alGhazali, 1058-1111 e. kr. (i Europa känd under medeltiden som AlGazel), av persiskt ursprung, är en av Islams stora tänkare och lärde. Han har skrivit ett antal verk och ett av de mest kända verken är Tahafut al falasifa (filosofernas inkonsekvens), som kom att grusa den antika, fram till dess, helt oantastliga metafysiska filsofin (Utformad av bl.a. den grekiske tänkaren Aristotelses, vilken hyllades av muslimska tänkare som Ibn Sina, känd som Avicenna i det medeltida Europa).
Även om den än gång så oantastliga metafysiska filosofin är utdöd tack vare alGhazali, har al Ghazalis introduktion till Filosofernas inkonsekvens (Tahafut al Falasifa) en stor aktualitet än i dag för muslimer beträffande hur de ska förhålla sig till vetenskapen (filosofin betraktades under medeltiden som vetenskapen i sig, ur vilken alla andra vetenskaper - bl.a. metafysiken, matematiken, astronomin o.s.v. - utgjorde olika grenar. Förhållandet kan på vissa sätt jämföras med hur vår samtid upplever naturvetenskap).
(Kommentera gärna om ni har förslag på förbättringar i översättningen.)
al Ghazali ur Tahafut al Falasifa:
"- För det andra, det finns det ting som filosoferna tror, som inte kommer i konflikt med någon religiös princip. Därför är oenighet med filosoferna beträffande dessa ting inte ett nödvändigt villkor för en (korrekt) tro på profeterna och apostlarna (må Gud välsigna dem alla).
Ett exempel är deras (filosofernas) teori om att månförmörkelser inträffar när ljuset från månen försvinner till följd av att jorden positionerar sig mellan månen och solen. Detta förhållande beror på att månen får sitt ljus från solen och att jorden är en rund kropp omgiven av himlen på alla sidor. Resultatet blir därför, när månen faller i skuggan av jorden, att solens ljus skärs av från månen.
Ett annat exempel är deras (filosofernas) teori om att solförmörkelser är en följd av att månen positioneras mellan solen och observatören, vilket inträffar när solen och månen är positionerade i skärningspunkten mellan sina noder, i samma grad.
Vi är inte intresserade av att vederlägga sådana teorier, eftersom sådan vederläggning inte tjänar något syfte. Den som anser att det är hans religiösa plikt att inte tro sådana ting är synnerligen orättvis mot religionen och försvagar dess grunder. För dessa ting har fastställts genom astronomiska och matematiska bevis, som inte lämnar något utrymme för tvivel.
Om du berättar för någon, som har studerat dessa ting - som har forskat fram alla uppgifter som rör dem och därför är i stånd att förutsäga när en mån- eller solförmörkelse kommer att inträffa, om förmörkelsen kommer vara total eller delvis och under hur lång tid förmörkelsen kommer att vara - att dessa ting strider mot religionen, så kommer ditt påstående att skaka hans tro på religionen och inte på dessa ting. Sålunda orsakas relgionen en större skada av en okunnig anhängare än vad en motståndare, vars verksamhet, oavsett graden av fientlighet, är korrekt. För, som ordspråket säger, en klok fiende är bättre än en okunnig vän.
Om någon säger: Profeten (må Gud välsigna honom) har sagt: " Solen och Månen är två tecken bland Guds tecken. Deras förmörkelse är inte orsakat av någon människas dödsfall eller födelse; när du ser en solförmörkelse ska du söka skydd genom att åminnas Gud och göra böner. " Hur kan denna tradition förenas med vad filosoferna säger?
Vi kommer då att svara: Det finns ingenting i denna tradition som strider mot vad filosoferna säger. Den (traditionen) förnekar endast att en solförmörkelse har något att göra med någons liv eller död. Vidare föreskriver traditionen bön vid en solförmörkelse. Den heliga Lagen (religionen) ålägger bön vid soluppgång, solnedgång eller under dagen. Varför skulle detta vara annorlunda mot åläggandet av bön vid en solförmörkelse, om syftet är att vinna Guds behag, likväl med en sådan handling?
Om det i slutet av samma tradition har påståtts att Profeten sade: "När Gud uppenbarar sig för något, knäböjer det inför honom." Innebär inte denna tradition att en solförmörkelse utgör ett knäböjande, som orsakats av en sådan uppenbarelse?
Vi kommer då att svara att detta tillägg är oäkta. Vi måste fördöma dess författare som en lögnare. Profetens ord är endast de som har rapporterats ovan (den första delen). Men om detta tillägg var äkta, skulle det inte vara lättare att tolka det än att avvisa (den astronomiska och matematiska) bevisningen som är definitiv och fastställd? Folk har tolkat många (andra) texter med rationella argument, vilka aldrig haft en sådan klarhet och stringens (som astronomiska och matematiska resonemang i detta fall).
Ateister skulle finna den största tillfredsställelse om religionsanhängare med säkerhet fastställde att påståenden av detta slag strider mot religionen. Då skulle det vara lättare för dem att motbevisa religionen, eftersom religionen i så fall står och faller med sitt motstånd mot dessa ting. Det är därför nödvändigt för anhängare av religionen att inte att yttra sig i dessa slags frågor, eftersom den avgörande frågeställningen mellan religionsanhängare och filosoferna endast är huruvida världen är evig eller har en tidsmässig början.
Om världens begynnelse i tiden bevisas, är det utan betydelse huruvida den utgör en rund kropp, en enkel form, en åttkantig eller en sexkantig figur; eller huruvida himlarna och allt som är under dem bildar - som filosoferna säger - tretton lager, eller mer, eller mindre. Forskning om dessa fakta är inte mer relevant för metafysiska frågor, än vad en utredning om antalet lager i en lök, eller antalet frön i ett granatäpple, skulle vara. Det vi är intresserade av är om världen är en produkt av Guds skapande verksamhet, oavsett hur skapandet gått till."
Även om den än gång så oantastliga metafysiska filosofin är utdöd tack vare alGhazali, har al Ghazalis introduktion till Filosofernas inkonsekvens (Tahafut al Falasifa) en stor aktualitet än i dag för muslimer beträffande hur de ska förhålla sig till vetenskapen (filosofin betraktades under medeltiden som vetenskapen i sig, ur vilken alla andra vetenskaper - bl.a. metafysiken, matematiken, astronomin o.s.v. - utgjorde olika grenar. Förhållandet kan på vissa sätt jämföras med hur vår samtid upplever naturvetenskap).
(Kommentera gärna om ni har förslag på förbättringar i översättningen.)
al Ghazali ur Tahafut al Falasifa:
"- För det andra, det finns det ting som filosoferna tror, som inte kommer i konflikt med någon religiös princip. Därför är oenighet med filosoferna beträffande dessa ting inte ett nödvändigt villkor för en (korrekt) tro på profeterna och apostlarna (må Gud välsigna dem alla).
Ett exempel är deras (filosofernas) teori om att månförmörkelser inträffar när ljuset från månen försvinner till följd av att jorden positionerar sig mellan månen och solen. Detta förhållande beror på att månen får sitt ljus från solen och att jorden är en rund kropp omgiven av himlen på alla sidor. Resultatet blir därför, när månen faller i skuggan av jorden, att solens ljus skärs av från månen.
Ett annat exempel är deras (filosofernas) teori om att solförmörkelser är en följd av att månen positioneras mellan solen och observatören, vilket inträffar när solen och månen är positionerade i skärningspunkten mellan sina noder, i samma grad.
Vi är inte intresserade av att vederlägga sådana teorier, eftersom sådan vederläggning inte tjänar något syfte. Den som anser att det är hans religiösa plikt att inte tro sådana ting är synnerligen orättvis mot religionen och försvagar dess grunder. För dessa ting har fastställts genom astronomiska och matematiska bevis, som inte lämnar något utrymme för tvivel.
Om du berättar för någon, som har studerat dessa ting - som har forskat fram alla uppgifter som rör dem och därför är i stånd att förutsäga när en mån- eller solförmörkelse kommer att inträffa, om förmörkelsen kommer vara total eller delvis och under hur lång tid förmörkelsen kommer att vara - att dessa ting strider mot religionen, så kommer ditt påstående att skaka hans tro på religionen och inte på dessa ting. Sålunda orsakas relgionen en större skada av en okunnig anhängare än vad en motståndare, vars verksamhet, oavsett graden av fientlighet, är korrekt. För, som ordspråket säger, en klok fiende är bättre än en okunnig vän.
Om någon säger: Profeten (må Gud välsigna honom) har sagt: " Solen och Månen är två tecken bland Guds tecken. Deras förmörkelse är inte orsakat av någon människas dödsfall eller födelse; när du ser en solförmörkelse ska du söka skydd genom att åminnas Gud och göra böner. " Hur kan denna tradition förenas med vad filosoferna säger?
Vi kommer då att svara: Det finns ingenting i denna tradition som strider mot vad filosoferna säger. Den (traditionen) förnekar endast att en solförmörkelse har något att göra med någons liv eller död. Vidare föreskriver traditionen bön vid en solförmörkelse. Den heliga Lagen (religionen) ålägger bön vid soluppgång, solnedgång eller under dagen. Varför skulle detta vara annorlunda mot åläggandet av bön vid en solförmörkelse, om syftet är att vinna Guds behag, likväl med en sådan handling?
Om det i slutet av samma tradition har påståtts att Profeten sade: "När Gud uppenbarar sig för något, knäböjer det inför honom." Innebär inte denna tradition att en solförmörkelse utgör ett knäböjande, som orsakats av en sådan uppenbarelse?
Vi kommer då att svara att detta tillägg är oäkta. Vi måste fördöma dess författare som en lögnare. Profetens ord är endast de som har rapporterats ovan (den första delen). Men om detta tillägg var äkta, skulle det inte vara lättare att tolka det än att avvisa (den astronomiska och matematiska) bevisningen som är definitiv och fastställd? Folk har tolkat många (andra) texter med rationella argument, vilka aldrig haft en sådan klarhet och stringens (som astronomiska och matematiska resonemang i detta fall).
Ateister skulle finna den största tillfredsställelse om religionsanhängare med säkerhet fastställde att påståenden av detta slag strider mot religionen. Då skulle det vara lättare för dem att motbevisa religionen, eftersom religionen i så fall står och faller med sitt motstånd mot dessa ting. Det är därför nödvändigt för anhängare av religionen att inte att yttra sig i dessa slags frågor, eftersom den avgörande frågeställningen mellan religionsanhängare och filosoferna endast är huruvida världen är evig eller har en tidsmässig början.
Om världens begynnelse i tiden bevisas, är det utan betydelse huruvida den utgör en rund kropp, en enkel form, en åttkantig eller en sexkantig figur; eller huruvida himlarna och allt som är under dem bildar - som filosoferna säger - tretton lager, eller mer, eller mindre. Forskning om dessa fakta är inte mer relevant för metafysiska frågor, än vad en utredning om antalet lager i en lök, eller antalet frön i ett granatäpple, skulle vara. Det vi är intresserade av är om världen är en produkt av Guds skapande verksamhet, oavsett hur skapandet gått till."