Muslimska Perspektiv

Hyckleriet från omskärelsemotståndarna

2012-01-06T16:09:00.002+01:00

För några veckor sedan kunde man i DN åter läsa en artikel som hetsar mot seden bland muslimer och judar att omskära pojkar. Den grupp som undertecknat består av humanister och andra återkommande namn som låter vädra sin unkna rasistiska värderingar i "frihetens" och liberalismens namn. Argumenten är de vanligen återkommande:

- "Ponera att Socialstyrelsen får in ett fall där ett par föräldrar tillhör en religiös rörelse som vill skära bort öronsnibbarna på sina nyfödda barn." (dock kräver inte gruppen något konsekvent förbud mot att västerländska föräldrar tillåter örhängen på barn där man gör ingrepp i frisk hud)

- "Socialstyrelsens resonemang missar helt barnkonventionens intentioner då det utgår från att barn som råkar födas in i en judisk eller muslimsk familj inte kan tänkas motsätta sig föräldrarnas tro och kulturella praxis."

Ovanstående argument kan ganska enkelt genomlysas för den rasistiska propaganda det egentligen rör sig om, med nedanstående frågeställningar.

Varför får vi inte se samma grupp i en lika konsekvent och skarp artikel mot abort, där de kräver rätt för människofoster själva att i vuxen ålder få avgöra om de vill leva eller dö?

Varför ska en eller två föräldrar få avgöra om ett människofoster ska få leva eller dö och inte fostret självt, som berörs mest och är faktiska livet som abryts, bara för att vissa nutida liberala ideologier tycker att människofoster är skräp?

Hur kan man jämföra borttagandet av en bit hud på pojkars snopp - bevisligen utan effekt för vare sig fertilitet eller njutning - med att döda ett begynnande liv?

"Liberalernas" och "humanisternas" ställningstaganden handlar om feghet (där man ger sig på de utsatta minoriteternas kultur och vanor istället för att i första hand ta bort egna ännu grymmare sedvänjor som abort), intellektuell konformism, en extremt etnocentrisk värdsbild - där man pekar på stickan i den andres öga och glömmer stocken i det egna -, och ett enormt hyckleri.

Som muslim är jag i alla fall konsekvent. Jag är inte någon total abortmotståndare, men inte heller emot omskärelse av pojkar.

Får en muslimsk kvinna köra en rymdfarkost?

2011-09-06T13:47:00.000+02:00

I en artikel från tidningen Emal (The lost female scholars) kan läsaren få en mycket intressant inblick i islams och muslimers förhållningssätt till bl.a. kvinnliga lärda jämfört med dagens förhållningssätt. Författaren inleder med den träffande beskrivningen att medan Eileen Collins, i väst, (1995) blev den första kvinnan som manövrerade en rymdfarkost, förekom alltjämt en debatt bland vissa muslimska lärda huruvida kvinnor hade rätt att köra bil.

Författaren analyserar sedan, utifrån bl.a. en studie från Oxford, hur det muslimska samfundet traditionellt förhållit sig till kvinnor, framförallt vad gäller kunskap och deras position som lärda. Medan man hade förväntat sig att hitta 30-40 kvinnliga lärda, återfann man istället ca åtta tusen som var namngivna.

Eftersom muslimska kvinnor - jämförelsevis - nu för tiden så sällan deltar i undervisning av hadith och utfärdanden av fatwa (rättsliga beslut enligt sharia) finns missuppfattningen att det alltid förhållit sig så. Emellertid verkar förhållningssättet hos de lärda - under islams första århundraden - varit en annan. Om man bortser från Profetens (frid vare med honom) hustru Aisha, som avkunnade fatwor (rättsliga beslut) och tolkade hadit finns många andra exempel i Islams historia på framstående kvinnor. Imam al-dhahabi (f. 1274 e.kr) förklarade t.ex. att bland kvinnliga berättare av hadith fanns det inga förfalskare, vilket innebar att kvinnliga lärdas integritet var fläckfri.

Här följer några exempel på kvinnliga lärda.

På 700-talet, t.ex. fanns Fatima Al Batayahiyyah, som undervisade i hadith-samlingen Sahih al-Bukhari i Damaskus. Ledande lärda från när och fjärran flockades till hennes undervisning när han gjorde pilgrimsfärden till Mecka.
Ett annat exempel var Umm al-Darda (600-talet), som satt med andra lärda (män) i mosken och debatterade. Hon blev sedermera lärare i hadith och fiqh (rättsvetenskap) och undervisade i den manliga avdelningen. En av hennes elever var statsöverhuvudet - kalifen i Damaskus. I en annan artikel (New York times) beskrivs t.o.m. att hon bad tillsammans - skuldra mot skuldra - med männen i moskén (vilket i och för sig var chockerande även för samtiden).
Författaren återger sedan - med hänvisning till författaren Aisha Bewly - att det framförallt var i samband med den västerländska kolonialisationen (under 1800- och 1900-talen) av den muslimska världen som västerländska koloniala myndigheter såg till att kvinnor uteslöts från moskéer och politiska positioner. Uteslutandet av kvinnor var ett utslag av den dåvarande västerländska synen på kvinnans roll i samhället. När detta väl börjat tillämpas i den muslimska världen blev det en norm; speciellt som muslimer såg upp till det västerländska samhället pga. dess försprång i teknologi och vetenskap. (Enligt en annan artikel angående samma studie började nedgången bland kvinnliga lärda redan på 1600-talet och enligt historiker kan detta ha berott på att islamisk utbildning blev mer formell och karriärsinriktad vid denna tid; kvinnorna innehade inga formella positioner).

Ovanstående glimtar ur den islamiska historien visar ändå att de första muslimerna had en ganska dynamisk uppfattning av islam och att förlusten av kvinnor från kunskapens sfär är en av de största förluster muslimer utsatts för. Ganska intressant är också att det muslimska samhällets internationellt nedåtgående status verkar gå hand i hand med kvinnornas nedåtgående status i det muslimska samhället.

Reflektion och undran - nyckeln till visshet

2011-09-02T16:49:00.040+02:00

Reflektion och undran - nyckeln till visshet

1. Varför tro?
Under mina tidiga tonår började jag på allvar reflektera kring varför jag skulle tro på Gud och överhuvudtaget varför jag skulle följa en viss religion. Det var givetvis en följd av en sekulär och ateistisk skolgång som hela tiden analyserade och påminde oss skolelever om att religion och Gudstro var mytologi utan verklighetsförankring.

Tidig tonålder är den ålder då jag faktiskt på allvar började kunna någotlunda analysera och förstå sådant jag läste och för första gången kom jag i kontakt med de koranverser som berörde (natur-)vetenskapliga förklaringar som var okända för profeten Muhammed (Guds frid och välsignelser över honom) och som stod i strid med dåtidens vetenskap; t.ex. verserna om människofostrets skapelse och utveckling, universums skapelse ur en enhet från ingenting, bergens topografi osv. För mig blev detta en otrolig överraskning och även en rejäl besvikelse över det sätt på vilket skolundervisningen löjligförklarade religion som trams.

2. Varför visar sig inte Gud?

2.1 Många ateister - speciellt i vår tidsålder som kräver mätbara vetenskapliga resultat för att erkänna något som en sanning - hänvisar till att om de fick se Gud så kunde de tro på honom. Jag blev övertygad av följande svar som Gud lämnat på denna begäran:

[67:12] "Men förlåtelse och en riklig belöning [väntar] dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom."

[2:210] Vill de kanske vänta till dess Gud visar Sig för dem med änglarna under molnens tronhimmel? Men [när detta sker] har Guds plan fullbordats och allt har gått tillbaka till Gud.

Med andra ord så är det häri utmaningen ligger. Att genom sitt förnuft komma fram till insikt om Gud och att hans uppenbarelser är sanningen. Skulle han visa sig för oss, finns inte längre något eget val eller fri vilja att tro (eftersom Guds existens då inte längre är en följd av ens egena val, utifrån ens eget förnuft, utan ett otvetydigts, empiriskt, faktiskt konstaterande utifrån sinnena) och då skulle heller inte något prövning återstå genom vilken de tacksamma kan skiljas från de otacksamma.

3. Teodiceproblemet

Teodiceproblemet och andra ateistiska tankar som "varför får vi inte se Gud om vi ska tro på honom, teodiceproblemet (om Gud är god varför finns då ondska), visade sig inte alls var något problem när jag väl började förstå innebörden av Koranverserna.

[11:85] Mitt folk! Mät och väg med fulla mått [i allt vad ni företar er] som rätt och rimlighet bjuder, gör inte intrång i andras rättigheter och sprid inte sedefördärv och annat ont på jorden.

Vad är ondska?

Vid reflektion över den ondska som folk tar upp i teodice kan jag analysera tre slag.

a) moralisk ondska (onda tankar)
b) smärta (fysisk)
c)lidande (psykiskt)

Dessa tre slags "ondska" kan hänga ihop eller inte, t.ex kan en person genom mord orsaka både moralisk, fysisk och psykisk "ondska".

Utifrån Koranen är svaret på Teodice ganska koncist. All ondska som drabbar människan existerar p.g.a. människans egna fria val. I Koranen, verserna 7:4-25 finns svaret på Teodice.

Satan som - avundsjukt - vägrat hylla Guds skapelse (Människan) fick anstånd att leva fram till domedagen när Satan bad Gud om detta. Därpå förklarade Satan i sin besvikelse och sitt högmod att han tänkte sprida fördärv och att de flesta människor skulle visa sig otacksamma mot Gud.

Gud, den fullkomligt Gode, skapade människan (Adam och Eva) för att leva fri från ondska, smärta och lidande i Paradiset. Människan valde dock att lyssna på Satan - trots varningen från Den Gode Skaparen - och blev förvisad till jorden där människan måste utstå död , sjukdom, naturkatastrofer och andra prövningar; därav kom ondskan i alla former (moralisk ondska, smärta och lidande) från människan själv och genom männsikans egna fria val och handlingar. I sin godhet beviljade emellertid Gud människan - denna obetydliga varelse sprungen ur jord och vatten, helt beroende av sin Skapare för överlevnad och som inte ens Satan ville hylla med anledning av människans enkla ursprung och form- en andra chans. I vers 7:27 kommer åter en varning från Gud till människan att inte följa Satan och dennes ingivelser.

Gud har därefter genom profeternas budksap och påminnelser kontinuerligt visat sin godhet genom att stärka människans förutsättningar att komma tillbaka till Paradiset. Detta har Gud gjort trots att den obetydliga människan, från första skapelsen, och fram tills nu alltjämt lyssnar på Satan och bryter mot Guds förmaningar. Det är ett utslag av Guds fullkomliga godhet.

Visst Naturen är skapad av Gud och i den finns naturkatastrofer, sjukdomar och t.o.m. död som drabbar oss, men Gud har inte skapat dessa av ondska, utan dessa är resultatet av männsikans handlingar - förvisningen ur Paradiset - och de prövningar människan nu måste utstå.

[2:155] Vi skall helt visst låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, förlust av egendom och liv och frukten [av ert arbete]. Förkunna för de tålmodiga och uthålliga ett glatt budskap

[67:2] Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är den Mäktige, Den som ständigt förlåter.

[2:214] Tror ni att ni skall få stiga in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? Olycka och motgång drabbade dem och skakade dem i grunden, så att sändebudet och de som följde honom i tron utropade: "När skall hjälpen [komma] från Gud?" Men Guds hjälp är [alltid] nära!

Många frågar sig varför t.ex. ett spädbarn måste utstå död eller sjukdom. Svaret finns då härovan. Det är i slutändan människan som försatt sig själv i denna situation och därför att det är en del av det som drabbar människan som en naturlig tillvaro på jorden. Spädbarnet och andra männsikor lider på jorden som ett resultat av människans fria vilja och handlingar.

[16:61] Om Gud [genast] skulle straffa människorna för det onda de gör skulle Han inte lämna en enda levande varelse på [jorden]. Men Han beviljar dem en frist till en tidpunkt [som Han har] utsatt. De kan inte förkorta fristen och, när den har löpt ut, kan de inte förlänga den, ens med ett ögonblick.

[30:36] När Vi visar människorna Vår nåd gläds de åt detta; men när de drabbas av ett ont som är följden av deras egna handlingar, förlorar de allt hopp.

Varför ska vi idag lida för det val Adam gjort? Därför att vi är Adams avkomma och liksom Adam bryter mot Guds bud. Alla måste utstå prövningen utom de som t.ex. dog som barn; de slipper den jordiska prövningen. Vi måste, var och en, förtjäna Paradiset som är fritt från den ondska som orsakats genom människans fria val. Gud kommer rensa bort egenskaper som ondska hos de människor som ska leva i paradiset (vers 7:43).

[39:61] Men Gud skall rädda dem som fruktar Honom och belöna dem med det högsta goda; ingenting ont skall nå dem och ingen sorg skall tynga dem.

Profeterna - Guds utvalda - drabbades av hårda prövningar

Profeterna själva - som allstå har en speciell plats hos Gud - fick utstå allvarliga prövningar utan att beskylla Gud; Profeterna hade givetvis insikt nog att inte beskylla Gud för de konsekvenser människans egna handlingar leder till. T.ex. hade profeten Mohammed (frid vare med honom) småbarn som dog efter sjukdom, vid ca 1-2 års ålder. Profeten (frid vare med honom) blev väldigt ledsen och grät över sitt barn, men var försiktig med att inte säga något som skulle misshaga Gud över det inträffade.

Vissa saker vi uppfattar som ondska kan vara tvärtom

[17:11] Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig.

[2:216] DET ÄR en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er - Gud vet, men ni vet inte.

I berättelsen från Koranen då Moses träffar på en Guds tjänare som fått viss kunskap från Gud - kunskap som Moses saknar - vill Moses hela tiden förstå varför saker och ting inträffar och som till synes verkar helt orätt (18:65-18:82). Denne Guds tjänare som Moses följer till och med dödar en pojke. Som ni vet får Moses svar på sina frågor efter hand och får förstå att saker och ting kan te sig onda och dåliga, men att syftet kan vara gott. Med det är det inte sagt att allt ont är gott.

Noas son är en av dem som dör i naturkatastrofen som drabbar Noas folk och Noa frågar Gud varför han inte räddar sonen. Gud svarar att sonen inte tillhörde Noas familj, att sonen begick mycken orätt(Koranen 11:45-11:46) samt att Noa inte ska be om sådan Noa saknar kännedom om.

Med andra ord vet vi inte om ett lidande spädbarn som dör t.ex. skulle ha fått lida ännu mer som vuxet eller i nästa liv. Det kan också vara en mycket hård prövning för barnets föräldrar.

Det svar Gud ger i Koranen är att det vi saknar kännedom om ska vi heller inte ifrågasätta.

(3:179)Det är otänkbart att Gud skulle låta de troende [leva] i de former som ni [förnekare] lever, längre än till dess Han skilt mellan de onda och de goda. Men Gud låter er inte få insikt i det som är dolt för människor; [för detta] utser Gud den Han vill bland Sina sändebud. Tro därför på Gud och Hans sändebud; om ni tror [på Gud] och fruktar Honom, väntar er en rik belöning.

Vad inträffar om man tänker bort lidande och allt ont

Anledningen till att många använder exemplet med det lidande spädbarnet är att ingen ska kunna hävda att det begått någon synd eller gjort någon orätt. På så sätt finns det ingen rättvisa i världen som kan utge sig för att ett spädbarn förtjänar ett straff. Denna tanke drar emellertid likhetstecken mellan lidande i form av sjukdom eller svält och ondska. Låt säga att Gud tar bort virus, bakterier och andra sjukdomar från vår värld så att inget ont kan träffa ett spädbarn. Gud tar bort alla sjukdomar så att spädbarn inte kan dö. Ja, vad blir konsekvensen för alla levande varelser om alla bakterier och virus försvann? Om människor alltid föddes felfria och inte kunde bli sjuka?

När jag själv följt dessa tankegång i en kedja av händelser och konsekvenser har det slutat i att vi antingen inte borde vara skapta som människor över huvudtaget, eller att vi inte var skapta för jorden. Ta bort smärta och sjukdom, svaghet och död, känslor (eftersom de leder till smärtor, lidande och t.o.m. sjukdomar); ja vad blir då kvar ? Inte en varelse av kött och blod med organ och kroppsliga sinnen, utan en möjligen en ängel av ljus

..."Varför måste rovdjur orsaka lidande (om Gud är god)? Därför att rovdjur måste döda med tänderna för att få mat; annars kommer inte bytet dö tillräckligt snabbt eller så for rovdjuret ingen mat... Men varför måste det ske på ett så grymt sätt? Måste bytet känna smärta? Ja, smärta är normalt en signal om att något i kroppen är fel och att djuret måste vara varsamt med den kroppsdelen... Varför ska det finnas så grymma djur? Kan inte rovdjur vara vegetarianer? Nej, de behövs för att upprätthålla balansen i naturen mellan olika varelser och för att betesdjur annars rubbar livets kretslopp..., tar man bort en grupp djur drabbas resten av naturen"

Smärta är ondska?

Smärta för den delen är inte ens alltid av ondo. Smärta har som funktion i att varna för att något är fel och för att man ska ta det lugnt och ge kroppen en chans att kurera sig. I detta fall är alltså smärta och lidande i form av sjukdom något bra. Om sjukdom och skador manifesterade sig i en trevlig känsla som uppfattades som god, hur många skulle då ge kroppen en chans att vila och återhämta sig eller leta medicin. I andra fall blir smärta och sjukdom något negativt och ont, t.ex. om man aldrig blir frisk. Men ska då kroppen på förhand vara programmerad att inte känna smärta när sjukdom leder till död? Det är ju inte förenligt med att endast Gud känner till framtiden och det är ju meningen att människan ska dö och egentligen inte helst säkert känna till tidpunkten. Varför finns sjukdomar? Ja, varför finns bakterier och virus? För att upprätthålla någon balans i naturen? För att hålla människopopulationen på en rimlig nivå? Tyvärr ingen männsika har alla svaren.

Dessutom - utifrån ett islamiskt perspektiv - gäller att lidande som den troende får utstå, till och med av en liten sticka, leder till att Gud belönar en för det onda man utstått (med tålamod). Gud har och visar alltså sympati för vårt lidande.

Teodice - ett problem för ateister

För en troende kan tankegången sammanfattas med att vi litar på Gud. Han säger att han är barmhärtig och god mot oss samt att han inte är ond. På så sätt konstaterar vi att ondska och lidande finns och att Gud gett dessa företeelser en frist. Om något är ont eller gott kan vi inte alltid förstå på förhand. Viss kunskap är dold för oss precis som den var för Moses. Minns dock att Gud straffar människan för sin onda handlingar.

Att vi inte förstår orsaken till saker och ting innebär inte att Gud måste vara på ett visst sätt. Med andra ord, den troende har tillförsikt till Guds godhet och ber honom om skydd mot det onda i Guds skapelse; ondskan har ju en frist. Om man inte tror på Gud så tror man heller inte på det Gud förklarar; nämligen att det onda kommer av våra egna handlingar och att vad som ibland framstår som fel för oss egentligen är rätt, men att vi saknar kunskap och insikt om detta. Det finns alltså inget teodiceproblem inom islam eller för den troende - eller som en broder beskrev det en gång; Teodiceproblemet är ett problem för ateister, inte för de troende.

5. Stenen

För att inte lämna frågan om Gud och stenen därhän. Gud har makt över alla ting. Man kan se detta på flera sätt.

Ett av dem är filosofiskt. Om vi föreställer oss att Gud är en allsmäktig varelse som skulle kunna skapa en sten han inte orkar lyfta, så blir inte stenen ett problem för allsmakten förrän han skapat stenen. Eftersom han väljer att aldrig skapa en sådan sten - trots att han kan - uppstår aldrig heller problemet med bristande allsmakt. (Om världens starkaste man inte vill bära hem en matkasse, så innebär inte detta att han inte längre är starkast)

Ett teologiskt svar på frågan är vad man lägger i begreppet allsmakt - definition. Inom islamisk teologi och troslära - aqida - finns ett antal trosatser som beskriver hur en muslim tror på Gud samt vilka egenskaper Gud har. Utifrån islamisk teologi gäller att Gud är transcendent och står över tid och rum samt fysiska lagar. Gud underkastar sig inte sin egen skapelse - som naturlagar - utan han står över skapelsen.

2011-08-02T20:01:00.002+02:00

En broder har gjort en tidtabell - avseende Stockholm - för Ramadan enligt fatwan från Egypten, som möjliggör för muslimer att fasta enligt samma antal timmar och minuter som Mecka. Se nedan.

AUGUSTI 2011
Datum Fadjr Iftar
1 02:49 17.24
2 02:51 17.24
3 02:53 17.25
4 02:55 17.26
5 02:58 17.27
6 03:00 17.29
7 03:02 17.29
8 03:05 17.32
9 03:07 17.32
10 03:09 17.32
11 03:13 17.36
12 03:15 17.36
13 03:16 17.36
14 03:20 17.39
15 03:22 17.40
16 03:24 17.40
17 03:27 17.42
18 03:29 17.43
19 03:31 17.44
20 03:34 17.45
21 03:37 17.47
22 03:38 17.47
23 03:40 17.49
24 03:44 17.51
25 03:46 17.51
26 03:49 17.53
27 03:51 17.53
28 03:53 17.54
29 03:55 17.55
30 03:58 17.58
31 04:00 17.58

Förkortade dagar under Ramadan för skandinavien - Fatwa från Egypten

2011-07-22T20:17:00.005+02:00

Det finns ett flertal religiösa beslut/fatwa som ger stöd för att folk som lever i skandinaviska länder - med fasta som överstiger 18 timmar - kan fasta efter tiderna i Mecka eller Medina. Motiveringen - som är detaljerad och utvecklad - hittar ni under fatwan.

Jag klipper in den härnedan.

_________________________________________________________________________

Number2806
SubjectFasting in countries where the nights are
short
Date8/8/2010

Question
We reviewed request no. 1256 for the year
2009 which includes the following:

What is the ruling for fasting in northern
(Scandinavian) countries where there is an
interval of only two hours between sunset and
dawn in the southern parts of these countries
and where daylight hours extend to 24 hours in
the northern parts during which the sun does not
set?

Answer

Fatwa Council

Muslims in countries with extreme variations
in daylight hours and nights and where it is
difficult to fast, are to estimate the time for
starting and breaking their fast. They are to
disregard the signs on which the legal rulings
for prayers and fasting are based such as dawn,
sunrise, midday, sunset, the disappearance of
twilight and the like.

This is because the Divine injunctions deal
with common circumstances and situations without
establishing a ruling on what is uncommon. From
this, Muslim legal theorists and jurists stated
that the Lawgiver's intent with regards to the
general meanings of the texts concerns common
circumstances that are present in the lives of
people.

Scholarly opinions

- The hadith scholar, Ibn Hajar
al-'Asqalani, mentioned in Fath al-Bari (2/62):
"The [primary] texts pertain to common and
normal circumstances and not to what is
uncommon." In the same book (2/199), he cites
Imam Abu al-Fath ibn Sayed al-Nas al-Ya'mari,
"Rulings are contingent upon what is common and
not on what is uncommon."

- The luminary and Hanafi scholar, Ibn
'Abdin, wrote in Rad al-Muhtar 'ala al-Dur
al-Mukhtar (2/123): " … the general texts are
construed in reference to what is prevalent and
common and not in reference to what is uncommon
and unknown."

From the above, many scholars of the
principles of jurisprudence established that
uncommon and exceptional circumstances do not
fall under the general meanings of the [primary]
texts. Scholars, who maintain otherwise, do not
contradict the specificity of uncommon
circumstances in the existence of evidence. A
conflict thus arises: Are these statements that
denote specificity general or appear general but
are intended [exclusively] as specific? After
scholars agreed that the general texts do not
include specific circumstances, this amounts to
but a fruitless lexical controversy with regard
to the ultimate outcome of the matter.

Sheikh Ibn Taymiyah, the Hanbali scholar,
determined that the timings mentioned in Islamic
law pertain to normal days. He mentioned in
Mukhtasar al-Fatawa al-Misriyyah (1/38): "The
[prayer] times which Jibril (peace be upon him)
taught the Prophet [pbuh] and which the Prophet
[pbuh] taught his community, are those which the
scholars mentioned in their books and which
refer to normal days. There is a different
ruling for the day of which the Prophet said
will extend to the length of one year.
Concerning this day, he said, "Estimate [the
timings of prayer]."

In applying this principle of estimation to
the issue of prayer and fasting timings in
countries where daylight hours and nights are
not moderate, Imam Mohammed Abdou -the former
Grand Mufti of Egypt- (as cited by his student
Sheikh Mohammed Rashid Reda in Tafseer al-Manar
[2/163]) said: "Allah—who revealed the Qur`an,
Knower of the unseen and Creator of the
Heavens—gave ordinances that can be followed by
everyone alike. The command to establish prayers
is general; the Prophet [pbuh] specified prayer
times based on the hours that suit countries
with moderate hours and which constitute the
greater part of the world. This was the norm
until Islam reached those countries where day
and night is longer than usual. Muslims living
in these countries may estimate prayer times
depending on their independent reasoning and in
analogy to the timings specified by the Prophet
[pbuh] in the hadith of al-Dajjal.

The same applies to fasting. The fast of
Ramadan is obligatory only upon those who
witnesses the month of Ramadan i.e. are present.
Therefore, the principle of estimation
facilitates the matter for those living in
regions where it is difficult to perceive the
beginning and end of the month. Scholars
mentioned the principle of estimation after they
became aware that some countries have long
nights and short daylight hours while others
have long daylight hours and short nights.
However, they differed on which country to base
the fasting hours of Ramadan. One opinion stated
that fasting hours must be estimated based on
the timings of the cities with moderate hours
where religious rulings were prescribed such as
Mecca and Medina. Another opinion stated that
fasting hours should be estimated according to
the timings of the nearest country with moderate
hours. Both opinions are permissible; the matter
is open to independent reasoning since it is not
dealt with in primary texts."

Sheikh Mahmud Shaltut, the former Grand Imam
of al-Azhar (may Allah have mercy on him) stated
in Fatawa (p. 125): "There is no doubt that
specifying prayer times during the day and night
and months in the year in the manner which
people have known and followed from one
generation to the next, was based on the timings
of countries with moderate hours where the
specific timings are discernible over the course
of day and night and where the month of Ramadan
is discernible in the year; these countries
constitute the greater part of the globe. At the
time when religious rulings were legislated,
people did not know of those parts of the world
where the year is divided into a single day and
night, or where daylight hours are longer than
the night to the extent that the night
constitutes only a small portion of the day, or
where the night is longer than daylight hours to
the extent that the day is very short."

Sheikh Gad al-Haq Ali Gad al-Haq determined
that the ruling to fast from dawn until sunset
is applicable to the majority of countries which
are those with moderate hours, and not to
uncommon circumstances or to countries lying in
the Polar regions and other nearby countries as
has become evident after the era of legislation.

Adopting the principle of estimating prayer
times and fasting hours and disregarding the
signs that define these times is based on a
legal source—the hadith relating to al-Dajjal's
[Antichrist] time on earth. 1In the hadith, the
Companions asked the Prophet [pbuh], "O
Messenger of Allah! How long will he stay on
Earth?" The Prophet [pbuh] replied, "Forty days:
one day will be like a year, one day will be
like a month, one day will be like a week and
the rest of the days will be like your days." We
[the Companions] asked, "O Messenger of Allah!
Will one day's prayers suffice for the prayers
of the day that will be equal to one year?"
Thereupon, the Prophet said, "No, you must
estimate the timings (of prayers)."

The conditions during the time of al-Dajjal
in regard to the disappearance of the timings
are the same as those in the Polar regions where
day and night last for six months each. Scholars
included the regions lying near the Poles where
the days are long and the nights are short under
the principle of estimating prayer times during
the time of al-Dajjal due to the rational cause
of each, which are the extreme variations in the
timings upon which acts of worship are
contingent. Therefore the ruling applied to the
disappearance of the signs is likewise
applicable to their variations.

Ibn 'Abdin mentioned in his meta-commentary
Rad al-Muhtar 'ala al-Dur al-Mukhtar (1/366): "I
do not know of someone in our school of
jurisprudence who discussed the issue of fasting
in lands where dawn breaks just as the sun is
setting or sometime after it sets such that
there is not enough time for a person who is
fasting to eat enough food to sustain him. It
cannot be maintained that they are obligated to
fast in such a continuous manner since this is
harmful. Therefore, if we were to maintain the
obligatoriness of the fast in their regard, then
it is necessary to estimate the time [for
starting and breaking the fast]. However, are
they to estimate the time based on the nearest
countries as the Shafi'is maintain, estimate the
time that suffices for eating and drinking or
are they only to forgo fasting and make up the
fast [at a later time]? All of these options are
possible. We cannot maintain that fasting is not
obligatory under these conditions due to the
existence of the reason for the fast—witnessing
part of the month [of Ramadan] and the break of
dawn every day. This is what is apparent to me
and Allah Almighty knows best."

The principle of estimating fasting hours
that extend beyond the normal hours is derived
from actual circumstances. People living in
countries with extreme variations in daylight
hours and nights face an 18 hour fast or more
(more than three quarters of the entire day)
which is certainly a difficult feat. Expert
opinions determined the inability of the human
body to tolerate such extended periods of
fasting which definitely poses harm. Therefore,
we cannot maintain that harm is the objective of
Islamic law.

Furthermore, we cannot maintain that it is
permissible for whoever is incapable of fasting
in countries of extreme latitude to break his
fast and make it up at a later time under more
favorable conditions. The ruling for this person
is the same as that of another with an excuse
[for not fasting]. Since the command to fast
from dawn until sunset is general, it does not
specify a certain country or community.

The dispensation of breaking the fast and
making it up at a later time is applicable to
the obligations which can be endured by the
majority of the people but which are interrupted
for some by exceptional circumstances rendering
them unable to perform these religious duties.
When it becomes known, based on facts, that it
is difficult for the human body to tolerate
fasting for extended periods and experts
established that this is harmful to the healthy
individual; scholars determined that causing
harm is not the purport of the Lawgiver.
However, it cannot be maintained that it is
permissible for a person who is unable to fast
to refrain from observing this duty and make it
up at a later time. This is because it will lead
to either entirely waiving the obligation of
fasting, harming the person fasting by
interrupting his work and interests and
disrupting his life (if exceptional
circumstances continue for the entire year) or
fasting during a month other than Ramadan when
the hours are more moderate (if there are months
when extreme variations in the hours of the day
are absent). All of the above are incongruous
with the Divine wisdom behind the obligation of
fasting.

For this reason, Imam Mahmud Shaltut (may
Allah have mercy on him) stated in Fatawa:
"There is no doubt that adopting the known
prayer times and fasting hours [of Ramadan] in
areas [of extreme latitude] will lead a Muslim
to perform only five prayers during the day and
night (which constitute the entire year in
regard to his location) distributed over the
entire year. Additionally, it will lead Muslims
in some regions to perform only four obligatory
prayers or less, depending on the length of the
day, obligate Muslims living in these regions to
fast Ramadan when they do not witness it in the
first place, while in some places it will lead
to fasting 23 out of 24 hours. All of the above
are inconsistent with the wisdom and mercy of
Allah, the Most Merciful. Therefore, they must
be ruled out."

The luminary Mustafa al-Zarqa stated in his
book Al-'Aql wa al- Fiqh fi Fihm al-Hadith
al-Nabawi (p. 124): "Generalizing [the principle
of adopting normal prayer times to countries of
extreme latitude] based on the ability to
distinguish between day and night regardless of
the great difference in their length, totally
contradicts the objectives of Islamic law and
the legal principle of mitigating harm. It is
unreasonable to distribute the prayers performed
during daylight hours and night over a half hour
period as it is likewise unreasonable to break
one's fast for one hour and fast for twenty
three."

We propose to those living in countries of
extreme latitudes to fast according to the time
of Mecca since Allah designated it as the
'Mother of Villages'; a mother is the source of
existence. Moreover, Mecca is the city to turn
to, not just for the Qibla [direction of prayer]
but also when estimating timings when there are
extreme variations in day and night.

Estimating the times for starting and ending
a fast based on the nearest country with
moderate hours is an extremely confusing matter.
Those who are in favor of this method, stipulate
knowledge of the precise calculations for
starting and terminating the fast in the nearest
countries with moderate hours without any
difficulty or confusion. From experience and
practice, both of these conditions are lacking
in the above method of estimation, giving rise
to greater confusion. For this reason, Sheikh
Gad al-Haq, the former Grand Imam of al-Azhar,
ruled out this method after mentioning another
alternative. He called upon the residents of
countries with lengthy daylight hours to follow
the timings of Mecca or Medina. He said: "It may
be difficult to calculate precisely [the fasting
hours] of the nearest countries to Norway with
moderate hours. Therefore, I call upon Muslims
living in Norway and other countries with
similar circumstances to fast the same number of
hours as Muslims in Mecca or Medina. They are to
start their fast at the time of true dawn
according to their location and disregard the
number of hours for day and night as well as sun
set (for breaking the fast), the disappearance
of the sun's light and the coming of nightfall.
This is based on scholarly opinions which have
been derived from the previously mentioned
hadith on al-Dajjal and on following the
commands of Allah and His instructions in the
Qur`an which is a mercy to His servants."

Modern scholars who maintain that it is
permissible for Muslims living in countries
where daylight hours are long and nights are
short to adopt the fasting hours of Mecca
include:

- Sheikh Mohammed Abdou, the first to hold
the office of Grand Mufti of Egypt. He favored
this opinion which he derived from juristic
opinions on this issue as mentioned earlier.
This is likewise the opinion that was
implemented later by Dar al-Ifta al-Misriyyah.

- Sheikh Gad al-Haq Ali Gad al-Haq (in fatwa
no. 214 for the year 1981 CE)

- Sheikh Abdul Latif Hamza (in fatwa no. 160
for the year 1984 CE)

- Dr. Mohmmed Sayed Tantawi (in fatwa no.
171 for the year 1993 CE and in fatwa no. 579
for the year 1995 CE)

- Dr. Nasr Farid Wasil (in fatwa no. 438 for
the year 1998)

- Dr. Ali Goma Mohammed, the current Grand
Mufti of Egypt.

- Dr. Mohammed al-Ahmadi abu al-Nur, former
Minister of Endowments and member of the Islamic
Research Academy, in the fatwa issued on 24
April 1983 CE by the Fatwa Committee at al-Azhar
in his capacity as president of the Committee.

- The luminary Mustafa al-Zarka.

- Dr. Mohammed Hamidullah in his book
Al-Islam.

- Sheikh Mahmud Ashur, former deputy to the
Grand Imam of al-Azhar and member of the Islamic
Research Academy.

This is the opinion maintained by other
contemporary scholars as well as the opinion
implemented for fatwa by scholars from various
religious bodies around the globe such as the
Board of Fatawa in Amman, Jordon in a fatwa
signed by Sheikh Mohammed Abdou Hashem, the
Grand Mufti of Jordon, on 19 September 1399 AH.
This is the opinion that best serves the
objectives of Islamic law and the most lenient
in realizing the welfare of man on earth.

Allah Almighty knows best.

---------------------------------------
1- The hadith is included in Sahih Muslim and
elsewhere through al-Nawas ibn Sam'an (may Allah
be pleased with him).

___________________________________________________________________
Fatwa från al-azhar enligt länken:

http://mission-alnoor.org/Admin/asp/Mailed_details.asp?M_ID=821

- - -
Dear brothers and sisters around the globe

Fasting times days during summer in North Pole nations (like Sweden, Denmark, Norway, Iceland, Finland) is found very long. I remember, in the year 1989 during summer season, I had to fast almost 21 hours. Those are the longest days I fasted in my life. The more surprising than this is, during the month of July and August in many Northern nations son sets for an hour or so and some places it does not sets for days. The fasting in those places almost become impossible as one may hardly observe sunset. This year, we all will insh-Allah be fasting during the month of August. It will be the same situation in many nations as I experienced in 1989. Alhamdulillah, there are many Muslim brothers and sisters in those countries and observe fasting and prayers as commanded by Rabbe Karim Allah.

One of our dear Swedish sister in Islam Ms. Farhat Gunnarsdottir, forwarded a mail, which I received from my dear sister in Islam Ms. Halima Herborg in Iceland, where a Fatwa from Al-Azhar is quoted about the timing of Ramadhan (Fasting) in North pole nations during summer time.

Thanks for their kind sending of the following mail to us. I want to share the views with all of you.

---
Translation from Arabic to English

An extract from a Fatwa no. 575/2010-11-21 by Al-Azhar Al-Sharif

- - -

In the name of Allah, Most Gracious, Most Merciful

We believe that Muslims living near to the North and South poles and what is close to them; in which the days are long and nights short; have two choices when it comes to fasting Ramadan:

- Either to abide by the timings of the countries in which the Islamic legislations appeared and in which day and night hours are in moderation (Mecca and Medina). That is, to fast the same number of hours as these two cities.

-Or to calculate the hours of fasting in the closest country, in which day and night hours are in moderation; and in which the wisdom of Allah Almighty’s decree of Prayers and Fasting is maintained without resulting in too much exhaustion or fatigue.

As it might not be easy to calculate the closest country to Sweden that maintains this status, we are more inclined towards proposing that Muslims who live in Sweden and other countries with the same situation, to fast the exact number of hours that Muslims fast in Mecca and Medina. Taking into factor, that their fasting starts at the time of Fadjr in their location [Sweden, etc.], without taking into account their day and night hours, nor having to wait for sunset or nightfall to stop fasting.

We reached this conclusion in accordance with what scholars pursue when it comes to estimating the timings of Prayers and Fasting and following the orders of Allah and His guidance in the Holy Quran, as Allah in His mercy says: {Allah intends for you ease and does not intend for you hardship and [wants] for you to complete the period and to glorify Allah for that [to] which He has guided you; and perhaps you will be grateful.} (Surat Albaqarah 2: 185). Allah Almighty also says: {Allah does not charge a soul except [with that within] its capacity.} (Surat Albaqarah 2: 286).

Allah Almighty knows best.

Members of the Fatwa committee

1- Sheikh / Ashour Al-Wakil (Signature)

2- Sheikh /Mohammad Mohammad Awis (Signature)

3- Sheikh / Gamal Abd Al-Samih (Signature)

4- Sheikh / Al-Sayed Al-Kasas (Signature)

Secretary of the committee

Said Amer (Signature)

Seal:* Al-Azhar Al-Sharif

Islamic research complex

The Fatwa committee

*ملاحظات المترجم.

أشهد أن هذه الترجمة مطابقة للنص الأصلي باللغة الإنجليزية:

That it is a true translation to Arabic language of the attached document in the English language certifies:

..........................................................................................

Nabil Saad/ نبيل سعد

Arabic translatorمترجم

Ödet har bestät att tyranniet kommer att upphöra förr eller senare - vare sig tyrannerna vill det eller ej

2011-05-21T20:46:00.007+02:00

Profeten Mohammed, Guds frid och välsignelser vare med honom sade:

Profetskapet kommer att bestå blad er så länge som Gud vill det, sedan kommer Gud att återkalla det (profetskapet) närhelst Han väljer att återkalla det,

تكون النبوة فيكم ما شاء الله أن تكون ، ثم يرفعها الله إذا شاء أن يرفعها

därefter kommer det att finnas ett kalifat, som följer profetskapets vägledning, och det kommer bestå så länge som Gud vill det. Sedan kommer Han att låta återkalla det närhelst Han vill,

ثم تكون خلافة على منهاج النبوة ، فتكون ما شاء الله أن تكون ، ثم يرفعها الله إذا شاء أن يرفعها

därefter kommer det att finnas tyrraniskt kungadöme, som kommer att bestå så länge som Gud vill att det består. Därefter kommer Gud att återkalla det närhelst Han vill,

، ، ثم تكون ملكا عاضا ، فيكون ما شاء الله أن تكون ، ثم يرفعها الله إذا شاء أن يرفعها ، ثم يكون ملكا جبريا ، فتكون ما شاء الله أن تكون ، ثم يرفعها إذا شاء أن يرفعها

sedan kommer det att finnas ett kalifat som följer profetskapets vägledning,

ثم تكون خلافة على منهاج النبوة ،

sedan blev han (Profeten) tyst.

ثم سكت

(Förmedlat av Ahmad and Abu Dawud.
Silsilah as-Saheehah of Imaam al-Albani (1/34 no. 5) Saheeh.)

(Det finns några variationer i ordalydelse gällande denna hadith. Vissa ordalydelser verkar nämna att efter kalifatet kommer ärftligt kungadöme och sedan tyrraniskt ledarskap, eller liknande.)

Vad är intelligens?

2011-03-04T18:45:00.001+01:00

AV AbdulWahid Shakir

(http://ghazali.se/txt/vad_ar_intelligens.htm)

Vad är intelligens?

Det eviga livet är bättre för dem som fruktar Gud! Använder ni inte ert förstånd?(K. 12: 109)

Trots att intelligens är ett begrepp som är högt värderat i de flesta, om inte alla, kulturer råder det olika uppfattningar om vad intelligens är. Nedanstående brevväxling illustrerar att det inte finns en enhetlig uppfattning om hur intelligensbegreppet ska definieras. En nordamerikansk indianhövding gav följande svar till en nybyggare som erbjöd indianerna europeisk utbildning:

Vi vet att du högaktar den typ av undervisning som bedrivs vid dessa universitet… Men du, som är vis, vet att skilda nationer har olika föreställningar om saker och ting, och du kommer därför inte att ta illa upp om det visar sig att vi inte har samma uppfattning angående denna typ av utbildning. Vi känner till er utbildning. Flera av våra unga har växt upp och studerat vid universiteten i de norra provinserna; de fick lära sig alla era vetenskaper, men när de återvände till oss visade de sig vara dåliga löpare, sakna alla kunskaper om hur man lever i skogen, oförmögna att stå ut med kyla och hunger, sakna kunskap om hur man bygger en hydda, fångar en hjort, dödar en fiende eller behärskar vårt språk. De var därför inte lämpade att bli jägare, krigare eller rådgivare. De var helt värdelösa. […] Om gentlemännen i Virginia sänder oss ett dussin av sina söner, ska vi ta hand om deras utbildning, lära dem allt vi vet och göra män av dem.

En vid och inkluderande definition av intelligens är: "Förmågan att svara adaptivt på kraven från en specifik omgivning." Denna definition gör gällande att intelligens är besläktad med förmågan att överleva. I ett religiöst perspektiv är det jordiska livet "en specifik omgivning" som kräver att vi beter oss på ett visst sätt för att överleva i det tillkommande livet. Enligt detta sätt att se på intelligens kan man sluta sig till att den som är intelligent beter sig på ett sätt som för honom eller henne närmare Gud, och undviker sådant beteende som fjärmar från Honom. Imam al-Shafi’i har sagt: "Om någon, i sitt testamente, uttrycker en önskan att ge bort sina rikedomar till de mest intelligenta av människor, delar vi ut rikedomarna till asketerna." Att han sade så beror på att asketer ger det tillkommande livet företräde framför detta liv, och visar därmed de prov på intelligens.

’Aql är det arabiska ord för förstånd som används i det inledande korancitatet. Detta ord är besläktat med ordet ’iqâl som betecknar den snodd eller det rep som används för att binda ihop fötterna på kameler för att hindra dem från att springa iväg. Många lärda har därför sagt att ett väl fungerande intellekt ska hindra människan från att närma sig det som ödelägger möjligheten till det goda i det tillkommande livet. Intellektets uppgift är att lägga band på människans ego och hindra det från att följa de destruktiva begären. I Odyssén berättas att Odysseus beordrade sina män att stoppa vax i sina öron och att de skulle binda fast honom själv vid masten innan de passerade sirenernas ö. Detta gjorde han för att han inte ville låta sig förföras av sirenernas sång. Han var nämligen fast besluten att återvända hem och ville därför inte låta sig distraheras av något eller någon.

Den som glömmer sitt slutgiltiga hem vill inte låta sig bindas vid något, tvärtom. Den moderna människan hyser en motvilja mot att binda sig eller låta sig bindas. När destinationen glöms bort, förnekas eller förträngs står människan, inte bunden vid masten, utan vid relingen och längtar efter distraktioner. Att, som Odysseus, låta sig bindas framstår idag som högst ointelligent.

Ras och intelligens

2011-03-03T21:14:00.019+01:00

Jag har sedan en tid tillbaka grubblat över det här med ras och intelligens. Finns det något samband mellan hur intelligent en person är, och vilken ras han eller hon tillhör?

För att söka klarhet gav jag mig in i frågan genom att först läsa några böcker av de forskare som påstår att det inte finns något sådant samband. Jag vill ju gärna tro att dessa forskare har rätt. Enligt dem är alla raser i stort sett lika intelligenta, och skillnaderna kan förklaras med miljöbetingade faktorer.

Därefter vände jag mig till kritikerna för att nå en viss balans i frågan. Jag läste således John Philippe Rushtons, Richard Lynns, och Kevin MacDonalds böcker som behandlar rasfrågan. Dessa anser, något förenklat, att det finns en markant skillnad mellan världens raser vad gäller intelligens, och att detta utmynnar främst (men inte uteslutande) i biologiska faktorer.
Sedan bör man inte undanhålla att det finns en tredje grupp forskare som söker ta en medelväg i frågan. Enligt dem är vi approximativt lika mycket präglade av vår miljö som våra gener.

Ni har vid det här laget kanske ställt er frågan varför jag inte nämnt ordet IQ. Jag har undvikit detta för att ordet ”intelligens” dels är mer välkänt, men också mer inbegripande än IQ-begreppet. Intelligens kan exempelvis till skillnad från IQ syfta på det med instrument icke mätbara, såsom intuition, estetisk och social förmåga. Men innan vi börjar analyserar ämnet för diskussion bör vi inleda med en presentation av de vetenskapliga rönen. Därigenom kan kanske även läsaren ta en personlig ställning i frågan.

Vi kan börja med att definiera IQ-begreppet. Enligt Lynn (som närapå grundar sin definition på Task Forces förslag) är intelligens likgiltigt med IQ och kan sålunda kvantifieras med hjälp av ett IQ-test. Enligt honom är intelligens mer specifikt förmågan att förstå komplexa idéer, medverka i och förhålla sig till olika former av resonemang, lära sig av erfarenhet, och övervinna hinder genom kognitiv övervägande.
Enligt Charles Spearman, som var en pionjär inom IQ-forskning, är dessa förmågor sammankopplade på så sätt att exempelvis en person som snabbt lär sig av sina misstag också har stor förmåga att förstå komplexa idéer.

Hur mäter man en persons IQ? Man kan göra detta genom kvantitativt utarbetade IQ-test som bland annat mäter visuell -, logisk tänkande-, minnes-, matematisk-, och språkligförmåga.

Hur mäter man de olika rasernas IQ? Här uppstår det olika meningar bland forskare. Det finns de som påstår att rastänkandet i sig är en social konstruktion som saknar grund i verkligheten. Raser är, som man säger på engelska, enbart: ”skin deep”.
Men att det finns raser torde ingen rationell människa kunna förneka. De flesta av oss vet exempelvis (även om vi inte gärna erkänner det) att vita i allmänhet är uthålligare, starkare och muskulösare än kineser. Och detta skulle stå sig även om kineser i Michael Jacksons fotspår bytte hudfärg och utseende. Skillnaderna är med andra ord fysiologiska.
Denna kategoriska förnekade av rasernas existens grundar sig enligt min mening på sociala och politiska tabun. Att Gud skapade oss olika är nästintill en religiös dogm för troende. Den heliga Koranen säger som bekant:
”Till Hans tecken hör ock himmlarnas och jordens skapelse och omväxlingen i fråga om edra tungomål och edert skiftande utseende; häri finnas sannerligen tecken för all världen.” (Koranen 30:22).

Forskare är dock inte överrens om rasernas antal. Detta är inte så märkligt med tanke på att det finns oändligt många nyanser vad gäller människosläktets hudfärg och fysiologi. Världen, och för den delen raserna, är inte så svart/vit som många föreställer sig. Det är precis som regnbågen vilken kan delas in i ett oändligt antal färger emedan det rör sig om ett kontinuum. Men då vi är i behov av förenklingar och föreställda kategoriseringar när vi vill förstå oss på något, liksom fallet är med all forskningsobjekt, kan vi för överskådlighetens skull, och i enlighet med Rushtons förslag, dela in raserna i orientaler (östasiater), svarta (svarta söder om Sahara), och vita (kaukasier).

Men för att återgå till frågan. Man mäter de olika rasernas IQ genom att beräkna medelvärdet av IQ-poäng hos individer som ingår däri.

Richard Lynn har påvisat att det finns förbluffande få avvikelser vad gäller forskningsresultatet. Inte ens de politiskt korrekta forskarna förnekar att svarta har lägre IQ än vita, som i sin tur har lägre antal IQ-poäng än östasiater. Det man däremot är oense om är hur dessa rön ska tolkas. Vad beror denna skillnad i IQ-poäng på? Grundar sig skillnaden mellan raserna på biologiska eller miljöbetingade faktorer?

I en medryckande bok av Tatu Vanhanen och Richard Lynn (IQ and the Wealth of Nations) argumenterar man för att skillnaderna vad gäller de ekonomiska förhållandena mellan världens nationer bäst kan förklaras med hänvisning till deras IQ. Om man utgår ifrån rådande världsförhållande är detta förklaringsförsök berättigat. De länder vars medborgare presterar bäst på IQ-test har ofta bättre ekonomi än övriga nationer. Men ur ett historiskt perspektiv är detta inte lika självklart. Under högmedeltiden var den muslimska världen (vars genomsnittliga IQ är cirka 85) ur ett globalt perspektiv både rikast och mäktigast. Kineser hade övertaget under senmedeltiden (under Ming dynastin) vad gäller välstånd och militär styra. Därefter dominerade som bekant européer världen efter medeltiden.
Sedan har vi ju också det filosofiska dilemmat med hönan och ägget. Växer ett folks välstånd och makt för att de har hög IQ, eller gäller det omvända förhållandet? Måhända rör det sig om ett samspel? Kanske inte.

Men för att återgå till den andra huvudfrågan. Varför presterar vissa folk bättre än andra på IQ-test? Det finns minst tre möjliga förklaringar:

1. IQ-tester är främst utformade av västerlänningar och andra industrialiserade folk (som japaner och kineser). Detta kan i praktiken innebära att testen är anpassade, och mäter olika folks nivå av anpassning, till det moderna samhället. Om ett traditionellt folk, låt oss säga aboriginerna, skulle utforma en metod för att mäta intelligens skulle deras ”IQ-test” självfallet utgå från deras livsstil och mäta det de anser vara tecken på intelligens. De skulle förmodligen inkludera visuellt långtidsminne (vilket inte är detsamma som visuell eller rumslig intelligens) då hågkomsten av landmärken i öknen är centralt för deras överlevnad. Detta medräknas inte i de standardiserade IQ-testen. Nämnas bör att aboriginer faktiskt har mycket bättre visuellt långtidsminne än européer, något som Lynn ägnar ett antal sidor åt att förklara.
Frågan är nu om östasiater och européer presterar bättre än aboriginer på IQ-test för att de är bättre anpassade till den moderna världens levnadsförhållanden. Om detta är fallet utesluter det dock inte möjligheten att IQ-test utformade av européer faktiskt mäter intelligens, men i detta fall hur väl anpassad man är till en modern tillvaro, där exempelvis språklig- och matematisk intelligens är en förutsättning för en framgångsrik utbildning, och i vidare bemärkelse levnadsförhållande.
Vi skulle även kunna formulera ett tankeexperiment där man använder modernt utformade IQ-test för att mäta intelligensen hos medeltidens européer. Skulle resultatet ligga på dagens medelvärde? Ingen kan ju på fullt allvar mena att vi genomgått en märkbar biologisk utveckling på bara 500 år.

2. En annan tolkningsmöjlighet till att man presterar olika på IQ-test kan vara att vissa raser är mer intelligenta än andra av biologiska och medfödda orsaker. Detta förutsätter givetvis att vi har en gemensam definition av vad intelligens inbegriper. Men låt oss nu utgå ifrån att det förhåller sig så. Det som talar för att rasernas diverse olika grader av intelligens ligger i generna är följande observationer:

- Adoptivbarns IQ-resultat är inte i samklang med adoptivföräldrarnas, utan sina respektive biologiska föräldrars rastillhörighet. Rushton och Lynn menar att miljöbetingade faktorer inte kan förklara detta faktum. Kritiker invänder dock med att adoptivbarn, av det övriga samhället behandlas efter sin hudfärg. Samhället behandlar svarta adoptivbarn som man gör andra invandrare från söder om Sahara. Detta resulterar i sin tur i att svarta adoptivbarn söker sig till, och börjar bete sig som barn med svarta invandrarföräldrar av låg klass och utbildning. Detta reflekteras sedan i att de presterar sämre på IQ-test.
I teorin skulle man kunna ta reda på hur det egentligen förhåller sig genom att exempelvis låta ett stort antal vita barn genomgå plastikkirurgi och ändra deras hudfärg så att de blir oskiljbara från svarta. Om dessa barn sedan de blivit vuxna presterar lika bra som andra vita på IQ-test kommer de politiskt korrekta forskarna förmodligen att få grått hår.

- Hjärnvolymen har visat sig vara i samklang med rasernas IQ-resultat. Östasiater har störst hjärnvolym, sedan vita, och därefter svarta. Frågan som kritiker ställer är om detta innebär att östasiater är intelligentare än vita eller om detta enbart talar för att den ena rasen har större hjärnvolym än den andra. Men andra ord menar de att det inte finns något samband mellan hjärnvolym och intelligens. Men Rushton och Lynn påstår inte heller att hjärnvolym är den enda förklaringen. De klargör att de neurologiska sammansättningarna i hjärnan också spelar en viktig roll för kognitiv kapacitet.
Det finns också ett antal avvikelser i forskningsresultatet. Mongoler och arktiska folk har märkbart större hjärnvolym än européer men har trots detta lägre IQ. Lynn förklarar detta med att varje vetenskapsteori har sina anomalier, och att hans teori ändå håller med tanke på att den övervägande mängden data talar för, och inte mot honom.

3. En tredje möjlighet att förklara varför vissa raser presterar bättre än andra på IQ-test kan kanske göras med hänvisning till kulturella förhållanden. Kineser presterar bättre än européer på IQ-test, inte för att de är smartare, utan för att de värdesätter utbildning mer. Men hur var det nu igen, kom hönan först eller ägget? Betonar kineser vikten av utbildning för att de ingår i en viss kultur, eller för att de är en intelligentare ras? Är det kulturen som formar individerna eller gäller det omvända förhållandet? Vissa skulle nog svara att varken hönan eller ägget kom först, utan tillsammans. Med andra ord rör det sig kanske om ett ömsesidigt samspel där kulturen präglar individen, liksom individerna sätter sin prägel på kulturen.

Det jag har försökt göra ovan är att kortfattat presentera det forskningsresultat (eller fakta) som alla forskare är överens om. Sedan har jag delgett de olika parternas tolkningar av dessa sakförhållanden. Frågan är nu vilken tolkning som är den rätta. Grundar sig de olika rasernas IQ-resultat på miljöbetingade eller genetiska faktorer? Rör det sig kanske om ett fifty fifty-förhållande? Går det överhuvudtaget att mäta intelligens genom kvantitativt utarbetade metoder (som IQ-test)?

Jag har själv inte tagit någon definitiv ställning i frågan men hoppas åtminstone att jag har lyckats göra ämnet begripligt för er.

En bön om om frid och trygghet till de utsatta arabiska folken

2011-02-20T01:27:00.002+01:00

Jag och många andra ber till Gud att låta de arabiska folken få frid och trygghet i sina länder. Störta tyrannerna och ge mod, styrka och seger till de som kämpar för frihet - ameen.

Det krävs ett stort mod och beslutsamhet i länder som Libyen för att människor ska våga gå ut mot sin tyrann; en tyrann som ljuger för sitt folk, skjuter på dem och misshandlar dem. Tyrannen klamrar sig fast vid makten för att behålla sin överdådiga livsstil, för att själv leva i överflöd och förödmjuka samt förnedra sitt eget folk. De modiga demonstranterna går ut med livet som insats bara för att uttrycka en sådan självklarhet som att de vill kunna välja sin egen ledare och slippa korruption.

Nu har araberna tagit steget för att ta det som många andra försökt hålla ifrån dem. Självbestämmanderätt. Nu har vågen börjat och den kommer inte gå tillbaka.

Med Guds vilja börjar en ny epok där araberna kan bygga upp sina natursköna länder i behagliga klimat. En epok där inte folket måste utvandra från sina länder för att hitta levebröd, bara för att en tyrann och dennes lakejer ska leva i överflöd.

Gud bevilja de rättfärdiga styrka, beslutsamhet, mod och seger!

USA och Europa måste sluta stötta arabvärldens diktatorer!

2011-01-29T21:35:00.005+01:00

Arabvärldens folk är bland de mest förtryckta i hela världen. Diktatorer som Hosni Mubarak torterar, mördar, fängslar och korrumperar för att sitta kvar vid makten. USA och Europa stödjer diktatorerna finansiellt - genom bl.a. handelsavtal som gynnar diktatorerna, diktatorernas familjer och vänner - som förstås har monopol på all lukrativ handel -, med vapen, genom diplomatiskt och politiskt stöd. Ibland t.o.m. finansiellt stöd. Diktatornerna lovar i gengäld att de ska hålla "islamisterna" under kontroll.

Förklaringen till USA:s men även EU:s stöd till tyrannen Mubarak stavas Israel (framförallt). Genom att ingå "fredsavtal" med dessa diktatorer - som inte har sitt folks godkännande - tror man sig säkra Israels framtid. Det farliga är givetvis att USA:s och EU:s politik i längden riskerar att leda till att radikalister och extremister får makten.

Iran är ett tydligt exempel där USA stödde Shahen - som också förtryckte sitt folk - till dess att Shahen, hatad och föraktad, fick fly och lämna plats för en radikal regim. I rättvisans namn bör dock nämnas att Iran, t.o.m. med sin radikala islamiska regim, aldrig har anfallit något land utan endast blivit anfallet (av Irak med stöd av USA, under 1980-talet när Saddam Hussein var USA:s goda vän).

En radikal regim - genom en revolution - innebär i längden emellertid en större fara för Israel än en demokratiskt vald muslimsk regering, som har både ekonomiska och politiska-diplomatiska incitament att leva i fred med sin omgivning. Man kan dock misstänka att en demokratisk vald arabisk regering i likhet med folket inte kommer att acceptera att Israels krigshökar fortsätter förtrycka och mörda palestinier - medan arabernas diktatorer stänger gränserna mot det redan mörbultade brödrafolket, för att uppfylla sina åtaganden gentemot USA. USA som i gengäld hjälper diktatorerna sitta kvar vid makten.

En demokratisering i arabvärlden skulle därför kunna resultera i att även Israel på allvar måste börja sträva efter fred, eftersom Israel inte längre skulle ha arabiska tyranner som garanterade dem skydd från arabernas upprördhet, över det palestinska broderfolkets umbäranden. Förhoppningsvis kommer Israelerna istället då ge plats åt en regering som menar allvar med fred och ett riktigt land åt palestinierna - utan flera hundra beväpnade bosättningar och med tillgång till fiskevatten och egen infrastruktur. Givetvis kan Israel istället svara med kärnvapen, men då har också Israel beseglat sitt öde. I längden kan Israel aldrig överleva som fiende mot sin omgivning - inte ens kärnvapen kan åstadkomma detta - även om muslimska länder delvis skulle grusas och jämnas med marken. Historien visar att en svag motståndare anpassar sig och hittar sätt att slå tillbaka.

För övrigt är ju det intressanta att dessa revolutioner i slutändan inte handlar om religion, utan utgör ett skrik efter frihet och en möjlighet att få ett värdigt liv, en möjlighet till att försörja sig utan att behöva betala mutor samt bocka och buga för korrupta tjänstemän. Demonstranterna skriker inte efter ett muslimskt styre utan efter bröd och värdighet. Här har USA och Europa sin chans att sträcka ut en hand till muslimerna/araberna och visa att man inte vill ha någon "clash of civilizations" utan man önskar dem samma frihet och välmående som finns i just USA och Europa.

Sluta därför att stötta diktatorerna utan uppmana dem att avgå och ordna fria demokratiska val. Utbilda de nya demokratierna sedan i hur man bygger upp en icke-korrupt stat, med ändringar i konstitution som omöjliggör "förlängningsmandat" för "presidenter". Undervisa i hur man får fram icke korrupta tjänstemän och domstolar. Knyt samman nationerna sedan med olika former av handelsavtal.

Det ligger sålunda såväl i USA:s, EU:s och de muslimska befolkningarnas intresse att få bort dessa tyranner som har plågat sina folk länge nog.

1 2 3 4 5 6

alGhazali (f. 1058 e.kr.) om religionens förhållande till vetenskapen

2011-01-25T22:45:00.021+01:00

alGhazali, 1058-1111 e. kr. (i Europa känd under medeltiden som AlGazel), av persiskt ursprung, är en av Islams stora tänkare och lärde. Han har skrivit ett antal verk och ett av de mest kända verken är Tahafut al falasifa (filosofernas inkonsekvens), som kom att grusa den antika, fram till dess, helt oantastliga metafysiska filsofin (Utformad av bl.a. den grekiske tänkaren Aristotelses, vilken hyllades av muslimska tänkare som Ibn Sina, känd som Avicenna i det medeltida Europa).

Även om den än gång så oantastliga metafysiska filosofin är utdöd tack vare alGhazali, har al Ghazalis introduktion till Filosofernas inkonsekvens (Tahafut al Falasifa) en stor aktualitet än i dag för muslimer beträffande hur de ska förhålla sig till vetenskapen (filosofin betraktades under medeltiden som vetenskapen i sig, ur vilken alla andra vetenskaper - bl.a. metafysiken, matematiken, astronomin o.s.v. - utgjorde olika grenar. Förhållandet kan på vissa sätt jämföras med hur vår samtid upplever naturvetenskap).

(Kommentera gärna om ni har förslag på förbättringar i översättningen.)

al Ghazali ur Tahafut al Falasifa:

"- För det andra, det finns det ting som filosoferna tror, som inte kommer i konflikt med någon religiös princip. Därför är oenighet med filosoferna beträffande dessa ting inte ett nödvändigt villkor för en (korrekt) tro på profeterna och apostlarna (må Gud välsigna dem alla).

Ett exempel är deras (filosofernas) teori om att månförmörkelser inträffar när ljuset från månen försvinner till följd av att jorden positionerar sig mellan månen och solen. Detta förhållande beror på att månen får sitt ljus från solen och att jorden är en rund kropp omgiven av himlen på alla sidor. Resultatet blir därför, när månen faller i skuggan av jorden, att solens ljus skärs av från månen.

Ett annat exempel är deras (filosofernas) teori om att solförmörkelser är en följd av att månen positioneras mellan solen och observatören, vilket inträffar när solen och månen är positionerade i skärningspunkten mellan sina noder, i samma grad.

Vi är inte intresserade av att vederlägga sådana teorier, eftersom sådan vederläggning inte tjänar något syfte. Den som anser att det är hans religiösa plikt att inte tro sådana ting är synnerligen orättvis mot religionen och försvagar dess grunder. För dessa ting har fastställts genom astronomiska och matematiska bevis, som inte lämnar något utrymme för tvivel.

Om du berättar för någon, som har studerat dessa ting - som har forskat fram alla uppgifter som rör dem och därför är i stånd att förutsäga när en mån- eller solförmörkelse kommer att inträffa, om förmörkelsen kommer vara total eller delvis och under hur lång tid förmörkelsen kommer att vara - att dessa ting strider mot religionen, så kommer ditt påstående att skaka hans tro på religionen och inte på dessa ting. Sålunda orsakas relgionen en större skada av en okunnig anhängare än vad en motståndare, vars verksamhet, oavsett graden av fientlighet, är korrekt. För, som ordspråket säger, en klok fiende är bättre än en okunnig vän.

Om någon säger: Profeten (må Gud välsigna honom) har sagt: " Solen och Månen är två tecken bland Guds tecken. Deras förmörkelse är inte orsakat av någon människas dödsfall eller födelse; när du ser en solförmörkelse ska du söka skydd genom att åminnas Gud och göra böner. " Hur kan denna tradition förenas med vad filosoferna säger?

Vi kommer då att svara: Det finns ingenting i denna tradition som strider mot vad filosoferna säger. Den (traditionen) förnekar endast att en solförmörkelse har något att göra med någons liv eller död. Vidare föreskriver traditionen bön vid en solförmörkelse. Den heliga Lagen (religionen) ålägger bön vid soluppgång, solnedgång eller under dagen. Varför skulle detta vara annorlunda mot åläggandet av bön vid en solförmörkelse, om syftet är att vinna Guds behag, likväl med en sådan handling?

Om det i slutet av samma tradition har påståtts att Profeten sade: "När Gud uppenbarar sig för något, knäböjer det inför honom." Innebär inte denna tradition att en solförmörkelse utgör ett knäböjande, som orsakats av en sådan uppenbarelse?

Vi kommer då att svara att detta tillägg är oäkta. Vi måste fördöma dess författare som en lögnare. Profetens ord är endast de som har rapporterats ovan (den första delen). Men om detta tillägg var äkta, skulle det inte vara lättare att tolka det än att avvisa (den astronomiska och matematiska) bevisningen som är definitiv och fastställd? Folk har tolkat många (andra) texter med rationella argument, vilka aldrig haft en sådan klarhet och stringens (som astronomiska och matematiska resonemang i detta fall).

Ateister skulle finna den största tillfredsställelse om religionsanhängare med säkerhet fastställde att påståenden av detta slag strider mot religionen. Då skulle det vara lättare för dem att motbevisa religionen, eftersom religionen i så fall står och faller med sitt motstånd mot dessa ting. Det är därför nödvändigt för anhängare av religionen att inte att yttra sig i dessa slags frågor, eftersom den avgörande frågeställningen mellan religionsanhängare och filosoferna endast är huruvida världen är evig eller har en tidsmässig början.

Om världens begynnelse i tiden bevisas, är det utan betydelse huruvida den utgör en rund kropp, en enkel form, en åttkantig eller en sexkantig figur; eller huruvida himlarna och allt som är under dem bildar - som filosoferna säger - tretton lager, eller mer, eller mindre. Forskning om dessa fakta är inte mer relevant för metafysiska frågor, än vad en utredning om antalet lager i en lök, eller antalet frön i ett granatäpple, skulle vara. Det vi är intresserade av är om världen är en produkt av Guds skapande verksamhet, oavsett hur skapandet gått till."

Böcker med lögnaktiga påståenden om islam är inget nytt under solen

2011-01-19T08:45:00.004+01:00

I SVD recenseras en bok idag där författaren hävdar att islamiska jurister under medeltiden i stort sett betraktade kvinnan som en slav.

Denna bok är - utifrån recensionen att döma - en sörja av selektivt valda teoretiska diskussioner av muslimer under medeltiden. (För den delen går det att hitta absurda eller obsoleta diskussioner i alla kulturer och religioner)

Sedan har författaren lagt på sin egen islamofoba tolkning och förutfattade mening, vilket inte är nytt. Orientalisterna har hållt på med detta i 200 år. Det har nu gått inflation på författare med muslimska namn i USA som vill göra pengar på böcker för att ställa in sig hos den fundamentalistiska kristna högern.

Hycklande och självmotsägande påståenden som att månggifte förstör ett samhälle pga att det förtar kärnfamiljens "lojalitet och trygghet" är absurt när kärnfamiljen knappt existerar i våra moderna samhällen där folk ofta byter partner och lever i olika konstellationer tillsammans med någon annans barn.

Att det fanns muslimska jurister under medeltiden som diskuterade slaveriet innebär att de diskuterade en samtida realitet i dåtida världen och försökte reglera vad som gällde. Författaren har helt uppenbart valt att inte nämna koranverser om det rättfärdiga i att befria slavar och de uttalanden från profeten Mohammed som finns om att man ska befria slavar, behandla dem väl och inte utsätta dem för kränkande behandling. Vad som inte heller tas upp i artikeln är att i Islam tradition kan en slav bli statsöverhuvud (sultan) och under medeltiden var detta vanligt bland en klass slavar i Egypten som benämndes mamluk. Mamluk betyder ägd på arabiska. Med andra ord har historiskt inte heller slavbegreppet inom muslimska tradition varit synonymt med vad europeiska språk och kulturer associerar till.

Påståenden som att en kvinna och en slav betraktas likadant har inget stöd i islamisk lag utan är en känslomässig slutsats som författaren har dragit utan någon som helst stöd i Koranen eller islamisk lag. Juridisk rätt till egen egendom, rätt till skilsmässa, rätt till försörjning är för övrigt exakt det som skilde en fri från en slav under historiens gång.

För övrigt påståenden som att mannen har rätt till sex med en fru bygger på islamisk rätt om att man inte har rätt till sex med någon utom i äktenskapet. Det ska ske med kärlek och omtanke om läser Profeten Mohammeds historia. Det finns inget som helst stöd i Islamisk rätt för att en fru utgör mannens egendom.

Se följande länk http://en.wikipedia.org/wiki/Mamluk

Ett hopp om demokrati i arabvärlden!

2011-01-15T00:13:00.009+01:00

Tunisiens diktator, Zin el Abidine, sedan 23 år har flytt landet och begett sig i landsflykt. Det tunisiska folket har visat mod och beslutsamhet till skillnad från resten av arabvärlden.

Alla fega kräk till poliser har flytt fältet och demonstranterna har bränt ner polisstationerna. Missförstå mig inte - jag är inte för anarki - men poliserna är inte samhällets värnare i arabvärlden utan den korrumperande, förtryckande och parasitiska faktorn.

Utbrottet till demonstationerna var att en arbetslös student, som försörjde sig på att sälja grönsaker, fick sin grönsakskärra konfiskerad av polisen eftersom han inte hade något "tillstånd" och i protest satte eld på sig själv av frustration. I ett land där det inte finns jobb och där staten inte hjälper till hindrar statsmakten med polis och militär t.o.m. ungdomar från att tjäna sitt levebröd på enklaste sätt. Fattigdom och förtryck kan leda vem som helst till vansinnesdåd.

Problemet med regimer som den i tunisien är att deras "modernisering" endast består av sekularisering som innebär en anti-islamisk agenda. Ingen av diktatornerna tillåter resten av de positiva faktorerna man förknippar med "modernism" som yttrandefrihet, fria val, jämlikhet etc.

Mitt hopp är nu att Tunisien ska få en riktig demokrati och inte samma slags ledare som den som nu flytt. Mycket finns att rätta till förstås eftersom diktatorns släktingar lagt beslag på stora förmögenheter och tillgångar medan folket fått leva i misär. Tyvärr har premiärministern Ghannouchi - en del av den tidigare makteliten uppenbart - tagit över makten officiellt och "lovar" att han ska respektera konstitutionen, fria val, politiska partier, frihet m.m. Det tror inte jag är tillräckligt. Hela den gamla politiska makteliten måste omedelbart prövas i öppna och fria val om de har den tunisiska befolkningens stöd!

Väst bör stötta den demokratiska utvecklingen i arabvärlden, eftersom det gynnar alla. Araber vill inte flytta från sina länder vid medelhavet till Europa, bara de hade haft ett levebröd och Europa vill inte heller ha invandringen från arabländerna. Win-win.

Förhoppningsvis leder utvecklingen i Tunisien till att arabvärldens diktatorer inser att de måste börja reformera nu mot demokratiskt styre och inte strypa sina befolkningar ytterligare.

DN 1,2,3, 4 5 SVD 1 2 3

Stockholmbombningens patetiska efterspel och politik-Sverige

2010-12-16T13:03:00.004+01:00

"artikeln är hämtad från Ummah Observer, den satte ord på en del funderingar"

Bismillah.

All pris tillkommer Allah, de senaste dagarna har trafiken på Ummah Observer varit ovanligt högt, och vi på redaktionen misstänker att Stockholmsbombningen har med det att göra.

Vi på Ummah Observer har medvetet undvikit att skriva om händelsen på grund av den stora medierapporteringen om detta. Mycket som rapporteras är tyvärr spekulationer och vinklingar som försöker vara självuppfyllande. Ett bevis är radio P1 som intervjuade en gäst på Nobelfesten och frågade om denne var orolig, varpå gästen svarade ”nej, behövs väl inte”. Radiovärden sa då ”men det måste du väl vara” varpå gästen svarade lika tydligt ”nej jag känner mig trygg”. Radiovärden försökte skapa en känsla som inte fanns där och enligt mig var det otroligt amatörmässigt.

Jag kan emellertid inte förstå den narcissistiska förhållningen Sverige har gentemot denna händelse. Den politiska debattören Karin Pettersson sa i Agenda SVT dagen efter attentatet att det är viktigt att Sverige inte ändrar åsikt i Afghanistanfrågan på grund av meddelandet som bombaren skickade innan, dvs att bombningen var på grund av Sveriges deltagande i Afghanistankriget. Detta är en otrolig destruktiv förhållning samtidigt en väldigt högfärdig åsikt som tyvärr många delar i Sverige. För om jag har en olåst ytterdörr hemma och på grund av detta kommer tjuvar in, är det ju självklart att jag måste börja låsa dörren. Jag kan inte säga att jag inte kan böja mig för deras handlande utan att tjuven måste själv tänka till att så får denne inte göra. Man måste ju förstå att orsak-handlade-resultat alltid lever, och Sveriges orsak och handlade i Afghanistan resulterar i att man får fiender. Förväntar man sig att folk som sympatiserar med sitt eget folk sitter och tråkar ut sig, när Sverige är med och dödar deras folk? Min åsikt är att detta ej bör komma som en chock; bestämmer Sverige att man ska stödja en ockupationsmakt och ser till att man säljer vapen från AB Bofors till USA, Storbritannien och resten av NATO-mobben är konsekvenserna repressalier. Ett afghanskt liv är inte mindre värd än ett svenskt. Ett irakiskt liv är inte mindre värd än ett svenskt. Har ni redan glömt bort alla WikiLeaks dokument som bevittnar den brutala verkligheten som Sverige bidrar med?

Men rättfärdigar detta då bombningen? Nej självklart inte. De flesta muslimska organisationer har redan fördömt attentatet, och även moskén i Luton, England har talat om hur mannens inställning till dödande varit avvikande från islam. Ingen förnuftig människa tycker att oskyldiga personer bör dö för deras regerings handlande. Speciellt inte när globaliseringen skakat de monotona föreställningar som tidigare fanns och när Sveriges politik är mer turbulent än någonsin. Jag kan citera Koranen för bevis på islams inställning till detta, men uppmanar istället varje läsare att studera, reflektera och själv bedöma islams fina natur.

Samtidigt tycker jag att det är otroligt patetiskt att muslimer börjar ta avstånd från personen som utförde handlingen. Det är som att vi själva förknippar oss per automatik med sådana handlingar. Jag tar inte avstånd från den anklagade attentatsmannen, men jag tar avstånd från hans handling. Jag känner inte honom, vet inte vilka psykologiska faktorer som låg bakom hans handlade och vet heller inte vad för erfarenhet han har från livet. Allt jag vet är att han bad till samma Gud som jag, bekände sig till samma Profet som jag och kallade sig muslim som jag; vem är jag att döma när Allah azza wa djall är Domaren?

När amerikanska soldater utför våldtäkter i Irak blir de avstängda ett tag. Men amerikaner tar inte avstånd från de – tvärtom så sympatiserar många med dem och förklarar handlingarna som en del av den press soldaterna har på sig i kriget. De förlåter och ombesörjer för gärningsmännen. Vi muslimer lämnar våra gärningsmän helt nakna bland våra motståndsmän, pekar finger tillsammans med anti-muslimer och vänder ryggen till. Bör vi inte istället jobba konstruktivt, ta hand om gärningsmannen och bistå med psykologisk hjälp för att hjälpa personen bearbeta sina tankar och känslor? Säg mig, är inte vår uppgift att ta hand om varandra och bistå varann med den vägledning vi själva har blivit välsignade med?

Expressen, Aftonbladet och GT är också snabba med att påpeka att ”mannen ville ha islamistiska lagar”. Stöd för detta påstående är ju självklart helt frånvarande. ”Islamistiska lagar” är ISLAMISKA LAGAR och kallas Shari’ah. Per automatik försöker dessa etablerade tidningar att framhäva Shari’ah som barbarisk, våldsam och oförenlig med mänskliga rättigheter. I kontrast till detta framhäver de det sekulära och demokratiska som är så vackert och idyllisk.

Sanningen är att som statsvetare har jag aldrig blivit övertygad om den vackerhet som påstås finnas i sekularism och västerländsk demokrati. Tyvärr så har alltid teorin varit en hel del snicksnack medan praktiserandet av teorin varit brutal och barbarisk. Denna ”vackra” västerländska demokrati bidrog till att Nagasaki och Hiroshima bombades och dödade ögonblickligen över 200 000 människor. Sedan har ju bieffekterna, så som leukemi, påverkat människor ända tills idag. Denna ”vackra” demokrati är på frammarch för att ”befria” Irak och Afghanistan och har hitills dödat 1,5 miljoner i bara Irak. Denna ”vackra” sekularism bidrog till att Sovjetunionen dödade miljontals människor. Demokratin dödade 600 000 i Vietnam i deras frihetskamp mot den ”sekulära” Storbritannien. ”Demokratin och sekularismen” har dödat otroligt många och berövar många deras hem i Gaza och resten av Palestina. Tänk till nästa gång innan någon påstår att religion betyder våldsamheter; gör rent runt eran egen bakgård först. Tänk till innan du anklagar islam för våldsamheter, för pekar du finger pekar tre tillbaks.

Självklart dreglar anti-muslimerna över det som har hänt. Petzäll från Sverigedemokraterna fick en självgiven orgasm av tragedin och utbrast ”Vad var det vi sa?”. Det är ju alltid trevligt att se hur tragiska vissa människor är och hur de profiterar på olyckor och tragedier. Vad mig befarar hade SD aldrig haft ett jobb utan oss muslimer och deras jobb intensifieras nu tack vare oss själva igen. Men deras inställning är totalt absurt, för även de behöver rensa sin bakgård. Hur gick det mer er militanta gren som tog form i Lasermannen i Malmö? Han dödade ju betydligt fler än vad Stockholmsbombaren gjorde. Dessutom lever han, vilket betyder att er militanta falang kvarstår. Vår gör ju inte det.

SDs handdockor som härjar på internet dreglar de också, och självklart slickar de sina herrars avtryck och gör självuppfyllande analyser. Vad SD bortser ifrån är att 515 terrordåd, som kartlagts av Europol och sammanfattats i en rapport, begåtts under 2008 i Europa och endast ett enda var kopplat med muslimer. Det ironiska är att bland denna statistik finns syskonorganisationer till Sverigedemokraterna. För åren 2009 och 2010 är siffran obetydlig för terrorbrott begångna av muslimer. Att folk blivit gripna misstänkta för terrorbrott är inte likvärdigt med att de är skyldiga. Hur många oskyldiga sitter inte i Guantanamo? De oskyldiga som drabbats i Storbritannien, där bland annat Cage Prisoners och HHUGS jobbar med att stödja de oskyldigt dömda. I Göteborg greps ju fem oskyldiga med barn för något som myndigheterna inte hade några alls belägg för. ”Terrorismexperten” Magnus Ranstorp säger att Europols dokumentation inte är korrekt för att Storbritannien inte är inkluderad, vilket är fel. Citat från sidan 11 i Europol-rapporten:

With regard to Islamist terrorism, one attack was reported by the UK.

Självklart tar vi alltså avstånd från dödande. Muslimer måste röra sig med visdom och se icke-muslimer som potentiella vänner, dvs vi vet inte om Allah azza wa djall vägleder de. Om vi ser de som fiender och beter oss aggressivt mot de, hur ska vi i sådana fall motta de senare i vår gemenskap? Världen är också mer komplex idag än tidigare och därför måste vi uppmuntra diplomatiska band på jämlika och jämställda villkor där västerländska doktriner inte tvingas på debatten, utan att var och en får rätten att utifrån sin livsföreställning förklara sin ståndpunkt.

Abdus Salaam

Ett fegt och lömskt dåd

2010-12-12T15:40:00.008+01:00

En man har i islams namn slagit till och sprängt sig själv i centrala Stockholm, lördagen den 11 december 2010. Flera tidningar rapporterar om detta, se 1,2, 3, 4, 5, 6, 7.

Motivet ska ha varit att Svenska samhället stöttat Lars Vilks i sina skändningar av Profeten och att det finns svenska trupper i Afganistan. Sprängaren menar att nu får även svenskarna smaka på sin egen medicin. Han slänger en känga åt alla övriga muslimer i Sverige som han tycker fjäskar för samhället.

Nu dog attentatsmannen, men jag vill ändå postumt skicka en känga tillbaka till honom och eventuella andra som tänker likadant:

- Endast en feg och lömsk usling kan begå denna slags handling. Vore det så att du ville hämnas på trupperna i Afganistan så kunde du åkt ner dit och försvarat de kvinnor och barn du påstår dig vilja försvara; Men det kräver förstås bra mycket mer mod och nerver att ge sig ut på slagfältet än att spränga civila i en storstad, som är ute och köper julklappar. Och om du är arg på Lars Vilks, varför ska du då försöka spränga och döda andra oskyldiga, bara för att de bor i samma land som Vilks?

Till alla muslimer i Sverige som nu kommer att få ta emot ilska och reaktioner från majoritetssamhället vill jag säga att försöka tänka er in i hur Profeten, frid vare med honom, hade handlat om han var här bland oss. Vi måste försöka göra som profeten skulle ha gjort.

När han blev utsatt av sitt samhälle så hade han tålamod. Han försökte vara god tillbaka även mot sådana som behandlade honom illa, vilket gjorde honom respekterad och omtyckt. Så länge ingen använde våld mot honom, eller mot muslimerna, så tog han aldrig till våld. Hans sätt var att vinna sin omgivning med godhet. Tappar vi detta så har vi tappat en stor del av vår religion och vår tro.

Till hela Sverige i övrigt vill jag rekommendera läsning av Dilsa Demirbags kolumn i expressen "Låt oss inte falla i fällan kollektiv skuld".

För övrigt vill jag tillägga att för många av oss muslimer är detta dåd lika skrämmande och avskyvärt som det var för många svenskar vad gäller den s.k. "lasermannens" brott.

Muslimerna gynnas bäst av fred och öppenhet

2010-10-04T23:07:00.007+02:00

säkerligen har ingen missat den senaste mediala uppståndelsen kring det påstådda riktade terrorhotet mot Europas storstäder.

Boven i dramat är förstås de islamistiska fundamentalisterna. Då och då får man höra med jämna mellan rum om faran som kommer från öst eller rättare sagt faran som kommer från väst, för ormen är redan här och den ligger i ide [de sovande cellerna]. Det sägs att Bin Ladin har beordrat attackerna personligen, lägg märke till ordet sägs ett ord i passiv-form som inte skulle betyda ett smack vid en bevisvärdering hos en seriös domstol.

Var helt säkra på att säkerhetstjänsterna inte skulle tveka det minsta lilla med att gripa in om de hade haft en misstanke om försök till terrorbrott, och det med all rätt så länge godtyckligheten är utesluten och rättssäkerheten garanterad.

Nu vill jag klargöra att det inte finns någon nytta alls i att terrorbrott inträffar i Europa. Bortse från att det strider mot den islamiska läraran, så skulle det innebära en stor katastrof för Europas muslimer, av enkla skälet att de kommer slå hårdast mot muslimerna i form av kollektiv bestraffning och därmed hamna högst upp på hatlistan.

Jag vill gå tillbaka till profetens sira (självbiografi) – frid vare med honom – och dra några paralleller mellan hans och vårt liv.

Han har själv blivit utsatt för all slags motstånd, det började med försök till att inkludera honom (assimilering) med det menade man att han skulle lämna sin tro i utbyte mot makt, kvinnor och pengar.

När han vägrade byta ut sin tro mot materialismen, då ville de utplåna honom. Detta genom tortyr och förföljelser av hans svaga följeslagare. Han plågades djupt av det, för han var maktlös inför situationen.

De kunde inte komma åt honom p.g.a. att hans klan skyddade honom. Då försökte man istället svartmåla honom genom att påstå att han sysslade med svartmagi och att han var en lögnaktig poet. När alla dessa argument föll platt ner på marken, gick de vidare med sina grundlösa anklagelser och kallade honom för dåre, med detta ville de omyndigförklara honom.

Under hela denna fruktansvärda period uppmanade profeten – frid vare med honom – alla sina följeslagare till att inte göra något våldsamt motstånd, trotts att en del av hans följeslagare hade dött under tortyr.

Anledningen till det var att profeten ville stötta sig med så få som möjligt. För han var emot blodsutgjutelse. Dessutom fanns det en risk att alla muslimer skulle kunna råka ut för en religiös rensning!

Han kunde ge - om han ville - i uppdrag sina starkaste följeslagare att göra slut på Abu Jahl (hans värsta fiende) och dylikt. Något han inte gjorde, dels för att konsekvenserna skulle kunna bli katastrofala i form av ett inbördeskrig, dels för att det inte var hans sätt att vara.

Dessutom skulle en sådan handling ge Quraysh ytligare skäl till att stifta lagar för att ge sig på den lilla muslimska minoriteten.

När läget blev som värst för muslimerna i Mekka, då vandrade de ut.

Historien ser ut att upprepa sig själv

Med de påstådda hoten om terror har man inskränkt medborgerliga rättigheter. Folk kan häktas på obestämd tid, utan att ges möjligheten till att svara på anklagerna.

Jag gillar inte vad jag ser, det är ingen bra utveckling vi ser på vår kontinent.

En naiv muslim kan säga: vänta lite, det handlar inte om mig, i media säger man islamister, inte muslimer! Det är inte mig de är ute efter, alltså.

Kära vän: i ögonen av en islamhatare är muslimen och islamisten likadana. Typ båda är tigrar, den ene är tam den andre är vild, men en tiger är fortfarande en tiger, och den kan alltid gå tillbaka till sin natur. Därför måste man alltid ha ett koppel på den.

Till resten som hejar på tyranni lagar som stiftas här och där, säger jag bara: ni verkar ha glömt hur Europa såg ut för 200 år sedan.

Senaste tiden har media behandlat islam intensivt, bl.a. SR och när jag läste artiklarna igår eller förgår, ja, där gick smärtgränsen för mig.

Jag vill leva i ett öppet samhälle, för jag har ingen lust att gå runt med ett koppel runt halsen.

Jag avslutar med dagens skämt, UD gick ut med varningar och uppmanade folk som tänker åka utomlands att vara på sin vakt. Fast, inte till den graden folk kan avboka sina biljetter och kräva tillbaka sina pengarna.

Salam

Att sväva mellan djurriket och änglavärlden

2010-09-28T20:14:00.002+02:00

Tidigare har någon sagt: ” Allah skapade djuren med begär utan förstånd och änglarna med förstånd utan begär, däremot skapade Han människan med både begär och förstånd. Så när förståndet härskar över begären då tillhör hon änglarna och när begäret härskar över förståndet då tillhör hon djuren”

Den som har sagt det här vet vad han/hon pratar om. Många brottslingar, är de som har misslyckats med att lägga band på sina begär. Då kan det gå hur som helst för människan. Kolla bara på utsvultna rovdjur, de kan slita sönder bytet medan den lever.

Fast, ett djur kan man inte klandra, för den har ett primitivt förstånd, tillskillnad från människan som kan känna av smärtan hos den andra, om hon bara tänker!

Syftet med begären är gott, för utan det skulle människan aldrig ha överlevt, men begäret är såsom en hest, styr du inte över den, då styr den över dig, det gäller att tygla den och hitta balansen, lagom är bäst.

Jimmie Åkesson ska tacka muslimerna

2010-09-26T10:39:00.013+02:00

Dagen efter valresultat vaknade jag upp arg som många andra i det här landet då det blivit bekräftat att vi nu har rasister i riksdagen. Rasister som aktivt kommer att jobba mot mig som andra generationens invandrare. Skapa ett hårdare klimat för de som vill komma till det vårt land. Sverige.

Jag är stolt över detta land på många sätt. Jag är född och uppvuxen här har en svensk mamma jag betraktar mig mer som svensk än invandrare. Att det finns diskriminering i Sverige är inga nyheter. Den finns inneboende i strukturen. I Sverige har vi inte riktigt förstått hur vi ska komma överens med folk från andra kulturer. somalier, irakier, turkar, asiater ja listan är lång med nationaliteter som kommit till vårt avlånga land.

Det har uppstått ghetton och svenskarna flydde den annorlunda invandraren. Förr kom de ju från Europa och var inte så annorlunda men nu... Män i turban och kvinnor i slöja med starkt religiösa och kulturella markeringar som vi fått svårt att smälta då de skiljer sig markant från det vi är vana vid. Sen börjar de ställa krav!

De vill ha ledigt på sina högtider. Värna om sin identitet. Uppfostra sina barn i enlighet med sin tro. Och de vill inte äta falukorv. Annorlunda människor som i många fall behöver hjälp från oss andra som alltid bott i systemet. Svenskar.

Det är inte lätt för en nysvensk att navigera sig i vårt annorlunda samhälle. En somalier från ett klansamhälle har en helt annan verklighetsbild än en svensk cityslicker. Men nu delar de samma land och behöver komma överens.

Hur är det i andra länder? I muslimska länder finns det idag en uppsjö av folk med olika nationaliteter, språk och religioner. Där finns en tradition av att man lever tillsammans sida vid sida och man respekterar den tro man har. Man firar sina högtider sida vid sida utan att det är något konstigt. Att vara flerspråkig hör snarare till normen. Koptiska kyrkor står som tydliga markeringar på den 10 %-iga kristna närvaron I Egypten. De stora kristna kvarteren i Damaskus bredvid djupt troende muslimska kvarter. Judar i Marocko säljande sin kosher mat på marknaden i Marrakech. Den ömsesidiga respekten folken emellan i Bagdad kristen kaldé liksom Shia- och Sunnimuslimer. Det behöver även nämnas att den politik som förts inte alltid varit folkgrupper till gagn de senaste åren och inslag av fanatism har förkommit. Irak krigen har som bekant satt sin prägel på det irakiska folket. Det ska vi inte sticka under stol med. Shia och sunnimuslimer har historiskt inte kommit bra överens alla gånger. Men i regel har man förvaltat den tradition som sträcker sig tillbaka över tusen år då alla dessa världsreligioner samsades på samma platser. Till och palestinier och judar hade inga problem innan konflikten Israel och Palestina började. De gamla palestinierna kallade judarna för sina kusiner.

För hundratals år sedan var denna smältdegel av kulturer med respekt och ömsesidigt ansvarstagande en kokande kittel för kunskap och utveckling i det muslimska riket. En utveckling som mänskligheten inte skådat tidigare växte fram. Vetenskapsmän muslimska, judiska och kristna kom med banbrytande nya idéer. Filosoferna inte bara bevarade det gamla hellenistiska arvet från Aristoteles och Platon de förklarade det så att man kunde förstå det. Dante Alighieri kallar Avarroës (Ibn Rushd) "Den store kommentatorn" för hans kommentar av Aristoteles.

Ett välstånd där man gjorde affärer med alla folk inom det muslimska riket där tilliten var så stark folk emellan att affärsmännen uppfann checkar som betalningsmedel.

Matematiska systemet, de arabiska siffrorna vi idag använder slog ut de romerska som räknesystem och tillsammans med logaritmer är en direkt förutsättning för datorernas existens. Ettor och nollor är som bekant avgörande för databurken.

Den kulturella rikedomen som fanns påverkade långt in i Europa till den grad att Gustav Vasa bar kläder inspirerade av den. Europén var i regel tvungen att kunna tala arabiska för att kunna få tillgång till kunskap. Kalifen i Cordoba hade ett bibliotek med 400 000 böcker när de europeiska klostren inte hade mer än tusen böcker stående på hyllorna.

De inlånade orden från denna epok visar tydligt på inflytande denna tidsålder hade:

kaffe, bensin, schack, jacka, papegoja, soffa, logaritm, algebra, gitarr, kofta, konditor, gips och massage är bara en liten del av ord som vi i Sverige inte kan vara utan för att kunna definiera vår verklighet.

En av de största bidragande faktorerna till detta var tolerans och respekt för den kulturella och religiösa mångfalden. I Europa brändes vetenskapsmän på bål om de yttrade sig mot den rådande världsbilden. Dessa tankar om tolerans och frihet inspirerade till renässans och nytänkande som tog Europa från dess bojor och mörkret som tidigare hållit kontinenten tillbaka.

Europa står i en ravinartat djup tacksamhetsskuld till dessa människor som brann för att ge detta bidrag till mänskligheten. Inte minst Jimmie Åkesson står i denna tacksamhetsskuld. Utan muslimer hade han bott i en liten hydda med primitiva kläder och ätit saltat kött. Och han kunde ju försöka räkna på invandringen med romerska siffror.

Nu är många av arvtagarna av detta fantastiska mänskliga bidrag här i Sverige. För att återigen bidra till vårt välstånd.

Och de är här för att stanna.

Funderingar om valresultatet

2010-09-23T14:51:00.009+02:00

Detta val har kommit att bli en tankeställare för många människor i Sverige. Sverigedemokraterna, ett parti grundat av nazister och rasister, har slutligen kommit in i riksdagen ska nu vara med och styra Sverige. Detta har fått många politiker och tidningar att göra utspel, det kanske mest minnesvärda var Lars Ohlys (populist 1) vägran att sitta i samma sminkrum som Jimmie Åkesson (populist 2).

Som muslim är man givetvis intresserad av SD som parti eftersom deras politik i huvudsak går ut på att muslimer inte ska existera i Sverige. Ett förhållningssätt är ju att rycka på axlarna åt detta. Personligen tror jag att dessa procent muslimhatare alltid har funnits i svenska samhället och att hur mycket man än informerar dem så är de ointresserade av höra dina argument och fortsätter ljuga.

När SD talar om annorlunda kvinnosyn och gruppvåldtäkter av personer från muslimska länder bör man ha i åtanke att det var i Södertälje det började när kristna syrianska ungdomar på 90-talet och början på 2000-talet begick gruppvåldtäkter mot svenska tjejer, ett problem som alltjämt existerar, se även här, här och här. Kristna syrianer utgör också toppen av de mest kriminella personerna i Sverige, se även denna länk. Nu är det inte så att jag tror att det inom den syrianska gruppen är accepterat med gruppvåldtäkter eller kriminalitet, men uppenbarligen har det uppstått sådana beteenden i samband med att en del syrianer segregerats.

SD har sedan som vanligt kunnat ljuga ihop fakta genom att blanda korten, (eftersom männen kommer från ”muslimska länder” så räknas de som muslimer!). För övrigt har jag en bekant som jobbar inom psykvården och han bekräftar att män från mellanöstern är överrepresenterade vad gäller sexbrott, men han berättade även att den största gruppen av dessa sexförbrytare är kristna araber. Problemet med taskig syn på kvinnor beror alltså inte på religion utan på kultur och uppfostran.

Det mest överraskande inslaget med SD är de olika invandrargrupper som röstar på SD. SD ser officiellt positivt på en kristen invandring från mellanöstern, något som ogillas av andra högerextremister, och har inlett samarbeten med t.ex. kristna irakiska församlingar; se i följande klipp 1 och 2.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt detta. Araber från mellanöstern har – oavsett religion - i princip samma värderingar, lyssnar på samma slags musik och äter samma slags mat. Min gissning är att SD:s politik inte kan röra sig om annat än ett smart sätt för att värva röster. Skulle SD i sin utopi få majoritet i riksdagen och kasta ut alla muslimer så skulle alla kristna araber (och alla andra utomeuropeiska invandrare) åka huvudstupa ut med nästa buss. De invandrare som röstar på SD kan jämföras med de västtyska judar som innan andra världskriget ansåg att alla nidbilder och propaganda egentligen föreställde andra östeuropeiska judar och därför inte berörde dem själva.

Något som annars jag funderat på i dessa valsammanhang är att en del muslimer verkar tycka att det är mer muslimskt att rösta vänster än höger, eftersom vänstern förespråkar att man ska dela med sig lika till alla. Frågan är på vad denna åsikt grundas. Det finns ingen värdering eller regel i islam som säger att alla ska ha samma inkomster, att folk ska kunna leva gott på bidrag, eller att man ska tvinga folk att skatta bort halva sin lön.

Tvärtom förespråkar islamiska värderingar hårt arbete, avråder från tiggeri och den offentliga skatten är på endast 2,5 % av förmögenheten. Något tal om att alla ska ha samma inkomster, oberoende av vilket arbete man utför och liknande socialistiska tankar (som av politikerna benämns solidaritet), finns det inte något stöd för såvitt jag känner till. Istället finns ju en tro på att Gud fördelar rikedom olika och till den han vill. Rikedom kan till och med vara en prövning.

En annan sak är att det enligt islam är mycket positivt att av egen vilja dela med sig, ge bort till samt hjälpa fattiga och behövande. Steget från detta till socialistisk kontroll och beskattning är stort!

Kromosom #2 ett bevis för männsikans evolution från en apvarelse?

2010-08-30T12:21:00.013+02:00

För ett tag sedan hittade jag en video på Youtube där en biolog, dr. Ken Miller, idiotförklarar förespråkare för intelligent design (som tror på en intelligent skapare). Anledningen till idiotförklaringen från Ken Miller bottnar i en svag länk som funnits i evolutionsbiologernas teori om människans ursprung, i det faktum att alla apor, t.ex. schimpansen (som har DNA mest likt människan av alla andra apor enligt forskarna), har 48 (24 par) kromosomer i cellerna medan människan endast har 46 (23 par).

Rörelsen för intelligent design har tidigare ifrågasatt hur männsikan och aporna skulle kunna ha en gemensam anfader när de har olika kromosomtal. För några år sedan kunde forskare emellertid konstatera att det hade skett en fusion av två kromosomer hos människan, som sålunda förklarade mysteriet med det "försvunna" kromosomparet. Fusionen går att fastställa genom att den nya kromosomen har två telomerer - som normalt utgör änden på kromosomer - centralt placerade i mitten på den "nya kromosomen". Normalt skulle det alltså inte ha funnits några telomerer i mitten på kromosomen.

I och med upptäckten menar också vissa biologer - som Ken Miller - att de därigenom bevisat att den mänskliga evolutionen från en apvarelse är ett faktum och att man därigenom har motbevisat teorier eller religioner som tror på en intelligent skapare, som skapat människan utan evolution. Ken Miller frågar troende på intelligent design om de förklarar upptäckten med att Gud skapade människan för att se ut som om den härstammade från en primatförfader (apvarelse) och varför Gud skulle göra något sådant i så fall?

Efter att ha läst några inlägg på nätet om ämnet fann jag svaret i en annan evolutionsvetenskaplig artikel benämnd "The Chromosome shuffle", som i och för sig också är emot intelligent design. Artikeln förklarar att fusion av kromosomer inte heller är något ovanligt i djurvärlden och t.ex. husmusen är ett exempel på där det finns en grupp husmöss med fusionerad kromosom och husmöss med det ursprungliga extra kromosomparet, utan att det är någon som helst biologisk skillnad på grupperna. Artikeln beskriver slutligen att fusionen av kromosomparet överhuvudtaget inte behövt innebära att någon större biologisk skillnad uppstod från människovarelsen med 48 kromosomer. Några moderna människor med 48 kromosomer finns emellertid inte att och man har heller inte till gång till den ursprungliga "hominiden" att jämföra med. Möjligen kan de två grupperna ha haft svårt att få avkomma, förklarar författaren till artikeln (Mössen verkar inte ha haft några problem med fortplantningen).

För att Ken Miller ska kunna hoppa högt, slå klackarna i taket och verkligen ha belägg för sitt påstående om människans evolution från en primat, skulle han alltså ha behövt själva den genetiskt bevisade mänskliga "urfadern" att jämföra kromosomerna med och som visade att människan även i DNA tog språnget från apvarelse till människa. Det är ju inte antalet kromosomer som avgör huruvida man är människa eller apa, utan det avgörs av innehållet i kromosomerna, DNA:t. T.ex. potatisen har också 48 kromosomer men det bevisar varken att potatisen är en apa eller förfader till människan.

Enligt evolutionsteorin kan det heller inte ha varit shimpansens och människans förmodade gemensamma urfader som hade 46 kromosomer - då hade även aporna haft 46 kromosomer istället för 48. Fusionen måste därför ha skett efter att aporna och människorna redan var olika arter och då går evolutionsförespråkarna egentligen miste om poängen. Människan var ju redan en människa, vare sig med 48 eller 46 kromosomer. En teori som för övrigt förts fram som förklaring till varför det inte finns människor med 48 kromosomer är att människan med 46 kromosomer slog ut föregångaren med 48 kromosomer.

Slutligen kan jag inte undvika att ifrågasätta hur evolutionsförespråkarna förklarar grisens förhållande till människans utveckling. Även grisen är väldigt nära "släkt" med människan vad gäller DNA och organ men av någon anledning är evolutionister misstänksamt tysta om detta samband.

Jag vill i sammanhanget tillägga att - i enlighet med en tidigare artikel jag översatt om evlution här på bloggen - det egentligen inte finns något i islam eller Koranen som motsäger att en evolution i djurvärlden kan ha skett, med Guds vilja. Men precis som evolutionisterna vägrar att "tro" på att Gud finns bör även kreationister vägra att "tro" på evolution utan riktiga bevis och evolutionister ska därför ifrågasättas med samma argument som de ifrågasätter kreationister - var är era bevis?.

(Vad gäller människan finns Koranverser som visar att människan är direkt skapad av Gud även om vi inte vet exakt hur den människan såg ut).

Sturumarks bristfälliga argument

2010-08-29T01:10:00.015+02:00

I en artikel i Newsmill avfärdar Sturumark Gudstroendes världsbild genom att påstå att vetenskapen inte leder till gudstro (utan till ateism).

Det strukturerade universum

Sturumark tar upp troendes argument om att det strukturerade universum kräver en intelligent skapare. Sturumark skriver

"Förklaringen till att världen är strukturerad, är att naturlagarna opererar på materien och frambringar denna ordning. Då kunde man invända att naturlagarna själva är i behov av en förklaring. Men notera att man kan rikta samma kritik mot hypotesen om gud. Om naturlagarna behöver en förklaring, så behöver skaparen, som påstås ha gjort världen välordnad, också en förklaring. Nu kanske man invänder att gud förklarar sig själv. Det är svårt att förstå vad ett sådant påstående egentligen betyder, om det alls betyder någonting. Ingenting kan rimligen förklara sig självt. Om gud trots allt kan förklara sig själv, så kan väl naturlagarna också göra det."

Sturumark återkommer flera gånger i sin artikel till detta sitt favoritargument om hur man inte kan förklara Guds uppkomst.

Sturumarks slutsatser och kommentarer beror dock antingen på okunnighet eller en medvetet arrogant inställning mot Gudstroende. Samtidigt som han känner till de troendes förklaring att Gud är trancendent så fortsätter Sturumark att ta upp problem som en icke trancendent Gud skulle brottas med (som vem som skapat Gud, hur Han kan ha skapat allt själv etc).

Den trancendente Guden

Att Gud är trancendent innebär att han inte innefattas av det fysiska universum och de lagar som styr universum, såsom tid och rum, gravitation m.m. Gudstroende tror på en intelligent Gud som skapar, ger upphov till skapelsen och därför själv inte omfattas av skapelsen. Han liknar inte sin skapelse och är inte beroende av den. Naturlagarna som Sturumark försöker tillskriva samma egenskapar som Gud är dock varken intelligenta eller skapare. Naturlagarna varken skapar eller väljer sina egenskaper och det skulle vara en otrolig slump att naturlagarna skulle ha valt just strukturerande egenskaper. Det Sturumark egentligen föreslår är att vi ska tro på hans förklaring med naturlagarna och ska vi förstå det som att eftersom det är Sturumark som skriver så blir det per definition empirisk vetenskap? Tyvärr men en trossats är en trossats, även om den kommer från en ateist.

Sturumarks trossatser är ingen vetenskap

Ett riktigt intressant avsnitt följer med vad Sturumark och ateister som han tror och hypotiserar om, vad de förutspår kan komma att föklara universum i framtiden. Universum "kanske" har haft oändliga chanser att utvecklas till vad det är. "Dessutom kanske fysikforskningen i en framtid kommer fram till en enhetlig teori som beskriver hur alla naturkonstanter hänger ihop." Här handlar det om tro och inte vetenskap längre och frågan är varför Sturumark valt att hacka på Gudstro i vetenskapens namn om han själv ska filosofera vad han tror på har hänt. Sturumark och andra ateister kan lika gärna förklara att universum varit en kanelbulle, tro är tro och inte vetenskap.

Sedan försöker Sturumark åka lite slalom genom retoriska knepmellan rätt svåra frågor som hur man förklarar den perfekta harmonin i universum, människokroppen och andra svårförklarade fenomen i vår värld. Han skriver att "Stora delar av världen är inte det minsta välorganiserad" och

"Den förhållandevis finjusterade ordning vi finner på vissa ställen (till exempel i människokroppen) återstår förstås, men det förklarar evolutionsteorin alldeles utmärkt."

Sturumark prsenterar dock inte något vetenskapligt exempel eller stöd för vilka delar av världen som inte är "det minsta välorganiserad" eller hur evolutionsteorin skulle lyckats "utmärkt" förklara hur den finjusterade biologiska apparaten i djur, insekter, människor eller minsta bakterie och virus uppstått. Det finns miljarder människor som varken anser att det är någon vetenskaplig, förnuftig, eller tillfredställande förklaring att "naturen" genom slumpen och obevisade slumpvisa förbättrande mutationer skulle givit upphov till komplicerade organ, organismer och djur.

Sedan blir man nästan häpen över följande stycke som i ännu grad visar Sturumarks demagogiska knep:

"Dessutom måste man fråga sig om naturen verkligen är så elegant och vacker rent objektivt sett. Är det inte egentligen så, att skönheten finns i betraktarens öga? Eftersom våra hjärnor har utvecklats just i detta universum så har de naturligtvis evolverat till att kunna begripa just detta universum och dess strukturer".

Finns det någon som betvivlar att vi människor har olika smak för vad som är vackert beträffande miljöer, djur, element och tillstånd i naturen. Sturumark påstå här att subjektiva värderingar, som vad som upplevs vackert eller elegant, är jämförbart med hur "objektiva" naturvetenskaper. Något vetenskapligt bevis presenterar givetvis Sturumark inte för denna tro, som den måste klassas som.

Oändligt universum gör att Sturumark slipper den första orsaken?

Sturmark menar att genom att föreställa sig att universum är oändligt, så kan man också föreställa sig oändlighet åt det andra hållet, alltså att det alltid funnits.

Problemet med Sturmarks förklaring är att Sturumark skjuter förbi målet – medvetet eller omedvetet. Det är inte den oändligt tomma rymden som fascinerar oss utan det är innehållet i den tomma rymden, materian, hur har det innehållet kommit dit? Vi kan ta ett så enkelt exempel som ett papper, Visst kan man logiskt teoretiskt föreställa sig att man kan dela det i en oändlighet, precis som man kan räkna från 1 och uppåt i oändlighet. Men om man går tillbaka åt andra hållet så måste man förklara varifrån papperet kommer och hur dess beståndsdelar uppstod. Som Aristotelses sammanfattade det för över 2.300 år sedan: "Ingenting kommer av ingenting".

Sturumark fortsätter genom artikeln att ta upp sådant som vissa vetenskapsmän "tror" för att motbevisa vad Gudstroende "tror".

"Många fysiker tror att mängden positiv och negativ energi i universum är lika stor. Alltså är summan av all energi noll!"..."Flera kosmologer lutar idag åt att Big Bang bara är en smäll i en oändlig kedja av "Big Bangs", så inte heller modern kosmologi ger något stöd åt det kosmologiska gudsbeviset..."

Tyvärr Sturumark så utgör trossatser inte vetenskap (eller är det endast Gud man inte får tro på om Han inte kan mätas empiriskt) och du lyckas på detta sätt motsäga dig själv och såga av den gren du själv sitter på, trots att ditt syfte varit att smäda Gudstroende.

Att big bang skulle ha varit en serie big bangs är ju en fin teori, men den förblir en teori som aldrig kan visas empiriskt. Att en big bang har skett har man ju kunnat bevisa genom att universum - stjärnor och galaxer - alltjämt utvidgas (något som bekräftas i Koranen), men att dessa skulle ha gått så fram och tillbaka kommer aldrig att kunna bevisas, eftersom vi aldrig kan ta oss dit och ingen varit där. Man kan lika gärna påstå att universum var en kanelbulle. Ingen kan ju motbevisa detta påstående heller.

Teodice

Sturumark kan inte låta bli att slänga en en riktigt gammal känga (vi säger en sandal eftersom iden är så gammal...) på Gudstroende med det gamla "teodiceproblemet". Om Gud är god kunde han tagit bort ondska.

Sturumark kanske är dåligt påläst men när Gudstroende - i alla fall muslimer - säger att Gud god, så är det inte din, min eller andra människors egen definition av vad som utgör "Guds godhet", utan det är Gud som genom sin uppebarade lag definierar gott och ont och varför han är god. I de heliga skrifterna - tydligast i Koranen - har vi fått klargjort att Gud skapat godhet och ondska, för att vi ska prövas (annars hade vi levt i paradiset). Gud har lagt ansvaret på människan - med sin förmåga att välja - att välja rätt i enlighet med vad Han föreskrivit är rätt. "inte döda, inte stjäla, inte ljuga, hjälpa nödställda, inte vara otrogen, osv".

"Teodiceproblemet" är ett problem för ateister och icke-troende, inte för Gudstroende. Vi Gudstroende vet att Gud i sin godhet gett oss mycket som vi tar för givet och vi vet att han prövar oss och vår tro med sjukdomar, orättvisor och annat "ont". Den otacksamme kommer klaga på Gud när han blir prövad.

Ateister har inte ensamrätt på vetenskap

Något många religiösa är rätt omedvetna om är det faktum att ateister och "humanister" - som Sturumark - gjort anspråk på naturvetenskap och ställt upp Gud mot naturvetenskapen. Ateisterna vill tillskriva människans tekniska och medicinska framsteg till ateismen och modernismen genom att referera till naturvetenskap. Det är dock knappast evolutionister och astronomer som har gjort att utvecklingen av teknik och medicin gått framåt, utan den utvecklingen har pågått stadigt sedan antiken och medeltiden och drivits i hög grad av Gudstroende människor.

Nyamko Sabuni - Sluta svamla

2010-08-04T10:24:00.004+02:00

Nyamko Sabuni skriver i DN kritiskt om fel i andras artiklar i ämnet diskriminering. Något hon borde börja med är att kolla sina egna fakta.

Nyamko ondgör sig över att "handskakningsdomen". Hon skriver bl.a. "Vi ska tolerera män som vägrar skaka hand med kvinnor och vi ska tolerera kvinnor som vägrar visa sina ansikten."

Nyamko fortsätter och jämför med en kristen vit som inte vill skaka hand med en svart på grund av sin tro.

Nu är det så fru Sabuni att varken män eller kvinnor får skaka hand med främmande av det motsatta könet, enligt den tradition i islam du vill beskriva.

T.ex. skakar man hand, kramas och pussas inom en familj. En muslimsk man kan hälsa med både kramar och pussar vad gäller nära kvinnliga släktningar och en muslimsk kvinna kan hälsa med både kramar och pussar vad gäller nära manliga släktningar. Det finns inget "orent" över det motsatta könet. Det är helt enkelt en fråga om var gränsen går för kroppslig kontakt med främmande, enligt muslimska värderingar.

Eftersom traditionen gäller åt båda håll så blir ingen diskriminerad. Precis som att både män och kvinnor, eller vita och svarta, måste stanna p.g.a. rött ljus för att motsatt kön eller ras får grönt ljus i trafiken.

Din jämförelse med en vit kristen som inte vill skaka hand med en svart är därför helt orelevant och felaktig.

Vad gäller kvinnor som täcker ansikten som Du och vi andra får tolerera, så får samhället på samma sätt tolerera att kvinnor täcker brösten och andra kroppsdelar. Vi får även tolerera att kvinnor och män inte täcker sig.

Vilken blir nästa kroppsdel som du vill lagstifta om att den måste vara synlig?

SMS debatt om burka/slöja

2010-08-03T17:16:00.005+02:00

Jag skulle vilja passa på att återge en sms-debatt , från sajten nyheter 24, och som utspelades den 21 juli 2010mellan Fazeela Selberg Zaib och Gulan Avci (politiker).

Debatten behandlar några av de vanligaste frågorna om burka (heltäckande slöja) och slöja (schal).

-------------------------------------------------

Moderator
Välkomna till dagens sms-duell. Mitt namn är Jakob Lewander och är moderator för dagens debatt.

Moderator
Både Frankrike och Belgien har röstat för ett förbud mot burka, Spanien röstade senast emot ett sådant förslag, i Holland talar man om lagstiftning. Bör Sverige lagstifta mot burka?

Fazeela Selberg Zaib
Hej alla fina! Givetvis bör Sverige inte rösta för en lag som kontrollerar kvinnors klädsel.

Gulan Avci
God morgon, total förbud är inte rätt väg om man vill komma åt kärnan av problemet

Fazeela Selberg Zaib
Hej Gulan! Vad är kärnan av problemet?

Gulan Avci
burkan är ett uttryck för kvinnans underdåning, finns ex på många länder där kvinnan kämpar med livet som insats för att slippa bära den,

Fazeela Selberg Zaib
Du har en poäng. Talibaner tvingar burkan på kvinnor, och du tycker att Sverige skall tvinga av burkan? Finns det inte bättre förebilder för vårt fina land?

Gulan Avci
men vill kvinnor i sverige göra det( om det inte sker med tvång) kommer jag inte sätta stopp för det. Men en person som bär burka får nog räkna med att hennes möjligheter på arbetsmarknaden kommer vara ganska begränsat. Gulan

Fazeela Selberg Zaib
Det är väl i så fall upp till de kvinnorna att ta den konsekvensen.

Fazeela Selberg Zaib
Hur menar du när du säger att ett totalförbud inte är lösningen? Ska man ha ett 20 procentigt förbud?

Gulan Avci
Fazela, jag upplever ibland att debatten om burkan missuppfattas och förväxlas med slöjan. Du har din fulla rätt att bära slöja, på samma sätt som jag har rätt att avstå. Trots att vi är muslimer båda två, du mer troende och jag mindre. Men burkan är problematisk även ur andra aspekter som, trygghet, säkerhet. Jag vill veta vem jag har framför mig på jobbet, vem jag sitter bredvid på bussen osv

Fazeela Selberg Zaib
Jag förstod dig från början men uppskattar klargörandet. Jag har ingen aning vem jag sitter bredvid på bussen idag, och ingen har täckt ansiktet. Vi har inte haft några burka våldtäktsmän i Sverige. Ansiktet är i högsta grad avtäckt i detta land och inte blir det säkrare för det?

Gulan Avci
Så vad är skillnaden mellan att bära slöja och burka, det står ingenstans i koranen att kvinnan ska täcka sig på det sättet. Varför funkar inte en slöja?

Fazeela Selberg Zaib
Vad spelar det för roll om Koranen säger det ena eller det andra? Vi lagstiftar inte i Sverige baserat på Koranen. Det handlar om varje kvinnas fria val. Burka, bikini eller botox.

Gulan Avci
för mig är det inte ok att lämna mitt barn till en person som bär burka på förskolan. Jag vill se personen bakom burkan. Det också om kommunikationen med små barn (även vuxna) om ansiktsuttryck och kroppsspråk

Fazeela Selberg Zaib
Jag har full förståelse för det. Idag är det inte förbjudet att bära burka och jobba på förskola. Hur många burkor ser du i landets förskolor? Det finns kommunala och privata förskolor. Välj och vraka bland burkafria dagis.

Gulan Avci
det är sant att vi inte ska lagstifta utifrån religiösa texter, och jag instämmer i att människor ska kunna klä sig som de vill, men det är heller ingen rättighet att tro att man kan jobba med vad man vill, oavsett om man bär burka el bikini

Fazeela Selberg Zaib
Vad kul att du håller med mig! Det är ingen som påstår att det är en rättighet. Men det finns arbetsgivare som inte bryr sig. Telemarketing företag exempelvis.

Gulan Avci
DO har ett ärende på sitt bord för tillfället. Det finns troligtvis inte många burka bärare i Sverige, och det är inte så stort problem men debatten är i gång och därför måste vi diskutera frågan, som du o jag gör nu. Jag vill att en arbetsgivare ska ha rätt att avgöra om man vill anställa ngn som döljer ansiktet eller inte med lagen i ryggem.

Fazeela Selberg Zaib
Åter till Frankrike och Belgien, oroas du inte av deras kontroll av kvinnors klädsel? Vad bör vi göra för att hjälpa kvinnorna där som kämpar för sina rättigheter och riskerar straff om de inte tar av sig?

Gulan Avci
blir jag omvald efter valet kommer jag driva frågan så att vi får en ändring i diskrimineringslagstiftningen.

Fazeela Selberg Zaib
Arbetsgivare är långt ifrån tvungna att anställa kvinnor i burka. Det tar tid och resurser från Sverige att stifta en lag som i dagsläget berör en person. Är det rimligt? Har vi inga viktigare frågor?

Fazeela Selberg Zaib
Menar du att du kommer tackla den Fransk-belgiska diskrimineringslagen om klädförbud?

Gulan Avci
jag köper argumenten att burkan är kvinnofientlig och ett uttryck för hennes underordning. Men ett förbud av det slag frankrike o belgien beslutat om är fel väg.

Moderator
Gulan och Fazeela kan ni förtydliga vad ni menar med diskrimineringslagstiftningen? Vad vill du ändra Gulan?

Fazeela Selberg Zaib
Fel väg? Är det inte fel, punkt? Eller anser du även att Talibanerna milt uttryckt gått fel väg? Vilken väg bör Frankrike och Talibanerna gå?

Gulan Avci
fazela, ser du inga som helst problem med burkan? På dig låter det som att altt är frid och fröjd. Det finns möjligtvis en del som tar på sig den av fri vilja, men sen finns de som blir tvingade. En tydlig introduktions och integrationspolitik skulle hjälpa många av dem som isolerats, starkare skydd kan få en o annan att stå emot tryck från sin omgivning och ta av sig burkan

Moderator
Från och med nu kan alla ni som tittar rösta på er favorit i sms-duellen till vänster i fönstret.

Fazeela Selberg Zaib
Hjälper du mig också mot trycket i min omgivning att ta av mig huvudduken? Vilket tryck talar du om? I en del eu-länder idag kan man inte bära varken huvudduk eller burka pga lagstiftning eller samhällets tryck.

Gulan Avci
det är upp till dig att behålla eller ta av dig slöjan. Men inbilla inte mig att alla tar på sig den frivilligt. Vad säger du om att 4-åriga små flickor har slöja? Är det också fritt val?

Fazeela Selberg Zaib
Är det ett fritt val att barn har stringtrosor som ökar risken för svampinfektioner? Ska vi gå in och förbjuda string? Nej, givetvis inte. Inget barn skall tvingas på eller av kläder.

Gulan Avci
förespråkar inget av dem för en liten flicka.

Fazeela Selberg Zaib
Frågan är ju, är det upp till mig om jag har eller inte har slöja? Du tror att 'trycket' gör att kvinnor tar på sig burka. Jag är utsatt för tryck av hela samhället att ta av mig slöjan. Anser du att jag har en fri vilja?

Moderator
Antalet kvinnor som bär burka i Sverige kan räknas på två händers fingrar. Varför tror ni att den här debatten har blivit så stor över hela Västeuropa?

Gulan Avci
men åter till burkan. Vi har maskeringsförbud i Sverige. Så om ngn vill bära burka på jobbet så ska man kunna bli tvungen att ta av sig den eller riskera bli av med jobbet, såvida man inte är telefonförsäljare och arbetsgivaren tycker det är ok med burka

Fazeela Selberg Zaib
För att människor som har en massa ogrundade antaganden om muslimska kvinnor (och barn) sitter i maktposition. Inte sant Gulan, riksdagsledamot som går till val på burkafrågan?

Fazeela Selberg Zaib
Om vi då har maskeringsförbud slipper du peta i lagstiftningen. Du får hitta en annan fråga att gå till val med. Vad sägs om botox? Är det av fri vilja kvinnor sprutar in neurotoxiner i ansiktet? Hur blir det med känslouttrycken? Man ser ju inte om de är glada eller arga?

Gulan Avci
vi debatterar burkan och inte slöjan. Jag kan se ditt ansikte (fina bilder på din blogg) och hur vet jag vem som döljer sig bakom burkan. Man behöver inte vara konspiratorisk, irak är utmärkt ex på självmordsbombare som utfört ett antal terrorattentat med burka på.

Gulan Avci
inte burka frågan men en fråga jag kommer driva stenhårt i valet är att införa frizon i grundskolan så små flickor inte ska bli tvingade att bära slöja i låg- och mellanstadiet.

Moderator
Vi måste tyvärr runda av nu. Tack till er båda för en fantastisk debatt! Ni får båda möjlighet till sista ordet. Varsågoda.

Fazeela Selberg Zaib
Jag trodde vi debatterade kvinnans rätt till sin kropp? Det går alldeles utmärkt att utföra terrordåd utan burka. Titta på ETA i Spanien?

Fazeela Selberg Zaib
Tack för en trevlig debatt Gulan! Jag hoppas att du börjar aktivt engagera dig för kvinnor i Sverige som känner trycket av samhället att se ut på ett visst sätt. Skål för kvinnans rätt till sin kropp!

Gulan Avci
många kvinnor som flyr hit gör det för att slippa bära burka el slöja, fråga iranska kvinnor. Du har tagit på dig slöjan av egen vilja, det har jag respekt för. Men jag kommer aldrig acceptera att det finns flickor o kvinnor som tvingas till det. Det stämmer att jag, så länge jag är politiskt aktiv kommer kämpa för detta

Gulan Avci
tack själv Fuzela:)

-------------------

Källa: http://nyheter24.se/maktkamp24

En riktigt kass bok herr Guillou

2010-08-01T20:28:00.003+02:00

Sent om sider har jag tagit mig tid att läsa Guillous roman "men inte om det gäller din dotter".

Historien kan sammanfattas med att en liten flicka, vars mamma är missförstådd säpochef, blir kidnappad av en saudisk prins, som är radikal islamist och terrorist. Nästan alla Guillous fiktiva karaktärer genom åren dyker upp och hjälper till i sökandet. Guillous hjältar i denna historia lyckas med allt de företar sig, inga förluster, inga hinder, allt går som på räls och allt slutar med underbar lycka. Som en riktigt kass actionfilm.

När jag läst klart boken kändes det som att jag ätit tio kilo sockervadd.

I sammanhanget är det intressant att läsa Guillous uttalande om Stieg Larsson och dennes framgångsrika böcker om Lisbeth Salander:

"- Hon den där Salander, eller vad hon nu heter, är inte trovärdig. Hon löser mystiska datagåtor som ingen hört talas om och hon överlever allt. Sådana grejer slösar jag inte bort tid på".

Jan, detta är nog vad som kan betraktas som att kasta sten i glashus.

Dessutom får vi reda på att saudiarabier är arroganta typer som ser ner på resten av mänskligheten och därför ska förinta den. De enda saudiaraber vi träffar på är stenrika, feta, skalliga, arroganta och jävliga hycklare. OK Jan, visst kan man vara kritisk mot ett land och dess styrande, jag själv är kritisk mot bristen på demokrati i Saudiarabien och arabvärlden i övrigt. Men varför skriva så generaliserande, stereotypt och nedlåtande om ett helt folk?

Det som annars har gjort Guillou till en av mina favoritförfattare är att han skrivit otroligt bra "pojkboksfantasier" (för att citera Gunnar Ekberg, De ska ju ändå dö - tio år i svensk underrättelsetjänst). Vare sig det handlat om Hamilton eller Arn så har dessas väg kantats av såväl framgång som enorma motgångar och tragedier. Deras fiender och motståndare är inte alltid förenklade sterotyper utan de har sammansatta egenskaper som gör att Hamilton eller Arn t.o.m. blir vänner med dem. Detta gjorde att det fanns en spänning och mystik i berättelsen som bjöd på överraskande vändningar.

Den västerländska kulturen har nått sin kulmen!

2010-05-14T17:39:00.018+02:00

I DN 1 och Newsmill 1, 2 och 3 skrivs åter om Lars Vilks eskapader och om dennes "konst".

Några muslimska ungdomar försökte skalla Vilks efter att denne visat en film med iranska homosexuella män i "muhammedmasker" för att visa konstens gränser mot religion. Konst har uppenbarligen nått sin "kulmen" i Väst och i Skandinavien i synnerhet. Nu kan det ju bara gå utför...

Man ska ha i åtanke att islamofober (som Lars Vilks) och rasister hävdar att muslimer är emot yttrandefrihet när muslimer demonstrerar mot att bli förnedrade. Islamofoberna och rasisterna är mycket väl medvetna om att det enligt svensk och europeisk lagstiftning är brottsligt att yttra vissa saker och att yttrandefriheten därför inte är helig. Lars Vilks och hans anhängare är också väl medvetna om att yttrandefriheten skyddar honom och hans "konstverk". Därför är det nonsens att Lars Vilks visar sina "konstverk" för att pröva gränserna mot yttrandefrihet. Om Lars Vilks menar att han egentligen vill pröva gränserna för yttrandefriheten mot muslimer så borde han ju inte heller klaga när de reagerar - annars fanns ju inget syfte med provokationen - eller hur Lars?

En märklig ståndpunkt i debatten, som vissa "yttrandefrihetsförespråkare" fört fram är att yttrandefrihet innebär att muslimer ska acceptera att bli förnedrade. Såvitt jag vet innebär yttrandefriheten, enligt lag, en rätt att yttra sig - inte en rätt att bli omtyckt, accepterad eller hyllad. Det är ju vad alla islamofober hänvisar till vad gäller muslimska kvinnor som uttrycker sin tro med att bära schal eller slöja. Islamofober bör därför vara konsekventa. Antingen så gäller yttrandefrihet med garanterad acceptans och frihet från repressalier för alla eller så är det inte så.

Lars Vilks riktiga syfte är givetvis att förnedra och kränka en redan utsatt minoritetsgrupp som de svenska muslimerna. Men för allmänheten kan Lars Vilks och hans anhängare endast försvara sina rasistiska och islamofoba konstverk och uttalanden genom att gömma sig bakom yttrandefriheten.

Vilks försökte förstås slå mynt av händelsen i Uppsala och beskrev till en början att han blivit attackerad av "muslimska fundamentalister" - som egentligen var en arg 16-årig grabb. Även en 18 årig tjej och en till 18-årig kille hade försökt komma åt Vilks, enligt media.

Mitt inlägg är emellertid inte i första hand tillägnat Vilks, utan mot alla muslimer som hjälpt Vilks till kändisskap genom att hela tiden reagera på hans "konstverk". Jag önskar att alla muslimer kunde sluta "demonstrera" varje gång en "konstnär" eller "författare" ger ut islamofoba verk, eftersom det uppenbarligen inte tjänar något till - tvärtom spär det på deras enagemang och lust att förnedra oss ytterligare. Skulle vi muslimer lämna dessa perversa "konstnärer" åt sitt öde kommer de att förbli ointressanta och vi slipper deras hatverk mot oss.

Tänk efter, vem kände till Vilks, Jyllandsposten eller Rushdie för den delen innan muslimerna upphöjde dem med kändisskap, genom att göra dem till förstasidesnyheter över hela världen?

Vi muslimer kommer alltjämt få utstå förnedring tills dess att vi gör något av vår potential, utbildar oss, startar företag och tar plats i samhället. Då blir vi också en maktfaktor. Den tysta och ekonomiska makten är den effektivaste. För detta behövs inga våldsamma demonstrationer. Det visar erfarenheten. Se bara hur misstänksamt tyst svensk media varit om kinesiska mänskliga rättigheter, sedan Kineserna köpte upp Volvo och delar av SAAB.

Nu passar det sig inte längre att fritt porträttera religiösa figurer

2010-04-30T16:28:00.004+02:00

I DN rapporteras att den brittiske och svarte skådespelaren Idris Elba ska spela nordisk asagud i en ny marvelfilm.

Sverigedemokrater och andra rasister skriker att detta är minsann att skända skandinavisk kultur.

Något motsägelsefull reaktion eftersom samma rasister anser att det är en självklarhet att man ska få rita karikatyrer på profeten Mohammed då det hör till skandinavisk/svensk kultur att fritt driva med religion som man vill.

Sara Mohammed, har du några hållbara argument?

2010-04-26T23:34:00.006+02:00

I expressen och i Newsmill kan vi läsa om Sara Mohammeds kamp för kvinnliga rättigheter, genom att kämpa för ett förbud mot slöjan.

Några av hennes argument är följande.

a) Eftersom man inte får bära nazistiska symboler bör man inte heller få bära slöjan.

b) Genom slöjan stämplar man kvinnan som en sexvarelse.

c) I Iran fick deras skola besök av en mulla som tyckte tjejer luktade illa när de hade mens.

d)I Iran finns en mulla som anser att det är kvinnor som orsakar jordbävningar.

e) Många av de kvinnor som bär slöja saknar möjlighet att välja eller tänka fritt.

f)Myndigheter utfärdar oskuldsintyg till tjejer.

g) Kvinnor som väljer att bära burka gör det lika frivilligt som kvinnor som väljer att bli stenade.

Då Sara kommer vi till granskningen av dina påståenden.

a) Nazistiska symboler utgör hets mot folkgrupp. Det beror på att nazisterna har som ideologi att mörda och utrota raser som anses lägre än deras egen. Nazisterna har medvetet och systematiskt utrotat miljoner judar och ett stort antal romer. På vilket sätt föreligger en giltig liknelse till kvinnor som bär slöja i Europa?

b) Det finns inte stöd för att kvinnan skulle betraktas som en sexvarelse i varken Koranen eller islamisk lag. Varken muslimska män, eller kvinnor som bär slöja har påstått detta. Varifrån får du dina fakta? Har du säkrat dem med någon slags undersökning eller statistik?

c) Sara, vilken relevans har din iranska mulla som inte gillar lukten av kvinnor med mens för kvinnor som väljer att bära slöja i Europa? Finns det några som helst fakta som visar att resten av den muslimska världen tycker att kvinnor med mens luktar illa? Varifrån får du dina fakta och har du någon som helst undersökning eller statistik att backa upp dina påståenden med. På vilket sätt är din mulla i Iran representativ för resten av världens muslimer? Med vilken rätt kan du generalisera resten av världens muslimer utifrån din mulla i Iran? Vilken relevans har din mulla med luktsinne för mens beträffande frågan om kvinnor ska få bära slöja i Europa pga religionsfrihet?

d) Din mulla i Iran som anser att kvinnor orsakar jordbävningar, på vilket sätt är han representativ för resten av den muslimska världen. Hela västeuropa frodas över att en lustigkurre i Iran har uttalat sig på detta vis; hur kan du generalisera resten av den muslimska världen utifrån vad en mulla i Iran säger? Vilken relevans har detta för frågan om kvinnor ska få bära slöja i Europa?

e) På vilka fakta, undersökningar eller statistik bygger du ditt påstående om att kvinnor i slöja inte valt eller tänkt fritt? Undersökningar visar tvärtom att muslimska kvinnor i Europa, som väljer att bära slöja har gjort det högst medvetet och tänkt fritt och emot strömmen! Inte minst konvertiter till islam väljer i synnerlig hög utsträckning att bära t.o.m. heltäckande slöja (en fjärdedel av de 2 000 kvinnorna med heltäckande slöja i frankrike är konvertiter).

f) Kan du vid namn nämna de "svenska myndigheter" som utfärdat oskuldsintyg? Och vilken relevans har detta för kvinnor i Europa som valt att bära slöja?

g) Att kvinnor - framförallt i Europa - som bär slöja valt att göra detta i lika hög utsträckning som kvinnor som valt att bli stenade; på vad stöder du detta påstående? Vilken undersökning?

Sara "Mohammed" bygger samtliga sina argument på hörsägen, påhitt och undermålig journalistisk demagogi. Tyvärr känner personer som Sara ingen skam över att öppet ljuga och generalisera muslimer i media. Hon vet att det är vad alla andra vill höra och någon muslimsk motröst kommer knappast att få göras hörd i expressen i alla fall!

Islamofobernas lömska retorik

2010-04-18T01:41:00.016+02:00

Vid en analys av islamofobisk retorik som används mot muslimer i mediadebatter återkommer bl.a. ett tema - stening; stening är det islamiska straffet för bevisat äktenskapsbrott.

Frågan om stening är i praktiken en icke-fråga för muslimer, förförallt i Europa men även i resten av den muslimska världen. Det finns inga muslimska församlingar (av betydelse) i västvärlden som driver frågan om stening. Muslimer i Europa är mycket mer angelägna om frågor som att få tillgång till bönehus, kunna gå klädd som man vill, känna sig säker, få ett jobb, slippa blir kränkt eller diskriminerad O.S.V.

Inte heller är det någon fråga som drivs i någon märkbar utsträckning i länder med muslimsk befolkning; den muslimska världen står istället inför att lösa frågor som fattigdom, korrumperade stater och myndigheter, bristande sjukvård, utbildning, undvika de allierade väststaternas bombningar vid valår m.m. Stening som straff för äktenskapsbrott kommer - om överhuvudtaget - långt ned på listan på vanligt folks lista över vad som behöver åstadkommas eller implementeras i samhället.

Exempel på när islamofober använt sig av steningsargumentet är när Frankrikes nuvarande president Nicholas Sarkozy, i en debatt år 2003 mot Tariq Ramadan (professor i Islamologi i Oxford bl.a.) krävde att Tariq Ramadan skulle fördöma det islamiska straffet i form av stening av kvinnor. Sarkozy spinde sedan på om hur monstruöst det var att stena kvinnor. Tarik Ramadan förklarade att hans inställning var att stening inte var tillämpligt i dagens samhällen och att han förordade ett moratorium (undantag från verkställighet).

Märkligt nog reagerade inte Tariq Ramadan på att Sarkozy hänvisade till stening av "kvinnor" i islamisk lag. Muslimsk lag föreskriver emellertid stening av både män och kvinnor som begår äktenskapsbrott och som bevisning krävs fyra ögonvittnen som bevittnar sexakten. Anledningen till att Sarkozy vinklar sitt påstående om "stening av kvinnor" är givetvis för att han på ett ohederligt sätt vill förstärka rådande fördomar i sitt land om att Islam förtrycker kvinnor.

Cherin, svensk jurist och muslim, råkade ut för samma retorik i samband med sändningarna av det svenska TV-programmet Halal-TV. Hon hänvisade till beviskraven för äktenskapsbrott i islam samt tillade att det i princip är omöjligt att döma ut. Hon blev medialynchad i alla fall. Inte heller hon reagerade mot vinklingen att det är ett straff mot kvinnor i islamisk lag.

I detta sammanhang och i enlighet med den demokratiska likställighetsprincipens namn kan man fråga sig varför man inte framför samma krav mot t.ex. präster och rabbiner eller troende kristna (kristdemokraterna m.fl.) och kräver att kyrkan, synagogan samt troende kristna och judar ska fördöma bibeln och delar av sin religion, eftersom gamla testamentet föreskriver stening för ett antal brott (Till skillnad från Islam som bara tillämpar stening för ett brott).

Bl.a. kan man läsa följande text i gamla testamentet femte mosebok, 22 kap, vers 20-24.

20. Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru
icke funnos,
21. då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes faders
hus, och männen i staden skola stena henne till döds därför att
hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, då hon bedrev
otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont
är.
22. Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som är en annan
mans äkta hustru, så skola båda dö, både mannen som låg hos
kvinnan, och jämväl kvinnan: du skall skaffa bort ifrån Israel
vad ont är.
23. Om en jungfru är trolovad med en man, och en annan man träffar
henne i staden och lägrar henne,
24. så skolen I föra dem båda ut till stadens port och stena dem
till döds, flickan, därför att hon icke ropade på hjälp i
staden, och mannen, därför att han kränkte en annans trolovade:
du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.

Givetvis skulle präster, rabbiner samt andra troende kristna och judar hänvisa till att dessa texter visserligen är heliga men inte tillämpas av ett eller annat skäl.

Men när Tariq Ramadan eller Cherin hänvisar till att det islamiska straffet inte är tillämpligt, eller i praktiken nästan omöjligt att tillämpa, godtas detta inte utan man kräver fördömanden.

(För er som anser att Tariq och Cherin ska ställas till svars för vad man gör i Iran eller Kurdistan kan ni i så fall börja med att kräva av judar i Sverige att ta ansvar för Israels bombande av civila palestinier, eller kräva att svenska kyrkan ska stå till svars för George Bushs bomber - i Guds namn - över Irak).

Slutligen kan man fråga sig vad man egentligen vill från Europas och islamofobernas sida.

Samtidigt som det görs högljudda krav på att muslimer måste integrera sig och göra uppoffringar för att passa in, så räcker det tydligen inte med att muslimer integrerar sig på samma sätt som kristna och judar - genom att avstå från ett bruk som inte anses tillämpbart i dagens samhälle. Just muslimer ska gå ett steg längre och ta avstånd från samt fördöma sin religion för att anses som goda "integrerade" medborgare.

Medelvägens religion och dess gudsuppfattning

2010-04-12T20:11:00.003+02:00

”Och Vi har gjort er till ett mittens samfund (ummat wasat), för att ni skall stå som vittnen mot alla människor och Sändebudet vara vittne mot er.” (Koranen 2-143).

Islam är den gyllene medelvägens religion. Och det finns många exempel på det. Religionen islam betonar inte det exoteriska lika mycket som judendomen, men nedtonar det inte heller såsom kristendomen gör. Muslimer lägger inte lika stor tonvikt vid den gudomliga lagen som judendom, och inte heller nedtonar man dess betydelse, liksom kristendom.
Även vad gäller förståelsen av Gud tar islam en medelväg mellan judendom och kristendom. Gud är, enligt islam, sträng som Gamla testamentets Gud, men även lika kärleksfull som Han framställs i Nya testamentet.

Enligt islam lär man känna Gud bland annat genom att begrunda de i kosmos uppenbarade Gudsnamnen och egenskaperna, som det heter i en Koranvers: ”För dem som har visshet i tron finns tecken på jorden, och inom er själva. Ser ni inte?” (51:20-21).
Gudsnamnen delas i sin tur in i majestätiska (jalal) och sköna (jamal) namn. Hans majestätiska namn är de namn som framkallar vördnad och bävan inom oss, såsom Hans namn Framtvingaren (al-Jabbar), medan hans sköna namn inom oss väcker en känsla av närhet och intimitet, såsom Hans namn den Kärleksfulle (al-Waduud). Gud är alltså den som både ger liv (al-Muhyi) och den som utplånar (al-Mumit), förlåter (al-Ghafoor) och bestraffar (al-Muntaqim), Han är den som ger generöst (al-Wahhab) och den som håller tillbaka (al-Mani’). Nästan varje tema inom Koranen framställs i motsatsförhållanden, så även om Gud är den som är nära vad gäller manifestationen av sina egenskaper (al-asmaa’ wa al-sifaat), är Han utom räckhåll vad gäller sin natur (al-dhaat), såsom Han är i sig själv. Han är, med andra ord, som det heter i den heliga Koranen: ”den Uppenbare och den Dolde”. (Koranen 57:3).

Muslimer söker således balansera fruktan för Gud med tilliten till Honom, och vise versa. Men vi bör ständigt ha i åtanke att Guds egenskaper är absoluta och därför inte jämförbara med samma egenskaper som vi finner hos oss själva. Detta trots att vi är skapade till Guds avbild (khalaqa Allah Adam ’ala suratihi). Det är som när man i en liten samling vatten ser en reflektion av ett träd. Även om det är en ofullkomlig spegelbil så ger det oss ändå en viss kunskap om trädet. Detta ligger i tingens natur, som trots att de reflekterar de gudomliga namnen, är ofullkomliga spegelbilder. Som Tage Lindbom skriver i en av sina böcker: ”ljuset lyser i världen, men därför att världen består av former, kastar också ljuset skugga”.

Islam är därför den gyllene medelvägens religion även vad gäller förståelsen av Gud. Det är den religion som genom tron på tawhid (Enheten), eller wahdaneyya, harmoniserar och förenar Gamla - och Nya testamentets gudsuppfattning. Och det finns ingen motsägelse i detta. På samma sätt som en och samma person kan besitta både majestätiska och sköna egenskaper, är även Gudsnamnens/egenskapernas (samt kosmos) mångfald en manifestation av den Ende.

Heliga kor som inte var så heliga

2010-04-10T09:28:00.004+02:00

Nu kan vi läsa att en mediekonsult i Danmark, anställd av regeringspartiet Venstre, fått sparken från sin tjänst eftersom hon, som det heter i rapporteringen, gått över gränsen när hon på sin Facebook-sida skrev av sig dagens små förtretligheter. Journalisten Ditte Okman beskrev kolleger, politiker och anställda i folketinget men också påven och drottning Margrethe i minst sagt hårda ordalag:

Påven är ett svin, drottningens uttalanden är lika hjärndöda som en dokusåpastjärnas, en namngiven folketingspolitiker är maktgalen.

Tilltaget rörde upp en mindre storm, folk från alla läger förenades i sina fördömanden av kommentarerna som ansågs vara olämpliga och stötande. Ditte Okmans kommentarer fick Venstres partiordförande tillika statsminister Lars Lökke Rasmussen att gå i taket, han menade att kommentarerna passerat gränsen för det acceptabla och var högst olämpliga. Att just danskar är beredda att kringgärda yttrandefriheten och låta rätten att få uttrycka sin mening passera genom hovsamhetens filter förvånar betänkligt. I karikatyrskandalen satt det danska etablissemanget på käpphästar och red omkull samtliga invändningar som manade till måttfullhet, i en absurd tro att de försvarade hotade värden.

Återigen får vi bekräftat att yttrandefrihetens okränkbarhet bara tycks gälla när den riktas mot vissa utpekade sociala grupper. När rätten att få uttrycka sin mening används för att markera mot religiösa grupper i allmänhet och muslimer i synnerhet tycks etablissemangets åsiktsmaskiner i ett ögonblick förvandlas till upplysningsfilosofer. Om nu bara västliga medier och politiker tillämnat denna princip urskiljningslöst, utan att den omformuleras och anpassas till olika sammanhang och gäller i skiftande utsträckning för olika sociala grupper hade åsiktsetablissemanget i alla fall framstått som trovärdigt på denna punkt.

Heliga kor och mindre heliga kor

2010-04-06T10:22:00.003+02:00

Religiösa människor i allmänhet och muslimer i synnerhet måste lära sig att tåla kritik. De kan inte räkna med att det de håller för heligt ska stå fritt från granskning och kritik i en sekulär diskurs. Ingenting är heligt nog för att undkomma oberoende kritisk granskning. Så brukar det låta. Det faktum att det nästan uteslutande är andras heligheter som skall synas i sömmarna och inte de egna försvinner i det tätt sammanvuxna mytträsket. Men då och då kan man skymta gränserna för det heliga även i det moderna samhället. Per Holmberg, f.d. meteorolog på Sveriges Television, var i egenskap av sin roll som miljökämpe inbjuden till ett samtal om miljöfrågor. Han fick frågan om vad han skulle göra om han var statsminister, Per svarade då lustigt att han snabbt skulle avskaffa alla val. Han berättade vidare att han såg framför sig

en lika stor utmaning som ett tredje världskrig. Och då, om man hårdrar det lite då, så har vi liksom inte tid att håll på och käbbla mellan partierna till exempel…

Som ett brev på posten drog etablissemangets fronttrupper på sig krigsmunderingen och red med höjd lans mot Per Holmberg och anklagande honom för att vara fascist och antidemokrat. Holmberg fick för en tid representera all världens ondska, ända tills han gjorde en offentlig pudel. I dagarna gick James Lovelock en av miljörörelsens allra mest framstående teoretiker ut och förkunnade att det kan vara försent att rädda jorden. Lovelock som blivit dystopiker på äldre dar menar att problemet delvis ligger i människans tröghet och i det demokratiska styrelseskicket. Han beskriver i praktiken samma dilemma som Per Holmberg, nämligen att situationen är så pass alarmerande att det är nödvändigt att sätta demokratin på vänt för en tid.

De principiella invändningar som de båda framför mot demokratin är ingalunda nya, utan har funnits ända sedan Platon uttryckte sitt hat mot demokratiska styrelseformer.

Platons kritik av demokratin bygger på hans åsikt att den är instabil och tenderar att slå över i diktatur och tyranni. Ansvarstagande politiker som inser att impopulära beslut måste fattas kommer inte ha en chans när allehanda retoriker dyker upp på den politiska scenen och värvar röster med billiga debattknep och propagandatekniker. Det hela resulterar i att politiker prioriterar bort frågor som inte innebär billiga politiska poänger. Demokrati bereder vägen för ansvarslöshet och en anomisk frihet i överflöd.

Det är denna problematik som Per Holmberg lyfter fram, och sedermera också kölhalas och hudflängs för i pressen. Här var det aldrig tal om att ta kritiken på allvar och granska vilka utmaningar klimatproblemen ställer på demokratin som styrelseskick än mindre åberopa Pers rätt att yttra sin mening, tvärtom, han skall tvingas ta tillbaks varje ord som kan bringa demokratin i vanrykte.

En invändning som skulle kunna föras fram är att Sverige inte har något förbud mot att kränka heliga principer, problemet med den inställningen är att förbud är onödiga när de heliga principernas okränkbarhet har internaliserats av allmänheten och försvaras av etablissemanget. Så snart någon uttalar sig negativt om exempelvis demokratin viner piskan i luften och man kräver rättning i ledet. Till skillnad från andra fall när den heliga yttrandefriheten ifrågasätts så förblir alla tysta när någon fråntas rätten att fritt uttala sig om demokratins inneboende problem. När storheterna yttrandefrihet och demokratins okränkbarhet står mot varandra får yttrandefrihet ge vika.

När troende reagerar på att de heliga symboler som de håller kära vanäras kan man vara säker på att någon sekulär humanist mästrande lyfter fram den enskildes rätt att få häda och skymfa religionen, men när den sekulära diskursens heligheter utifrån sakliga grunder ifrågasätts är tonen en helt annan.

Ett islamiskt förhållningssätt till evolutionsteorin av Nuh Ha Mim Keller

2010-04-03T14:51:00.046+02:00

Följande inlägg är en översättning av en text skriven år 1995 av Sheykh Nuh Ha Mim Keller.

I Guds, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges Namn

14 juli 1995
Käre Suleman 'Ali:

Tack för ditt fax från den 27 juni 1995 vilket delvis sade:

"Nyligen har en pamflett cirkulerat runt i Oxford som säger att evolutionsläran är synonym med kufr (otro) och shirk (sätta andra vid Guds sida). Jag är själv biolog och jag är övertygad av den bevisning som stödjer evolutionsteorin. Jag skriver för att fråga om Koranens skapelseberättelse är oförenlig med läran om människans utveckling. Finns det några böcker som du skulle rekommendera i ämnet?"

Under min period av " vetenskaplig förklaringslogik" vid University of Chicago, ansåg jag att vetenskapliga teorier skulle vara följdriktiga, logiskt hållbara, tillämpbara och ha validitet (Öa: giltiga, tillfredsställande som förklaringar). Jag var van vid att undersöka teoretiska uttalanden genom att pröva dem mot dessa kriterier i turordning. Kanske dessa kriterier kan utgöra en rimlig utgångspunkt för att ge din fråga ett svar som, om än kort och något personligt, trots allt kan sprida lite ljus över de ämnen du berör.

Följdriktighet

Det förefaller mig som om själva ovillkorligheten i teorins slutsatser tenderar att äventyra dess "objektiva" karaktär. Visst kan man tala om "bevisen för evolution", men om teorin är fullständig, så innebär det att även det mänskliga medvetandet i sig också är styrt av evolution.

Detta innebär att själva de kunskapskategorier (i det mänskliga medvetandet) som tillåter observationspåståenden att uppstå eller kvalificeras som "fakta", såsom antal, rum, tid, händelser, mått, logik, orsakssamband och så vidare, egentligen endast är fysiologiska olyckor av slumpmässiga mutationer och naturligt urval i en särskild art, Homo sapiens.

Dessa kunskapskategorier har då inte uppstått (i det mänskliga medvetandet) ur några vetenskapliga överväganden, utan har egentligen snarare godtyckligt uppstått hos människan genom den blinda och slumpartade utvecklingen för att bevara arten. Kunskapskategorierna behöver inte spegla den yttre verkligheten, "hur naturen är", objektivt, utan endast till den grad de är användbara för att bevara arten. Det innebär att det egentligen inte finns något i dessa kunskapskategorier som garanterar företräde eller objektivitet framför andra kunskapskategorier (förklaringsmodeller), som förmodligen skulle ha kunnat uppstå om vårt medvetande utvecklats längs andra evolutionära linjer, säg som i mer avlägsna vatten- och underjordiska arter.

Den kognitiva grunden för varje påstående inom evolutionsteorin kommer således från omedvetna, icketänkande och ogranskade historiska krafter som producerade "medvetandet" hos en art; evolutionsteorin låter likväl denna kognitiva grund även omfatta samtliga övriga kunskapsteoretiska påståenden (förklaringen till arternas uppkomst) utan att förklara vad som berättigar denna generalisering. (Öa Med andra ord, med vilken rätt kan teorin hävda att även andra kunskapspåståenden har utvecklats som en följd av blinda slumpmässiga mutationer?)

Teorins förespeglingar om att den motsvarar en objektiv återspegling av verkligheten, som i ovillkorlig mening omfattar alla arter, är helt enkelt inte förenlig med följderna av ett grundligt evolutionärt synsätt, vilket innebär att de mänskliga kognitiva (kunskaps-) kategorier som ligger till grund för teorin i hög grad är relativa och artspecifika. Teorins ovillkorlighet beträffande slumpmässiga mutationer och naturligt urval, som förklaringsprinciper, tillintetgör i slutändan teorin.

Med alla sina påståenden som samtidigt är både ovillkorliga och relativa, objektiva och subjektiva, generaliserbara och icke generaliserbara, vetenskapliga och artspecifika, kör teorin på ett rev av metodologisk inkonsekvens.

Logisk hållbarhet

För egen del var jag övertygad om att utvecklingen av människan var en oantastlig "given" del av modern kunskap tills jag läste Charles Darwin's "Origin of Species". Det nionde kapitlet (The Origin of Species by Means of Natural Selection, or The Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life. Ed. J.W. Burrow. London: Penguin Books, 1979, 291-317) klargjorde att, utifrån det Darwin blygsamt kallar "den stora bristen i den geologiska förteckningen", teorin i princip inte var falsifierbar. Detta trots kravet på att det i princip ska finnas möjlighet att, genom någon form av ett eller annat bevis, motbevisa en teori som en förutsättning (om vi ska förlita oss på tänkare som Karl Popper) för att en teori ska anses utgöra vetenskap. Av naturliga skäl förblev fossila bevis på mellanformer, som kunde bevisa eller motbevisa teorin, ofunna och icke möjliga att finna. När jag läste detta kunde jag inte förstå hur en sådan teori kunde kallas "vetenskaplig".

Men om utvecklingsläran inte är vetenskaplig, vad är den i så fall? Det förefaller mig som att den är en mänsklig tolkning, en strävan, en industri, en litteratur, baserad på vad den amerikanske filosofen Charles Peirce kallade abduktionsresonemang (induktion) och som fungerar på följande sätt:

(1) Överraskande faktum A (observeras).
(2) Om teorin B är sann så följer A som en självklarhet.
(3) Därför är B sant.

(Ö.a. Härunder följer ett förenklande exempel på abduktion (se ovan):
(1) fiskfossil hittas på land (A)
(2) området måste ha legat under vatten (B) eftersom det är fiskfossil (A)
(3) Därför är det sant att området har legat under vatten (B))

Här är enbart (1) säker, (2) är bara sannolik (eftersom den förklarar de faktiska omständigheterna, dock utan att utesluta andra möjliga förklaringar/teorier), medan (3) endast har samma sannolikhet som (2).

Om du verkligen vill få klart för dig hur orubblig tesen om utvecklingen av människan egentligen är, göra då en lista över alla fossil som så långt har upptäckts och som "bevisar" människans utveckling från lägre livsformer, datera dem och fråga sedan dig själv om inte det just är abduktion (se ovan) som driver utvecklingsläran samt om det verkligen utesluter en helt annan slutsats (2) i stället för evolutionsteorin.

Tillämplighet

Går det att göra en analogi av mikroevolution inom en art (som är tämligen välbevisad genom avel av hästar, duvor, användbara växthybrider o.s.v.) som är tillämpbar på makroevolution, vilken innebär utveckling från en art till en annan? Det leder oss till frågan om huruvida det i så fall finns ett enda exempel på en art som faktiskt utvecklas till en annan, med mellanformer representerade i fossila fynd?

Under 1970 undersökte Peter Williamson vid Harvard University, under ledning av Richard Leakey, 3.300 fossil från utgrävningar runt Lake Turkana, Kenya, som spänner över flera miljoner års historia över tretton arter av blötdjur, som tycktes ge tydliga bevis för evolution från en art till en annan. Han publicerade sina rön fem år senare i Nature Magazine, Newsweek publicerade historien:

"Även om deras existens utgör grunden för paleontologi, har fossil alltid varit något av en pinsamhet för evolutionister. Problemet är de " felande länkarna ": De fossila lagren är så fulla av luckor att det tar en verkligt sakkunnig och fantasifulla ögon att urskilja hur en art kan ha utvecklats till en annan... Men nu, för första gången, har utgrävningarna vid Turkanasjön i Kenya, fått fram tydliga fossila bevis på utveckling från en art till en annan. Bergets lager innehåller en rad fossil som visar varje litet steg i en evolutionär resa som verkar ha gått fram stötvis (Sharon Begley and John Carey, "Evolution: Change at a Snail's Pace." Newsweek, 7 December 1981).

Utan att uppehålla sig vid (den bristande) faktamässigheten i vetenskapliga hypoteser prövade mot ovanstående logik, eller vid att 3.300 fossil av tretton arter bara” täcker” flera miljoner år och vi redan erkänner att evolution sker samt bara försöker se var fossilen passar in, eller att vi här är tillbaka vid Peirce's abduktion, fast med en mer sannolik mindre premiss på grund av den mer fullständiga geologiska förteckningen - det vill säga, även om vi antar evolutionen som ”given”, vilket fossilen bevisar, - är en intressant detalj om fossilen (för en teist) att förändringen i dessa var mycket snabbare än de traditionella darwinistiska mekanismerna av slumpmässiga mutationer och naturligt urval skulle acceptera:

Vad de fossila fynden indikerade var att djuren i stort sett förblev i samma form under avsevärda tidsperioder. Men vid två tillfällen, för ca 2 miljoner år sedan och sedan återigen för 700.000 år sedan, verkade livet i dammen explodera - uppenbarligen igångsatt av en nedgång i sjöns vattenstånd. I (jämförelsevis) ett ögonblick av den geologiska tiden, när den föränderliga miljön i sjön tillät nya typer av blötdjur att vinna överlevnadstävlingen, utvecklades alla arter till sorter som kraftigt skiljde sig från deras förfäder. Sådan plötslig utveckling hade observerats tidigare. Vad som gjorde Turkanasjöns fossila fynd unikt, säger Williamson, är att "för första gången ser vi mellanformer" mellan de gamla arterna och de nya.

Att mellanformer framträdde så snabbt, med nya arter som plötsligt utvecklats under en period om 5.000 till 50.000 år och efter miljontals år av oföränderlighet, utmanar de traditionella teorierna hos Darwins anhängare. De flesta forskare beskriver utvecklingen som en gradvis process, genom vilken de slumpmässiga genetiska mutationerna långsamt producerar nya arter. Men fossil från Turkanasjön visar inte någon gradvis förändring, utan snarare verkar de spegla eoner av stillestånd avbrutna av korta evolutionära "revolutioner" (ibid.).

Vilken betydelse har detta för muslimer? I religiöst avseende, om vi bortser från våra vetenskapliga skrupler för ett ögonblick och medger att utvecklingsläran är tillämplig på något i den materiella världen, nämligen molluskerna i Lake Turkana, utgör då detta otro (kufr) enligt islams måttstock? Jag tror inte det. Klassiska verk i islamiska troslärosatser(’aqida) som al-Matan al-Sanusiyya förklarar att

" När det gäller vad som är möjligt i förhållande till Allah, består det av att Han kan göra eller inte göra vadhelst som är möjligt (al-Sanusi, Hashiya al-Dasuqi 'ala Umm al-barahin. Cairo n.d. Reprint. Beirut: Dar al-Fikr, n.d, 145-46).

Detta innebär att Allahs allmakt kan åstadkomma vadhelst som inte är omöjligt, vilket betyder att det antingen

(a) i sig är omöjligt (mustahil dhati), till exempel att skapa en femsidig triangel; något som egentligen endast är förvirrande ord och på inte något sätt är möjligt, varför vi egentligen inte heller kan ifrågasätta om Allah skulle kunna åstadkomma detta;

(b) eller omöjligt på grund av att Allah har informerat oss om att det inte kommer att inträffa (mustahil 'aradi), vare sig Han gör det i Koranen, eller genom profeten (Allah välsigna honom och ge honom frid) i en mutawatir hadith. Hadith mutawatir innebär en tradition (skildring/berättelse) som har nått oss genom så många olika kanaler att det är omöjligt att alla kanalerna kunde ha konspirerat för att skapa skildringen eller berättelsen. Denna kategori av det omöjliga är egentligen inte omöjlig från början, men blir det genom en uppenbarelse från Gud, som är sanningsenlig och sannfärdig. Till exempel är det omöjligt att personen Abu Lahab skulle vara en av invånarna i paradiset, eftersom Koranen berättar att han tillhör invånarna i helvetet (Koranen 111).

Vad gäller evolutionsläran är kunskapspåståendet att Allah skulle ha bringat fram en varelse ur en annan i sig inte omöjligt ((a) ovan) eftersom det inte är motsägelsefullt. Huruvida det skulle utgöra fallet (b), "omöjligt på grund av Allah har informerat oss att det inte kan inträffa", förefaller det mig som om vi har två olika fall, ett beträffande människan och ett beträffande resten av skapelsen.

Människan

Vad gäller din fråga om huruvida Koranens förklaring av skapelsen är oförenlig med att människan har utvecklats, om evolution innebär som Darwin trodde, att "förmodligen alla organiska varelser som någonsin levt på jorden har utvecklats från en ursprunglig form, i vilken livet först andades "(The Origin of Species, 455), är min förståelse att denna förklaring är oförenlig med Koranen skapelseberättelse. Vår första förfader var profeten Adam (frid vare med honom), som skapades av Allah i Janna, "paradiset" och inte på jorden. Dessutom var han skapad på ett speciellt sätt som Allah beskriver för oss:

"Din Herre sade till änglarna: "Jag vill skapa en människa av lera. När Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned [alla] på era ansikten inför henne! Därpå föll änglarna ned på sina ansikten, alla utom Iblees som [vägrade] av högmod och blev en av dem som förnekar sanningen. [Gud] sade: "Iblees! Vad avhöll dig från att falla ned inför den som Jag har skapat med Mina händer? Tog ditt högmod överhanden eller var du [alltid] en av dem som anser sig förmer än andra?" [Iblees] svarade: "Jag är bättre än han; mig har Du skapat av eld - honom skapade Du av lera." " (Koranen 38:71-76).

Nu förhåller det sig så att Islams Gud är transcendent och står över varje antydan om antropomorfism. Korankommenterare som Fakhr al-Din al-Razi förklarar de ovanstående orden ”skapat med mina händer” som ett figurativt uttryck för Allahs särskilda intresse för just denna skapelse, den första människan, eftersom en suverän och ett upphöjt majestät inte utför något arbete "med sina händer" såvida det inte är av största vikt (Tafsir al-Fakhr al-Razi. 32 vol. Beirut 1401/1981. Reprint (32 vols. i 16). Beirut: Dar al-Fikr, 1405/1985, 26.231-32). Jag säger "den första människan," eftersom den arabiska termen Bashar som används i versen " Jag vill skapa en människa av lera. " betyder just en människa och inte har någon annan lexikal betydelse.

Samma tolkningsöverväganden (gällande Allahs transcendens över de skapade tingens attribut) tillämpas på orden ”och andats in i henne något av Min ande”. Eftersom Koranen entydigt slår fast att Allah är Ahad "En", inte ett väsen som är delbart, säger korantolkarna att denna "ande" var skapad och att dess tillskrivning till Allah ( "Min ande") är vad som på arabiska kallas idafat al-tashrif "en tilldelning av ära,". Detta visar att ruh "anden" i denna första människa och hans efterkommande var "en helig, upphöjd och ädel substans" (ibid., 228) - inte att det var en "del av Allah" som skulle kunna träda in i Adams kropp, vilket innebär otro. Liknande tillskrivningarna är inte ovanliga i det arabiska språket, precis som Kaba kallas bayt Allah ordagrant "Allahs hus", men som egentligen betyder "Allah's hedrade hus", inte att det är Hans adress. Ett annat exempel är det kamelsto som skickades till Thamudfolket, som kallades naqat Allah "Allahs kamelsto" vilket egentligen betyder "Allahs hedrade kamelsto" och som antyder dess okränkbarhet i den tidsbundna Sharia, inte att Han red den, och så vidare.

Allt detta visar, enligt Koranen, att människan i sig - med sitt himmelska ursprung i Janna, genom sin speciellt skapade natur, genom sin ruh "själ" – är på en helt annan nivå i Allahs ögon än annat jordiskt liv, oavsett om deras organ har vissa fysiologiska likheter. Dessa likheter är något som är förbehållet dessa varelsers Skapare att skapa. Darwin säger:

"Jag tror att djuren härstammar från som mest endast fyra eller fem progenitorer och växter från ett lika stort eller mindre antal. Analogi skulle kunna ta mig ett steg längre, nämligen till tron att alla djur och växter härstammar från någon enda prototyp. Men analogi kan vara en bedräglig vägvisare"(The Origin of Species, 454-55).

Faktiskt kan det vara så. Det ligger i dess natur, denna plats där Gud har skapat oss, denna värld (Dunya), att där finns en möjlighet att förneka Allahs existens, Hans änglar, Hans böcker, Hans budbärare, den Yttersta Dagen och ödet, vare sig ödet är gott eller ont. Om dessa ting inte vore dolda med en slöja, skulle det inte finnas någon mening med att Allah lägger ansvaret på oss att tro på dem. Tron skulle vara ofrivillig, liksom exempelvis tron att Frankrike ligger i Europa.

Men det han har gjort oss ansvariga för är just tron på det osynliga. Varför? För att Guds namn - såsom al-Rafi’ "Han som upphöjer", al-Khafidh "Han som förödmjukar", al-Mu'ti "Den som ger", al-Mani’ "Han som undanhåller", al-Rahim "Den barmhärtige", al-Muntaqim "Hämnaren", al-Latif "Den vänlige" och så vidare – ska manifesteras.

Hur kan de bli manifesterade? Endast genom graderna av mänsklig lycka och undergång, av frälsning och fördömelse, av skillnader i människors andlighet som uppnås i alla dess grader: från profeternas djupa visshet (frid över dem), till den vanlige troendes tro, till tvivlaren eller hycklaren, till de fördömdas förnekelse. Dessutom har slöjan en slags sömlös (osynlig) egenskap. För en del är det en sömlös slöja av ljus som manifesterar det Gudomliga genom fulländningen av skapelsen, medan det för andra är en sömlös slöja av mörker, en perfekt möjlighet till att tolka kausala relationer på ett sätt som inte lämnar någon plats för det som inte är materiellt . Allah säger:

"VÄLSIGNAD Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt! Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är den Mäktige, Den som ständigt förlåter. [Det är] Han som har skapat sju himlar som välver sig över varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] - ser du någon spricka " (Koranen 67:1-3).

Sista gången jag kollade var universitetetsscenen en ateistisk subkultur, bestående av professorer och studenter som aktivt eller passivt var övertygade om att Gud var skapad av människan. I liberala bastioner som University of California i Berkeley, till exempel, finns det fortfarande ett förbud mot inrättandet av ett religionsinstitut. Endast denna attityd accepteras och all annan inställning betraktas som omogen och primitiv. Inskränkningen av mänskligt beteende till evolutionsbiologi är en viktig uppsökande journalistisk mission för denna rörelse. Jag är likväl nöjd med detta, eftersom Allah har skapat detta för att pröva oss, för att skilja de goda från de onda och de onda från de som är ännu värre. Men jag förstår inte varför muslimer ska acceptera evolutionsteorin som en förklaring till människans ursprung, särskilt när det strider mot vad vi vet från människans Skapare.

Andra arter

Beträffande andra fall verkar inte förändring från en art till en annan motsäga uppenbarelsen, för Allah säger,

"MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två [föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor. Frukta Gud, i vars namn ni innerligt och enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära släktskapsbanden. Gud vakar över er." (Koranen 4: 1),

och säger även beträffande metamorfos av en olydig grupp av Bani Isra'il till apor,

"Och då de vägrade att upphöra med sina förbjudna handlingar, uttalade Vi [Vår fördömelse] över dem: "Bli [som] apor, föremål för [allas] hån och förakt!" " (Koranen 7:166).

I en hadith berättar profeten (frid vare med honom),

"Det kommer finnas grupper av människor, ur mitt samfund, som kommer att bedöma otukt, silke, vin och musikinstrument som lagliga: grupperna kommer att slå läger bredvid ett högt berg, som en herde återvänder till på kvällen med en av deras flockar för något han behöver och de kommer att säga till honom, "Kom tillbaka i morgon." Allah kommer att tillintetgöra dem under natten, rasera berget över dem och förvandla andra till apor och svin tills Domedagen. " (Sahih al-Bukhari. 9 vol. Kairo 1313/1895. Reprint (9 vol. I 3). Beirut: Dar al-Jil, nd, 7,138: 5590).

De flesta islamiska lärda har förstått dessa förändringar bokstavligt, vilket visar att det faktum att Allah ändrar ett ting till ett annat (återigen, i andra fall än människans ursprung) inte traditionellt har ansetts strida mot islams läror. Faktum är att det dagliga miraklet i kost, den näring Allah förser Sina skapelser med, där en varelse förvandlas till en annan genom att bli uppäten, kan ses i näringskedjan som utgör ekonomin i vår naturliga värld och på våra egna tallrikar.

Om vi, såsom i evolutionsteorin, förenar denna möjlighet med faktorerna kausalitet, gradvisa förändringar, mutation, och anpassning, förefaller det inte mig som att teorin lägger till något radikalt annorlunda till dessa andra former av förändring. För islamiska troslärosatser förnekar inte kausala samband som sådana, utan förnekar att orsakerna har verkan i sig och från sig själva. Att tro detta är att tillskriva någon annan delaktighet i Allahs handlingar. Den som tror på det sistnämnda slags orsakssambandet (som nästan alla evolutionister gör) är utan tvekan en otrogen (kafir).

”Den som förnekar vanliga orsakers existens har satt Allahs, Den Högstes, vishet ur funktion, medan den som tillskriver verkan till själva orsakerna har satt medhjälpare (shirk) vid sidan av Allah den Högste "(al-Hashimi: Miftah al-Janna fi Sharh" Aqida Ahl al-Sunna. Damaskus Matba'a al-Taraqi, 1379/1960, 33). Vad gäller muslimer tror de att det endast är Allah som skapar orsaker, endast är Allah ensam skapar verkan, och Allah ensam som förbinder de två (orsak och verkan). I Koranen uttrycks detta med orden ""Gud är alltings Skapare" (Koranen 13:16).

En muslim bör vara uppmärksam på denna punkt och ta avstånd från att tro att någon orsak antingen kan
(a) åstadkomma verkan i och för sig, eller
(b) åstadkomma verkan i och för sig genom en kapacitet Allah har lagt i orsaken.
Båda dessa punkter innebär förnekande av Allahs enhet och ensamhet (wahdaniyya), vilket innebär att Allah inte har någon medhjälpare eller delägare som har del i:

(1) Hans enhet (Dhat);
(2) Hans attribut (Sifat);
(3) eller i hans handlingar (af'al), vilket inkluderar skapandet av universum och allt i universum, inklusive alla dess samband av orsak och verkan.

punkten (3) innebär ett bestridande av både punkterna (a) och (b) ovan och kanske är detta vad din broschyrförfattare i Oxford hade i tankarna när han talade om evolutionens shirk (att tillskriva en medhjälpare eller delägare vid Allahs sida).

I detta sammanhang tycks mig inte evolutionsläran, som ett kunskapspåstående om ett orsakssamband, skilja sig från andra liknande kunskapspåståenden. Ett exempel på detta skulle kunna vara följande förklaring "Presidenten avled av en mördares kula." Här, trots att det egentligen endast är Allah som ger liv eller död, finner vi ett undantag i den Heliga lagen att tala på detta sätt, förutsatt att vi vet och tror på att Allah ensam åstadkommit denna verkan. Den som ordagrant tror att det var kulan i sig som orsakade presidentens död är en kafir (otrogen). I verkligheten vet en sådan människa inte mer om hur saker och ting fungerar i världen än en person som tar ett bad och som blir arg på kranen, när vattnet egentligen blivit avstängt för hela kommunen.

För att sammanfatta svaret på din fråga så här långt förefaller det mig inte som att tro på makroevolutionär förändring och variation av icke-mänskliga arter skulle innebära kufr (otro) eller shirk (tillskrivande av medhjälpare eller delägare vid Allahs sida) såvida man inte också anser att en sådan omvandling kom till genom slumpmässiga mutationer och naturligt urval, med förståelsen av dessa adjektiv på så sätt att de har en kausal självständighet från Allahs vilja. Du måste granska ditt hjärta och fråga dig själv vad du tror. Ur Tawhid-perspektiv, islamisk teism, händer ingenting "på måfå", det finns ingen "självständig natur” och den som tror på slumpmässiga mutationer eller naturligt urval är ofrånkomligen bortom islams sfär.

Olyckligtvis verkar detta vara precis vad de flesta evolutionister tror. I Amerika och England, är det de som skriver läroböcker, vilket väcker viktiga moraliska frågor om huruvida man ska sända muslimska studenter till skolor för att få undervisning i dessa ateistiska antaganden, som om de vore "självklarheter i den moderna vetenskapen." Undervisning i otro (kufr) till muslimer som om den vore en sanning är obestridligen olagligt inom islam. Kan denna olaglighet förmildras (göras juridiskt tillåten enligt sharia’s normer) utifrån behovet (darura) av vetenskaplig utbildning för kommande generationer av muslimer? Om så är fallet uppstår en moralisk skyldighet för alla muslimska föräldrar, p.g.a. frånvaron, i de flesta skolor, av läroböcker och lärare som är tillräckligt insatta och intresserade av att noggrant ta upp evolutionsteorins hypotetiska karaktär. De är skyldiga att övervaka sina barns islamiska trossatser och förklara för dem (själva eller med hjälp av någon annan som kan) den gudomliga uppenbarelsen av islam, tillsammans med svårigheterna i evolutionsteorin, så att det blir möjligt för barnen att begripa sammanhanget från ett islamiskt perspektiv och förstå vilka aspekter av teorin som förkastas av islamisk teism (Tawhid) och vilka som är godtagbara. Frågan om teorins allomfattande giltighet, d.v.s. dess omfattande av alla arter, kommer nödvändigtvis att utgöra en av de viktiga aspekterna av denna förklaring.

Validitet

Av alla evolutionsteorins antaganden är de två som vi ovan har definierat som otro (kufr), nämligen slumpmässiga mutationer och naturligt urval, tolkade på ett materialistiskt sätt, vad som mest enträget pådriver teorin till att även omfatta människor. Varför måste vi acceptera att människan kom från en gemensam förfader, som i sin tur härstammar från primater, i synnerhet när fossila fynd av mellanformer inte finns? Svaret på denna fråga, i vår tidsålder, verkar vara: "Var annars skulle vi ha kommit ifrån?"

Det är endast om vi accepterar premissen att det inte finns någon Gud som detta svar kan förvärva någon slagkraft. Koranen svarar på denna premiss i detalj och med auktoritet. Men det är inte bara på grund av att Allah informerar oss om sin egen existens och människans speciella skapelse som evolutionsteorin inte kan omfatta alla varelser, utan på grund av vad vi kan skönja i oss av det unika hos människan, som Koranen säger,

” Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända till dess [uppenbarelsens] sanning står klar för dem! " (Koranen 41:53)

Bland de största av dessa tecken i människan själv är hennes födslorätt som Khalifat al-Rahman, "Ställföreträdaren till Den barmhärtige." Om man frågar sig vad detta ställföreträdarskap består i, har ulama av tasawwuf, de lärda i islamisk andlighet, traditionellt svarat att det skall sökas i ma'rifa bi Llah eller "kunskap om Allah". Detta är ett privilegium som inte någon annan skapelse har förutom den troende och som uppnås genom att följa vägen av inre andlig rening samt genom styrkande av hjärtats tillgivenhet till Allah genom lydnadshandlingar, som blivit definierade av den heliga lagen, särskilt genom dhikr (Öa: vid en ordagrann översättning innebär dhikr omnämnande (av Gud). Emellertid har ordet i religiös bemärkelse en både bredare och djupare mening och tillämpning).

Den centrala platsen för denna tillgivenhet och kunskap är inte medvetandet, utan snarare i det subtila sinne inom en själv, som ibland kallas hjärtat och ibland ruh (själ).

Allahs speciella skapande av detta sinne har nämnts ovan i samband med Koranens ord ”och andats in i henne något av Min ande”. Enligt mästarna av den andliga vägen, är denna subtila kropp kunnig, medveten och vetande. När den är helt vaken är den kapabel att övervinna dunkelheten i det skapade universum för att erfara Allah. Om den säger Koranen och upphöjer dess sanna natur genom själva dess ofattbarhet:

” Säg: "Själen hör till det som är min Herre förbehållet ” (Koranen 17:85)

Hur erfar själen Allah? Jag ställde vid ett tillfälle denna fråga till en av ulama av tasawwuf i Damaskus, och skrev ned hans svar i ett opublicerat manuskript. Han sade till mig:

"Beskådandet av det gudomliga (mushahada) är av två slag, dels genom ögat och dels genom hjärtat. I denna värld är beskådandet i hjärtat något som upplevs av många av de Arifin (sådana som erfar Allah) och består i att titta på betingade saker, skapade varelser, med insikten att de inte existerar genom sig själva utan existerar genom Allah, och när insikten om Allahs storhet uppstår i en, krymper villkorade ting till ingenting i ens betraktelse och blir raderade ur ens tanke, och Den verklige (al-Haqq) uppdagas i ens hjärta, och det förefaller då som om man beskådar. Detta kallas "hjärtats beskådan". Ögats beskådan [i denna värld] är förbehållet den utvalde Profeten endast, Muhammad (Allah välsigna honom och ge honom frid). Vad gäller den nästa världen skall ögats beskådan beviljas alla troende. Allah Den Högste säger:

"Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje - de får skåda sin Herre -" (Koranen 75:22-23). "

[Vidare skrev jag beträffande det ovanstående:] Om det konstateras att begreppet hjärta enligt ovan inte verkar stämma överens med dess vanliga användning bland de som talar språket, måste jag medge detta. I sammanhanget avser termen inte medvetandet, utan snarare det som uppfattar sådant som är bortom skapade ting i världen, i den själsliga världen, vilken är en värld i sig. Om man kräver att förekomsten av denna (Öa: själen) kan bevisas, kommer svaret - hur legitim denna begäran än är – inte att bli annat än, "Gå till mästarna av disciplin och öva så kommer du att få se." Hur otillfredsställande detta svar än kan te sig, tycks det mig inte i princip skilja sig från de svar som exempelvis skulle ges till en icke-specialist vad gäller bevis för ett visst förslag inom teoretisk fysik eller symbolisk logik. Inte heller är sådana svar en protest mot i princip den "offentligt iakttagbara" karaktären i observationspåståenden som hör till dessa ämnen, utan snarare en begränsning som hör till ämnets natur och frågeställaren, en (begränsning) som han kan acceptera, avvisa eller göra någonting åt (Keller, Interpreter's Log. Manuscript Draft, 1993, 1-2).

Ren fantasi? Tvärtom är allt utom denna kunskap fantasi, för objektet för denna kunskap är Allah, Den Sanna verkligheten, som inte kan vara övergående utan oföränderlig, medan andra fakta är just imaginära. Barnet du brukade vara, till exempel finns nu bara i din fantasi, den person som åt din frukost i morse existerar inte längre utom i din fantasi, din gårdag, din morgondag, din dag idag (utom, möjligen, ögonblicket du befinner dig i, men som nu har undflytt): allt är påhittat, och egentligen endast uppfattat som förnimbar verklighet, som enhetlighet, som saklighet, som verklighet - genom fantasin.

Varje ögonblick som inträffar är annorlunda, som ett blinkande, in och ut ur existensen, bevarat i dess relationella sammanhang genom ren fantasi, vilket konstituerar den som av denna "värld". Vad vi märker av denna värld är alltså inbillat, liksom det en sovande ser. Om detta sammanhang har Ali ibn Abi Talib (Allah låt ädelhet stråla över hans anlete) sagt:

"Människor sover och när de dör vaknar de" (al-Sakhawi, al-Maqasid al-hasana. Cairo 1375/1956. Reprint. Beirut: Dar al-kutub al-'ilmiyya, 1399/1979, 442: 1240).

Detta är inte att smutskasta fantasins makt, för om inte det vore för fantasin kunde vi inte tro på sanningarna i livet efter detta, som paradiset, helvetet och allt som vår eviga frälsning beror av. Snarare nämner jag detta i samband med frågan om evolutionsteorin och som en varnande anmärkning mot ett slags "misstag av missriktad sammanväxt", mot en obefogad kunskapsteoretisk övertro som finns bland många människor som arbetar i vad de kallar "de hårda vetenskaperna".

Som västerlänning blev jag från de tidiga skolåren fostrad att inte bara tro på vetenskapen, detta praktiska projekt av upptäckter som syftar till att exploatera mer och mer av universum genom identifiering, klassificering och beskrivning av mikro- och makrokausala relationer, utan även på scientism, vilken är tron att detta var absolut och ovillkorlig kunskap. Likt en filosof, som jag läste vid min tid i University of Chicago, uttryckte det:

Scientism är vetenskapens tro på sig själv: det vill säga övertygelsen att vi inte längre kan förstå vetenskapen som en form av möjlig kunskap, utan snarare måste identifiera kunskap genom vetenskap (Habermas, Knowledge and Human Interests. Tr. Jeremy J. Shapiro. Boston: Beacon Press, 1971, 4).

Det förefaller mig som om denna uppfattning i fråga om evolutionsläran och beträffande vetenskapen, vilkas karaktär är att likna vid en typ av modern religion, utgör ett slags kunskapens nederlag till följd av enväldet från den uteslutande och rena metodologin.

Som jag nämnde inledningsvis uppstår de kunskapskategorier, som varje observationspåstående evolutionsteorin stödjer sig på, ur människans medvetande och ska/kan som sådana inte särskiljas av teorin från andra övergående överlevnadspåhitt: människans explanativa metod, från början till slut, utgör då nödvändigtvis endast ytterligare en överlevnadsmekanism som har utvecklats i djurriket. Med sin egen måttstock är teorin därför inte nödvändigtvis sann, utan nödvändigtvis endast ett starkt element i kampen för överlevnad. Förmodligen skulle någon annan teori - även en illusorisk sådan - som hade bättre betingelser för överlevnad kunna tränga undan evolutionsläran som förklaringsmodell. Eller kanske är teorin i sig en illusion.

Dessa överväganden gick genom mitt huvud under min period av "vetenskapslogiska förklaringar” vid University of Chicago. Mina överväganden fick mig att inse att min tro på scientism och evolutionisläran hade något magiskt som grund, magin av en inflytelserik tolkning som stöddes av en omfattande mänsklig rörelse. Jag föreslår inte att vetenskapen på allvar ska försöka att endast inbegripa sitt eget område, vilket den likväl inte är utrustad att göra, men jag har kommit att tro att, av hänsyn till sina konsumenter, skulle den ha den kunskapsteoretiska blygsamheten att "kliva ned" från sina nuvarande vetenskaplighetspretentioner till sin sanna natur, alltså ett område bland andra av mänsklig tolkning. Kliva ned från "den stora vågskålen" på vilken andra tings verklighet ska mätas och bedömas, stora som små – inklusive till exempel "föreställningen om Gud," som faller under religionsstudier, religionsstudier under antropologi, antropologi under institutioner om mänskligt beteende, institutioner om mänskligt beteende under evolutionsbiologi, evolutionsbiologi under organisk kemi, organisk kemi slutligen under kosmologi, kosmologi under kaosteorin, och så vidare.

Jag hyser hopp om att vetenskapen en dag kommer tillbaka till sin verkliga roll, vilken är utvecklingen av tekniskt användbar kunskap för mänskligheten. Det innebär en återgång från pretentioner till 'ilm ”kunskap " och till sin verkliga roll som fann ”teknik ".

Mot bakgrund av det ovan anförda, beträffande teorins samstämmighet, logik, tillämpbarhet och validitet, verkar teorin om människans utveckling från lägre livsformer inte visa tillräckligt med vetenskaplig stringens för att upphöjas från att utgöra endast en inflytelserik tolkning. Evolutionslärans validitet går ut på försök att hitta förklaringar och giltiga grunder så att den även kan appliceras på människan. I detta avseende påminner den något om Sigmund Freuds drömtydning; han ger exempel på drömmar som utgör önskeuppfyllelser och sedan drar han slutsatsen att "alla drömmar är önskeuppfyllelser". Vi väntar alltjämt på att bli övertygade av dessa slags slutsatser.

Sammanfattning av de islamiska slutsatserna

Allah ensam är Skapelsens herre. Han ensam orsakar allt som ska vara och inte ska vara. Orsaker i sig själva är utan verkan och egentligen är både orsak och verkan skapade av Honom. Orsak och verkan till alla förlopp, inklusive sådana genom vilka växt- och djurarter ges individuella egenskaper, är resultatet av Hans arbete endast. Att tillskriva verkan till något annat än Hans handlande, vare sig det innebär en tro på att orsak kan

(a) åstadkomma verkan i sig, eller
(b) åstadkomma verkan i sig genom en egenskap Allah har utrustat orsakerna med,
är att tillskriva delägare till Allah (shirk).

Det verkar dock som att dessa föreställningar är något som ingår i en bokstavlig förståelse av "naturligt urval" och "slumpmässig mutation" och andra evolutionära begrepp, såvida man inte förstår dessa förlopp som bildliga orsaker, men egentligen inser att Allah ensam är den verkande kraften. Detta förhållningssätt – att Allah är den enda verkande kraften - gäller oavsett huruvida teorierna i övrigt skulle vara sanna eller inte.

Vad gäller påståendet att människan har utvecklats från en icke-mänsklig art så utgör detta otro (kufr), oavsett om vi tillskriver förloppet till Allah eller till "naturen". Det beror på att denna förklaring förnekar sanningen om Adams extraordinära skapelse, vilken Allah har uppenbarat i Koranen. Människan har ett särskilt ursprung, vilket bekräftas inte bara genom uppenbarelsen utan också av den gudomliga hemligheten hon bär inom sig. Denna hemlighet är förmågan till ma'rifa "kunskapen om det gudomliga". Denna förmåga besitter endast människan. Genom sin Gudagivna natur, står människan inför en dörr som vetter mot oändligheten och det är något ingen annan varelse i universum kan aspirera på. Människan är något särskilt.

Böcker

Jag insåg, efter att ha skrivit ovanstående, att jag inte hade talat så mycket om litteratur beträffande evolutionsteorin. Böcker som jag har blivit rekommenderad är:

1. Evolution: A Theory in Crisis. Michael Denton. Bethesda, Maryland: Adler and Adler Publishers, 1986. Ursprungligen publicerad i Storbritannien genom Burnett Books Ltd. Denna bok är förmodligen den mest intressanta för dig som biolog, eftersom den behandlar molekylärgenetik och andra vetenskapliga aspekter som inte behandlats härovan.

2. Enclyclopedia of Ignorance. Ed. Duncan Roland. Oxford: Pergamon Press, 1978.

3. Thinking About God (Exact title?). Ruqaiyyah Waris Maqsood. Bloomington, Indiana. American Trust Publications.

Tack för att ni ställde mig denna fråga, som fick mig att reflektera över min egen tro. Jag står alltjämt till er tjänst.

Nuh Ha Mim Keller

Muslimska lärda bemöter tolkning av 700 år gammal fatwa från Ibn Taymiyya

2010-04-02T01:04:00.009+02:00

Äntligen kan vi se muslimska lärda (från Turkiet, Bosnien, Iran, Saudiarabien, Marocko, Indonesien m.fl.)börja engagera sig internationellt och gemensamt för att bemöta och uppdatera fatwas som misstolkas av vissa muslimska grupper.

Det gemensamma uttlalandet är ett bemötande av tolkningen av en 700 år gammal fatwa (religiös och juridisk tolkning) från Ibn Taymiyyah ang. krig mot de icke-troende. Fatwan utfärdades under en tid när muslimska länder befann sig under Mongolernas omfattande attack mot muslimska länder.

Läs mer om detta på DN.

Mardin-deklarationen finns att läsa här nedan.

(http://www.mardin-fatwa.com/about.php?id=4)
_______________________________

In the Name of God, Most Gracious, Most Merciful

The New Mardin Declaration

All Praise be to Allah, Lord of the Worlds and Peace and Salutations be upon
Muhammad, who has been sent as a Mercy unto the Worlds, his family and all
of his companions.

A Peace Summit Conference (Mardin: The Abode of Peace) was convened in the
Turkish city of Mardin at the Artuklu University campus on Saturday and Sunday
(27-28 March 2010) under the auspices of the Global Center for Renewal and
Guidance (GCRG – based in London) in cooperation with Canopus Consulting
(based in Bristol) and sponsored by Artuklu University.

Participating in the conference was a group of renowned Muslim scholars, from
across the Muslim world, who brought with them diverse and relevant
specializations. They gathered in order to collectively study one of the most
important (classical juridical) foundations of the relations between Muslims and
fellow human beings, namely: the (classical juridical) classification of ‘abodes’
(diyar), as Islamically conceived, and other related concepts such as jihad, loyalty
and enmity, citizenship, and migration (to non-Muslim territories).

They selected this juridical conceptual distinction because of its importance in
the grounding of peaceful and harmonious co-existence and cooperation for good
and justice between Muslims and non-Muslims, provided that it is understood in
consonance with normative religious texts and maxims, and in light of higher
objectives of Islamic Law.

The organizers chose as the main research theme for the conference the legal
edict (fatwa) passed by Shaykh al-Islam Ibn Taymiyya concerning the
classification of the city of Mardin during his lifetime. The edict was chosen
because of the significant intellectual, civilizational, symbolic meaning that it
holds.

The point of it is that Ibn Taymiyya, in his classification of the city of Mardin –
through his deep understanding of the Shari‘ah and keen insight and awareness
of the context in which he lived – went beyond the classification that was
common amongst past Muslim jurists: Dividing territories into an Abode of
Islam (in which the primary state is peace), an Abode of Kufr (Unbelief) (in
which the primary state is war), and an Abode of ‘Ahd (Covenant) (in which the
primary state is truce), amongst other divisions (that they had stipulated).
Instead of the classification common in his age, Ibn Taymiyya came up with a
compound/composite classification by virtue of which civil strife amongst
Muslims was averted, and their lives, wealth, and honor safeguarded, and justice
amongst them and others established.

His fatwa is one that is exceptional in its formulation and that, to a large degree,
addresses a similar context to our time, a political state of the world that is
different from the one encountered by past jurists, and which had formed the
basis for the particular way in which they had classified territories.
It is such a changed context that Ibn Taymiyya took into consideration when
passing his fatwa, and that now makes it imperative that contemporary jurists
review the classical classification, because of the changed contemporary
situation: Muslims are now bound by international treaties through which
security and peace have been achieved for the entire humanity, and in which they
enjoy safety and security, with respect to their property, integrity and homelands.
Consequently, Muslims are interacting with others in unprecedented ways:
politically, socially and economically.

Contemporary jurists also need to review the classical classification of abodes
because there is a real need for a sound Islamic and legal vision that does not
violate Islamic religious texts, is in harmony with the higher objectives of the
Shari‘ah, and engages our contemporary context.

In light of the above, the participants presented and discussed research papers at
the conference, and the following are the conclusions and recommendations
reached:

First: Conclusions:

1. Ibn Taymiyya’s fatwa concerning Mardin can under no circumstances be
appropriated and used as evidence for leveling the charge of kufr (unbelief)
against fellow Muslims, rebelling against rulers, deeming game their lives and
property, terrorizing those who enjoy safety and security, acting treacherously
towards those who live (in harmony) with fellow Muslims or with whom fellow
Muslims live (in harmony) via the bond of citizenship and peace. On the contrary,
the fatwa deems all of that unlawful, not withstanding its original purpose of
supporting a Muslim state against a non-Muslim state. Ibn Taymiyya agrees with
all of this, and follows, the precedent of previous Muslim scholars in this regard,
and does not deviate from their position. Anyone who seeks support from this
fatwa for killing Muslims or non-Muslims has erred in his interpretation and
has misapplied the revealed texts.

2. The classification of abodes in Islamic jurisprudence was a classification
based on ijtihad (juristic reasoning) that was necessitated by the circumstances of
the Muslim world, then and the nature of the international relations prevalent at
that time. However, circumstances have changed now: The existence of
recognized international treaties, which consider as crimes wars that do not
involve repelling aggression or resisting occupation; the emergence of civil states
which guarantee, on the whole, religious, ethnic and national rights, have
necessitated declaring, instead, the entire world as a place of tolerance and
peaceful co-existence between all religions, groups and factions in the context of
establishing common good and justice amongst people, and wherein they enjoy
safety and security with respect to their wealth, habitations and integrity. This is
what the Shari‘ah has been affirming and acknowledging, and to which it has
been inviting humanity, ever since the Prophet (peace and blessings be upon
him) migrated to Madina and concluded the first treaty/peace agreement that
guaranteed mutual and harmonious co-existence between the factions and
various ethnic/race groups in a framework of justice and common/shared
interest. Shortcomings and breaches perpetrated by certain states that happen to
scar and mar this process cannot and should not be used as a means for denying
its validity and creating conflict between it and the Islamic Shari‘ah.

3. Amongst the priorities of Muslim scholars and Islamic academic
institutions should be the analysis and assessment of ideas that breed extremism,
takfir (labeling fellow Muslims as unbelievers) and violence in the name of Islam.
Security measures, no matter how fair and just they may happen to be, cannot
take the place of an eloquent (scholarly) elucidation supported by proof and
evidence. Therefore, it is the responsibility of the Ummah’s religious scholars to
condemn all forms of violent attempts-to-change or violent protest, within, or
outside, Muslim societies. Such condemnation must be clear, explicit, and be a
true manifestation of real courage-in-speaking-the-truth, so as to eliminate any
confusion or ambiguity.

4. Muslim scholars, throughout the ages, have always stressed and
emphasized that the jihad that is considered the pinnacle of the religion of Islam,
is not of one type, but of many, and actually fighting in the Path of God is only
one type. The validation, authorization, and execution of this particular type of
jihad is granted by the Shari‘ah to only those who lead the community (actual
heads of states). This is because such a decision of war is a political decision with
major repercussions and consequences. Hence, it is not for a Muslim individual
or Muslim group to announce and declare war, or engage in combative jihad,
whimsically and on their own. This restriction is vital for preventing much evil
from occurring, and for truly upholding Islamic religious texts relevant to this
matter.

5. The basis of the legitimacy of jihad is that it is either to repel/resist
aggression (“Fight in the cause of Allah those who fight you, but do not
transgress limits; for Allah loveth not transgressors” — Surah al-Baqarah, 190),
or to aid those who are weak and oppressed (“And why should ye not fight in the
cause of Allah and of those who, being weak, are ill-treated (and oppressed)?” —
Surah al-Nisa’, 75), or in defense of he freedom of worshiping (“To those against
whom war is made, permission is given (to fight), because they are wronged; —
and verily, Allah is most powerful for their aid” — Surah al-Hajj, 39). It is not
legitimate to declare war because of differences in religion, or in search of spoils
of war.

6. The issue of fatwas in Islam is a serious one. It is for this reason that
scholars have drawn up stringent conditions/requirements for the Mufti (the
authority issuing fatwas). Of these conditions is that he must be fully qualified in
scholarly learning/knowledge. Of the conditions specific to the fatwa itself is
having established the proper object of application (manat) according to place,
time, and person, circumstance, and consequence/future outcome.

7. The notion of loyalty and enmity (al-wala wa al-bara) must never be
used to declare anyone out of the fold of Islam, unless an actual article of unbelief
is held. In all other cases, it actually involves several types of judgement ranging
according to the juridical five-fold scale: (permissible, recommended, notrecommended,
non-permissible, and required). Therefore, it is not permissible to
narrow the application of this notion and use it for declaring a Muslim outside
the fold of Islam.

Second: Recommendations:

The participants in the conference suggested the following recommendations:

- Convening an annual conference in Europe to research and explore, the Islamic
conception of peace, and peaceful co-existence, between nations/communities
and religions.

- Establishing the Mardin Center for Research in Islamic Political Theory.

- Creating research units and departments at Islamic universities and postgraduate
institutions concerned with research, training, and qualifying of potential
candidates, in the area of formulating and issuing fatwas on public issues
pertaining to the entire Muslim Ummah.

- Encouraging theoretical and practical studies concerned with the historical
conditions and circumstances affecting the issuing of religious edicts and
opinions.

- Encouraging academic and scientific studies that focus on the historical
circumstances and conditions in which the edicts of great scholars were issued in
the past.

- Making more effort in revising, editing, and exploring the legacy of Shaykh al-
Islam Ibn Taymiyya – may Allah have mercy on him – and the legacy of the
exemplary scholars, with respect to their impact on the Muslim world and what is
hoped to be gained from a sound and correct understanding of their respective
legacies in terms of guiding and directing both the general public and specialists.

- Referring the declaration to the various fiqh (juridical) academies in the Muslim
world for the purpose of enriching it, deepening discussion around it and
extending its benefit (to a wider audience).

In conclusion, the organizers and participants wish to extend their heartfelt gratitude
and appreciation to all those who contributed to the success of the conference, and first
and foremost amongst them the Governor of Mardin, the President of Artuklu
University, and the Mufti of Mardin.

May God send his peace and salutation upon our master, Muhammad, his family and
his Companions, and all Praise be to God through Whose bounty and favour righteous
works are completed.
[28th March 2010]

Är alkohol nyttigt för hälsan?

2010-03-30T11:08:00.009+02:00

I programmet Vetenskapens värld, som sänds av SVT, påstår sig forskaren Fredrik Nyström ha bevisat att alkohol är nyttigt för hälsan.

Experimentet utfördes så att Nyström tog friska, unga, studenter som fick dricka några glas vin om dagen under en tre månadersperiod, varefter deras kolestorol och andra värden mättes. Kontrollgruppen skulle inte dricka vin. Gruppen som drack vin visade förbättrade värden vad gäller kolestorol, medan en del andra resultat gav ett frågetecken hur de påverkade hälsan, t.ex. att blodådrorna krympte av alkoholkonsumtion.

Trots att försöket redan efter 3 månader visade ökad förfettning av levern tyckte Nyström och hans polare att det ändå bara var måttligt och att en person minsann t.o.m. fått mindre fett. Vad händer om man dricker alkohol/vin i 3 år eller 30 år? Hur ser levern ut då?

På frågan om Nyström hade fått samma resultat med starksprit svarade han ja, det var inte vinet utan alkoholen som var det nyttiga.

Hela experimentet får en att allvarligt börja fundera på hur man kan bevisa vad man vill genom vetenskapliga metoder.

Det är t.ex. känt att vindruvor innehåller höga halter av antioxidanter, hur kunder Nyström vara säker på att det var just alkoholen som var det nyttiga i så fall?Varför valde han inte att ta en mängd alkohol i vatten, öl, eller sprit i experimentet? Kanske några av personerna i experimentet kunde dricka sprit eller öl och några vin? Åtminstone kunde väl kontrollgruppen fått dricka alkoholfritt vin för att utesluta att det inte är några andra ämnen i vinet som är hälsobringande.

Varför använde han inte försökspersoner över ett större ålderssegment, eller kan man dra slutsatsen att alkohol är nyttigt för alla, även om man endast prövat på unga friska?

För en muslim är egentligen dessa vetenskapliga rön - om att alkohol kan ha en viss hälsobringande effekt - inte något som strider mot Islams syn på alkohol. I Koranen kan man läsa följande.

"DE FRÅGAR dig om rusdrycker och spel om pengar. Säg: "Det ligger svår synd i bådadera men [också] något som kan vara människan till nytta. Det onda de medför är dock större än den nytta de kan ge." (Koranen 2:219)

Vad som känns olustigt med Nyströms forskning är hur man utifrån vetenskapliga metoder kan välja vad man vill få fram för resultat.

Varje själ ska smaka döden

2010-03-21T23:20:00.002+01:00

Varje tid har sina utmärkande drag, drag som färgar människor som lever just då på ett sätt som gör de unika i ett historiskt perspektiv. De flesta människor är dömda att förkroppsliga den tidsålder de råkat föddas in i. Utan ideal som verkar i annan riktning finns heller ingen anledning att emotstå kulturens anvisningar. Muslimen befinner sig dock genom hela livet, i stort och smått, i en spänning mellan det profana idealet av hans tid och det eviga Profetiska idealet. Ett led i att övervinna det profana och stiga i transcendens är att reflektera över samtiden, först då kan man att resa sig över sin tid och förhålla sig till de ideal man önskar följa.

Samhällsvetare har ägnat mycket tid åt att försöka förstå vad som kännetecknar det moderna samhället och den inverkan som moderniteten haft på människans karaktär, inte sällan har analyserna utmynnat i en mer eller mindre uttalad samhällskritik. Ofta gör de analyser med utgångspunkt i människotyper, dvs. teoretiska idealtyper, för att åskådliggöra skillnaden mellan olika kulturer och beskriva tidstypiska personlighetsdrag. Den moderna arketypen kännetecknas av sin ovillighet att binda sig och förblir på så sätt evigt omogen. Den moderna människan lever i en fantasivärld, tar ingenting på allvar, och förmår inte engagerar sig i någonting utanför sig själv. Den moderna människan hade varit starkt dysfunktionell i det förmoderna, traditionella samhället. Hennes obeslutsamhet, improduktivitet och själviskhet hade betraktats som förkastliga egenskaper och gjort henne till en utböling. Förr var benägenheten att inte tänka på framtiden lika med en säker död, det fanns inget utrymme för att skjuta upp livet eller leva ett liv i uppskov. Det traditionella livet hade sina anhalter och etapper, det fanns ingen poäng i att vänta på något imaginärt Tillfälle som kunde förlösa livet.

På många sätt utgör den moderna människan i denna tappning själva motsatsen till det Profetiska idealet. Hon befinner sig i fullkomlig ghaffla, en törnrosasömn, gravt oförberedd för livets brutala verklighet än mindre för det efterkommande livet. Vad beror då den moderna människans ovilja att binda sig på och hur har hon hamnat i det tillstånd av tanklöshet?

I alla mänskliga civilisationer har döden varit en oundgänglig beståndsdel av kulturen, den har funnits representerad i de ritualer och institutioner som definierat människorna. Hon har ständigt gjorts medveten om sin egen dödlighet och temporära befintlighet. Det är i förhållandet mellan dödlighet och odödlighet som människan utformat olika livsstrategier. Modernitetens kulturbygge avviker från den historiska normen i och med att den inte behandlar människans förgänglighet utan förskjuter frågan till periferin med resultat att dödens slutgiltighet och absoluthet förträngts. Offentliga begravningar försvann och kyrkogårdar förlades till områden där människor sällan rörde sig. En kultur som undandragit döden offentligheten erbjuder inte människan några gångbara strategier för att hantera döden. En kuktur som gravt oförbereder människan inför sin egen död är en kultur som misslyckats i sitt allra viktigaste uppdrag, Dödens ofrånkomlighet är det enda som är säkert med livet och en kultur som förträngt eller inte förser människan med strategier som svar på den existentiella ambivalens som denna insikt frambringar har gjort människan en djup otjänst.

Konkurrerande livsåskådningar

2010-03-08T14:43:00.003+01:00

För att förstå världen och det som sker behöver vi göra en tolkning inom ramen för en teori om hur världen är beskaffad. Föreställ dig att du plötsligt börjar känna dig snurrig och törstig, att ditt huvud bränner och att du felbedömer tid och avstånd. Hur skulle du tolka detta?

Ett rimligt svar är att du utgår från att det du känner är sjukdomssymptom av något slag, och det är troligt att denna tolkning ligger i linje med dina tidigare erfarenheter av sjukdom. Tolkningar av världen och av olika upplevelser kan dock vara bedrägliga. Howard Becker skriver t.ex. följande om effekterna av att röka marijuana:

Användaren känner sig snurrig, törstig, huvudet bränner, han felbedömer tid och avstånd. Är sådana saker angenäma? Han är inte säker. Om han ska fortsätta med marijuanabruket måste han bestämma att de är det. Annars kommer detta att bli hög, även om upplevelsen är nog så verklig, att vara ett obehag som han helst undviker.

Marijuanarökaren ovan frågade sig om det han erfor var angenämt eller inte. Den som röker marijuana för första gången och upplever dessa känslor kommer, med stor sannolikhet att bli rädd, och om ingen lugnar honom och bekräftar att allt är som det ska, kommer han antagligen aldrig att röka marijuana igen. Anledningen till att folk fortsätter att missbruka marijuana är att deras vänner försäkrar dem om att de känslor de erfar inte är något att oroa sig för och att allt är precis som det ska. Av detta förstår vi inte bara att vi behöver en tolkningsram för att begripa och tolka vår verklighet, vi förstår också att personerna vi har omkring oss och kulturen vi lever i är viktiga för vår tolkning av, och förståelse för, vad som sker.

…

Tolkningsramar kan dock vara bristfälliga. Låt oss ta ett annat exempel. ”Nära-döden-upplevelser” sägs vara ett tillstånd där personer som varit nära att dö eller som varit kliniskt döda återvänder till livet och berättar om översinnliga erfarenheter. I boken Life after Life talar ett antal personer om sina nära-döden-upplevelser, hur de t.ex. haft utomkroppsliga upplevelser i samband med en operation eller ett återupplivningsförsök och kunnat bevittna hela förloppet från en annan del av rummet. De har i efterhand redogjort för detaljer som de omöjligen skulle kunna ha kunskap om via sinnesintryck från den plats där deras kroppar låg.

Hur ska dessa upplevelser tolkas? Den klassiska medicinska ståndpunkten hävdar att tillstånden kan förklaras med hänvisning till att hjärnan tillfälligt drabbats av syrebrist och att denna syrebrist ger upphov till något som liknar hallucinationer.

…

Bristerna hos den materialistiska livsåskådningen blir här tydliga. För att en livsåskådning ska behålla sin trovärdighet och förklarande kraft måste den nämligen definiera verkligheten på ett sätt som inbegriper människors erfarenheter och den värld som de upplever att de rör sig i. Utomkroppsliga upplevelser ska inte kunna inträffa enligt den materialistiska modellen, och deras existens måste förnekas eller bortförklaras. Från ett sekulärt materialistiskt perspektiv tolkas därför patienternas upplevelser som hjärnspöken. Det är därför av yttersta vikt att tydliggöra Islams budskap för människor så att de får möjlighet att tolka sina erfarenheter i linje med en tolkningsram som är vidare och mer omfattande än den bristfälliga ram som erbjuds av den endimensionella moderna vetenskapen.

Ovanstående text är ett omarbetat utdrag ur OAS, al-Ghazali institutets årsskrift. Årsskriften kostar 50 kr (exklusive porto) och ni kan beställa den genom att skicka ett mail till bokbestallning@gmail.com. Var vänlig och uppge namn och adress.

Islamisk fundamentalism -Religionen som inte finns

2010-02-28T21:06:00.004+01:00

Islamisk fundamentalism.
Nästan alla använder termen men få har försökt att förklara den. En anledning till detta kan kanske vara att begreppet är mer användbart i sin mest diffusa form. Politiker och opinionsbildare kan måla upp en otydlig men skrämmande bild av hot vilket legitimerar en samhällsomvandling liknande den i Orwells klassiker “1984”, utan att medborgarna förstår de långtgående effekterna av den, snarare så välkomnar de inskränkningarna. Rädsla är ett mäktigt politiskt vapen.

En annan anledning till att begreppet är svårdefinierat och problematiskt som en komparativ term är att ordet fundamentalism har rötterna i den protestantiska erfarenheten. Specifikt så menar en kristen fundamentalist att bibeln är Guds sanna ord och kräver en litterär läsning. Denne urskiljer sig mot andra kristna som menar att bibeln inte är Guds direkta ord utan Hans ords väsen, eller liknande. Poängen är att fundamentalism tillhör en terminologi som är sprungen ur den kristna diskursen.

Att begagna sig av termen fundamentalistisk, eller bokstavstroende, blir problematisk när man överför den på Islam, eftersom en av de muslimska dogmerna är just att Koranen är Guds eviga ord. Denna sanning omfamnas av alla muslimer genom alla tider och det har aldrig förekommit någon egentlig debatt kring det.* I ordets rätta betydelse är de facto alla bekännande muslimer fundamentalister. De muslimska teologerna har istället alltid rört sig kring frågor som rör uttolkningen av dessa Guds ord, dvs vad är innebörden av Koranen, vad är konsekvenserna.

Det är mer användbart att tala om en politisk Islam, kanske kan vi benämna den “islamism”, när vi talar om den typ av rörelse som har sitt ursprung i det sista muslimska kalifatets fall den 18 november 1922.

Utan att gå in i de sociala, historiska och religiösa förklaringarna till den politiska muslimska reformism som uppfunnit sig själv under nittonhundratalet så är det intressant att betrakta den språkliga ytan. En rörelse som anammar de tidigare protestantiska idealen sola scriptura och utger sig för att vilja återskapa en ursprunglig, otadlig form av religionen, renad från historiska och kulturella distortioner, blir alltså fundamentalistisk, i både internt och externt språkbruk. Än värre är att den muslimska fundamentalismen, som terminologi, helt felaktigt konnoterar muslimsk ortodoxi och ortopraxi.

Den muslimska politiska reformismen är en del av modernismen och beroende av den. Till skillnad mot den ortodoxa uttolkningen så omfamnar “islamismen” många av modernitetens ideal, genom att utnyttja dem i en reformerad version. Internet, TV och massmedia utnyttjas flitigt och gärna, för att inte tala om begrepp som “islamisk republik”, vilket samtidigt som den kritiserar västvärlden omfamnar dess idé om nationalstaten.

Islamismen, eller politiserad Islam, är en av modernismens sjukdomar. Ett temporalt och politiskt ämne, iklädd prästens kläder, predikandes en islamisk revolution, utan att fråga sig var i fiqh-litteraturen det står att läsa om en sådan.

* Författaren är medveten om mu’tazila-debatten, men avstår att behandla den som en större debatt, då idén avfärdades slutgiltigt av imam al-ghazali.

Varför förblir "muslimska länder" odemokratiska

2010-02-21T16:28:00.004+01:00

I DN kan man läsa om hur den sekulära regimen i Egypten behandlar oppositionella. Bl.a. kan man läsa om hur de tar in en chaufför som försökte ingripa i ett bråk mellan polis och demonstranter. Han blev medtagen till en polisstation och fick en batong uppkörd i ändtarmen.

Bakom regimen står USA och resten av västvärldens ledare och tittar på. Uppenbarligen tycker inte USA eller resten av västvärlden att muslimer förtjänar demokrati och är rädda att fria val kommer bidra till att "islamister" får makten.

Tyvärr blir resultatet att de muslimer som tror på ett demokratiskt statsskick ger upp, eftersom de måste utstå tortyr. Några reagerar genom att radikaliseras och vill slå tillbaka med våld. Hur förväntar man sig annars att människor ska reagera om de blir torterade?

Men det kanske är en del av syftet - en avsiktlig vilja att föda våld med våld. Så att man kan förklara ytterligare krig mot terrorn och öppna flera krigsfronter. Lägga ned ytterligare pengar och resurser på vapen som ägs och säljs av västvärlden.

Kollektiv individualism

2010-02-18T13:31:00.006+01:00

Föreställ dig en tröja med texten Jag är individualist. Föreställ dig sedan ett helt torg fullt av folk med samma slags tröjor: En ganska komisk anblick? åtminstone för en eventuell avvikare som själv inte "iklätt sig" denna tvångsmässiga individualitet.

Hur framställs debatten mellan religiösa och icke-religiösa? Humanisterna försöker framställa religionen som ett hinder för den individuella friheten och påstår att religionen ställer krav på likriktning och tvång. Mot detta ställs ett sekulärt och demokratiskt samhälle där individen är fri att göra vad han vill, utan begränsningar eller påbud från ett kollektiv. Problemet med detta argument är att författarna inte tycks förstå, eller blundar för, att människan inte kan växa upp i ett vakuum. Människan kommer alltid att präglas av familjens, kulturens och samhällets värderingar. De som argumenterar emot religion i dess egenskap som socialiserande institution tycks inte vara medvetna om detta. Motståndarna kan blunda för sina egna felaktiga bakgrundsantaganden, att inte alla samhällen kräver konformitet och likriktning, eftersom deras åsikter, tankar och värderingar ligger i linje med majoritetskulturens dito. Deras antaganden och verklighetsbeskrivningar tas därför för givna och ifrågasätts sällan. Att debattera utifrån antaganden som ligger i linje med majoritetskulturen ger ett fördelaktigt utgångsläge i debatten med religiösa. På grund av denna kulturella blindhet kan humanisterna ställa upp en dikotomi mellan individ och kollektiv och sedan förfasa sig över kollektivets förtryck av individen. Men i själva verket är denna dikotomi falsk. Det handlar inte om en krock mellan individ och kollektiv, utan snarare om en kamp mellan två kollektiva världsbilder, den sekulära och den religiösa.

Om vi ändå ska tala om individualism och kollektivets krav på likriktning måste man nog ändå konstatera att humanisternas version av sekularism innebär ett tvång att anpassa sig efter kollektiva värderingar. Att vara religiös i ett sekulärt samhälle, dvs. att leva under förhållanden där religiösa föreställningar och handlingar ständigt ifrågasätts kräver en stor portion individuellt mod, initiativ och handlingskraft. Att bara göra som alla andra kräver däremot ingen individualitet. Att vi i Sverige trots våra föreställningar om individuell frihet och oändliga valmöjligheter likriktats politiskt och kulturellt borde leda till eftertanke, även hos humanisterna. Det kanske är dags för humanisterna att titta ner på sina egna tröjor.

Aftonbladet

Dagen

Abbe & Abdussalam

Evolutionär tidsperception

2010-02-15T22:59:00.004+01:00

Vi var några som satt på ett fik när jag såg en bekant stiga ur en bil tvärs över gatan. De stora panoramafönstren bjöd omedelbart på vår vy och herr X upptäckte våra leenden med detsamma. Han vinkade och vi vinkade tillbaka med handsignaler enligt traditionellt manér att komma in i värmen så vi kunde bjuda på fika. Som svar fick vi två dunkar med handflatan mot bröstet. Sedan klappade han lätt mot ovansidan av handleden och pekade hetsigt åt ett håll samtidigt som han artikulerade övertydligt med stor mun. Vi förstod att han hade en tid att passa och inte kunde komma in. Det dröjde ett tag innan vi själva var klara och under den perioden såg vi honom promenera förbi vårt fönster ett antal gånger, fram och tillbaka. Varje gång skulle han hälsa också, lätt förlägen.

När vi steg ut ur kaféet råkade vi på honom. Hälsningen kompletterades nu med handskakningar och var och varannans familjemedlemmars välbehållenhet tillfrågades. Uppenbart irriterad brister han ut självmant:

- Gud är mitt vittne! I en hel timme har jag väntat på en karl som jag har avtalat tid med på denna plats!

Vi frågade om det inte var bättre att slå honom en signal och det visade sig att han inte hade mobilen med sig. Välbekant med det sociala samspelet fick vi truga hans svårflörtade ego till att ringa med en av våra mobiler. Han tog telefonen och hälsade vänligt, sedan kom utskällningen:

- Herr Y! I två timmar har jag väntat på dig nu. Vi skulle ju träffas här! Var är du någonstans? Biblioteket? Inte skulle vi väl träffas där? Ok, ok! Strunt samma, jag kommer dit!

Eftersom vi skulle åt samma håll sällskapade vi den äldre herren på den korta sträckan till hans destination där hans uppenbart frusna kamrat väntade. Välkomstkommitténs obligatorium iscensattes och herr X gick rakt på sak:

- Kära herr Y! varför gör du så mot mig, en gammal man? Jag klarar inte det här vädret! I tre timmar stod jag och väntade på dig och nu säger du att det var här vi skulle träffas!

Klagomålet mottogs inte med den mjukhet herr X hade förväntat sig för tydligen hade herr Y själv stått på vad han trodde var mötesplatsen i fyra timmar. När paret lämnades till sitt gemensamma ärende tittade jag på klockan, och tidsspannet mellan att herr X klev av sin skjuts och klockbekräftelsen var – 30 minuter.

Ovanstående fall av diskrepans kan mycket väl bero på missförstånd men det råder ingen tvekan om att herr X, som vi bevittnade, var sen från början. Situationen inger insyn i den österländske tidsdefinitionen och optimismen som är lika bekant som utbredd. Man har skämtsamt myntat begreppet MST (Muslim Standard Time) för patentera det kända fenomenet i konkurrens med den akademiska kvarten. Den amerikanske muslimske komikern Azhar Usman har sett över samma företeelse när han slänger giftiga reflexioner på amerikansk media: när Oklahomabombningen ägde rum 1995 var flera analytikers bedömning att attacken bar på ”avtryck från mellanöstern”, något som Usman kommenterade med ”förklaringen låg väl i att bombningen skulle äga rum klockan 15:00 men de dök upp först 18:30”. Bakom de interna skämten finns ändå ett allvar som är viktig att påminna för sig själv, för fenomenet är i sin enklaste form ett oislamiskt beteende.

Panorerar man över tidsbegreppets relevans för den muslimska livsstilen kan man inte komma fram till någon annan slutsats än att det har en central roll i det dagliga levernet. Kravet på omsorgsfull punktlighet börjar redan i den andra plikten för den praktiserande muslimen när den tidsregleras av bland annat ayat (4:103). Förberedandet och utförandet av den förpliktigade bönen är saker som varje medveten muslim värdesätter och fullföljer i bästa möjliga skick. Samtidigt är avtalade tider, såväl med Herren som med individer, att betrakta som bindande överenskommelser och behandla, enligt muslimsk karaktär, med rigorös respekt och omtänksamhet. Den praktiserande betraktar tiden som valutan med vilken denne kan inhandla sin egen och omgivningens stående och sparade lycka alltmedan den är befintlig och gångbar. Dess förlidande form står som grund till den ofta försummade men elementära islamiska livsattityden – Carpe Diem.

Den som bekänner sig till den livnär medvetenheten om sin tids bräcklighet. Med insikt i sin egen dödlighet och absurditeten i att försäkra sin sista stund med en tidsbuffert är varje tidsenhet en juvel att högakta och spendera förståndigt. Det är ett medium som Gud svär sina ord vid (bland annat 103:1) och dess flyende vilja påminns vi om för denna värld och den eviga. Således, om vi behandlade tiden efter dess evinnerliga värde skulle vi se att vi besitter rikedomar i denna värld som överträffar våra begär. Muslimer borde veta bäst men tyvärr finns det mycket att önska. Som mycket annat omkring oss behandlar vi tiden under dess förtjänst och vi inser inte det förrän vi börjar se dess svans. Det ligger i vår natur som människor att leva ut morgondagens förhoppningar när det borde vara i nuet som vi förverkligar den. Hoppet ligger åter i tiden – om vi människor drar tillbaka medvetenhetens klocka till de som föregick oss och inser vad de åstadkom som muslimer – och vad vi åstadkommer nu – så skulle vi inse att vi riskerar inte bara vår synkronism utan även en basal del av det som utgör karaktären muslim. Det är inget som 4 timmars överdrift kan kompensera.

F.d. ambassadör ondgör sig över handskakning

2010-02-10T10:34:00.005+01:00

I dagens svd fortsätter debatten om den uteblivna handskakningen som ledde till att arbetsförmedlingen fick betala skadestånd till en arbetssökande, eftersom den arbetssökande nekats a-kassa.

Tyvärr förvirrar Eric Cornell ämnet genom att felaktigt påstå saker som inte inträffat. T.ex. skriver han att det är orimligt att tvinga arbetsgivare att anställa någon som skakar hand eller har en slöja.

Eric, det finns det ingen svensk lag som tvingar någon att anställa en person, vare sig personen skakar hand eller inte. Inte heller finns några rättsfall (som kommit till min kännedom) som utdelar skadestånd till muslimer som i sitt jobb inte vill skaka hand eller bära slöja och jobbet kräver handskakningar eller att håret syns. Att påstå sådana saker stigmatiserar debatten i onödan.

Däremot finns det lagar som innebär att skadestånd ska utgå vid diskriminering, alltså negativ särbehandling.

Vidare, på vilket sätt har DO diskriminerat den kvinnliga arbetsgivaren. DO har uttalat sig mot ARBETSFÖRMEDLINGENS agerande. Den kvinnliga arbetsgivaren har varken behövt anställa mannen eller betala skadestånd till honom.

Det finns andra exempel på lagar och regler som är könsdiskriminerande och samtidigt bygger på värderingar som accepteras av samhället. Exempel på sådana regler är att en kvinnas kroppsvisitation endast får utföras eller bevittnas av en annan kvinna enligt flera svenska lagar (tull- och kustbevakning etc) - så varför könsdiskriminera manliga poliser eller väktare i detta fall? Man kan sluta sig till att lagen inte avser att negativt diskriminera männen i detta fall utan avsikten är att skydda kvinnans integritet, lagstiftaren har gjort en rimlig avväggning. Så varför inte dra en parallell till en man som inte vill ha kroppskontakt med en främmande kvinna av integritetsskäl och för att skydda sig mot åtro.

En kvalificerad gissning från min sida är att de flesta muslimer i Sverige skakar hand med motsatt kön och även förstår att folk kan känna sig sårade av att någon inte vill skaka hand med dem. Det finns dock en skillnad mellan att vilja undvika kroppskontakt för att man vill skydda sin integritet eller om man vägrar skaka hand pga att man ser ner på det motsatta könet. Du framställer tyvärr ämnet som att muslimen ser ner på kvinnan han vägrar skaka hand med. Lagar och förordningar mot könsdiskriminering har ändå syftet att motverka att man särbehandlas negativt pga sitt kön.

När muslimen i det aktuella fallet ville undvika att skaka hand var det pga att han ville skydda sig från risk för begär eller åtrå. Det fanns alltså från muslimens sida inte något syfte att negativt särbehandla det motsatta könet. Speciellt om han - som i detta fall - gestikulerade mot sitt hjärta och visade att han tog emot hennes hälsning till hjärtat.

Tyvärr Eric Cornell, så bidrar du genom dina felaktiga påståenden till att endast stigmatisera debatten då du på ett oriktigt sätt refererar till och reflekterar kring händelsen.

SVD

En handskakning - varför en så stor grej?

2010-02-08T21:43:00.005+01:00

I dagens SVD kan man läsa en artikel om en man som fick skadestånd eftersom han nekats ersättning, då han, av religiösa skäl, inte ville skaka hand med en kvinnlig arbetsgivare.

Att sträcka fram handen och visa att man inte bär vapen är att hedra en uråldrig symbol för att man är obeväpnad och har goda avsikter. Då räcker det ju i och för sig alldeles utmärkt att visa sin hand och symboliskt trycka den mot hjärtat för att visa sitt goda syfte!

Anledningen till att en del troende muslimer inte vill skaka hand med någon främmande av det motsatta könet är att de vill skydda sig själva från syndiga tankar och utesluta risken att känna attraktion till någon som de inte är gifta med.

Men en handskakning, en så enkel och snabb kroppskontakt - kan det verkligen vara så allvarligt?

Den antike romaren Ovidius insåg potentialen i inledningsvis lätt och försiktig kroppskontakt för den som åtrår någon. I sin manual och tribut till förföringskonsten - ars amatoria/konsten att älska - tipsar han att börja med lätt kroppskontakt, som att borsta av något från kappan på den man åtror. Att få hålla någon i handen är några rejäla snäpp upp på stegen.

Det är helt enkelt detta som en del troende muslimer vill skydda sig mot. Ingen troende muslim ser ner på det motsatta könet. Tvärtom är det motsatta könet vad som kompletterar en själv, den del som gör människan mer fullkomlig.

Hur skulle man ställa sig till en arbetsgivare som krävde att få ge en kram till alla som kom på intervju? En kram kan väl också betraktas som väldigt oskyldig? Var går gränsen? Är det rätt att tvinga en annan människa till kroppskontakt? Vad lider jag för skada av att någon inte vill skaka hand med mig om denne samtidigt försäkrar mig om att denne respekterar mig och förklarar sin fredliga avsikt .

DO är en myndighet som äntligen tagit ställning mot tvång till kroppskontakt med främmande och det är inte annat än respekt för människans integritet och frihet!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ville-inte-skaka-hand-far-ratt-i-domstol_4227973.svd

Det sekulära samhället och behovet av mening

2010-02-08T18:11:00.006+01:00

Men den som bävade vid tanken att en Dag stå [till svars] inför sin Herre och som kunde lägga band på sina begär skall [få se att] paradiset är [hans] slutliga bestämmelse.

Religion har, bland mycket annat, haft till uppgift att uppmuntra människan att lägga band på sina begär, och att förse henne med en behovshorisont som hon inte ska överskrida. Detta gäller inom alla sfärer, de privata, såväl som de offentliga.

När de moraliska förbuden och påbuden av någon anledning förlorar sin auktoritet över individerna släpps begären lösa. Detta innebär att det inte längre finns något slutgiltigt mål för begärens uppfyllande. Närhelst ett begär tillfredställts vidgas horisonten och en ny jakt på tillfredsställelse inleds. Denna frånvaro av reglering är kännetecknande för moderna sekulariserade samhällen där behov, begär och önskningar frikopplas från religiösa och moraliska begränsningar.

När religionen tappar mark lämnas fältet öppet för moralisk relativism, och när allting blir relativt förflyktigas de gränser som tidigare såg ut att vara fasta, med följd att den tidigare behovshorisonten rivs upp. När behovshorisonten försvinner blir begären gränslösa, och sådana begär måste leda till besvikelse. Problemet är att det inte finns något kvar som kan inskränka begärens krav och hjälpa människan att försonas med livets villkor, och därför uppstår missmod, konflikter, livsleda och meningsförlust

Där det saknas gränser saknas det också mening, eftersom människan ofta finner glädje och tillfredsställelse i känslan att hennes handlingar inte är förgäves, utan att de för henne närmare ett bestämt mål. Den som inte har avgränsat sitt mål kan inte heller närma sig det, och är därför dömd att bli besviken. För att nå fram måste begären först och främst ha en gräns, men denna gräns kan bara sättas av krafter utanför individen. I en värld där allt eller mycket anses vara relativt är det svårt att se hur en yttre instans kan tillerkännas auktoritet nog för att inskränka individens begär. Individen gör sällan avkall på sina begär, utom om han anser att reglerna och kraven är rättmätiga och riktiga, men när allting relativiserats och individen anses vara den yttersta auktoriteten, är det nog få regler och krav som anses vara rättmätiga och riktiga.

Människans upplevelse av meningslöshet manifesterar sig ofta i ett överskridande beteende. Durkheim skrev att individen har obegränsade begär, och att dessa begär behöver regleras av samhället. Den moderna människans begär är relativt oreglerade, och hon hyser därför förhoppningar som inte kan förverkligas. När individens förhoppningar inte infrias i samband med uppnåendet av ett visst beteende kommer han att överskrida detta beteende i hopp om att nästa upplevelse ska vara starkare och förverkliga förhoppningarna. Detta omättliga begär har beskrivits av Profeten, frid och välsignelser vare med honom, i följande ordalag: ”Om människan skulle äga två dalar fyllda av guld, skulle hon önska sig ytterligare en. Inget, utom gravens jord, kan fylla hennes inre.”

Problemet är dessutom att överskridandet inte hjälper i längden, eftersom det inte går att befria sig från en värld som i grunden uppfattas vara meningslös. Individen knyter med andra ord förhoppningar till att ett visst beteende ska kunna skänka livet mening, trots att det är livet i sin helhet som uppfattas vara meningslöst. Problemet är med andra ord existentiellt, snarare än psykologiskt, och beror i slutändan på att människan har glömt Gud: Var inte som de som glömmer Gud och som Han låter glömma själens [välfärd]; det är de som har förhärdat sig i synd och trots.

När det inte kan eller vill knyta mening till något större och översinnligt går många istället åt rakt motsatt håll och försöker knyta mening till tillfredsställandet av de elementära behoven. Det finns till exempel en föreställning att sexualiteten ska kunna ge oss mening, men tillfredsställelsen av ett sådant behov åtföljs naturligtvis ofta av en känsla av besvikelse, en känsla av ouppfyllda förhoppningar.

Det jag nämnt ovan om gränser har gällt framförallt yttre begräsningar, och jag har ovan kort försökt argumentera för att relativiseringen har bidragit till att denna typ av reglering har försvagats avsevärt i vår tid.

Det som återstår skulle kunna vara ett slags inre reglering. Man kan t.ex. tänka sig att individen, utifrån egna principer och värderingar, sätter gränser för sitt beteende, men denna inre reglering försvagas av den moraliska upplösningen. Att sätta gränser innebär många gånger att behärska sig och att tygla begären, vilket kan vara tillräckligt svårt i ett samhälle där alla är mer eller mindre överens om att ett visst beteende är förkastligt. Vi kan till exempel vara förvissade om att otrohet förekom även i samhällen där detta ansågs vara djupt omoraliskt. I ett relativistiskt samhälle kan det vara ännu svårare att avstå från t.ex. otrohet, eftersom det inte längre finns skäl, stödda av fasta, gemensamma värderingar att avstå. Berger och Luckmann, skriver:

Det är en sak när en skötsam och ordentlig familjefar drömmer om
obeskrivliga orgier i sin ensamhet om natten. Det är en helt annan att se
dessa drömmar empiriskt förverkligade av en koloni anhängare av absolut
frihet i grannhuset. Drömmar kan lättare sättas i karantän i medvetandet som
”nonsens” att rycka på axlarna åt eller som mentala förirringar att ångra i all
tysthet… Ett verkligt utspel av känslor och drifter tvingar sig mycket mer
högröstat på medvetandet. (Kunskapssociologi. Berger & Luckmann, 2008:
s. 172)

Under sådana omständigheter är det svårare att stå fast vid sina principer, och den moraliska urholkningen tilltar därför och bidrar till en allt större meningsförlust.

Nima försvarar sitt kvinnoförakt!

2010-02-07T00:01:00.018+01:00

Kort efter att ett flertal bloggar uppmärksammat Nima Dervishs kvinnoförakt meddelar han på sin blogg: ”Min version av saker och ting kommer snart”. Det jag tänkte spontant var: "Min version"! Han behöver tydligen gott om tid för att "koka ihop" en lögn. Sanningen har nämligen inga versioner och kan uttalas utan betänketid.

Hursomhelst så kom Nimas ”svar” till sist. Och det var bortom allt jag hade förväntat mig. Han skrev som en disharmonisk tonåring. Det är ofattbart!

Först så hotar han den stackars utsatta kvinnan med att ”visa sin fula sida”, och sedan fortsätter han sitt oacceptabla beteende genom att rubricera artikelsvaret med följande ord: ”Godtrogen författare lånade ut pengar till trasig tjej”.
TRASIG TJEJ?!?!?! Jag mår illa. Att fortsätta kränka en redan utsatt kvinna är minst sagt förkastligt. En ursäkt var vad jag hade förväntat mig. Men jag har tydligen för höga förväntningar på Nima.

Hans arrogans förvånar mig dock mest av allt; först hotar han henne i ett mejl, sedan ber han henne prostituera sig för att betala tillbaka en skuld (han beter sig med andra ord som en hallick), och slutligen forsätter han helt öppet, i sitt ”svar” på bloggen, att kränka henne. Och som om det inte vore nog vill han, dessutom också, rättfärdiga sitt beteende genom att skylla det hela på henne. Minst sagt obegripligt! Namnet Nima Dervish kommer framöver att förknippas med kvinnoförakt.

Nimas uppförande är ett typiskt manschauvinistisk beteende, inte värst olik de våldsamma män han beskriver i sin bok, där misshandlande män skyller på offret och på så sätt vill rättfärdiga sitt eget beteende. Man känner igen det från våldtäktsmän som skyller på att våldtäktsoffret ”klädde sig utmanande”. Det är alltid kvinnans fel! Han skriver: ”Vi har alla råkat ut för efterhängsna och trasiga tjejer/killar..”, och: ”Det finns anledningar och förklaringar till mina hårda ord..”, och vidare: ”Sen att hon kom tillbaka och bönade om uppmärksamhet, närhet och sex får hon stå för”.
Även om Nima tycker att kvinnan ifråga är en dålig person (eller som han uttrycker det: ”trasig”) ger det honom ingen rätt att hota och kränka henne!

Han påstår i sitt ”svar” att han varken hotat eller pressat kvinnan på pengar. Men låt mig påminna läsarna om vad han skrivit: ”Betala NU genast, annars får du se min fula sida”. Och när hon frågade om det var ett hot, svarar Nima: ”Eftersom du inte håller ditt ord känner jag mig tvingad att sälja våra privata bilder för att in mina pengar. (Ja, jag har kvar dem.) Vill du förhindra detta? SÄTT IN 2000 på mitt konto! SNARAST!”.
Nima må ha en väldigt liberal definition av vad det innebär att hota en medmänniska, men för oss andra är det ett klart och tydligt hot som det handlar om.

Helt känslolöst skriver Nima på bloggen: ”Under ett helt år bölade X dagligen om sina problem för mig (hon hade inte så många andra att berätta för, då hon inte hade många vänner kvar)..”
Det är vad man brukar göra i ett förhållande! Om du hade ställt upp för henne kanske hon inte hade lämnat dig.

Nima fortsätter artikeln med att förringa den förnedrande behandlingen han låtit kvinnan utstå: ”Vi har alla råkat ut för efterhängsna och trasiga tjejer/killar som inte kan acceptera att vi inte vill ha dem i våra liv.” Men Nima inser inte att han samtidigt, genom att säga detta, förstör sitt bokverks (Varför mördar man sin dotter?) trovärdighet?

Han skriver också: ”Men mitt namn och rykte har alltid varit viktigare än pengar, berömmelse, ego-boost eller vad det nu kan vara som vissa amöbor så hett eftersträvar.”
Om detta stämmer undrar jag varför han var beredd att hota en utsatt kvinna för sedlars skull? Han skriver också, längst upp till höger, på sin blogg: ”Dina gåvor gör att bloggen lever vidare! Det måste inte vara några stora belopp. Hellre många tjugor än en tusenlapp.”

Men Nimas aggressiva beteende tar inte slut här, han fortsätter att hota sin omgivning, till höger och vänster: ”Det ska bli ett sant nöje att ge vissa personer en läxa de sent lär glömma”, och vidare: ”Ni kan ge er fan på att det kommer komma en fortsättning på detta”, samt: ”Och när saken så småningom hamnar i rättegång kommer allt bli offentliga handlingar och då kan alla lifeless sysslolösa motherfuckers som inte har något bättre för sig vältra sig i privata mejl och tapetsera sina väggar med dem”.

Nima har genom sitt ”svar” förvärrat saken. En ursäkt var vad många krävde och hoppades på från en så kallad kvinnorättsaktivist. Med det är ibland svårt att låtsas vara någon man inte är. Som ett östeuropeiskt ordspråk säger: "Vargen byter päls, men inte vanor".

Kvinnorättsaktivisten Nimas kvinnoförakt

2010-02-06T00:32:00.016+01:00

Nima Dervish har gjort sig känd som islamkritiker, och har ofta fokuserat på islams påstådda ”kvinnoförtryck”. I höstas författade han en bok om hedersrelaterat våld. Boken har recenserats av otaliga tidningar. Han har också turnerat land och rike runt och föreläst om hedersrelaterat våld. Men pengarna som han tjänat från dessa tilldragelser har tydligen tagit slut eftersom han börjat hota utsatta människor och kräva dem på pengar. Samma människor som han påstått sig försvara.
Medan han arbetade med boken hade han ett förhållande med en kvinna som nyligen hade lämnat ett förhållande där hon bland annat fick utstå hot och kränkningar (samt misshandel). Men hon fick tyvärr utstå samma förnedrande behandling från Nima när hon lämnade honom. Han hade tagit bilder under deras intima stunder och hotade nu att publicera dem om han inte fick tillbaka ett lån på två tusen kronor från henne.

Han skrämmer henne med detta eftersom han känner till att hennes familj är våldsbenägen och därför kan komma att skada henne. När han inte får pengarna blir han arg och hotar henne på följande sätt i ett mail: ”Betala NU genast, annars får du se min fula sida”. Skamligt Nima!

Kvinnan blir självklart rädd och skriver tillbaka: ”Är det ett hot eller? Om det är det undrar jag hur du tänker då? Dålig idé att hota mig, förstår du inte det…?”.
Jag förstår hennes rädsla med tanke på hennes bakgrund, men inte Nima, som istället fortsätter att hota henne: ”Eftersom du inte håller ditt ord känner jag mig tvingad att sälja våra privata bilder för att in mina pengar. (Ja, jag har kvar dem.) Vill du förhindra detta? SÄTT IN 2000 på mitt konto! SNARAST!”

Men trots att kvinnan lovar att ge honom pengarna blir Nima inte nöjd, när detta dröjde, och skriver: ”JAG SKITER I VEMS K** [censurerat av mig och inte Nima] DU MÅSTE SUGA! SKAFFA PENGARNA OCH SÄTT IN - GENAST!”. Det är ofattbart hur en så kallad ”kvinnorättsaktivist” kan kränka en stackars utsatt kvinna som i förtroende skildrat sin besvärliga bakgrund, så att han får någonting att skriva om i sin bok om hedersvåld. Och istället för ett tack får hon utstå samma nedvärderande och hotfulla behandling från honom. Nimas avgrundsdjupa kvinnoförakt går inte att ta miste på, men tack och lov så slutade han att hota henne när han fick tillbaka sina pengar. Vem vet hur långt han hade kunnat gå annars …

Nu har det alltså visat sig att så kallade hedersrelaterade hot och kränkningar, enligt Nima, enbart är förkastligt om det utförs av andra, inte av honom själv. Han försvarar, och rättfärdigar, nämligen sitt oacceptabla beteende genom att säga: ”Jag har haft det dåligt ekonomiskt och behövde få tillbaka lånet. Hade hon sagt att hon inte kunde betala tillbaka förrän i vår så hade det varit ok, men hon lovade och lovade och till slut ville jag ha mina pengar”. Vilken ursäkt!

Det framgår nu tydligt varför Nima är mot muslimska kvinnors reserverade sätt att klä sig och muslimska föräldrars omsorg om sina barn. Han föredrar sårbara och osäkra kvinnor, utan stöd från föräldrarna, som är lätta att utnyttja för en manschauvinist utan skrupler.

Se följande artikel som avslöjade honom: http://www.realtid.se/ArticlePages/201002/03/20100203104824_Realtid135/20100203104824_Realtid135.dbp.asp?sAction=lk

Ett välformulerat svar till Dilsa & co

2010-02-05T08:02:00.002+01:00

I dagens SVD (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sayeds-avhandling-om-sharia-ar-ett-pionjararbete_4213573.svd) kan man, finna ett välformulerat svar från Torbjörn Andersson, professor i processrätt, på Dilsas angrepp på Sayeds avhandling om Sharia.

Visst kan man ifrågasätta ifall det behövs någon rätt att använda islamisk arvslag när man kan uppnå samma resultat med ett testamente.

Men å andra sidan ställer jag mig frågande till varför frågan är så laddad? Det är ju endast den som så önskar som blir berörd. Det är inte konstigare än att man kan gifta sig i en moské hos en imam eller i kyrkan hos en präst.

För övrigt vore det ett smart drag av lagstiftaren att visa muslimerna i Sverige att man ser på islam - Sveriges näst största religion - som en del av de svenska samhället och inarbeta sådana islamiska lagar som sammanfaller med svenska lagar. På det sättet knyter man den troende muslimska gruppen närmare samhället och det fåtal extrema element som vill fjärma sig från majoritetssamhället får allt färre argument för separation.

Dilsa är åter ute och cyklar

2010-02-03T17:19:00.008+01:00

I SVD den 3 februari (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/rattsforakt-i-mangkulturens-namn_4197415.svd) förklarar Dilsa dels att ett tillåtande av sharialagar inom arvsrätten - ifall den döde önskar detta - skulle innebära ett brott mot grundlagen och allas lika värde, dels att man inte ska tillåta heltäckande slöja eftersom Dilsa inte kan gå till moskén i bikini.

Dilsa blandar korten rätt rejält, kanske medvetet, eftersom man redan idag inom arvsrätten kan sätta reglerna om "allas lika värde" ur spel - nämligen genom testamente. Här är det fritt att diskriminera vem man vill. Det lagen garanterar är laglotten - hälften av arvsrätten.

En del av allas lika värde innebär bl.a. att individen själv ska kunna bestämma till vem denne vill låta sitt arv gå vidare (med reservation för laglotten). Allas likhet inför lagen innebär inte att alla ska ha det likadant - en sådan tillämpning är endast möjlig i teoretisk marxism och är en utopi. Det är därför lagen t.ex. inte föreskriver att alla ska ha rätt till samma lön, samma boendestandard, samma bidrag och samma skatt.

I grundlagens 1 kap 2 § beskrivs att ingen får diskrimineras och i 1 kap 9 § föreskrivs att domstolar och myndigheter ska beakta allas likhet inför lagen. Det första innebär ju att det offentliga inte får diskriminera sina medborgare - i det civila (där privata tillgångar ingår) diskriminerar vi ju dagligen varandra (eller säljs t.ex. varor till samma pris i alla affärer?) och arvsrätten är ju en del av denna civila del som vi själva till stor del förfogar över. Den senare bestämmelsen innebär egentligen att lagen gäller alla medborgare och att man inte har monarker och liknande som står över lagen - något som Sverige inte helt uppfyller eftersom monarken i Sverige inte kan straffas för sina handlingar (5 kap 7 § i regeringsformen). Det finns alltså ingen grundlag eller lag som ger stöd för Dilsas påståenden.

Dilsas andra käpphäst, där hon förklarar att eftersom hon inte kan gå till mosken i bikini ska kvinnor därför inte heller kunna gå i heltäckande slöja på gator och torg, har jag behandlat tidigare. Jämförelsen är inte relevant. Mosken är inte allmän och offentlig plats, vilket gator och torg är. En moske är plats uppförd i syfte att besökas av människor med viss övertygelse och viss klädsel. Det exempel på andra "allmänna" icke-religiösa platser i samhället som rättsalar, skolor och t.o.m. restauranger som Dilsa inte skulle kunna besöka i bikini. Det beror på att dessa platser inte är allmänna och offentliga platser. Inte heller här kan alltså Dilsa presentera några legala eller logiska argument för sina islamofoba åsikter.

En tro på falska gudar

2010-02-01T16:11:00.001+01:00

Vetenskap har kommit att bli en självklar auktoritet i det moderna samhället, den yttersta instansen för att skilja sann kunskap från falsk. Vetenskapen anses stå över alla subjektiva särintressen och människan kan därför lita på dess metoder, resultat och anspråk. Allteftersom kyrkan från mitten av 1800-talet ersattes av vetenskapen som den dominerande auktoriteten i kunskapsfrågor tvingas politiska beslutsfattare att söka stöd i vetenskapen för att värva röster för sin sak. Det vetenskapsideal som antog rollen som måttstock överensstämmer med det synsätt som kallats positivistiskt. Medan positivismen i den akademiska diskursen sedan ett halvt sekel vederlagts bortom all räddning har den altjämnt ett hårt grepp om samhällslivet. Common-sense uppfattningen av vetenskap dvs. den allmänt vedertagna synen bland folk, är dock i stort sett opåverkad, och de flesta människor känner inte till att positivismen vederlagts. Detta får stora konsekvenser. Trots allt måste politiker, forskare och intressegrupper vinna stöd hos den breda allmänheten i en demokrati för att driva genom betydande lagändringar, det innebär att argumenten tvingas anpassas efter den rådande diskursens utformning, vilket i sin tur legitimerar och ger ny energi åt det förlegade vetenskapsidealet.

Positivismens fall kan förklaras av flera faktorer, men det dödande slaget utdelades av inflytelserika teoretiker som Kuhn och Feyerabend. Föreställningen om att vetenskapen ger oss den objektiva sanningen om verkligheten är ohållbar, att teorier rakt är sanna eller falska i den meningen att de stämmer eller inte stämmer med en oberoende objektiv verklighet är en illusion. Detta motbevisas av de exempel ur vetenskapens historia som undersökts, med hjälp av logiska argument rörande observationsspråkets natur och av den mänskliga perceptionens begränsningar. För den som vill läsa in sig kan Thomas Kuhn eller Feyerabend rekommenderas.

Vad har då detta för relevans för muslimer? Problemet är att muslimer, och religiösa i stort, tvingas anpassa och omformulera sina argument i enlighet med en obsolet ”vetenskaplig” världssyn för att vinna acceptans och legitimera de egna ståndpunkterna. När en religiös handling ifrågasätts inom den offentliga och sekulära sektorn måste den ofta försvaras med referenser till specifikt sekulära bakgrundsförväntningar. Att söka rättfärdiga och ge legitimitet för ett visst beteende genom att säga att Gud vill det accepteras sällan. Religiösa redogörelser får svårt att vinna allmän acceptans, eftersom de religiösa erfarenheterna inte bekräftas av diskursen. Detta är religiösa företrädare plågsamt medvetna om och får också konsekvenser på hur de argumenterar för sina ståndpunkter offentligt.

Låt oss ta debatten om omskärelse av pojkar som ett exempel. I somras och en bit in på hösten fördes en livlig debatt i tidningar om omskärelsens vara eller inte vara. Stor del av debatten ägnades åt att väga vetenskapliga argument som antigen sades bevisa ingreppets positiva effekter eller motsatt, omskärelsens skadliga verkan. Genomgående gjorde religiösa företrädare hänvisningar till de effekter som vetenskapen ska ha fastställt som bevisat goda och fördelaktiga för individen och samhället i stort.

De sammantagna konsekvenserna av jämkandet och modifierandet är allvarligare än man kan förledas att tro. När religiösa handlingar ska försvaras utanför den kontexten ur vilken de uppkommer förvärldsligas och reduceras sedvänjorna till praktiska nyttigheter. Omskärelse blir då hygiensikt och profylaktiskt. Religiösa sedvänjor töms undan för undan på dess transcendenta meningar och nedbringas till tomma ritualer som får fylla identitetspolitiska funktioner. Gud blir ett politiskt styrmedel och sekulariseringen av Islam kan ta nya kliv mot de ödlehål som sedan en tid varit kristna och judars boning.

Religiösa personer använder sig av vetenskap för att hämta stöd för sina ståndpunkter av två anledningar. Man tror uppriktigt att vetenskapliga teorier och resultat är objektiva beskrivningar av en yttre verklighet, att vetenskapen utgör skiljelinje mellan vad som är sant och falskt och att den anger vad som bör eller inte bör göras. Eller så använder man sig av vetenskapliga argument av taktiska skäl på samma sätt som andra debattörer i den offentliga debatten för att vinna stöd för sin sak. Båda anledningarna är förknippade med problem. Den ena förutsätter att vetenskaplig kunskap har en särskild tyngd och beständighet som särskiljer den från andra kunskapsformer och gör den unik. En common-sense inställning som både är naiv och onödig. Den andra förutsätter att taktiska knep i debatter stannar vid retoriska verktyg och inte kan få psykologiska inverkningar. Detta antagande är fel. En människa som utåt regelbundet argumenterar för en hållning, eller en åsikt, som hon egentligen inte stöder helhjärtat men ändå inte motsätter sig helt kan införliva de åsikter hon uttrycker eftersom hon kan komma att känna krav från sig själv, och framför allt från omgivningen, att agera i enlighet med åsikten. Taktiska överväganden införlivas således efter hand och blir övertygelser.

Sammantaget bör religiösa i allmänhet, och vi muslimer i synnerhet, lämna en naiv tro på vetenskapen, särskilt som dess egna företrädare själva tappat tron på vetenskapens särprägel, och fjärma oss från argument som i slutändan undergräver den sak vi företagit oss att försvara. Det minsta vi kan göra är att vara medvetna om de effekter våra argument får för oss själva och inte minst vår religion.

Opublicerade kommentarer

2010-01-28T20:50:00.000+01:00

Hej, alla bloggläsare!

Tyvärr har vi haft problem med att hantera kommentarsfunktionen, och därför inte heller släppt igenom några kommentarer. Nu är i alla fall detta åtgärdat. Ni är hädanefter välkomna att lämna kommentarer på de inlägg som publiceras.

Välkomna till bloggen, förresten!

Mvh
Admin

Muslimska Perspektiv

Fortsatt debatt om heltäckande slöja

2010-01-26T15:52:00.005+01:00

Idag den 26 januari fortsätter DN att skriva om förslaget om förbud mot heltäckande slöja i Frankrike.

Artikelförfattaren skriver att "President Nicolas Sarkozy har länge uttryckt sitt ogillande mot slöjor som täcker hela ansiktet. Han anser att slöjan kränker kvinnans rättigheter och strider mot den franska republikens grundprinciper."http://www.dn.se/nyheter/varlden/debatt-om-slojor-skapar-splittring-i-frankrike-1.1033487.

Något frågande ställer jag mig till hur Sarkozy genom att förbjuda något som borde vara en mänsklig rättighet - att välja sin egen klädsel - räddar kvinnans rättigheter. Dessutom, vart är vi på väg. Visst är det ett fåtal muslimer som kanske känner sig träffade av just detta förbud men på detta sätt börjar en totalitär statskontroll av medborgarna. Steg för steg till dess att allt är kontrollerat och ofritt.

Vissa människor som Dilsa Demirbag har jämfört debatten med att hon t.ex. inte kan gå in i en moské med bikini. Jämförelsen är dock inte relevant eftersom en moske, liksom många andra platser i samhället, inte är en allmän offentlig plats på samma sätt som en gata eller ett torg. Eller menar Dilsa att hon kan gå in i en rättssal i bikini, till ett bibliotek i bikini, till en arbetsintervju i bikini , till universitet i bikini, till biblioteket i bikini, ens till en restaurang i stan i bikini?

Det offentliga rummet kräver förstås också ömsesidig respekt men det är stötande att det finns människor som Dilba och Sarkozy som vill tvinga andra människor att i det offentliga allmänna utrymmet klä sig på ett visst sätt. Å ena sidan argumenterar de mot stater som Iran, vilka tvingar sina medborgare att klä sig på visst sätt i det offentliga, å andra sidan vill de själva tvinga sina egna medborgare att klä sig på ett visst sätt i det offentliga rummet. Det kan endast beskrivas som hyckleri!

Nej Sarkozy, ta inte steget som leder mot totalitärism och diktatur. Behåll det fria Europa!

Vad är vi ute efter egentligen?

2010-01-25T18:56:00.001+01:00

Många muslimska bloggare som ex. TheAbsoluteBanana och AbouHamza har reagerat mot SvDs rapportering om halalslakt. De menar att den har udden riktad mot muslimer. Jag håller till en viss utsträckning med. Emellertid måste man vara försiktig så att man inte ”ropar varg” varje gång islam på ett mer eller mindre implicit sätt kritiseras.

Det är två viktiga aspekter man måste ta fasta på när man som muslim försöker bemöta vad man anser vara en islamofobisk diskurs. Först och främst måste man ha i åtanke att bemötandet ha en ”ropa-vargeffekt”. För det andra måste man fråga sig vad man är ute efter egentligen? Många muslimer verkar ha det orealistiska målet att islam ska få en normaliserad status i det västerländska samhället. Visst man kan kämpa för att islam skall behandlas som vilken annan religion eller ideologi som helst, dvs en balanserad islamdiskurs. Detta mål är dock egentligen inget konkret mål utan en slags abstrakt idé eller utopi. Om vi bortser från faktorer som det geografiska och historiska förhållandet mellan väst och islam samt andra sociologiska faktorer som gör detta mål orealistiskt är detta målet omöjligt att uppnå av den enkla anledningen att det är extremt vanskligt att på ett tydligt sätt kunna formulera ett sånt mål och således kunna avgöra huruvida målet är uppfyllt. Som muslimsk debatör måste man skilja på negativ islamdiskurs och demoniserande islamdiskurs. Givetvis är gränsen i mångt och mycket flytande men ändock viktig att ha i åtanke.

Vi måste vara medvetna om att islamofober som Demirbag-Sten, Gudmundson m.m. är vana skribenter som säkerligen arbetar efter en klar strategi. En sådan strategi är tämligen lätt att få tillgång till genom en mängd organisationer, tankesmedjor samt politiska partier som betraktar islam som ett hot. Man måste ha klart för sig att islam alltid kommer att betraktas som ett hot av den ena eller andra gruppen. Vi kan inte spela indignerade över att det finns människor som ej gillar islam.

En ärlig och konsekvent aversion mot islam är ganska vansklig att argumentera mot om den är baserad på fakta eller trosföreställningar som är svåra att motbevisa (t.ex. en tomte i skogen sa att islam är dåligt. Därför hatar jag islam) eftersom det är svårt hitta en infallsvinkel varifrån man kan angripa motparten. Vad gäller bombliberalerna så erbjuder deras förmenta liberala värderingar en potent infallsvinkel varifrån man kan angripa deras hyckleri. En viktig aspekt att ta fasta på är att det i ett liberalt samhälle i princip inte går att rikta inskränkningar av specifika rättigheter mot en specifik grupp. Alla förbud måste vara generella och därmed leder de till ett sluttande plan där varje inskränkning ökar risken för ytterligare inskränkningar.

Industrialiserad slakt vs rituell slakt

2010-01-24T09:51:00.004+01:00

Eskil Erlandsson, jordbruksminister, anser att konsumenterna bör ställa krav på köttleverantörerna för att få bort kosher- och halalslaktat kött från de svenska köttdiskarna enligt SvD.
Minister Erlandsson har slagits hårt i EU för att få behålla den svenska lagstiftning som förbjuder slakt av obedövade djur, något som annars är tillåtet samtliga andra EU-länder.

Henrik Ennart har skrivit suggestivt om skäktning och religiösa matregler två dagar i rad på SvD. Han använder värdeladdade beskrivningar som "utdragen ångest och smärta" och kan inte ens bemöda sig med att rapportera att studier har gjorts som föreslår att skäktning kan vara en mindre smärtsam slaktmetod än de moderna "humana" sätten. (Schulze 1978)

Ett intressant perspektiv är att skäktning förbjöds i Tyskland 1933 (en månad efter att Nazisterna kom till makten), polen 1936 (efter Nazisternas invasion), Sverige 1937, Ungern och Italien 1938. Alla förbud mot skäktning i de Nazi-ockuperade länderna, som så klart var riktade direkt mot det Judiska folket, upphävdes efter de allierade befriat dem. Det enda landet som behöll lagstiftningen var Sverige.

Ennart verkar missa i sina anti-religiösa insinuanta angrepp att det stora problemet inte är skäktning, med eller utan bedövning. Det stora problemet är att profithunger drivit slakterierna till industrialisering, där varken människor eller djurs rättigheter är rationella faktorer att ta hänsyn till. (E. Schlosser: Fast food nation)

Konstiga associationer till heltäckande slöja

2010-01-23T16:25:00.007+01:00

I dagens webb-DN kan man läsa om en fransk imam som vill förbjuda heltäckande slöja/burka eftersom kvinnorna i Frankrike haft rösträtt sedan 1945. Ibland undrar jag var vi muslimer hittar dessa nötter till imamer. Jag kan inte riktigt förstå hans koppling till rösträtten. Menar han att kvinnor i burka nekas rösträtt pga av burkan eller? Vad jag vet finns inte något land som dragit den gränsen.

Även jag är mycket tveksam till burka i Europa, fast av skälet att det väcker onödiga reaktioner och stigmatiserar debatten om muslimer. Det är inget annat än hyckleri att folk går i alla möjliga kläder i Europa, eller utan kläder för den delen, utan att några plagg förbjuds. Därför borde den som vill, och själv väljer det, få gå runt och täcka för ansiktet om det gör att den personen känner sig lyckligare av det.

För övrigt har jag förstått att det är många konvertiter som använder burka. En konvertit jag pratade med berättade att det kändes skönt att "skydda sig" mot blickarna hon fick eftersom hon uppenbarligen var svensk muslim; hon föredrog då uppenbarligen reaktionerna på burkan.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fransk-imam-vill-ha-slojforbud-1.1032077