att detta tillägg är oäkta. Vi måste fördöma dess författare som en lögnare. Profetens ord är endast de som har rapporterats ovan (den första delen). Men om detta tillägg var äkta, skulle det inte vara lättare att tolka det än att avvisa (den astronomiska och matematiska) bevisningen som är definitiv och fastställd? Folk har tolkat många (andra) texter med rationella argument, vilka aldrig haft en sådan klarhet och stringens (som astronomiska och matematiska resonemang i detta fall).

Ateister skulle finna den största tillfredsställelse om religionsanhängare med säkerhet fastställde att påståenden av detta slag strider mot religionen. Då skulle det vara lättare för dem att motbevisa religionen, eftersom religionen i så fall står och faller med sitt motstånd mot dessa ting. Det är därför nödvändigt för anhängare av religionen att inte att yttra sig i dessa slags frågor, eftersom den avgörande frågeställningen mellan religionsanhängare och filosoferna endast är huruvida världen är evig eller har en tidsmässig början.

Om världens begynnelse i tiden bevisas, är det utan betydelse huruvida den utgör en rund kropp, en enkel form, en åttkantig eller en sexkantig figur; eller huruvida himlarna och allt som är under dem bildar - som filosoferna säger - tretton lager, eller mer, eller mindre. Forskning om dessa fakta är inte mer relevant för metafysiska frågor, än vad en utredning om antalet lager i en lök, eller antalet frön i ett granatäpple, skulle vara. Det vi är intresserade av är om världen är en produkt av Guds skapande verksamhet, oavsett hur skapandet gått till."

Böcker med lögnaktiga påståenden om islam är inget nytt under solen

19 januari 2011

I SVD recenseras en bok idag där författaren hävdar att islamiska jurister under medeltiden i stort sett betraktade kvinnan som en slav.

Denna bok är - utifrån recensionen att döma - en sörja av selektivt valda teoretiska diskussioner av muslimer under medeltiden. (För den delen går det att hitta absurda eller obsoleta diskussioner i alla kulturer och religioner)

Sedan har författaren lagt på sin egen islamofoba tolkning och förutfattade mening, vilket inte är nytt. Orientalisterna har hållt på med detta i 200 år. Det har nu gått inflation på författare med muslimska namn i USA som vill göra pengar på böcker för att ställa in sig hos den fundamentalistiska kristna högern.

Hycklande och självmotsägande påståenden som att månggifte förstör ett samhälle pga att det förtar kärnfamiljens "lojalitet och trygghet" är absurt när kärnfamiljen knappt existerar i våra moderna samhällen där folk ofta byter partner och lever i olika konstellationer tillsammans med någon annans barn.

Att det fanns muslimska jurister under medeltiden som diskuterade slaveriet innebär att de diskuterade en samtida realitet i dåtida världen och försökte reglera vad som gällde. Författaren har helt uppenbart valt att inte nämna koranverser om det rättfärdiga i att befria slavar och de uttalanden från profeten Mohammed som finns om att man ska befria slavar, behandla dem väl och inte utsätta dem för kränkande behandling. Vad som inte heller tas upp i artikeln är att i Islam tradition kan en slav bli statsöverhuvud (sultan) och under medeltiden var detta vanligt bland en klass slavar i Egypten som benämndes mamluk. Mamluk betyder ägd på arabiska. Med andra ord har historiskt inte heller slavbegreppet inom muslimska tradition varit synonymt med vad europeiska språk och kulturer associerar till.


Påståenden som att en kvinna och en slav betraktas likadant har inget stöd i islamisk lag utan är en känslomässig slutsats som författaren har dragit utan någon som helst stöd i Koranen eller islamisk lag. Juridisk rätt till egen egendom, rätt till skilsmässa, rätt till försörjning är för övrigt exakt det som skilde en fri från en slav under historiens gång.

För övrigt påståenden som att mannen har rätt till sex med en fru bygger på islamisk rätt om att man inte har rätt till sex med någon utom i äktenskapet. Det ska ske med kärlek och omtanke om läser Profeten Mohammeds historia. Det finns inget som helst stöd i Islamisk rätt för att en fru utgör mannens egendom.


Se följande länk http://en.wikipedia.org/wiki/Mamluk

Ett hopp om demokrati i arabvärlden!

15 januari 2011

Tunisiens diktator, Zin el Abidine, sedan 23 år har flytt landet och begett sig i landsflykt. Det tunisiska folket har visat mod och beslutsamhet till skillnad från resten av arabvärlden.

Alla fega kräk till poliser har flytt fältet och demonstranterna har bränt ner polisstationerna. Missförstå mig inte - jag är inte för anarki - men poliserna är inte samhällets värnare i arabvärlden utan den korrumperande, förtryckande och parasitiska faktorn.

Utbrottet till demonstationerna var att en arbetslös student, som försörjde sig på att sälja grönsaker, fick sin grönsakskärra konfiskerad av polisen eftersom han inte hade något "tillstånd" och i protest satte eld på sig själv av frustration. I ett land där det inte finns jobb och där staten inte hjälper till hindrar statsmakten med polis och militär t.o.m. ungdomar från att tjäna sitt levebröd på enklaste sätt. Fattigdom och förtryck kan leda vem som helst till vansinnesdåd.

Problemet med regimer som den i tunisien är att deras "modernisering" endast består av sekularisering som innebär en anti-islamisk agenda. Ingen av diktatornerna tillåter resten av de positiva faktorerna man förknippar med "modernism" som yttrandefrihet, fria val, jämlikhet etc.

Mitt hopp är nu att Tunisien ska få en riktig demokrati och inte samma slags ledare som den som nu flytt. Mycket finns att rätta till förstås eftersom diktatorns släktingar lagt beslag på stora förmögenheter och tillgångar medan folket fått leva i misär. Tyvärr har premiärministern Ghannouchi - en del av den tidigare makteliten uppenbart - tagit över makten officiellt och "lovar" att han ska respektera konstitutionen, fria val, politiska partier, frihet m.m. Det tror inte jag är tillräckligt. Hela den gamla politiska makteliten måste omedelbart prövas i öppna och fria val om de har den tunisiska befolkningens stöd!

Väst bör stötta den demokratiska utvecklingen i arabvärlden, eftersom det gynnar alla. Araber vill inte flytta från sina länder vid medelhavet till Europa, bara de hade haft ett levebröd och Europa vill inte heller ha invandringen från arabländerna. Win-win.

Förhoppningsvis leder utvecklingen i Tunisien till att arabvärldens diktatorer inser att de måste börja reformera nu mot demokratiskt styre och inte strypa sina befolkningar ytterligare.

DN 1,2,3, 4 5 SVD 1 2 3