Ras och intelligens

Jag har sedan en tid tillbaka grubblat över det här med ras och intelligens. Finns det något samband mellan hur intelligent en person är, och vilken ras han eller hon tillhör?

För att söka klarhet gav jag mig in i frågan genom att först läsa några böcker av de forskare som påstår att det inte finns något sådant samband. Jag vill ju gärna tro att dessa forskare har rätt. Enligt dem är alla raser i stort sett lika intelligenta, och skillnaderna kan förklaras med miljöbetingade faktorer.

Därefter vände jag mig till kritikerna för att nå en viss balans i frågan. Jag läste således John Philippe Rushtons, Richard Lynns, och Kevin MacDonalds böcker som behandlar rasfrågan. Dessa anser, något förenklat, att det finns en markant skillnad mellan världens raser vad gäller intelligens, och att detta utmynnar främst (men inte uteslutande) i biologiska faktorer.
Sedan bör man inte undanhålla att det finns en tredje grupp forskare som söker ta en medelväg i frågan. Enligt dem är vi approximativt lika mycket präglade av vår miljö som våra gener.

Ni har vid det här laget kanske ställt er frågan varför jag inte nämnt ordet IQ. Jag har undvikit detta för att ordet ”intelligens” dels är mer välkänt, men också mer inbegripande än IQ-begreppet. Intelligens kan exempelvis till skillnad från IQ syfta på det med instrument icke mätbara, såsom intuition, estetisk och social förmåga. Men innan vi börjar analyserar ämnet för diskussion bör vi inleda med en presentation av de vetenskapliga rönen. Därigenom kan kanske även läsaren ta en personlig ställning i frågan.


Vi kan börja med att definiera IQ-begreppet. Enligt Lynn (som närapå grundar sin definition på Task Forces förslag) är intelligens likgiltigt med IQ och kan sålunda kvantifieras med hjälp av ett IQ-test. Enligt honom är intelligens mer specifikt förmågan att förstå komplexa idéer, medverka i och förhålla sig till olika former av resonemang, lära sig av erfarenhet, och övervinna hinder genom kognitiv övervägande.
Enligt Charles Spearman, som var en pionjär inom IQ-forskning, är dessa förmågor sammankopplade på så sätt att exempelvis en person som snabbt lär sig av sina misstag också har stor förmåga att förstå komplexa idéer.

Hur mäter man en persons IQ? Man kan göra detta genom kvantitativt utarbetade IQ-test som bland annat mäter visuell -, logisk tänkande-, minnes-, matematisk-, och språkligförmåga.

Hur mäter man de olika rasernas IQ? Här uppstår det olika meningar bland forskare. Det finns de som påstår att rastänkandet i sig är en social konstruktion som saknar grund i verkligheten. Raser är, som man säger på engelska, enbart: ”skin deep”.
Men att det finns raser torde ingen rationell människa kunna förneka. De flesta av oss vet exempelvis (även om vi inte gärna erkänner det) att vita i allmänhet är uthålligare, starkare och muskulösare än kineser. Och detta skulle stå sig även om kineser i Michael Jacksons fotspår bytte hudfärg och utseende. Skillnaderna är med andra ord fysiologiska.
Denna kategoriska förnekade av rasernas existens grundar sig enligt min mening på sociala och politiska tabun. Att Gud skapade oss olika är nästintill en religiös dogm för troende. Den heliga Koranen säger som bekant:
”Till Hans tecken hör ock himmlarnas och jordens skapelse och omväxlingen i fråga om edra tungomål och edert skiftande utseende; häri finnas sannerligen tecken för all världen.” (Koranen 30:22).

Forskare är dock inte överrens om rasernas antal. Detta är inte så märkligt med tanke på att det finns oändligt många nyanser vad gäller människosläktets hudfärg och fysiologi. Världen, och för den delen raserna, är inte så svart/vit som många föreställer sig. Det är precis som regnbågen vilken kan delas in i ett oändligt antal färger emedan det rör sig om ett kontinuum. Men då vi är i behov av förenklingar och föreställda kategoriseringar när vi vill förstå oss på något, liksom fallet är med all forskningsobjekt, kan vi för överskådlighetens skull, och i enlighet med Rushtons förslag, dela in raserna i orientaler (östasiater), svarta (svarta söder om Sahara), och vita (kaukasier).

Men för att återgå till frågan. Man mäter de olika rasernas IQ genom att beräkna medelvärdet av IQ-poäng hos individer som ingår däri.

Richard Lynn har påvisat att det finns förbluffande få avvikelser vad gäller forskningsresultatet. Inte ens de politiskt korrekta forskarna förnekar att svarta har lägre IQ än vita, som i sin tur har lägre antal IQ-poäng än östasiater. Det man däremot är oense om är hur dessa rön ska tolkas. Vad beror denna skillnad i IQ-poäng på? Grundar sig skillnaden mellan raserna på biologiska eller miljöbetingade faktorer?



I en medryckande bok av Tatu Vanhanen och Richard Lynn (IQ and the Wealth of Nations) argumenterar man för att skillnaderna vad gäller de ekonomiska förhållandena mellan världens nationer bäst kan förklaras med hänvisning till deras IQ. Om man utgår ifrån rådande världsförhållande är detta förklaringsförsök berättigat. De länder vars medborgare presterar bäst på IQ-test har ofta bättre ekonomi än övriga nationer. Men ur ett historiskt perspektiv är detta inte lika självklart. Under högmedeltiden var den muslimska världen (vars genomsnittliga IQ är cirka 85) ur ett globalt perspektiv både rikast och mäktigast. Kineser hade övertaget under senmedeltiden (under Ming dynastin) vad gäller välstånd och militär styra. Därefter dominerade som bekant européer världen efter medeltiden.
Sedan har vi ju också det filosofiska dilemmat med hönan och ägget. Växer ett folks välstånd och makt för att de har hög IQ, eller gäller det omvända förhållandet? Måhända rör det sig om ett samspel? Kanske inte.

Men för att återgå till den andra huvudfrågan. Varför presterar vissa folk bättre än andra på IQ-test? Det finns minst tre möjliga förklaringar:

1. IQ-tester är främst utformade av västerlänningar och andra industrialiserade folk (som japaner och kineser). Detta kan i praktiken innebära att testen är anpassade, och mäter olika folks nivå av anpassning, till det moderna samhället. Om ett traditionellt folk, låt oss säga aboriginerna, skulle utforma en metod för att mäta intelligens skulle deras ”IQ-test” självfallet utgå från deras livsstil och mäta det de anser vara tecken på intelligens. De skulle förmodligen inkludera visuellt långtidsminne (vilket inte är detsamma som visuell eller rumslig intelligens) då hågkomsten av landmärken i öknen är centralt för deras överlevnad. Detta medräknas inte i de standardiserade IQ-testen. Nämnas bör att aboriginer faktiskt har mycket bättre visuellt långtidsminne än européer, något som Lynn ägnar ett antal sidor åt att förklara.
Frågan är nu om östasiater och européer presterar bättre än aboriginer på IQ-test för att de är bättre anpassade till den moderna världens levnadsförhållanden. Om detta är fallet utesluter det dock inte möjligheten att IQ-test utformade av européer faktiskt mäter intelligens, men i detta fall hur väl anpassad man är till en modern tillvaro, där exempelvis språklig- och matematisk intelligens är en förutsättning för en framgångsrik utbildning, och i vidare bemärkelse levnadsförhållande.
Vi skulle även kunna formulera ett tankeexperiment där man använder modernt utformade IQ-test för att mäta intelligensen hos medeltidens européer. Skulle resultatet ligga på dagens medelvärde? Ingen kan ju på fullt allvar mena att vi genomgått en märkbar biologisk utveckling på bara 500 år.

2. En annan tolkningsmöjlighet till att man presterar olika på IQ-test kan vara att vissa raser är mer intelligenta än andra av biologiska och medfödda orsaker. Detta förutsätter givetvis att vi har en gemensam definition av vad intelligens inbegriper. Men låt oss nu utgå ifrån att det förhåller sig så. Det som talar för att rasernas diverse olika grader av intelligens ligger i generna är följande observationer:

- Adoptivbarns IQ-resultat är inte i samklang med adoptivföräldrarnas, utan sina respektive biologiska föräldrars rastillhörighet. Rushton och Lynn menar att miljöbetingade faktorer inte kan förklara detta faktum. Kritiker invänder dock med att adoptivbarn, av det övriga samhället behandlas efter sin hudfärg. Samhället behandlar svarta adoptivbarn som man gör andra invandrare från söder om Sahara. Detta resulterar i sin tur i att svarta adoptivbarn söker sig till, och börjar bete sig som barn med svarta invandrarföräldrar av låg klass och utbildning. Detta reflekteras sedan i att de presterar sämre på IQ-test.
I teorin skulle man kunna ta reda på hur det egentligen förhåller sig genom att exempelvis låta ett stort antal vita barn genomgå plastikkirurgi och ändra deras hudfärg så att de blir oskiljbara från svarta. Om dessa barn sedan de blivit vuxna presterar lika bra som andra vita på IQ-test kommer de politiskt korrekta forskarna förmodligen att få grått hår.

- Hjärnvolymen har visat sig vara i samklang med rasernas IQ-resultat. Östasiater har störst hjärnvolym, sedan vita, och därefter svarta. Frågan som kritiker ställer är om detta innebär att östasiater är intelligentare än vita eller om detta enbart talar för att den ena rasen har större hjärnvolym än den andra. Men andra ord menar de att det inte finns något samband mellan hjärnvolym och intelligens. Men Rushton och Lynn påstår inte heller att hjärnvolym är den enda förklaringen. De klargör att de neurologiska sammansättningarna i hjärnan också spelar en viktig roll för kognitiv kapacitet.
Det finns också ett antal avvikelser i forskningsresultatet. Mongoler och arktiska folk har märkbart större hjärnvolym än européer men har trots detta lägre IQ. Lynn förklarar detta med att varje vetenskapsteori har sina anomalier, och att hans teori ändå håller med tanke på att den övervägande mängden data talar för, och inte mot honom.

3. En tredje möjlighet att förklara varför vissa raser presterar bättre än andra på IQ-test kan kanske göras med hänvisning till kulturella förhållanden. Kineser presterar bättre än européer på IQ-test, inte för att de är smartare, utan för att de värdesätter utbildning mer. Men hur var det nu igen, kom hönan först eller ägget? Betonar kineser vikten av utbildning för att de ingår i en viss kultur, eller för att de är en intelligentare ras? Är det kulturen som formar individerna eller gäller det omvända förhållandet? Vissa skulle nog svara att varken hönan eller ägget kom först, utan tillsammans. Med andra ord rör det sig kanske om ett ömsesidigt samspel där kulturen präglar individen, liksom individerna sätter sin prägel på kulturen.

Det jag har försökt göra ovan är att kortfattat presentera det forskningsresultat (eller fakta) som alla forskare är överens om. Sedan har jag delgett de olika parternas tolkningar av dessa sakförhållanden. Frågan är nu vilken tolkning som är den rätta. Grundar sig de olika rasernas IQ-resultat på miljöbetingade eller genetiska faktorer? Rör det sig kanske om ett fifty fifty-förhållande? Går det överhuvudtaget att mäta intelligens genom kvantitativt utarbetade metoder (som IQ-test)?

Jag har själv inte tagit någon definitiv ställning i frågan men hoppas åtminstone att jag har lyckats göra ämnet begripligt för er.